Jag har nog blivit vuxen

Nu är klockan mitt i natten. Hålls vaken av ryggen och för mycket tankar som snurrar i huvudet. Varför kommer alla tankar och funderingar när man inte kan sova???
Kan det bero på att man skjuter dem ifrån sig under dagen månntro, eller beror det helt enkelt på att man inte har tid att tänka under dagen och när man kommer till det stadiet där man inte längre kan sova för att man är för trött så börjar hjärnan gå igenom det som den vanligtvis bearbetar under drömmarna.
Ungefär som att den tänker "du hade din chans att slippa tänka på detta, är du dum och inte sover så får du skylla dig själv!".

Tankar på familj och relationer, hur relationerna har ändrat sig genom åren.
Hur man själv ändrat sig genom åren. Vilka ändringar man vill göra med sig själv och sitt liv. Vilka drömmar och förhoppningar man har för lilla bus, likväl alla rädslor man har för hennes framtid.
Vad sambon tänker på och vad som finns i hans huvud. Hur ekonomin löser sig efter sommaren. Hur jag ska lyckas ta mitt körkort. Hur vi löser allt om jag vill studera till hösten.
Hur det ska gå för lilla bus på dagis. Vad som hänt om jag inte gjort de val jag gjort i livet.
Att jag ofta tar på mig mer än jag behöver "för att vara snäll" och egentligen behöver sätta ner foten. Hur jag tror att framtiden ter sig.
Hur förhållandet med sambon ändrat sig och om jag känner att det ändras till det positiva eller negativa. Om sambon ljuger när han säger att han fortfarande tycker att jag är vacker och attraktiv, jag tycker ju inte själv det längre. Allt som måste göras här hemma och att jag inte har energi till det när jag jobbar som jag gör. Behöver köpa både ny soffa, nya mattor och nya gardiner. Behöver köpa lite möbler och tavlor till lilla bus eftersom hennes rum nästan ekar.
Om jag kommer tappa vikt med de påsar camebridge som syrran gett mig. Vad sjukgymnasten kommer säga när de ska hjälpa mig att få kondition igen. När min operation blir av, och om min lillebror kanske kan få göra sin samtidigt. Att mamma och syster gjort gastric bypass och att jag och lillebror ska göra våra till våren...

Ja tankarna är många och det växlar fort mellan tankarna. Känns ungefär som att lyssna på någon som gnisslar tänder. Jobbigt och irriterande och ändå kan man inte stänga av. Är jag lika jobbig att lyssna på för de i min omgivning som jag är för mig själv när jag tänker, ja då lider jag med min omgivning. Och om min teori med att hjärnan bearbetar allt detta i drömmarna stämmer, då ska min hjärna ha en stor eloge som klarar av alla dessa tankar utan att explodera.

Ja, jag vet inte. Kanske är det första tecken på stress som visar sig. Både det med ryggen och sömnlösheten. Efter att ha varit hemma nästan ett helt år så kanska man skulle tagit det lite lugnt ist för att börja arbeta som jag gör. Men samtidigt som det är jobbigt så är det ju trots allt så himla kul (vi får se hur länge den känslan varar). Och att jag har ångest över att jobba som jag gör beror enbart på att jag har sambon och lilla bus som väntar här hemma. Hade jag varit singel och inte haft barn så hade jag gärna jobbat som jag gör och kanske lite till.
Känslan av att arbeta, att vara självständig och samtidigt känna att man kan vara ett stöd för andra är obeskrivlig. Ett ärligt och uppriktigt leende eller ett tacksamt ord från de man hjälper kan förgylla hela dagen. Man känner att man gör något meningsfullt som gör en annan människa glad.

För tro mig, det finns ingen som jobbar inom vården för pengarnas skull. Lönerna är alldeles för låga för slitet man gör. Lönen jag får ut denna månaden är ingenting om man jämför alla timmar jag varit borta från min lilla flicka, så sätt har det inte varit värt att slita häcken av sig. Men att få känna sig som en del av samhället igen, att få arbeta och kunna bidra till försörjningen av vår lilla familj, att få social kontakt med arbetskamrater, att få nya kunskaper och erfarenheter och att öka chanserna till att få jobba lite i höst. Det är anledningen.
Sammanfattningsvis får jag nog avsluta detta inlägg med att gratulera mig själv till insikten "Grattis Martina! Du har blivit vuxen!".

puss i pannan

nusse

Jag hatar svensk sommar

Jag svettas mängder när det är varmt, ju äldre jag blir desto mer svettas jag. Förstår mig inte alls på folk som åker till varmare länder och säger att vädret är så skönt. Jag klarar inte ens av svensk sommar för jesu namn.
Idag på jobbet var det tom en period då jag trodde att jag skulle flyta bort i min egen svett, och det var ju inte svettigt bara i pannan, nejdå hela kroppen var lika äckligt ofräsch.
Jag tycker inte om denna värmen alls faktiskt.
Jag tycker det är lagom när det är mellan 19-23 grader, allt över det är för mycket. Tänka sig att vädergudarna inte har förstått detta!

Något annat som är lite deprimerande är det faktum att Michael Jackson är död, jag önskar honom att han hittar den frid han sökte på jorden. Det har gått många rykten om Michael genom åren, och för hans fans var han en stor musikikon och förebild. Själv kan jag sjunga med på två refränger och vet att måste lidit av flatlöss eftersom han inte kunde låta bli att klia sig i skrevet var gång han dansade. Ända sen barnsben har jag vetat om att han funnits, men inte ägnat någon större energi på att intressera mig för musiken. Såg däremot en bra dokumentär om honom för ett par år sedan. Men trots att min kunskap om honom är minimal och trots att mina fördomar är fler än de fakta jag vet så tycker jag verkligen att det är synd. Inte för hans fans, inte för hans bröder och systrar, inte för lisa marie, inte för musiken - men för hans barn. Han lämnar trots allt efter sig tre barn som kommer bli jagade av media hela livet, och dessa stackars barn vet inte vad som väntar dem. De vet inte ens vem som ska ta hand om dem nu.
Jag tycker verkligen synd om Michael Jacksons barn och håller tummarna för att livet vill dem väl.

Puss i pannan

nusse

Lilla bus tultar och jag går som en zombie...

Lilla bus började gå lite smått själv på midsommarafton!
Och när jag var hemma den lilla rundan på lördagen så visade hon glatt flera gånger att hon minsann vågar släppa och tulta iväg själv. Jag satt som ett fån med tårar i ögonen och inbillade mig hur framtiden skulle bli.

Jag kommer att arbeta ihjäl mig medan lilla bus lär sig en massa själv och inte alls behöver sin mamma. Jag får vara tacksam om hon sköter sin skolgång någotsånär, inte är gravid när hon är 14 och inte kommer hem och har förvandlats till en psykotisk narkoman medan jag är på jobbet.
Känner mig som en usel mamma ifall någon har missat detta...

Sedan jag kom hem från jobbet idag har jag ägnat mig åt att göra absolut ingenting. Jag duschade och sedan parkerade jag mig i soffan med ryggvärk och världens migrän, vilket har gjort att sambon har tagit hand om allt här hemma. Underbart skönt att bli lite uppassad samtidigt som man känner sig lite smått taskig.

Sambon däremot har tagit tillfället i akt och inbillar sig numer att han känner vår dotter bättre än mig. Och visst varför inte, han har ju tagit hand om henne 1 ½ dag och sovit i samma lägenhet som henne 2 nätter utan att jag har varit hemma. Jag menar, jag har ju bara haft henne 24 timmar om dygnet i 10 månader innan han var själv med henne första gången.
(Är inte detta ett tydligt exempel på att självkänslan är högre än antalet hjärnceller på de flesta män!?).

Nu väntar jag på att "lilla bus - experten" ska få henne att somna så att vi kan ägna lite tid åt varandra innan det är dags att återvända till välfärdens slaveri.

puss i pannan

nusse

PS: hela helgen har jag längtat efter jordgubbarna som inhandlades i torsdags. När jag kom hem så insåg jag inte bara att det enbart fanns 5 ynka små gubbar kvar utan även att sambon slängt min grädde. Hur i jesu namn man nu kan få för sig att slänga 5 dl grädde som han vet att jag har i kaffet och som jag skulle ha på mina jordgubbar...

Jag är tjatig, men inte ett dugg saknad

Jisses vilken vecka det har varit. Känns som att jag inte fått sova någonting.
Har haft introduktion på två nya avdelningar på jobbet denna veckan och känt mig totalt IQ-befriad. Mycket information som ska in, många rutiner att ha koll på. Och en jädra massa namn. Lider med personalen som lärt upp mig, måste varit en pärs, både att umgås med mig i två dagar, och att förklara allt 200 gånger. Hoppas de har överseende.

Trivs dock på min "sommar-arbetsplats", roliga arbetsuppgifter och fantastisk personal att arbeta med. Det är synd att jag jobbar för ordinarie personal som ska på semester eftersom jag trivs så bra med dem. Och speciellt med rökarna som är lika sociala som mig själv. Visst finns det många fler nackdelar än fördelar med att vara rökare, men visst fan har vi mycket roligare.

Idag har jag arbetat med en svägerska till Mensur, vilket gjort att hon i stort sett bara fått lyssna på mig hela dagen när jag har malt på om honom. Saknar honom otroligt mycket nu. Känns inte alls som att han "bara" varit borta ett par veckor utan det känns som att han varit borta i flera år. Människor som pratar med mig (och speciellt de på arbetsplatsen) måste snart tro att jag är kär i det lilla kräket, vilket självklart inte är fallet. Men saknar min lillebror gör jag.

Jag hoppas på regn hela midsommar. Jag ska jobba hela helgen, får bara komma hem 9 timmar på lördag och kela med lilla bus och sambon. Känns lite jobbigt samtidigt som jag är medveten om att vi inte skulle firat midsommar iaf (plockar man bort spriten på midsommar så mister denna högtid sin charm). Men lite sorgligt är det att helgen i sthlm försvann igen.

Nästa vecka blir troligtvis lika körig som denna har varit, men man ska inte klaga. Många andra är arbetslösa och jag känner just nu att jag har så att det räcker och blir över. Och som sagt gäller det bara över sommaren, så jag tackar och tar emot.
Men visst skär det i hjärtat att inte få träffa lilla bus så mycket som man vill.
Och det skär extra mycket när man kommer hem och hon väljer att gå till barnvakten och kela ist för till sin mamma. Och när hon blir så hysteriskt lycklig att tårarna kommer på henne när pappan är tillbaka efter 2 min på toaletten, medan jag knappt får en blick även om jag varit borta i 24 timmar...då inser jag att jag kan jobba tills jag stupar för lilla bus hade då inte märkt någon skillnad.

puss i pannan

nusse

Självförtroende-orgasm

Morgonen började med APT-möte på en av arbetsplatserna, jag älskar APT-möten.
De ger mig en chans att prata om något som intresserar och engagerar, till skillnad från "bajs-blöjor-pratet" som jag fått höra hela tiden när jag varit hemma med lilla bus.
Tyvärr så är jag en väldigt pratglad person som automatiskt tar på mig en ledarroll när jag kommer i grupper. Idag tror jag dock inte att det gjorde något eftersom jag hade kunskapen och förslagen. Det ger världens självförtroende-orgasm att kunna briljera.Kom dock på när jag kom hem att jag glömde säga åt alla som närvarade vid mötet att de inte behöver vara rädda att ifrågasätta det jag säger eller att ge mig kritik.

Jag älskar att få kritik.
Så länge den är relevant, kommer från någon fysisk person som ser mig i ögonen när de säger det. Och så länge den inte kommer från Mensur, men det är helt enkelt för att jag vet om att det Mensur kritiserar mig för är sådant som jag stör mig på hos honom. Gillar inte att inse att vi har samma egenskaper.

I övrigt så har dagen varit ganska händelselös eftersom jag inte har någon energi efter arbetspass och för mycket tankar i huvudet för att försöka komma på praktiska och faktiska lösningar. Men trots att det varit mycket på kort tid (och värre lär det bli nästa vecka!) så njuter jag. Det är skönt att min kunskap och kompetens uppskattas igen, och det är helt underbart att ägna dagarna åt något annat än att dricka kaffe och prata om än den ena än den andre (trots att det med kan vara trevligt).

Det är bara att vänta och se vad framtiden har att utvisa.

puss i pannan

trött, tröttare, tröttast - jag

Vad tiden rusar när man håller sig sysselsatt.
Helgen var lugn och skön tills jag fick samtal med förfrågan om jag kunde tänka mig att jobba.
Och jobb tackar man inte nej till, iaf inte när man vet att man trivs med jobbet.
Så Igår vid 8 på morgonen gick jag på, kl 8 idag slutade jag. Sedan tog det ca 2 timmar innan jag var hemma från jobbet (en promenad som normalt tar 15 min). Sambon fick komma till arbetsplatsen och lämna lilla bus eftersom våra tider inte riktigt klaffade
(och eftersom jag inbillade mig att en morgonpromenad kunde vara skönt).

Men när vi började gå så mötte vi Silvija. Alla som känner Silvija vet att man inte bara hälsar och går vidare, så vi stod och pratade i lite mer än en timme. Under den tiden så somnade min lilla förrädare nerbäddad i sin vagn. Tårarna brände i ögonen eftersom jag då visste att jag inte skulle få mysa och sova med lilla bus när vi kom hem, jag som hade längtat ett helt dygn efter henne. När vi sedan kom ca 50 m från vår lägenhet, så kom det en enormt stor grävmaskin som bestämde sig för att blockera vägen. Så vi fick snällt promenera en extra runda på 10 min för att komma hem.

Idag har lilla bus visat sin mamma att hon lärt sig något nytt - hon kan flörta.
Hon kniper ihop båda ögonen och rynkar näsan och ser fantastiskt söt ut. Inte konstigt att man är stolt mamma. Lite dåligt samvete har man nu när man jobbar, och kommer att jobba ännu mer framöver så att man ska missa aminah och allt hon lär sig.
Jag har räknat ut det så bra att nu när Mensur bestämt sig för att vara "hobby turk" så ska jag ta över på hans arbetsplats och nästla mig in riktigt så att de glömmer Mensur, den jävlen ska få ångra att han lämnade mig för att leva partyliv i Turkiet i tre månader.

Har egentligen mer att säga och uppdatera, men mycket tankar som ska på pränt som får vänta. Just nu känns sängen mer lockande. Sovit ca 3 timmar natten mellan söndag och måndag och inatt blir det inte många timmar heller. Ska upp vid 5 för att göra mig och lilla bus klara. Lilla bus ska till gammelmormor och göra henne slutkörd medan jag är på utbildning, sedan när vi kommer hem så är det tusen saker som ska fixas.
När energi och tid finns så kommer det ett mer informerande inlägg så att Mensur helt säkert förstår att han kommer vara arbetslös när han kommer hem,.

puss i pannan

nusse

dödens hållplats är en ljus plats

Var längesedan jag uppdaterade vad som händer i mitt normalt sett tråkiga liv.
Så nu när det väl händer lite får jag samla energi och försöka printa ner.

Jag jobbade måndag och igår, och trivdes riktigt bra.
Personalen var toppen, som Mensur sa! Det är nog första gången han har rätt
- och sista gången jag erkänner att han har rätt.
Måndagen flöt på riktigt bra, men känner dock att det är lite rostigt för kroppen att jobba. Den är inte van vid att klä på stödstrumpor osv. Och det är jobbigt första dagarna för man vet inte riktigt hur självständig man kan vara. Man känner sig lite som en hundvalp som springer efter någon och bara tittar. Tur att man har lätt för att lära sig rutiner fort.

Avdelningen jag är på är super, personalen är bra och de behandlar de äldre väldigt omsorgsfullt. När jag jobbat på dödens hållplats tidigare så trivdes jag inte riktigt eftersom det för det första skar sig mellan mig och personalen, men även mycket för att det kändes som om personalen tyckte de äldre var en belastning. Men dessa två dagarna har varit riktigt roliga (för mig iaf, personalen kanske är av en annan åsikt) och det känns skönt att göra något praktiskt och känna sig någorlunda duglig ist för att bara sitta hemma och uggla.

Det enda som varit deprimerande är att min kära dotter inte saknar sin mamma ett dugg. Å ena sidan är det positivt att man kan lämna bort henne och känna sig trygg i att hon inte gråter efter mamma, å andra sidan så vill man känna sig lite saknad av lilla bus. Själv går jag och tittar på foton och saknar mitt lilla monster hela dagarna. Varje gång jag har rökpaus på jobbet så tittar jag på filmer som jag har av lilla bus i mobilen och kämpar mot tårarna av saknad som pressar bakom ögonen.

När jag kom hem på måndagskvällen vid 21.20 efter avslutad arbetsdag så var lilla bus vaken. Hon hade sovit en snabb runda men sedan vaknat igen strax innan jag kom hem. Hon och sambon kom ut på trappen när jag stod och pratade med min kära mormor
(som kom för att hämta barnvagnen eftersom hon skulle passa lilla bus igår). Jag förväntade mig ett "mamma!" och viftande små armar, jag hoppades på luft pussar och leenden. Jag fick ett snabbt leende och ett bovov (lilla bus säger vovve till allt från myror till pensionärer!).
Däremot när hennes pappa, som kommit ner för att hälsa på mormor, gick upp för trappen för att hämta nycklarna och kom tillbaka igen så blev hon hysterisk. "Pappa papapapap papa papapapapa", och viftade med de små armarna likt en holländsk väderkvarn. Jag funderar på att sälja henne på blocket nu när hon klart och tydligt visar att hon skiter i sin mamma.

Eftersom jag börjar jobba kl 6.45 imorgon så har jag inte varken tid eller energi att skriva om mitt kirurgbesök idag, så jag ska försöka printa ner ett inlägg om Gastric bypass imorgon så att ni får den uppdateringen med.

Puss i pannan

nusse

Jag dör innan måndag

Det finns inte en chans att jag kommer att jobba på måndag.
Jag kommer dö i hjärtinfarkt innan dess.
Jag är otroligt nervös. Jag är mer nervös nu än innan jag började lekis, innan jag började högstadiet, innan jag började gymnasiet, innan jag flyttade till stockholm, innan jag skulle föda lilla bus (som tillsist kom med kejsarsnitt). Ja faktiskt, jag har aldrig varit såhär nervös. För ett jävla fucking sommarjobb!.

Pratade med Mensur idag eftersom han är på samma arbetsplats när han befinner sig i Sverige, gjorde mig lugn i ca 5 min. Jag är övertygad om att jag kommer traska in till min nya arbetsplats, ihopkrupen så de tror att jag är en förrymd brukare, och mumla fram "snälla ät inte upp mig, jag känner Mensur". Och med en darrande hand ska jag visa ett foto på mig och Mensur ihop. Då kanske, men bara kanske, jag överlever på nya arbetsplatsen.

Man skulle kunna tro att jag är folkskygg, så är inte fallet. Faktum är att jag är sällskapssjuk, jag trivs inte när jag är själv. Jag är även väldigt social och pratglad. Men inte när det gäller mitt nya jobb. Jag bor mittemot min nya arbetsplats. Jag tittar på denna "dödens hållplats" dagligen. Jag ser de nerrullade persinennerna, jag ser skuggorna som rör sig i byggnaden
(läs: jag har linser och dålig syn så jag ser inte om det är människor jag ser, eller om det är skräp på linserna).
Jag ser flaggan som hissas till halv stång nästan dagligen. Och denna ointagliga borg ska jag jobba i hela sommaren.

Till saken hör att jag har jobbat där tidigare. Och det var ingen positiv upplevelse. Personalen visade klart och tydligt att de inte gillade mig
(ingen aning om varför eftersom jag är så älskvärd!).
Jag var nyutbildad och tvekade inte att säga ifrån när jag ansåg att fel begicks. Och jag är helt säker att det aldrig har skrivits så många avvikelserapporter som den sommaren. Det var inte heller uppskattat att jag föredrog att gå ut och sitta för mig själv och röka ist för att delta när personalen pratade illa om personal som inte var där eller pratade illa om brukare. Till sist gick det så långt att jag valde att gå hem under lunchen bara för att slippa umgås med personalen.
Det är därför jag har begärt att få jobba på annan avdelning detta året.
I byhålor fungerar det på så vis att personalen oftast jobbat på samma arbetsplats 10-40 år, och några av dem (inte alla!) har med åren blivit riktiga jävla surfittor buttra små tanter.

Det är bara att hålla tummar och tår för att denna sommaren går fort och smärtfritt och att jag får positiva minnen. Och efter vad Mensur sa om avdelningen jag ska jobba på så är den helt underbar, ja nästan jämförbar med paradiset.
Är det så att Mensur ljuger så ska jag meddela personalen på "dödens hållplats" att Mensur minsann anlitade mig till att göra smörgåstårta till nattpersonalen. Men att han inte hade en tanke på dagpersonalen eftersom de inte betyder lika mycket. Sedan får vi se om han blir lynchad när han kommer hem. Man kan ju hoppas.

Puss i pannan

Nusse

Jag är dyr i drift

Idag undrade sambon hur mycket det kostade i ullared igår.
Jag rättade till glorian som halkat på sne när han frågade, harklade bort nervositeten och mumlade fram ett "mja asså ullared var ju inte billigt".
Han sneglade på mig med en "du-sa-innan-du-åkte-att-det-skulle-kosta-max-1000kr-blick" och frågade sedan om jag verkligen hade tänkt åka till stan och handla mat idag. Jag tittade på honom och försökte se förståndig ut (vilket inte är lätt när man är nyvaken!) och svarade honom att om han tänkt äta denna veckan så var vi nog tyvärr tvingade att åka och handla.

När vi kom hem flera timmar senare så satte sig min stackars sambo ner, lutade huvudet tungt i handen och mumlade fram "jag sliter häcken av mig för lönen, och hon kastar den på två dagar". Sedan la han sig ner på soffan med en djup suck, rullade ihop sig i fosterställning och snyftade tyst...
Eller ja, jag väntade mig att han skulle göra det iaf.

Jag tyckte riktigt synd om honom, samtidigt så har vi inte handlat något onödigt (förutom fransfärg till mig!) Utan vi handlar så vi kan njuta av livet. Och eftersom vi följer islam så sparar vi pengar på att inte dricka eller kasta pengar på krogen, tyvärr så tar de pengarna som vi sparar in på det slut så fort vi går in i en matbutik. Nötkött är dyrare än gris, och eftersom utbudet av lamm är ganska dåligt här nere så blir det mest nöt, fågel och fisk till middag och för att få lite variation på middagarna så krävs det en massa grönsaker.

Inshallah (om Gud vill) så hittar jag ett jobb snart, så kan vi åka och nöjes-shoppa...en ny barnvagn tex!

Tills dess får sambon se till att hålla hårt i kontokortet om han vill behålla lite av lönen.

Sitter just nu och lyssnar på Obsesion med aventura, jag kopplar den låten till min Pepan, men jag vet inte varför. Saknar honom extra mycket idag, men inte heller det vet jag varför. Bara har tänkt på honom hela dagen och undrat vad som händer i hans liv. Vi har inte pratat på snart 2 veckor, jag börjar få abstinenser efter honom. Konstigt att man fortfarande kan komma ihåg hur någon låter, hur hans leende ser ut, hur han ser ut när han ska skämta, hur han ser ut när han är ledsen, hur han ser ut när han tror att han är smart, att man kommer ihåg vissa situationer som om det vore igår. Trots att jag inte träffat honom på 5 år. 1 oktober 2004 var sista gången jag träffade Pepan. En hel evighet sedan!

En annan människa som jag träffade nyligen men som jag inte minns ett skit av är Mensur ;-)
Så länge min trogna följeslagare var i lilla byhålan så hände inget i mitt liv. När Mensur åkte så hände allt. Och jag saknar honom, Gudarns vad jag saknar min lilla "lillebror". Livet är inte lika ljust och soligt utan honom, Jag räknar dagarna tills han kommer hem. Och just nu räknar jag timmarna sedan jag hörde av honom sist. Han har varit borta en hel vecka nu, så om jag känner Mensur rätt så räknar han inte längre sig själv som turist utan som en "Master" över alla nyanlända. Detta kan innebära att han troligen är "pain-in-the-ass" för alla i sin omgivning. Jag lider med hans resesällskap och alla som är i närheten av "Mastern".

Aftonbladets huvudrubrik bör inom den närmsta veckan vara:
"Migrationsverket väntar en kraftig ökning av aslysökande från turkiet,

främst från Alanya."

Lilla Bus tyckte det var lite jobbigt i Ullared...

Tur att man kan ta en liten tupplur!

Är det konstigt att dagens inköp blev dyrt?!
...Eller att jag är tjock?!!!

Puss i pannan

Nusse

gnisslande flippisar

Idag har det regnat, och regnat och regnat.
Men bara medan jag och Erica var ute och gick.

Dagen började med en massa telefonsamtal för att spåra avsändaren på mystiska sms. Vi spårade avsändaren, tyvärr så försa sig en av spårhundarna så att vi blev avslöjade.
Sedan kom lilla malin, Nova och Saga. Flickorna och lilla bus lekte jättefint, jag och lilla malin leker alltid fint. Efter en stund så trillade Erica in och min lägenhet kändes som ett högkvarter för halv-feminister.

Efter ett tag så kom jag och Erica på att vi skulle röra lite på oss. Vi traskade ner till samhället och hälsade på mamma Eva, sedan gick vi till ica och kastade farligt mycket pengar på naturgodis. När vi kom ut från ica så började det regna lite smått. Vi började förflytta den ena foten framför den andra men insåg när vi kommit en bit att vi skulle drunkna. Så vi skyndade tillbaka till banken där det fanns tak som skyddade mot regnet.

Där stod vi sedan, halvt sommarklädda (hehe Erica hade flippisar) och såg ut som två glädjeflickor i regnet. Tur var väl att jag hade med mitt headset så att Erica fick höra lite skönsång (från mig) i ovädret, efter en stunds var jag t.o.m så snäll att gav henne ena hörsnäckan. Sedan hade vi väldans kul medan vi lyssnade på musik.
Vi skrattade väldigt mycket åt en pappa som instruerade sina barn med en väldigt bestämd stämma:
"-Okej, när jag öppnar backluckan så springer ni och öppnar dörrarna till bilen, sedan hoppar ni in jättefort och stänger dörrarna direkt så att det inte kommer in vatten i bilen!"
Det gör inget att barnen springer på en trafikerad väg, strunta i att de var ganska små och föralldel tänk inte på att de kan klämma sig i dörrarna. Bilen är viktigast!
Snabbt sprang de små liven iaf.

Efter ett tag så avtog regnet och vi skulle börja gå, men Erica kände sig manad att säga "nu springer vi". Detta hörde vädergudarna och när de tänkt efter lite så öppnade de ett nytt skyfall för att hålla mig och Erica kvar under bankens tak. Efter det så tog vi oss fram i etapper, från regnskydd till regnskydd.

När vi promenerat ett tag och det såg ut att bli uppehåll så föreslog jag att vi skulle gå till min mamma och hämta lite papper. Erica offrade sig och följde med. Halvvägs så öppnade sig himeln Jag anade genast att det var Ericas fel och frågade om hon nämnt att vi skulle springa igen, hon förnekade detta. Men erkände efter en stund att hon tänkt tanken.
Så till alla som blev blöta idag, tacka Erica :D

Dagens höjdpunkt har varit Ericas flippisar. Efter som jag är lite elak av mig så tyckte jag det var väldans kul varje gång Erica tappade andan när vattnet forsade in, och jag tyckte det var hysteriskt roligt varje gång hon halkade ur skorna. Erica tyckte inte det var lika kul, men hon var så trött att hon också skrattade hjärtligt.

När vi handlade så frågade jag Erica om hon skämdes för att jag gick och sjöng på ica, svaret jag fick var "jag låtsas att jag inte känner dig". Men tro mig, mitt sjungande var inte ens lite pinsamt i jämförelse med Ericas gnisslande från sina jävla flippisar...
För människor som inte promenerat runt 3km med någon som har gnisslande flippisar som de halkar ur då och då så är det enbart något jag rekommenderar när man är övertrött eller på väldigt bra humör. För då kan man få väldigt kul!!

Imorgon ska Erica, jag och lilla bus till ullared och handla. Jag håller tummarna för att sambon lämnar sitt kort med orden "köp vad du vill älskling, det förtjänar du". Men troligtvis så överlämnar han det med en förmaning om den ekonomiska krisen i sverige och ett försvarstal till varför vi inte behöver nya mattor och gardiner.
Tur är väl då att jag kan göra likadant som honom och stänga öronen, och sedan när jag kommer hem kan jag se oskyldig ut och säga
- Men hjärtat...det hörde jag inte!

puss i pannan

nusse

jag saknar min beundrare

En gång i tiden hade jag någon som varje dag kryssade i alternativet "Du är underbar". Jag försökte få reda på vem denna någon var men fick inget svar.
Nu har denna någon glömt mig. Detta tycker jag är oerhört deprimerande. Var upplyftande att veta att åtminstonde en läsare ansåg att jag var underbar.
Anser att denna "hemliga läsare" kan återgå till att kryssa i den lilla rutan för att glädja mig
(för ingen annan lär få för sig att göra det!).
Och samma "hemliga läsare" får gärna säga vem det är så jag kan tacka för berömmet :D

puss i pannan

nusse

cellprover

Cellprover är ett ont måste.
Detta onda måste har jag gjort idag. Inget jag rekommenderar folk att göra för nöjes skull. Själva provtagningen var no big deal. Men när de kör in de vita skohornen i underlivet utan glidmedel så är det långt ifrån bekvämt!
Nu är det 6 veckors väntan innan man får provsvaren och får veta om allt är som det ska.
Och tre år tills man ska plågas nästa gång om allt är okej.

Varken lilla bus eller jag fick mycket sömn natten innan, så vi var trötta idag båda två. Och jag var hungrig till på köpet. Alla som känner mig vet att man ska springa fort som satan när jag är hungrig eftersom det föreligger risk att jag annars äter upp personen i fråga. När jag då till på köpet vaknar på fel sida så blir jag monsterliknande. Var på så dåligt humör att jag skrämde iväg mina stackars gäster, eller om det var för att sambon kom och hämtade mig för att vi skulle iväg. Fort försvann de iaf.

En av de saker min dotter ärvt från mig är sin envishet, sitt humör (och sin falsettröst!), och att när hon blir trött så blir hon omöjlig. Så idag när hon blev trött så blev det en kamp mellan viljorna. Självklart vann jag, men det var en kamp som hette duga. Den slutade med att lilla bus somnade i famnen på mig med nyklippta naglar, helt slut efter att ha kämpat emot sin mamma och nagelsaxen.
Tur var väl att hon varit på strålande humör efter det och att hon på eftermiddagen var så söt så att hon fick vila med mamma och pappa i sängen. Sötare kondom än min dotter finns inte.

I övrigt har det inte hänt mycket idag, matlagning, städning, tvätt och hjälpa lillebror att öva inför prov. Jag älskar att plugga med min bror.
Jag håller nu bara tummarna för att något om akusativobjekt och dativobjekt fastnade i hans huvud så att det går bra för honom på provet imorgon.

Dagens turkuppdatering:
Soliga hälsningar från alanya. Lägenheten är underbar, allt är underbart. Och man mår så jävla gott. Strax utgång.. 3 månader kvar. Fan va gott, hoppas allt är bra med er. Pussa aminah.

Tycker han varit iväg länge nog och kan masa sig hem nu...

puss i pannan

nusse

en trevlig helg

Min helg har varit underbar. Hur har din varit?
Igår så åkte vi till campingen i stan för att gratulera min mormor (som fyller år imorgon, måndag). Sedan hade vi en riktig toppendag.
Lilla bus var i sitt esse, hon åt gräs och kaninbajs, hon klättrade runt och visade upp sig från sin soliga sida hela dagen. Skönt att lill kusinen var där så att hon traskade runt med henne i vagnen. Kändes nästan som att man var barnledig och på semester.

Dagens höjdpunk var när sambon spelade kubb. Jag hade väldigt roligt när jag för första gången såg honom utöva en "sport" och sambon såg ut att ha väldigt kul när han fick kasta träpinnar. Själv undviker jag sådant eftersom jag tycker alla former av spel
(och helst dem där man behöver göra en fysisk ansträngning i stil med att böja sig ner) är otroligt trist. Min sambo däremot har tydligen tävlingsinstinkt och tyckte det var kul. Roligast tror jag han hade när han nästan träffade mig med de jävla pinnarna.
En fantastiskt trevlig dag som alla camparna ska ha tack för.

Idag har vi varit väldigt trötta alla två.
Lilla bus däremot har haft mer energi än vanligt. Första gången idag på väldigt länge som jag och min sambo sovit middag ihop, men när lilla bus somnade på förmiddagen så hade vi race in till sängen där vi kröp ihop och sov. Jag fick sova i säkert 40 min innan lilla bus vaknade. Sambon hasade sig upp en timme efter oss. Är det ett tecken på att man är gammal, när man tävlar om vem som kommer in till sängen och somnar fortast ist för att tävla om vem som ligger naken i sängen först?

Resten av dagen förflöt i ett behagligt tempo.
Medan jag lagade kvällsmaten så badade sambon lilla bus, efter ca 15 min ropade han förtvivlat efter hjälp. När jag kom dit och frågade vad det var så såg sambon förtvivlad ut och sa att lilla bus vägrar fälla ner benen när han ska skölja bort badskummet från henne. Min kära dotter har nämligen kommit på att om man inte sätter ner fötterna när mamma/pappa lyfter upp henne så behöver man inte komma upp från vattnet. När jag hjälpt sambon att få lilla bus tvål-fri så nattade han henne medan jag satte fram maten. När vi ätit klart så lutade jag mig mot sambon som mumlade fram "det är inte lönt att du lägger dig tillrätta habibi, jag ska ut på balkongen och röka". 10min senare så sov vi båda två...
Som sagt en underbar helg!

Upptäckte nu på kvällen/natten att jag har nog hål i en tand för första gången i mitt liv. Det gör inte ont, men känns obehagligt. Och eftersom jag aldrig har haft problem med mina tänder så antar jag att jag vid 23 års ålder fått mitt första hål. Kan garantera att jag fått det enbart pga att jag inte har råd att gå till tandläkare just nu. Får vänta tills i jul när vi förhoppningsvis ska ner och hälsa på min sambos familj så får svågern åtgärda mina tänder. Hoppas han kan bleka dem med så att jag får ett hollywoodsmile.

Idag åkte Mensur. Min lilla blatte alldeles själv i turkiet. Hur ska jag klara mig. Har tittat på klockan hela dagen och tänkt, nu åker han snart, nu lyfter planet, nu är han framme, nu borde de vara i lägenheten, nu är de på disco, nu har idioten hittat en tjej, nu är sexet klart...Min lilla lilla Mensur. Jag hoppas att 3 månader går fort så att han är hemma snart igen.

puss i pannan

nusse

ps: Vore trevligt med kommentarer så jag vet att jag har läsare ;)

Jag ser ut som en rea-hora från östblocket

Idag har det varit första maj hela dagen.
Och jag har varit mordisk.
Jag beundrar människor som går i första maj tåget, jag hade inte orkat gå halva vägen ens.
Och jag förstår att de måste öva någonstans. Men måste de öva precis utanför min lägenhet. Klockan 07.00 på morgonen???
Det var ren tortyr att vakna till dunk-dunk-dunk-dunk och någon nisse som testade om lungorna fungerade. Jag låg kvar i sängen och hoppades att Aminah inte skulle vakna av ljuden. Men pigg som en lärka ropade hon från sitt rum på mamma.

Jag hasade mig in med en övertalningsplan i huvudet och ett
Minah-hjärtat-det-är-fortfarande-natten-sov-lite-till på tungan. Men när jag fick syn på lilla bus som stod och hoppade i sin säng med ett stort leende så insåg jag att jag kunde lägga ner den planen.
Det förstör hela dagen om man blir väckt på fel sätt.
Hade de jävlarna nu kommit med en kopp te och ett knäckebröd eller något så hade jag inte haft något emot det. Men att vakna till ett stort jävla fucking slagverk är inget jag kan rekommendera

Efter det så flöt dagen på lugnt, jag höll ett stadigt dåligt humör dagen igenom. Lilla bus däremot hade en mammig dag där hon bara ska vara i famnen och där hon vill att mamman ska krypa runt med henne på golvet. Enda fördelen när hon har sådana dagar är att eftersom hon limmar sig fast i nedre delen av mina byxor, så behöver man bara gå runt lite i lägenheten så är det rent på golven sedan. Bara att ta en klädborste och städa av lilla bus när man är klar.

Efter att ha bråkat en längre stund med min kära dotter som inte kunde bestämma sig för om hon ville vara i soffan hos mamma och gnälla, eller på golvet nedanför soffan och se lidande ut. Tog jag tillsist resolut upp henne, satte fast henne under armen, och bar in henne i vår säng. Där kröp hon intill sin mamma och bollade ihop sig, sedan sov vi ihop i hela två timmar.
Underbart, mysigt och fridfullt.

Nu på kvällen har jag färgat håret. Det blev långt ifrån lyckat.
Köpte en sådan som innehåller både färg och slingor.
Den brukar bli lyckad på mig...men då brukar jag också ha någon som gör det på mig. Kan ju meddela att det inte blev lika lyckat när man gjorde det själv.

Köpte färg mest för att få bort min utväxt. Men när jag sköljde ut färgen så hade den inte tagit något på utväxten. Däremot när jag slängt i slingfärgen (som jag geggade lite överallt) så blev utväxten, plus ett stort område bak på huvudet, alldeles brandgult.
Jag ser ut som en rea-hora från östblocket i håret.
Tur att sambon snart får lön så jag får färga om det igen.

Imorgon ska vi till campingen inne i stan, vi ska fira min mormor som fyller år på måndag. Mysigt att komma iväg lite ist för att bara sitta i lägenheten.
Ska passa på att vara barnledig också och dumpa lilla bus hos första bästa jag ser på campingen. Troligast är dock att hennes pappa kommer vara max 30cm från henne hela dagen imorgon.

När vi var på campingen i förgår så höll han på att dö när han fick se att hon stoppade in gräs och kaninbajs i munnen och började tugga. Eftersom jag vet att hon i framtiden kommer äta både det ena och det andra innan hon förstår att det inte är mat så brydde jag inte mig så mycket. Men eftersom jag såg tårarna i hennes pappas ögon så ljög jag och sa att jag fick ut det innan hon svalde. Lite skit rensar magen.

Han skulle sett henne ca 30 minuter senare, när hon höll på att kvävas av chipset hon satte i halsen när han var och handlade. Hur hysterisk min moster blev. Och hur jag bankade mellan skulderbladen för att få upp chipset. Hade han sett det så hade han garanterat sagt upp sig från jobbet bara för att kunna vara hemma och garantera att lilla bus aldrig gör sig illa eller stoppar något olämpligt i munnen.

Säg mig, är alla pappor lika enerverande?
Eller råkade jag bara välja den värsta av dem som far till mitt barn?!

puss i pannan

Nusse

im back..

Äntligen är datorn hemma igen. Och den är ordentligt vårstädad. Mirakel kan inträffa! Innan vi lämnade datorn så hade vi inget minne kvar alls på datorn, nu är där hur mycket plats som helst som jag kan spara min skit på. Underbart.

Vad som hänt sedan sist..
Sommaren är här, moder natur bestämde sig för att hoppa över våren detta året. Hon tänkte nog att hon skulle få
"den feta tjejen på andra våning som lider av soleksem och grava svettproblem när graderna går över 16" att lida.
Jävla moder natur, hon kan dra åt helvete.

Jag har klippt av mig håret för att svettas mindre. Det enda som hänt sedan jag kapade av mig håret är att jag för första gången i mitt liv har soleksem i nacken - och att det är svårare att torka svetten ur pannan eftersom jag klippte lugg. Detta innebär att jag fått investera i vattenfast mascara och eyeliner eftersom ögonfransarna nu får fånga upp svetten. Mindre fräscht.

ÄNTLIGEN! har jag hittat nya skor. Mina fötter har plattat ut sig ännu mer, så det fick bli vit/gråa gympadojjor som är underbara att gå i. Och enligt mig så var de ganska snygga med. Sedan lyckades jag hitta ett par svarta sandaler där det är bred resår fram, och även gummi i övriga remmar, så de går på hur feta fötter som helst. Dubbel-toppen som Adde Hossman nu börjat säga.

I övrigt står livet ganska stilla. Inget nytt av intresse vad jag kan komma ihåg.
Min Mensur åker på söndag. Hur ska jag klara mig utan honom tills i augusti. Han är ju min livboj i detta trista mamma-liv i hylte, jag får leta upp en sommarvikarie.

Sökes:
Liten (-men attraktiv för det motsatta könet/ögongodis) kosovoalban med överlägsen attityd, besserwisserfasoner, uppkäftighet, oförglömlig personlighet och samma irritationsnivå som en fluga när man ska sova. Sökes av desperat, ensam, hobbyfet, sambo/mamma som saknar sin lilla husblatte. Krav på att kunna många synonymer, irriterande ordspråk, fina ord samt kunna prata med extremt irriterande dialekt och kunna förolämpa utan att man tar illa upp. Lön: kan diskuteras...

Puss i pannan

nusse

lite kort om absolut ingenting

Så där, då har helgen kommit och försvunnit.
Lördagen var vi hos pappa och Annica och grillade lax.
Himmelskt gott var det, åt så att vi blev proppmätta allihopa.
Sedan var det bara att åka hem och sova med lilla bus snorandes brevid sig.
Inte ofta jag somnar klockan 7 på kvällen, men jag kompenserade genom att sitta på datorn till kl 02.30 ist så att jag inte skulle känna mig som en pensionär.

Inte lika underbart var det att vakna klockan 8 och stiga upp med lilla bus. Som tur är hade Aminah glömt att hennes älskade pappa är hemma, så hon somnade om igen vid 08.30 vilket gjorde att mamman kunde sova lite till. Ända till klockan 12.15 fick jag sova innan lilla bus hade lokaliserat mig (läs: pappan öppnat dörren till vårt sovrum). Vaknade upp av små fingrar som stod och grävde mig i näsan och ett stort tandlöst leende. Lilla bus har humor.

Söndagen tillbringade vi på skostop och willys. Jag ger från och med idag upp förhoppningen om att kunna ha ballerinaskor, så till er som också lider av abnormt stora fötter - åk direkt till lantmännen och köp gummistövlar. Än så länge är det bästa alternativet. Vill man ha lite höjd på sina skor bör man investera i ett par trätofflor. Ska man ut på krogen så är det bara att sätta dit lite glitter och paljetter så är man partypiffad.

Ska kanske till skåne nästa vecka (glöm inte skriva in det i kalendern Peppan!) med mamma och klippa mig. Är trött på längden jag har nu. Det är för kort att slänga upp i en standard-svans, och det är för långt att blåsa volym på. Jag lider av vad en frisör har kallat "glashår", dvs väldigt många hårstrån som allihopa är så tunna och sköra så att det mest liknar bebishår. Ska klippa det riktigt kort, och med lugg! Tyckte det var otroligt jobbigt sist att blåsa undan luggen var 3:e minut. Har funderat på att göra som Adde Hossman och snagga mig. Men då lär Aminah aldrig få några syskon.

Imorgon och på tisdag stänger de vattnet i området, imorgon mellan 08.00-12.00, på tisdag mellan 08.00-16.00 (!!!). Jag har hällt upp 8 pet-flaskor, 1 kanna och 2 hinkar med vatten och håller tummarna för att det ska räcka. Även om de sätter på vattnet kl 12.00 så brukar det ta 1-3 timmar efter det innan man kan använda vattnet, tvätta och använda diskmaskinen igen. Sist de stängde vattnet så såg det ut som att det kom diaree från kranen när man satte på vattnet igen. Inte riktigt vad man vill hälla i lilla bus nappflaska.

Nu håller vi tummarna för fint väder så att jag kan skura mina mattor efter Silvijas lilla monster. Hennes lilla pitbull Rocky tog nämligen fel flera gånger på mina gröna mattor och en gräsmatta. Ska erbjuda henne blöjor nästa gång hon kommer. Fungerar utmärkt på min lilla "hund" så då borde det fungera på hennes med. Så slipper jag oroa mig för vad lilla bus slickar i sig när hon dammsuger mina mattor nästa gång Siki är här med sin "bebo".

puss i pannan

nusse