tag:blogger.com,1999:blog-15949682393213163342024-02-21T03:45:49.211+01:00Emm AminahEn blogg om mitt oglamourösa vardagsliv...Emm Aminahhttp://www.blogger.com/profile/01175638304485165818noreply@blogger.comBlogger209125tag:blogger.com,1999:blog-1594968239321316334.post-54470947808688663332014-04-12T21:56:00.002+02:002014-04-12T21:56:41.757+02:00Ibland är man bara så jävla nere Det kommer perioder i livet då allt verkar gå åt helvete.<br />
När det känns som att livet själv sopar undan fötterna på en och sedan skrattar hånfullt.<br />
När man känner sig ensam, liten och hjälplös och inte vet vart man ska vända sig. Inte vet mot vems axel man kan gråta ut.<br />
<br />
Man kan dela med sig av toppen på isberget till väl betrodda människor, för att lätta på trycket innan allt blir övermäktigt.<br />
Men det jobbiga är ändå kvar. Känslan av att vara ensam är ändå påträngande.<br />
Jag har lärt mig att delvis hantera det, jag har lärt mig att inte drunkna i det negativa.<br />
Gör jag det går jag fyra steg tillbaka och faller ner i min depression igen och sitter som en fluga med huvudet i den berömda väggen.<br />
<br />
Jag andas, jag motiverar mig själv och Jag mumlar positiva mantran dag ut och dag in, jag försöker se och tänka positivt. Jag försöker så gott det går också måla bort känslorna. Teckning efter teckning som visar mitt innersta som sedan eldas upp för att känslorna också ska eldas upp. Ibland fungerar det faktiskt hur fjantigt det än låter.<br />
<br />
Däremellan när orken och motivationen tar slut så låser jag in mig i duschen och tänker på allt jag tagit mig igenom i livet som varit mycket värre, gråter bittra tårar och säger åt mig själv att ingenting blir bättre av att tycka synd om mig själv och att jag tar mig igenom detta också. <br />
<br />
Denna veckan har varit svår.<br />
Den har varit präglad av problem, besvikelse, brustna löften, grusade förhoppningar, hjärtesorg och tråkiga besked från alla håll och kanter. Ovanpå det läggs oron för flera i min omgivning och oro för mig själv och min framtid.<br />
<br />
Jag har tagit mig såpass långt ur min depression och utbrändhet att jag klarar av att hantera 4-5 problem i veckan utan att det känns övermäktigt. Men när det dagligen dyker upp inte bara en sak utan flera, då står jag med en ögonbindel och balanserar vid ett stup.<br />
Karusellen snurrar fortare och fortare och jag tappar mer och mer balans och jag hittar inget fäste, jag hittar ingen hand att hålla som gör att jag känner mig trygg med att allt löser sig.<br />
<br />
Förtvivlat skriker mitt inre att "allt ordnar sig och blir bra, andas in och andas ut så är det snart över".<br />
Just nu går all energi till att hypiventilera och se till att jag inte faller.<br />
Men: Jag tar mig igenom detta också.<br />
<br />
Imorgon ska att det negativa rensas ut och ersättas av positivt, imorgon ska tankar och känslor få vila.<br />
På måndag tar vi tag i livet igen.<br />
För just nu finns det någon annan som balanserar på kanten, någon annan som behöver veta att hon har stöd och kärlek. Jag vill finnas där för henne så gott jag kan.<br />
<br />
Aminah säger alltid "min mamma fixar allt". Och det gör jag också.<br />
Jag vill inte gå tillbaka till den jag en gång var, jag vill inte må som när jag mådde som värst. Jag ska vara lycklig och tacksam, jag ska se till att livet blir som jag vill. Jag ska inte låta något förstöra den lycka och harmoni jag äntligen funnit i mig själv.<br />
Steg för steg, dag för dag och ett andetag i taget ska jag lösa allt som kommer i min väg.<br />
<br />
Just ikväll är känslan av att vara ensam, övergiven, oälskad och oviktig så intensiv att jag insett att jag får nog dras med den tills imorgon. Under tiden ska jag sätta upp mål, motivera, peppa och älska mig själv. Imorgon är en ny dag men nya möjligheter och den SKA bli bra.<br />
Det finns inga andra alternativ.<br />
<br />
Den ska bli glad och positiv, den ska vara ljus och förhoppningsvis solig och den ska tillbringas med den viktigaste i mitt liv som fått dras med en sur mamma i en vecka. Imorgon ska hon få bestämma vad vi ska hitta på, vi ska pussas och kramas och hon ska få veta att hon är det finaste jag har, det vackraste i världen och att jag älskar henne mer än livet själv.Emm Aminahhttp://www.blogger.com/profile/01175638304485165818noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1594968239321316334.post-45097572666144928502013-11-17T01:55:00.003+01:002013-11-17T01:55:28.025+01:00Lyckliga i alla sina dagar?! De flesta flickor när de är små har Disneys prinsessor som idoler. Länge går man och väntar på att man spontant ska brista ut i sång och koordinerad dans som lockar till sig allt det vackra i livet. Det är därför kvinnor ofta sjunger och dansar på fyllan. De väntar på att det ska komma små blå fåglar och ett rådjur som tar sig en lycklig svängom med dem.<br />
När jag var liten ville jag bli som Ariel. Förutom att jag älskade vatten så ser man varken spindlar eller spindelnät i filmen och Blunder är ascool.<br />
Efter något år ville jag bli Jasmine. Stora vackra ögon, hår till rumpan och är snygg i pyjamas. Varje flickas dröm.<br />
<br />
Jag hittade mig en arab. Han hade ingen flygande matta så vi fixade ett körkort ist. Någon apa hade han inte heller, men vi skaffade lilla bus och hon klättrade lika bra. Dessutom fick vi en bra ekonomi och levde härligt liv i närheten av slottet (en timme med t-banan).<br />
När det visade sig att det inte funkade så har jag testat andra Disney hjältar; <br />
han som väckte mig med en kyss, ett träsktroll, en småtjuv, en som vägrade växa upp och en som hjälpt de fattiga och svaga och som inte räds något.<br />
Ja den ena prinsen hette ju till och med Philip.<br />
<br />
Vad Disney glömmer berätta i sina filmer är vad som händer sedan efter det där första lyckliga hånglet.<br />
För alla deras filmer slutar likadant;<br />
En kyss och sen lever de lyckliga i alla sina dagar.<br />
De visar bara den där första pirriga förälskelsen, när allt är pluttinuttigull och man är övertygad om att den stora kärleken dykt upp och att det ska vara livet ut.<br />
<br />
De visar inte hur de flyttar ihop och börjar störa sig på varandras ovanor.<br />
De visar inte alla smågrälen.<br />
De visar inte smutstvätten, disken och dammråttorna.<br />
De visar inte problemen som kan uppstå i sexlivet.<br />
De visar inte en uppblåst hormonstinn kvinna med gaser och halsbränna.<br />
De visar inte en förlossning.<br />
De visar inte när man bråkar om godisskålen och fjärrkontrollen på fredagen.<br />
De visar inte en kvinna som tröstäter pga förlossningsdepression.<br />
De visar inte en jobbig separation.<br />
De visar inte en småfet, sliten ensamstående mamma som trampar in lego och pärlor i fötterna när hon städar eller smyger runt på nätterna.<br />
De visar inte en kedjerökande kvinna som får nervsammanbrott och som får anti-depp utskrivet (kan iofs vara för att de inte ska göra smygreklam för cigarett och läkemedelsmärken).<br />
De visar inte slitet och alla tårarna som det innebär att vara själv med allt.<br />
De visar inte alla svin hon träffar för att hitta nästa prins.<br />
Och inte en enda gång har jag sett en småfet, sliten prinsessa med påsar under ögonen som äter glass och chips en lördag medan hon känner sig ensam och funderar på hur längesedan det var hon fick ett ligg.<br />
<br />
När man tänker på detta så inser man följande;<br />
<br />
1. Disney behöver försörja ganska många. Om de börjar visa den bistra sanningen så blir barnen så förtvivlade och rädda för framtiden så de tappar tron på evig kärlek och vägrar växa upp.<br />
Så kan vi ju inte ha det.<br />
<br />
2. Disney tycker om att håna oss.<br />
Medan de sitter där och diktar ihop sina lyckliga slut så fnissar de elakt mot oss dödliga och gör sitt bästa för att verkligen påpeka hur vi aldrig kommer ha det.<br />
<br />
3. Ovanpå detta så börjar de sälja godis och mög som vi måste köpa för att våra barn vill ha. Och för att garantera att vi inte bara blir deprimerade så har de gaddat ihop sig med mc donalds för att se till att vi blir feta också.<br />
<br />
Och trots att jag insett detta och faktiskt valt att fundera på just denna insikt i flera timmar ist för att sova. Trots att jag ätit abnorma mängder med glass som tillsist gjorde att jag fick ta en dusch eftersom jag fick brainfreeze. Trots detta så har jag ändå hoppet om att få ett lyckligt slut ihop med en prins. Ja inte bokstavligen talat då, jag nöjer mig med någon med halvtaskig ekonomi som är självständig och som får mig att må bra och skratta.<br />
Bara jag får mitt<br />
"levde lyckliga i alla sina dagar -trots ekonomiska svårigheter, onödiga gräl, jobbiga barn, slentrian i sexlivet och allt annat i livet"<br />
<br />
Ta hand om de dina<br />
Puss i pannan<br />
NusseEmm Aminahhttp://www.blogger.com/profile/01175638304485165818noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1594968239321316334.post-22466143491958904982013-09-14T02:49:00.001+02:002013-09-14T02:49:39.047+02:00Älskade unge, det vackraste i världen, det finaste jag har <br />
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
Långa, svarta, täta ögonfransar vilar lätt mot en mjuk och rosig kind.<br />
Jag stryker det bångstyriga håret ur ansiktet och studerar <b>det vackraste jag har</b>.<br />
Små fina anletsdrag som gör att hon liknar en sovande ängel.<br />
Tänk att jag fick <u>äran</u> att vara med och skapa något så perfekt. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
Jag pussar lätt på den knubbiga kinden innan jag lägger mig tätt intill och andas in den bästa lukten som finns. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
Jag känner ett hugg av sorg i hjärtat.<br />
<b>Älskade unge </b>vad du behövt gå igenom mycket.<br />
Vad mycket du behövt se och höra som du inte borde.<br />
Små öron ska höra fågelsång och se allt i ljusa och glada färger.<br />
De ska inte höra gräl och skrik. Inte behöva se sin mamma bli ledsen och må dåligt. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
Ibland värker hjärtat av sorg över att hon behövt gå igenom allt för min skull. Jag satte henne till världen, det var meningen att jag skulle ge henne allt.<br />
En lycklig familj, allt hon ville ha. Trygghet och kärlek.<br />
<i>Jag lovade henne allt det vid vårt första samtal. </i><br />
Att hon aldrig skulle behöva vara olycklig.<br />
Att hon aldrig skulle behöva sakna något.<br />
Att jag skulle skydda henne från allt ont.<br />
<u>Att jag skulle vara den bästa mamman hon kunde önska.</u></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
Jag har gjort mitt bästa. Tyvärr har jag inte kunnat hålla mitt löfte fullt ut.<br />
Hon är lycklig, hon är älskad, hon har det hon behöver.<br />
Men jag har inte kunnat ge henne syskon att leka med, ingen fadersgestalt som brytt sig om henne, inte möjligheten att bara vara barn.<br />
Många gånger har hon fått vara större än sina 5år.</div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
<b>Det är hon och jag mot världen</b>. Vi är ett eget litet team jag och lilla bus. Vi har lärt oss att inte lyssna på löften, att inte lita på att människor är det som de utger sig för att vara.<br />
Vi har lärt oss att <u>vi klarar oss själva</u>. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
Vi har lärt oss att tillsammans tar vi oss igenom allt som livet utsätter oss för.</div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
Många gånger när jag skäller i onödan, när jag inte fått sova ut, när jag inte fått mer än ett par minuter hit eller dit för mig själv så svider samvetet. Mitt dåliga humör ska inte gå ut över henne. Extra ont gör det när jag sover den där viktiga timmen innan jobb och jag kommer ut nyvaken och möts av ett leende<br />
"<i>visst var jag duktig som inte väckte dig</i> <i>mamma</i>".<br />
Hon är duktig min flicka. Hon tar hand om sin mamma, hon bryr sig och är omtänksam.</div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
Ondast gör det när hennes pappa har ringt.<br />
Det är <b>synd</b> att han inte förstår att han gör mer skada än nytta när han ringer.<br />
Det är synd att han inte förstår att just de 5minuterna varje <u>månad</u> gör att hon mår jättedåligt.</div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
Hon blir så orolig och ledsen var gång. 5min samtal med honom och jag får kämpa med utbrott, tårar och att hon är arg på livet minst en vecka efter.<br />
Jag håller med henne när hon säger "<i>jag förstår inte varför han ringer, han bara ljuger iaf</i>". Hon är lillgammal min tös. Förstår så mycket. Har så mycket känslor. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
Och hon känner sig ensam. Hon saknar sina kusiner, hon saknar sina vänner. Hon saknar att vi var lyckliga båda två. Igår berättade hon att hon saknade vårt gamla vardagsrum. "<i>Kommer du ihåg mamma, du hade tv:n så och bokhyllan så. Och man kunde lägga madrassen framför tv:n och mysa</i>". Det är de gångerna jag blir <b>arg på mig själv</b> som slet upp henne från hennes trygghet för att jag trodde jag skulle laga en familj. Ett försök som var dömt att misslyckas. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
I dagsläget har vi det ganska bra. Vi kivar titt som tätt om kläder och hur mycket sötsaker som är hälsosamt att äta. Allt för ofta får hon höra "mamma måste jobba" och "aminah vi har inte pengar till det".<br />
Allt för ofta så känner jag att jag inte orkar leka och hitta på saker. Allt för sällan går vi ut och gör något kul.<br />
Men vi är <u><b>lyckliga</b></u>. Och vi har varandra. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
Och <u>jag kämpar så gott jag kan</u>.<br />
Att hon är en glad, social och framåt liten flicka vittnar om att jag gör nog inte riktigt så dåligt jobb som mitt samvete vill få mig att tro.</div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
<b>Kanske har det varit värt allt</b>. Kanske väntar det vi saknar runt hörnet.<br />
Korta stunder ibland tror jag faktiskt det.<br />
Att allt snart blir bra.<br />
Vi bygger luftslott om hur vi vill ha det under tiden, vi ska bara hitta verktygen att förverkliga det med.<br />
<u>En dag ska vi få allt det som vi längtar efter</u>.</div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
En sak är säker iaf. Det är en tuff liten tjej jag har.<br />
Stor personlighet, skinn på näsan, räds inte någon eller något och väldigt ärlig och framåt. Dessutom teaterapa som älskar att stå i centrum och som är väldigt rolig och dråplig. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
<b>Hon klarar allt</b>. Precis som mamma. Och hon skrattar och är glad och lycklig. Precis som mamma. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
Det är bara ibland vi är ledsna och bittra på livet.<br />
Ibland känner vi oss lite ensamma. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
Vi har människor som tycker om och bryr sig om oss fick jag erfara häromdagen.<br />
Att halva stan kom när de trodde vi var i fara utan att jag bett dem vittnar om det.<br />
<b><u>Det rörde mig så djupt att jag blev tårögd. </u></b></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
Jag kramar om min tös och känner hur mycket jag älskar henne. Jag älskar henne så det värker i hjärtat.<br />
<b>Vad vore jag utan henne</b>. Vad har jag att kämpa för om det inte är för henne. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
Hade jag kunnat hade jag plockat ner stjärnorna när hon är rädd för mörker.<br />
Jag hade tagit bort det som gör ont när hon slår sig.<br />
Jag hade gjort henne glad och lycklig så hon aldrig behövt se bekymrad ut. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
<u>Jag hade tagit allt och alla som sårar henne och raderat dem från hennes liv. </u></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
Försiktigt pussar jag på den mjuka kinden och viskar "aminah gumman, du måste vakna. Du ska snart till dagis för mamma måste jobba". </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
Lojt vänder hon på sig och plirar med trötta ögon. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
-<i>ja mamma, jag vet. Om du inte går till jobbet blir du arbetslös, blir du arbetslös kan vi inte handla mat och betala hyran, kan vi inte betala hyran så blir vi hemlösa och fryser ihjäl på vintern. </i></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
Jag skrattar och pussar henne på näsan.<br />
Mamma upp i dagen, lilla <b>mini-me. </b></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
Hon fnissar lite innan hon kryper intill och lägger de små armarna runt min hals.<br />
Sen pussar hon på hakan och säger nöjt</div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
-<i>mamma. Jag älskar dig. Mest i hela världen. Till månen och tillbaka. </i></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
Jag känner hur tårarna kommer i ögonen, kärleken till min fina tös bultar i hjärtat. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
"Och jag dig gumman! Till månen och tillbaka och ett varv runt hela jävla galaxen!"</div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
Hon skrattar tills hon tappar andan, berättar att jag är "bengalo" innan hon gravallvarligt spänner ögonen i mig och säger</div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
-<i>jag kan inte gå till dagis som en luffare. Så vad ska jag klä på mig? Jag vill ha något som är jäkla fräckt asså!....</i></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
<b><i><u>Älskade unge, det vackraste i världen, det finaste jag har...</u></i></b></div>
Emm Aminahhttp://www.blogger.com/profile/01175638304485165818noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1594968239321316334.post-68006256804560650522013-08-03T03:08:00.002+02:002013-08-03T03:08:48.579+02:00Just idag saknar jag extra mycket<br />
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.292969); font-size: 16px; line-height: 20px;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">De som säger att tiden läker alla sår, har <b>aldrig</b> älskat. </span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.292969); font-size: 16px; line-height: 20px;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">De som säger att minnen bleknar, var <b>aldrig</b> riktigt lyckliga. </span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.292969); font-size: 16px; line-height: 20px;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">De som säger att tårar torkar, har <b>aldrig</b> gråtit floder. </span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.292969); font-size: 16px; line-height: 20px;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">De som säger att det finns fler, har <b>aldrig</b> hittat den rätte. </span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.292969); font-size: 16px; line-height: 20px;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.292969); font-size: 16px; line-height: 20px;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Sekunder blir till minuter, minuter blir till timmar, timmar blir till dagar och dagar blir till veckor. Snart blir veckorna månader och månader blir till år. </span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.292969); font-size: 16px; line-height: 20px;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.292969); font-size: 16px; line-height: 20px;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Jag gråter fortfarande när jag tänker på minnen, jag gråter fortfarande när jag tillåter mig att känna. Min saknad och längtan värker fortfarande i kroppen. </span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.292969); font-size: 16px; line-height: 20px;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.292969); font-size: 16px; line-height: 20px;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Jag saknar det vardagliga, jag saknar skratten, jag saknar tryggheten, jag saknar kaffet ihop på morgonen och att somna tätt på kvällen. </span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.292969); font-size: 16px; line-height: 20px;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><u>Jag saknar att bara få en kram ibland</u>, jag saknar alla samtalen, jag saknar att få bry mig om och älska. </span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.292969); font-size: 16px; line-height: 20px;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Jag saknar att bara sitta och titta, att bara sitta och lyssna, att <i>bara få komma tätt intill. </i></span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.292969); font-size: 16px; line-height: 20px;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Jag saknar tjat och bråk, jag saknar att vara genuint lycklig, jag saknar att ha allt det som var så <u>mycket mer värt än något annat i världen.</u></span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.292969); font-size: 16px; line-height: 20px;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"> Jag saknar så det gör <b>ont</b> ibland. </span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.292969); font-size: 16px; line-height: 20px;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.292969); font-size: 16px; line-height: 20px;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Idag är en sådan dag. </span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.292969); font-size: 16px; line-height: 20px;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Idag har jag saknat extra mycket, varit lite bittrare än vanligt. Varit ledsen och känt mig nere. Känt mig liten och ensam. </span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.292969); font-size: 16px; line-height: 20px;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Den känslan är så obeskrivlig och överväldigande. </span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.292969); font-size: 16px; line-height: 20px;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><u>När man kan träffa människor och prata med vänner och familj hela dagen, och ändå känna sig som den ensammaste och mest oälskade i världen</u>. När man känner att allt bara är på väg i mörker och inget stoppar fallet. <b>Ingen finns för att trösta eller ta bort det onda när man faller.</b></span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.292969); font-size: 16px; line-height: 20px;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.292969); font-size: 16px; line-height: 20px;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Det är <u><b>ytterst sällan</b></u> jag har sådana dagar nu för tiden. </span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.292969); font-size: 16px; line-height: 20px;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Jag har ett bra liv som jag är tacksam för. Och jag delar det med <b><i>världens finaste unge</i></b>. </span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.292969); font-size: 16px; line-height: 20px;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Men något saknas. </span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.292969); font-size: 16px; line-height: 20px;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Han saknas. </span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.292969); font-size: 16px; line-height: 20px;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><b>Han fattas mig. </b></span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.292969); font-size: 16px; line-height: 20px;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.292969); font-size: 16px; line-height: 20px;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Denna underbara människa som fick mitt hjärta, min själ, hela mig. Denna vackra människa som fortfarande betyder mest i världen, han som gjorde mig hänförd och förtrollade mig. </span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.292969); font-size: 16px; line-height: 20px;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.292969); font-size: 16px; line-height: 20px;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><u>Jag vill vrida klockan tillbaka</u>, jag vill få så mycket ogjort, jag vill få så mycket osagt. Jag vill göra om och göra rätt. Mest av allt vill jag vrida klockan tillbaka och uppleva alla de lyckliga stunderna igen. </span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.292969); font-size: 16px; line-height: 20px;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Men det går inte. </span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.292969); font-size: 16px; line-height: 20px;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.292969); font-size: 16px; line-height: 20px;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Jag får snällt ta en dag i taget. </span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.292969); font-size: 16px; line-height: 20px;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Jag får fortsätta fälla tårar i duschen, jag får fortsätta <i>krama hans tröja när jag sover</i>, jag får fortsätta låtsas som att det inte berör mig när jag ser honom. </span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.292969); font-size: 16px; line-height: 20px;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Jag får fortsätta vara tyst om hur <u>viktig</u> han är, hur mycket jag <u>älskar</u> honom och hur mycket jag <u>saknar</u> honom. </span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.292969); font-size: 16px; line-height: 20px;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.292969); font-size: 16px; line-height: 20px;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Jag är van vid att vara ensam, att stå på egna ben. Att klara allt. <b>Jag klarar mig nu också</b>. Och för det mesta, större delen av tiden är jag faktiskt glad, lycklig och nöjd med mitt liv. Men ibland så blir allt så mycket. Så känslosamt. Så jobbigt. </span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.292969); font-size: 16px; line-height: 20px;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.292969); font-size: 16px; line-height: 20px;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Imorgon ska jag umgås med min trollunge, det är hon som ger mig styrka, hon som får mig att le, den jag älskar över allt annat. </span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.292969); font-size: 16px; line-height: 20px;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><b>Imorgon ska bli en riktigt bra dag</b> och jag tänker inte ha negativa känslor. Jag ska se ljust på framtiden och de beslut jag tagit gällande den. </span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.292969); font-size: 16px; line-height: 20px;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.292969); font-size: 16px; line-height: 20px;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Men just idag, just idag har jag längtat extra mycket. Just idag har jag saknat extra mycket. </span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.292969); font-size: 16px; line-height: 20px;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Just idag har jag varit extra bitter. </span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.292969); font-size: 16px; line-height: 20px;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Den jag älskar fattas mig. </span></div>
<div>
<br /></div>
Emm Aminahhttp://www.blogger.com/profile/01175638304485165818noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1594968239321316334.post-63347345978628120482013-07-09T23:48:00.001+02:002013-07-09T23:48:28.917+02:00Håll mig hårt eller släpp mig fri <br />
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
Lyckan är ibland kortvarig. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
Hittade något som jag helt enkelt vet hade blivit bra. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
Någon som fick mig att känna som jag aldrig känt, må som jag aldrig mått. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
Lätt att säga så när man är nykär, men denna gången var det annorlunda, det kändes annorlunda. T.o.m mina vänner reagerade över hur annorlunda jag pratade. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
De var lyckliga för min skull. Jag var lycklig för min skull, lillan var helt överlycklig. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
Mitt i allt det jobbiga i livet hittade jag någon som fick mig att lysa, som fick mig att tappa andan, som fick mig att inse att jag faktiskt har ett hjärta.</div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
Men säg den lycka som varar för evigt. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
Ett par korta veckor fick jag ha glädje i livet och sen föll jag djupare ner än någonsin. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
Långt ner i det djupaste mörker befinner jag mig nu, med brustet hjärta och floder av tårar river jag tröstlöst för att ta mig upp. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
Jag ser inte ens ljuset som ska vägleda, jag ser inte händerna som sträcks ut och vill hjälpa mig upp. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
I början fanns det ett ljus, ett hopp, en vilja att kämpa. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
För jag vet. Jag har bestämt mig. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
Men i takt med att orden ändras, i takt med att situationen ändras så slocknar ljuset lite var dag. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
Jag fick släppa honom fri, inte för hans skull, inte för min skull. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
Men för barnen som jag också tycker så mycket om. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
Jag fick låta honom återvända till det förflutna ist för att våga chansa på en framtid. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
Alla säger att jag ska vara sårad, att jag ska gå vidare att jag förtjänar det bästa. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
Men hur går man vidare när hjärtat gråter, hur kan man hitta bättre när man tycker man funnit det bästa, hur kan jag vara sårad när jag förstår och troligtvis hade gjort samma val. Jag kommer väl över det. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
Jag har väl inget annat val. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
Men ont gör det. Tyvärr tänker jag inte lägga energi på att försöka få något som gör mig lycklig även om det valet gör mig olycklig. Jag har ingen rättighet att göra det för det fördärvar lyckan för så många andra. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
Behandla människor som du vill bli behandlad själv heter det. Ett bra råd. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
Lika bra som att man inte ska jaga det man inte kan få. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
Jag gråter mig till sömns, jag saknar hans röst, jag saknar hans famn. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
Jag saknar oss. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
Men dagarna går. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
Hjärtat läker väl förr eller senare. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
Någongång hittar jag någon annan. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
Någon som kanske får mig att känna likadant. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
Jag måste börja glömma, förtränga, gå vidare.</div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
Jag måste sluta tänka, sluta känna och ta tag i livet igen.</div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
Livet är för kort för att man ska fälla tårar för någon annan. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
Jag hoppas han blir lycklig, jag hoppas av hela mitt hjärta att de får det att funka, </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
både för deras och för barnens skull. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
Själv, tja...får väl leta upp nästa nitlott i livet. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
Never cry for what you don't have, smile for what you're going to get. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
Never sit and wait for life to start, then you're going to miss it.</div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); font-family: '.Helvetica NeueUI'; font-size: 16px; line-height: 20px;">
Never give your heart away, because the person you give it to doesn't give a fuck if he breaks it...</div>
Emm Aminahhttp://www.blogger.com/profile/01175638304485165818noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1594968239321316334.post-57703804366200790252013-06-20T00:20:00.000+02:002013-06-20T00:20:24.459+02:00Vägskäl på livets stig <span style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0976563); -webkit-composition-frame-color: rgba(191, 107, 82, 0.496094); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); -webkit-text-size-adjust: auto; font-family: Noteworthy; font-size: 18px; font-weight: bold; line-height: 24px;">Jag vandrar på minnenas stig och ser mig skyggt omkring. </span><br />
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0976563); -webkit-composition-frame-color: rgba(191, 107, 82, 0.496094); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); -webkit-text-size-adjust: auto; font-family: Noteworthy; font-size: 18px; font-weight: bold; line-height: 24px;">
Försiktigt sneglar jag åt skuggorna och de gläntor där marken blivit bränd. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0976563); -webkit-composition-frame-color: rgba(191, 107, 82, 0.496094); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); -webkit-text-size-adjust: auto; font-family: Noteworthy; font-size: 18px; font-weight: bold; line-height: 24px;">
Tyst läser jag alla ord som med tårar ristats in i träden. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0976563); -webkit-composition-frame-color: rgba(191, 107, 82, 0.496094); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); -webkit-text-size-adjust: auto; font-family: Noteworthy; font-size: 18px; font-weight: bold; line-height: 24px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0976563); -webkit-composition-frame-color: rgba(191, 107, 82, 0.496094); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); -webkit-text-size-adjust: auto; font-family: Noteworthy; font-size: 18px; font-weight: bold; line-height: 24px;">
Med ett leende tittar jag ingående på de ställen där solen lyser igenom och sprider sitt ljus över glada stunder. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0976563); -webkit-composition-frame-color: rgba(191, 107, 82, 0.496094); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); -webkit-text-size-adjust: auto; font-family: Noteworthy; font-size: 18px; font-weight: bold; line-height: 24px;">
Jag hör skratt och kärleksfulla ord från de människor jag älskar klinga som den ljuvaste fågelsång.</div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0976563); -webkit-composition-frame-color: rgba(191, 107, 82, 0.496094); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); -webkit-text-size-adjust: auto; font-family: Noteworthy; font-size: 18px; font-weight: bold; line-height: 24px;">
Och jag tittar nyfiket ner för att se de fotspår som mina möten med andra gett mig. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0976563); -webkit-composition-frame-color: rgba(191, 107, 82, 0.496094); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); -webkit-text-size-adjust: auto; font-family: Noteworthy; font-size: 18px; font-weight: bold; line-height: 24px;">
Jag tittar med lojalitet och ömhet på de fotspår som fortfarande följer mina. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0976563); -webkit-composition-frame-color: rgba(191, 107, 82, 0.496094); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); -webkit-text-size-adjust: auto; font-family: Noteworthy; font-size: 18px; font-weight: bold; line-height: 24px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0976563); -webkit-composition-frame-color: rgba(191, 107, 82, 0.496094); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); -webkit-text-size-adjust: auto; font-family: Noteworthy; font-size: 18px; font-weight: bold; line-height: 24px;">
Plötsligt är jag framme vid ett vägskäl, de båda stigarna döljs av dimma.</div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0976563); -webkit-composition-frame-color: rgba(191, 107, 82, 0.496094); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); -webkit-text-size-adjust: auto; font-family: Noteworthy; font-size: 18px; font-weight: bold; line-height: 24px;">
Det enda som avslöjar vad som döljer sig där bakom är de kyliga vindarna som blåser från den ena, och solstrålar som bryter igenom på den andra. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0976563); -webkit-composition-frame-color: rgba(191, 107, 82, 0.496094); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); -webkit-text-size-adjust: auto; font-family: Noteworthy; font-size: 18px; font-weight: bold; line-height: 24px;">
Förvirrad ser jag mig omkring innan jag uppgiven slår mig ner på en solvarm sten. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0976563); -webkit-composition-frame-color: rgba(191, 107, 82, 0.496094); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); -webkit-text-size-adjust: auto; font-family: Noteworthy; font-size: 18px; font-weight: bold; line-height: 24px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0976563); -webkit-composition-frame-color: rgba(191, 107, 82, 0.496094); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); -webkit-text-size-adjust: auto; font-family: Noteworthy; font-size: 18px; font-weight: bold; line-height: 24px;">
Platsen jag befinner mig på är vacker och ljus med blommor jag aldrig tidigare sett. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0976563); -webkit-composition-frame-color: rgba(191, 107, 82, 0.496094); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); -webkit-text-size-adjust: auto; font-family: Noteworthy; font-size: 18px; font-weight: bold; line-height: 24px;">
Det är blommor som fascinerar, inspirerar och förtrollar. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0976563); -webkit-composition-frame-color: rgba(191, 107, 82, 0.496094); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); -webkit-text-size-adjust: auto; font-family: Noteworthy; font-size: 18px; font-weight: bold; line-height: 24px;">
Över den fladdrar färgglada fjärilar som får mig att skratta högt. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0976563); -webkit-composition-frame-color: rgba(191, 107, 82, 0.496094); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); -webkit-text-size-adjust: auto; font-family: Noteworthy; font-size: 18px; font-weight: bold; line-height: 24px;">
Deras lekfulla dans och deras livsglädje är ett sant nöje att betrakta.</div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0976563); -webkit-composition-frame-color: rgba(191, 107, 82, 0.496094); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); -webkit-text-size-adjust: auto; font-family: Noteworthy; font-size: 18px; font-weight: bold; line-height: 24px;">
Förundrat studerar jag min omgivning och inser plötsligt att det är den finaste plats jag sett på hela stigen. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0976563); -webkit-composition-frame-color: rgba(191, 107, 82, 0.496094); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); -webkit-text-size-adjust: auto; font-family: Noteworthy; font-size: 18px; font-weight: bold; line-height: 24px;">
Här känner jag mig trygg och lycklig. Här har jag funnit vad jag sökt efter. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0976563); -webkit-composition-frame-color: rgba(191, 107, 82, 0.496094); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); -webkit-text-size-adjust: auto; font-family: Noteworthy; font-size: 18px; font-weight: bold; line-height: 24px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0976563); -webkit-composition-frame-color: rgba(191, 107, 82, 0.496094); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); -webkit-text-size-adjust: auto; font-family: Noteworthy; font-size: 18px; font-weight: bold; line-height: 24px;">
Plötsligt bryts det fridfulla av stora svarta korpar. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0976563); -webkit-composition-frame-color: rgba(191, 107, 82, 0.496094); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); -webkit-text-size-adjust: auto; font-family: Noteworthy; font-size: 18px; font-weight: bold; line-height: 24px;">
Olyckskorpar som hånfullt kraxar ut sin sång och illvilja. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0976563); -webkit-composition-frame-color: rgba(191, 107, 82, 0.496094); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); -webkit-text-size-adjust: auto; font-family: Noteworthy; font-size: 18px; font-weight: bold; line-height: 24px;">
Rädslan griper tag i hjärtat, tills jag minns hur mycket skada olyckskorpar gjort tidigare. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0976563); -webkit-composition-frame-color: rgba(191, 107, 82, 0.496094); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); -webkit-text-size-adjust: auto; font-family: Noteworthy; font-size: 18px; font-weight: bold; line-height: 24px;">
När man tillåter dem.</div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0976563); -webkit-composition-frame-color: rgba(191, 107, 82, 0.496094); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); -webkit-text-size-adjust: auto; font-family: Noteworthy; font-size: 18px; font-weight: bold; line-height: 24px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0976563); -webkit-composition-frame-color: rgba(191, 107, 82, 0.496094); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); -webkit-text-size-adjust: auto; font-family: Noteworthy; font-size: 18px; font-weight: bold; line-height: 24px;">
Något i ögonvrån fångar min uppmärksamhet. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0976563); -webkit-composition-frame-color: rgba(191, 107, 82, 0.496094); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); -webkit-text-size-adjust: auto; font-family: Noteworthy; font-size: 18px; font-weight: bold; line-height: 24px;">
Det är fotavtryck prydda med morgondagg från de vackra blommorna. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0976563); -webkit-composition-frame-color: rgba(191, 107, 82, 0.496094); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); -webkit-text-size-adjust: auto; font-family: Noteworthy; font-size: 18px; font-weight: bold; line-height: 24px;">
Jag studerar dem nyfiket likt jägaren som söker sitt byte och inser att det inte bara är mina egna avtryck jag ser. I mina finns någon annans avtryck. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0976563); -webkit-composition-frame-color: rgba(191, 107, 82, 0.496094); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); -webkit-text-size-adjust: auto; font-family: Noteworthy; font-size: 18px; font-weight: bold; line-height: 24px;">
Någon som lett mig till denna lyckliga plats. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0976563); -webkit-composition-frame-color: rgba(191, 107, 82, 0.496094); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); -webkit-text-size-adjust: auto; font-family: Noteworthy; font-size: 18px; font-weight: bold; line-height: 24px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0976563); -webkit-composition-frame-color: rgba(191, 107, 82, 0.496094); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); -webkit-text-size-adjust: auto; font-family: Noteworthy; font-size: 18px; font-weight: bold; line-height: 24px;">
Jag följer fotspåren och noterar att min följeslagare inte längre leder vägen, utan istället går bakom lite skyggt. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0976563); -webkit-composition-frame-color: rgba(191, 107, 82, 0.496094); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); -webkit-text-size-adjust: auto; font-family: Noteworthy; font-size: 18px; font-weight: bold; line-height: 24px;">
Vid vägskälet stannar jag upp, vänder mig om och väntar på att fotspåren ska komma med mig. Men de har stannat. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0976563); -webkit-composition-frame-color: rgba(191, 107, 82, 0.496094); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); -webkit-text-size-adjust: auto; font-family: Noteworthy; font-size: 18px; font-weight: bold; line-height: 24px;">
De är lika förvirrade som jag. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0976563); -webkit-composition-frame-color: rgba(191, 107, 82, 0.496094); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); -webkit-text-size-adjust: auto; font-family: Noteworthy; font-size: 18px; font-weight: bold; line-height: 24px;">
Ska vi ta varsin väg och se om våra stigar korsas igen? </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0976563); -webkit-composition-frame-color: rgba(191, 107, 82, 0.496094); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); -webkit-text-size-adjust: auto; font-family: Noteworthy; font-size: 18px; font-weight: bold; line-height: 24px;">
Ska vi utforska varsin stig och riskera att de leder åt helt olika håll? Eller ska vi stanna kvar i paradiset vi befinner oss i. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0976563); -webkit-composition-frame-color: rgba(191, 107, 82, 0.496094); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); -webkit-text-size-adjust: auto; font-family: Noteworthy; font-size: 18px; font-weight: bold; line-height: 24px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0976563); -webkit-composition-frame-color: rgba(191, 107, 82, 0.496094); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); -webkit-text-size-adjust: auto; font-family: Noteworthy; font-size: 18px; font-weight: bold; line-height: 24px;">
Jag slår mig återigen ner på min sten, jag hör olyckskorparna kraxa. Låt dem göra det, jag lyssnar ändå inte. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0976563); -webkit-composition-frame-color: rgba(191, 107, 82, 0.496094); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); -webkit-text-size-adjust: auto; font-family: Noteworthy; font-size: 18px; font-weight: bold; line-height: 24px;">
Jag ser fjärilarna dansa runt i luften fyllda med liv och energi. Finns det något finare än en färgglad fjärils dans? </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0976563); -webkit-composition-frame-color: rgba(191, 107, 82, 0.496094); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); -webkit-text-size-adjust: auto; font-family: Noteworthy; font-size: 18px; font-weight: bold; line-height: 24px;">
Jag sluter ögonen och njuter en stund. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0976563); -webkit-composition-frame-color: rgba(191, 107, 82, 0.496094); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.296875); -webkit-text-size-adjust: auto; font-family: Noteworthy; font-size: 18px; font-weight: bold; line-height: 24px;">
Förr eller senare måste min vandring ändå fortsätta men ibland måste man stanna upp och njuta av allt det vackra som finns i nuet...</div>
Emm Aminahhttp://www.blogger.com/profile/01175638304485165818noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1594968239321316334.post-5372836650372979742013-04-13T11:22:00.001+02:002013-04-13T11:22:23.603+02:00När ska man ge uppNär ska man ge upp, när ska man sluta kämpa.<div>
När man inte längre lever för sitt eget välmående, när man inte längre kan vara sig själv och när man fått höra gång på gång hur hemsk man är och vad man får säga, tänka känna. Är det dags att ge upp då?</div>
<div>
När man aldrig får något positivt, aldrig något gehör utan alltid bara upplever att fokus vänds på annat, när man får höra att man är orsaken att någon mår så dåligt att de hellre vill dö. Är det dags att ge upp då?</div>
<div>
När man gråter i duschen av ensamhet, efter kärlek och för att man känner sig så hemsk, när man vädjat om hjälp och försökt men ändå får höra att man gör fel. Är det dags att ge upp då?</div>
<div>
När man gett upp allt för att vara till lags men ändå får höra att man inte offrat något, när människor konstant undrar om man mår bra eftersom de inte känner igen dig, när man inte längre minns när man skrattade sist. Är det dags att ge upp då?</div>
<div>
När man drivits så långt ner i självförakt för det egna jaget att man inte anser sig värd att älskas, när man ser att det viktigaste man har är på väg att försvinna, när man aldrig ser ljuset utan bara pressas ännu mer ner i mörker. Är det dags att ge upp då?</div>
<div>
<br /></div>
<div>
När ska man ge upp...</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Kanske är det dags att ge upp när man får höra att någon offrat ett liv på att röka på ihop med polare för att kunna vara med dig..kanske är det då man ska ge upp...</div>
<div>
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><i><br /></i></span></div>
<div>
<div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 17px;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><i>Du ber mig att glömma, glömma allt det som hänt, det som orsakar tårarna i mina ögon, </i></span></div>
<div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 17px;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><i>det som orsakar min smärta. </i></span></div>
<div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 17px;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><i>Du säger, glöm det, nu lämnar vi det här bakom oss så vi kan gå vidare med våra drömmar, vår verklighetsbild. Vi? </i></span></div>
<div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 17px;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><i>Du använder ordet vi, när det är jag som går igenom det här. </i></span></div>
<div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 17px;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><i>Du står där bredvid som ett frågetecken. </i></span></div>
<div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 17px;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><i>Men det här är min verklighet just nu, kära du, det här är vad jag måste gå igenom, vad jag måste konfrontera, och visst kan jag bygga upp en bild av något, en bild som inte liknar verkligheten, </i></span></div>
<div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 17px;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><i>men försvinner min smärta då?</i></span></div>
<div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 17px; margin-top: 10px;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><i>Du ler mot mig och du skrattar, anklagar mig för att vara sur och nedstämd, ledsen. <br />Jag blundar men ser det ändå, det är ingen dröm, det är min verklighet, <br />och kunde jag, skulle jag sudda ut den.</i></span></div>
<div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 17px; margin-top: 10px;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><i>Tårarna ligger där och bränner under ögonlocken, men du kan inte se dem, du ser inte ens tårarna på min kind, för jag ska vara glad, för nu skall det vara över. <br />Jag ler mot dig, för det är vad som krävs av mig.</i></span></div>
<div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 17px; margin-top: 10px;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><i>Jag gråter i min ensamhet, visar aldrig att jag är rädd, att det gör ont, att jag känner mig så blottad. <br />Jag gråter där jag ligger ensam, för du vill inte se, inte kännas vid, att jag inte är den glada flickan du trodde att jag var. Och jag vill inte inse att du inte förstår, att du kräver att jag är glad, för det trodde jag inte om dig.</i></span></div>
<div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 17px; margin-top: 10px;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><i>Drömmarna är min framtid och min längtan. <br />Men smärtan är mitt nu, och min verklighet som färgar bilden svart med små ljusfläckar, som den mörkaste natt med sina stjärnor. Men jag älskar dig</i></span></div>
</div>
Emm Aminahhttp://www.blogger.com/profile/01175638304485165818noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-1594968239321316334.post-51953728128376525832013-02-21T11:24:00.000+01:002013-02-21T11:24:26.433+01:00En naiv tro på människanDet har gått<u> lång</u> tid sedan sist.<br />
Mycket har hänt och livet har rusat på i väldig fart och jag orkar inte skriva om allt.<br />Behöver bara skriva av lite tankar och känslor.<br />
<br />
De som känner mig vet om att det finns få saker som jag riktigt avskyr.<br />
Men lögner och brutna löften står i topp tre. Svik en gång och jag kan förlåta, svik två och jag börjar dra mig undan, svik tre och du har förlorat mig för då är det inte misstag. <b>Då är det en vana. </b><br />Det finns inte mycket som sårar så mycket som när någon bryter ett löfte och det finns inget som förstör så mycket som när någon försöker ljuga och smyga bakom ryggen. <b>Jag borde vara van</b>, livet har gett mig mer än en handfull människor som ljugit, sårat och satt djupa ärr i hjärtat. För det är så det blir.<br />
<i>Varje brustet löfte, varje liten lögn, varje svek -alla ristar de små, små ärr i hjärtat tills hjärtat inte längre kan hålla ihop.</i><br /><br />Allt man gör leder till en konsekvens. Allt man blir utsatt för leder till en konsekvens.<br />
I mitt fall så visar det sig genom hur<b> jag väljer att skydda</b> mitt hjärta.<br />
När jag tycker om, älskar och litar fullt ut på en människa och personen i fråga får mig att känna mig trygg så är jag glad, pratig, social och kramig. Försvinner något av ovanstående så försvinner också att jag <u>kan vara mig själv</u> fullt ut, jag bygger murar runt hjärtat och själen för att skydda mig själv och blir en person som uppfattas som iskall. jag<b> vågar </b>inte längre vara öppen och ge av mig själv.<br />
För så har livet lärt mig. Det är på så vis jag klarat mig, det är så jag överlevt och blivit självständig.<br />
<u>Utåt är jag iskall, på insidan gråter jag och känslorna äter upp mig.</u> <br /><br />För att hantera kaoset så analyserar jag <b>allt</b>. Jag plockar sönder varje ord och varje handling och försöker hitta svar på vad<b> jag</b> gjort för fel, hur <b>jag</b> ska reparera det och försöker hitta anledningar till varför<b> jag</b> har blivit utsatt för just den handlingen eller de orden. Ofta slutar det med att jag ser mig själv som en hemsk människa.<u> Det är alltid hos mig felet ligger.</u><br />
När man blir matad med samma meningar om och om igen, tillsist blir det en sanning.<i> själuppfyllande profetia. </i><br />
För om någon säger flera gånger att felet ligger hos mig och i mitt beteende, att jag är orsaken till allt det onda. <b>Då måste det väl vara så?</b><br />
<br />
Hade jag inte tagit åt mig av orden som sårade, hade jag inte dragit mig undan när jag blev sviken första gångerna, då hade jag inte verkat iskall. Då hade min kärlek och allt jag tänker och tycker synts i betraktarens ögon och inte bara på min insida.<br />
Så då är det väl mitt fel om någon <b>medvetet</b> gör saker som sårar mig och som får mig att må jättedåligt? Hade jag haft ett leende 24/7, aldrig klagat och varit mer som personen önskade så hade jag kanske inte uppfattats som iskall och då hade jag sluppit alla ärren, alla <u>verbala örfilar</u>.<br />
<i>Så hade jag bara kunnat vara någon annan än mig själv hade mitt liv varit en dans på rosor. Jag hade sluppit bli sårad och jag hade sluppit såra andra. </i><br /><br />
Det är konstigt hur livet kan ändra sig så fort.<br />
Från att vara lugn, harmonisk och glad till att återgå till rädsla, dödsångest känna att man inte kan lita på eller är älskad av några andra än de närmsta.<br />
Det är dem som funnits där som stöd under året, bara ett samtal bort, följt med till jobbiga situationer utan att jag frågat, visat sin kärlek och fått mig att skratta. Det är med dem jag kan vara mig själv, det är dem som inte ljuger för mig, det är dem som aldrig sviker i ord och handling. Framför allt är det dem som ger mig en kram och säger hur mår du, här kan du prata om allt för det du säger är viktigt för mig att höra även om det får mig att må dåligt. <b><u>Min mamma och min bror lyfter mig gång på gång</u></b>, det är med dem jag ventilerar, det är dem som vet och ser hur jag mår på insidan.<br /><br />Dilemmat återstår dock, <u>ska man fortsätta kämpa för människor som betyder</u>, som man vet inte vill såra men som gjort det iaf. Ska man lägga mer tid och kraft på att försöka laga allt för att gå tillbaka till det som var.<b> Ska man hoppas på att tiden får ärren i hjärtat att blekna</b>.<br />Är det värt att kämpa mer när man känner det som att man hela tiden kämpar i medvind, att man inte får gehör, att relationen inte är på lika villkor. Att man vårdar hela relationen själv och att all kraft och energi går till att reparera alla sprickor. När man känner att man är på väg att tappa sig själv, när man inte längre kommer ihåg känslan av att känna sig som en individ som kämpade för sitt eget välmående ist för att vända ut och in på sig själv för att göra andra lyckliga och till lags. Är det dags att ge upp då.<br />Orden bränner i tankarna "jag hade aldrig accepterat ett sånt beteende och att man gör samma misstag om och om igen". Varför ska då jag göra det, är det då jag som gör misstaget att hålla fast vid en <b>naiv tro</b> att allt ska bli bra. <b>En barnslig förhoppning</b> att detta var sista gången löften bröts, lögner uppdagades och jag hålls ansvarig för andras handlingar.<br />
<br />
Det är<b><u> inte </u></b>många personer jag tycker tillräckligt mycket om att kämpa för, det är inte ofta jag vill behålla relationen till någon som går emot mina moraler och principer. Men när jag väl hittat en person som betyder, då blir personen<b> viktigare än mig själv.</b><br />
Synd att skygglapparna åker på, ihop med martyrmanteln och en cirkel av egoism runt hjärtat.<br />
Det gör att det jag säger, kämpar för och det jag faktiskt visar inte uppmärksammas utan försvinner i självömkan och ursäkter för att försvara sina fel.<br />
<b>Vad är upp, vad är ner? vad är sant, vad är lögn? vad är svart, vad är vitt? vad är rätt, vad är fel?</b><br />
<br />
ta hand om de dina<br />
puss i pannanEmm Aminahhttp://www.blogger.com/profile/01175638304485165818noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1594968239321316334.post-7684422164976037312012-09-10T19:15:00.004+02:002013-06-20T00:40:25.954+02:00Inte bara mamma, valpägare och knegare...Förändringens vindar blåser igen. Denna gången känns det som att de är <strong>positiva.</strong><br />
Det är meningen att det ska vara upp och nedgångar i livet, men jag försöker att fokusera på de positiva. Och just nu känns livet<u> väldigt</u> positivt. <br />
Allt det negativa låtsas vi som om vi inte märker. <br />
<br />
Valpen, <span style="font-size: large;">Texas</span>, har kommit hem.<strong> </strong><strong>Han är allätare</strong>. <br />
Skor, bordsben, fimpar, papper, blommor, en strumpa och en knaprig mattkant han han fått i sig. Varierande kost ska vara bra sägs det. Jag har köpt tuggben, bitleksaker, tuggknutar men inget duger. Fint ska det vara, helst fingrar eller kläder. Vi <u>håller tummarna</u> för att det försvinner när han tappar de sylvassa små valptänderna. <br />
Han och Aminah är lika på många sätt; Lika korta ben, lika envisa, tjurskalliga och stora personligheter, båda är dominanta, båda ska ha sista ordet när man diskuterar och bråkar emot... och <strong>ingen av dem lyssnar.</strong> <br />
Otaliga är de gånger när jag undrat <u>vad i hela friden jag gett mig in på.</u> <br />
Vanligtvis kommer de tankarna när man skällt på lillan att hon ska<strong> låta bli</strong> Texas i en halv dag, eller när det regnar och är kallt kl 4 på morgonen och hunden som både är mörkrädd och regnrädd står och hoppar med alla fyra benen i kors för att han inte vågar gå och kissa. Men både hund och unge blir ju större så det är väl bara att bita ihop i sisådär<span style="font-size: large;"> 10år</span> till. <br />
<br />
Tiden sedan karnevalen har flugit fram -den gör tydligen det när man är upp över öronen <strong>förälskad.</strong> Konstigt nog känns det som att jag och Patrik varit ihop längre än två månader<em> </em><br />
<em>(officiellt är det dock bara en och en halv).</em><br />
Annat i livet är att jag insett att min lilla flicka börjat bli <span style="font-size: large;">stor</span>. <br />
Hon har börjat dagis igen och<strong> trivs</strong> som fisken i vattnet. <br />
På dagis var de förvånade över att hon var så lätt att skola in och sa flera gånger att hon var <strong>ett riktigt dagisbarn</strong>. Mamman var den som hade <u><strong>mest separationsångest</strong></u> tror jag. <br />
Mammahjärtat höll på att brista när hon blev erbjuden att vara fler timmar och min lilla trollunge <strong>jublade</strong> över att få vara många fler timmar på dagis än mamman ville. <br />
Men jag börjar bli härdad, <u>var morgon får jag kiva till mig en hejdå-kram</u>. <br />
Inte meningen man ska tycka det är pinsamt vid <strong>fyra års ålder</strong> att krama mamma hejdå<u> anser jag</u>, kan någon vänlig själ upplysa min dotter om det också? <br />
Inte blev det bättre heller när hon upptäckte att ena <u>flickan från dagis bor i porten bredvid</u>. <br />
Nu hämtar jag på dagis, har <span style="font-size: large;">längtat</span> efter min trollunge hela dagen, och 5 minuter efter vi kommit hem så ropar det från hallen<strong> "mamma jag går ut och kollar om Altina och Aldrin är ute, annars går jag hem till dem! när ska jag vara hemma?".</strong> <br />
Vad kan man mer göra än att svälja gråten, gömma pärlor, filmmys och vattenfärger bakom ryggen och säga åt henne att vara hemma kl 18 senast. <br />
<br />
Det är tur att jag blir<span style="font-size: large;"> gudmor</span> på söndag. Då får jag <strong>två bonusbarn</strong> som jag kan<strike> tvinga övertala fjäska</strike> muta mig till kramar och pussar från. <br />
Jag känner mig <strong><em><u>hedrad</u></em></strong> och ser det som en<strong> stor ära</strong> att Kenneth och Marlene känner såpass stort förtroende för mig att de vill tilldela mig hederstiteln Gudmor. <br />
<u>Att de vill att jag ska vara med och se deras barn växa upp</u>. <br />
Att de anser mig vara en såpass bra människa att jag <strong>får vara en del i barnens liv</strong>, komma med <strong>goda råd</strong>, finnas för <strong>stöd</strong>,<strong> tröst</strong> och <strong>trygghet</strong>.<br />
Jag är fadder åt en<u> underbar liten flicka</u> som heter<strong><u> Frida</u></strong>, jag <strike>ville</strike> vill finnas med i hennes liv också. Och jag <strong>hade</strong> varit en del av hennes liv om det inte var så att jag flyttade till stockholm, skaffade en egen dotter och haft allmänt<strong> kaos</strong> i livet senaste åren.<br />
Det <strong><u>känns fel</u></strong> att storma in nu när hon börjar bli stor och kräva anspråk på titeln när jag<strong> misskött</strong> den under åren. Jag <span style="font-size: large;">hoppas</span> istället att hon söker kontakt när hon blivit äldre och känner att<strong> hon behöver</strong> det. <br />
Denna gången som gudmor <strong><u>ska</u></strong> det bli annat, jag är stabil i mig själv och relativt stabil i livet. <br />
Jag har framför allt tid att vara gudmor. Och till <em>Aaron</em> och <em>Hayley</em> blir det inga problem då jag kommit Kenneth och Marlene nära.<strong> Känns som en liten extra familj</strong>. <br />
De är ett tydligt exempel på att familj är inte det vi föds in i, utan de vänner i livet som vi känner lite extra för. <br />
<br />
Där ligger orosmoln vid horisonten. Snart kommer det igång ett umgänge mellan Aminah och Mutaz och troligtvis har hans fru kommit till sverige i den vevan också. <br />
Jag ber till högre makter att hon <strong>lär sig svenska relativt fort</strong> så hon kan kommunicera med min dotter. <br />
Om inte annat så kan Aminah <u>säkert</u> lära henne, för gudarna ska veta att min dotter kan prata. <strong>Verbalare fyraåring får man leta efter.</strong> Ett arv från mamman på <u>gott och ont</u>. <br />
Inte heller lång tid kvar till rättegången. 1 november tidigt på morgonen ska jag infinna mig i Lunds tingsrätt. Där ska jag komma ihåg <u>datum</u>, vad som blivit <u>sagt </u>ordagrant och massa andra <u>detaljer</u> som jag <strike>glömt</strike> förträngt. Är väl bara att <strong>bita ihop</strong> och hoppas på det bästa. <br />
Jag kommer ha<span style="font-size: large;"> familjen</span> och min <span style="font-size: large;">Patrik</span> vid min sida, och stöd från övriga vänner och familj. <strong>Det ger styrka och trygghet som behövs extra mycket just den dagen.</strong> <br />
<br />
Förutom dessa parenteser i livets ekorrhjul är jag <strong>nöjd</strong>. <br />
Jag har <u>världens finaste unge</u>, en pojkvän som jag<u> älskar högt och bygger en framtid med</u>, en hund som jag inbillar mig kommer bli <u>fantastisk</u>, en <strong>bostad</strong> jag trivs utmärkt i, ett<strong> jobb</strong> jag kan gå till så jag får behålla min trivsamma bostad.<br />
Ett par kilo <strong>lättare</strong>, lite bättre <strong>ekonomi</strong>, en<strong> mindre trotsig unge</strong> och en hund som <strong>inte är lika bitig</strong> så hade livet varit <span style="font-size: large;">perfekt</span>. <br />
Men just nu duger det som det är. <br />
Patrik gnäller<u> inte</u> över mina extra kilon, pengar kommer och <u>går</u>, Aminah lär flytta <u>hemifrån</u> innan hon är 7 om hon ska fortsätta i denna takten...och jag kan ju alltid <u>lära hunden att tugga på tuggummi </u>istället för på folk. <br />
<strong><em>Livet är bra, och jag är tacksam för varje minut.</em></strong> <br />
<br />
-ta hand om de dina<br />
puss i pannan<br />
<br />
nusseEmm Aminahhttp://www.blogger.com/profile/01175638304485165818noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1594968239321316334.post-89021286644777490332012-08-15T22:57:00.002+02:002013-06-20T00:43:19.508+02:00Love is in the air...Lyssnar på djupa andetag och sneglar åt sidan. Får ett leende på läpparna och kan inte låta bli att fnissa åt fjärilarna i magen. Jag är nykär. <br />
Karnevalen i landskrona är <strong>magisk</strong>, i år var inget undantag. <br />
Jag träffade någon som gör mig <strike>lycklig</strike> lyckligare. <strong>Jag träffade Patrik.</strong> <br />
<br />
Det är en<strike> härlig</strike> <strike> underbar</strike> <strike>fantastisk</strike> <strong><u>överväldigande</u> </strong>känsla och jag hoppas det håller, men för att inte kasta olycka så tar vi det dag för dag. Även om det känns som att vi känt varandra i en hel evighet får man ta <em>små små steg</em> för att lära känna varandra och låta kärleken växa.<br />
Något av det som fick mig att falla är att han ser Aminah. Han bryr sig om henne, han uppmärksammar henne och hon tycker om honom.<strong><u><em> Mycket</em></u></strong>. <br />
Känslan när man ser dem busa är<u> otrolig</u>, och när de myser ihop i soffan eller hon kryper upp i hans knä i köket för att de ska måla vattenfärger ihop så hoppar hjärtat över ett slag av lycka. <br />
<br />
På tal om Aminah så har hon åkt på semester. Utan en tanke på sin stackars mamma har hon <u>bosatt </u>sig hos moster. Hon <em>saknar inte ens sin ensamma mor</em> tillräckligt för att ringa ett snabbt samtal. Jag förstår henne, varit en lång sommar utan bästa kompisen, men jag saknar ändå henne så det gör ont. Min lilla fina tös som vet precis hur hon ska reta gallfeber på mig. Vet inte hur många gånger jag varit inne i hennes rum bara för att känna att jag är lite nära henne, kramat hennes kudde och sådant fjantigt. <strong>Men snart är hon hemma igen</strong>. <br />
Full av energi och med tusen saker hon ska berätta på en och samma gång. <br />
Tur man vet att det tar tio minuter från att hon kommit hem tills vi kivar om allt och inget. Men ska bli härligt att krama om min lilla runda älskade trollunge och höra henne mala på i 190. <br />
<strong><em>Min stolthet, mitt liv, det bästa jag har!</em></strong><br />
<br />
Hon blir hemma över helgen, men redan nästa vecka ska hon på lång semester igen. <br />
<u>Då kommer nämligen valpen hem</u>. Första dagarna vill jag vara själv med honom för att kunna knyta band. Och det<em> känns</em> som en bra ide att låta honom vänja sig vid hemmet, och låta mig vänja mig vid att ha valp<u> innan</u> lilla yrvädret är hemma. <br />
När hon sedan kommer hem är det dags för inskolning på nya dagiset. <strong><u>Äntligen!</u></strong> som vi väntat!! Hoppas lilla bus kommer vara nöjd och glad med nya dagiset, och hoppas hon blir lite lugnare hemma när hon får leka av sig med andra barn. <br />
Hon är ett socialt och aktivt barn, och nu när hon varit hemma i nästan ett år från dagis så klättrar hon på väggarna. <br />
Om inte annat lär hon bli aktiverad av att äntligen få en "kompis" hemma. Som hon längtar efter vår pälsboll. Tyvärr har hon nog inte insett att det är en hane, för hon har planerat<strong> rosa koppel, lila säng och att den ska ha likadana svarta läderstövlar som hon har.</strong> Fattas bara en toto-kjol så har hon gjort hunden till en acessoar. <br />
<br />
På jobbfronten går det bra, är garanterad inkomst till siste november, med <u>stor chans till förlängning</u> efter det. Jag trivs bra på mitt jobb, tycker om att jobba natt, tycker om min brukare och håller tummarna för en fast tjänst. Funderar dock på att söka ett dagjobb också, eller åtminstone börja som vikarie. Lillan är ändå på dagis, och extra pengar är alltid välkommet. <br />
<br />
Övrigt i livet är mest elände så tänker inte ens bemöda mig med att skriva mer än att <strong>det är mycket just nu</strong>. Känner att jag är på väg in i väggen igen, men försöker ta det lugnt, andas och tänka positivt. Förmodligen är det mestadels nerver inför rättegången som blir av den 1 november. <br />
Den maler 24/7 i tankarna hela tiden. <strong><u>Vill verkligen inte</u></strong>. Tyvärr är det ett nödvändigt ont som jag måste genomgå, inte bara för min skull utan även för den ovissa framtidens skull. Ska nog klara av det med, börjar bli ganska härdad mot att livet testar mig känns det som. <br />
<br />
Lyssnar på älsklingen som pratar i sömnen, ett meningslöst samtal verkar det som. Bara en jäkla massa "ja, nej, vi får se" med allvarlig röst. Ser mig omkring och förundras fortfarande över att jag lyckats få ihop ett hem, ett nytt liv för mig och lillan. <strong><em>Våra dagar är fyllda med kärlek, umgänge, skratt och full rulle hela tiden. </em></strong>Det finns ingen härligare känsla. <br />
Man kanske börjar bli vuxen? Får nog allvarligt börja fundera på att skaffa coop-kort och gräva upp mitt broderi igen.<br />
Stjärnorna på himlen, de kyliga nätterna och doften av höst fyller kvällarna. Så snart är det dags att sysselsätta sig med höstmys och börja planera julen. Året har gått otroligt fort och svängt ordentligt. <u>Men ändå varit helt fantastiskt.</u> <br />
<br />
Livet är underbart, oavsett vilka problem och vilken olycka som kastas på oss gång på gång så är jag dagligen så rörd och tacksam över allt och alla. Detta är bara ytterligare ett kapitel i historien om mitt liv, det kommer komma fler som är fyllda med lycka och kärlek. ¨<br />
Och på sista sidan ska det stå "<em>nöjd med livet, tacksam för minnen. Älskad och älskade högt. Jag klarade det.</em>".<br />
Jag har sagt det innan, jag är min mors dotter, min pappas flicka. <strong><u>Finns inget som jag inte klarar av</u></strong>. <br />
Det är bara att låta tiden gå och ta det som det kommer. Det viktiga är att finnas till i nuet, att komma ihåg att göra varje dag fylld med meningsfulla minnen och kärlek. <br />
Nu är det dags att göra en kopp te, gräva fram något att och sätta sig och stirra på min fina, fina älskade Patrik. Ska stirra tills han vaknar av en obehaglig känsla och går med på att gå in och försöka få lite sömn så att jag kan krypa in i hans famn och somna med ett fånigt leende på läpparna. <br />
<br />
ta hand om de dina<br />
<br />
puss i pannan<br />
<br />
nusseEmm Aminahhttp://www.blogger.com/profile/01175638304485165818noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1594968239321316334.post-50588402424078115522012-07-02T18:29:00.005+02:002012-07-02T18:29:51.018+02:00Mitt Landskrona...Sitter på min lilla balkong och tittar ut över min fina stad. Eller nu ljög jag. Jag sitter och tittar på villan som är till salu mitt emot. 5,6miljoner.<u> Som hittat</u>. <br />
Lillan ville ha semester från sin mamma så hon har varit hos släkten i halland hela helgen. <br />
Tyst och<strong> jävligt ensamt</strong> utan henne hemma. Samtidigt skönt att få vila upp sig och att vi får sakna varandra. <u>Vi behöver det båda två.</u> <br />
<br />
Gått runt i två dagar och funderat på hur jag ska "martinafinera" mitt hem. <strong>Har så mycket ideer</strong>, men ekonomin tillåter inte det just nu. Trots att jag gärna vill eftersom lillan blev så <u>hysteriskt glad</u> över sina nya mattor, gardiner, överkast och ny låda till nallarna. Hon föll i tårar och tackade mig översvallande för att jag köpt nya gardiner och nya mattor eftersom <em>"hon velat ha det så länge".</em> <br />
Min lilla bus som är den knepigaste fyraåring jag vet och som gör livet värt att leva.<strong><u> Finaste gåva jag någonsin fått</u></strong> och värt att ha det knapert i plånboken en månad för hennes skull. <br />
Och nu är det bara 8 veckor kvar tills vi får vår valp, sen kommer jag ha <u>nerverna utanpå kroppen</u> i minst ett år innan jag vant mig vid att ha två <strong>envisa viljor</strong>. Och med min tur kommer lilla bus och hunden alliera sig mot mig. <strong><u>Jag är så ägd</u></strong>. <br />
<br />
Helgen har varit<strong> minnesvärd och fylld med skratt och umgänge</strong>. Var folkfest i landskrona i lördags. Helt suverän uppvärmning inför karnevalen som är nästa vecka. Årets höjdpunkt för mig och jag längtar. <strong>Tänka sig att jag faktiskt bor här nere detta året.</strong> Inget krångel med husvagn eller fixa boende. Jag kan gå hem och <u>sova i min egen säng</u>, jag kan gå hem och byta skor när mina går sönder, jag kan sova länge på morgonen. Kan inte bli bättre!<br />
<br />
Satt tidigare och kollade igenom sms i telefonen och kroppen genomfors av ett lyckorus utan dess like. <strong>Jag bor i en stad som jag kallat hemma i många år</strong>, det är utan tvekan den finaste sommarstad jag vet - men även i höstrusk och snödrivor är den magisk. Vart man än går så klingar sveriges <u>finaste</u> dialekt i öronen. Och vart man än går så träffar man den ena unika individen efter den andra. Och jag har sån<strong> tur</strong> att många utav dessa individer faktiskt vill umgås. Jag skiter i vad media säger, jag struntar blankt i vad landskronaborna själva säger. <strong>Det är en stad som är fylld med kärlek och solidaritet.</strong><br />
<br />
Var orolig när jag flyttade hit att jag skulle ha svårt att få kontakt med människor, så som det har varit på övriga ställen där man bott. Men <u>människorna här nere är lätta</u>. De spelar inte Allan, de gör sig inte till. De är sig själva rakt igenom och bjuder på sig själva. Måste vara havsluften som gör det.<br />
För mig som accepterar det mesta med öppna armar är det skönt att veta att mina vänner här nere är likadana. Inget knussel för kläder, ekonomi, om man har problem etc. Man kan vara sig själv och ändå vara omtyckt. <br />
<br />
Har många gånger tackat<strong> Robin och mina pågar</strong>, och nog är det så att det är dem som <strong><u>ligger mig varmast om hjärtat</u></strong>. Men även andra namn bör nämnas:<strong> Katja</strong> och <strong>Linus</strong> som utan förbehåll släppt in oss i sitt hem och sina liv,<strong> Nito</strong> som är den <u>finaste människa jag vet</u>, <strong>Sam</strong> som trillar in då och då och förgyller våra liv, <strong>Fredde</strong> som alltid hälsar med ett leende, <strong>Pepan</strong> som kommer med goda råd och visdom och som jag fortfarande har massor att prata om efter 9år, <strong>Shpejtim</strong> som är en liten hustomte med världens humor!, <strong>Christian</strong> som får mina hjärnceller att jobba och som finns när jag behöver beklaga mig och behöver skratta, <strong>Delin och gänget</strong> som alltid är på topp,<strong> Elgen</strong> som jag kan säga allt till och som får mig att skratta, <strong>Patrik</strong> som är en förebild för hur en god människa ska vara, <strong>Marlene</strong> som är en syster och<strong> Kenneth</strong> som är en plågoande som jag bara älskar att munhuggas med, <strong>Philip</strong> som alltid finns för mig. <br />
Nu har mina pojkar <strong>Emil</strong> och <strong>Danne</strong> flyttat ner också - <strong><u>och ingen är gladare än jag.</u></strong> <br />
De enda som saknas är <strong>Linnea</strong> som flytt staden för kärlekens skull och awesome<strong> Linn</strong> som tappade en hjärncell och flyttade till öland. <br />
Och tack vare dessa underbara människor har man fått kontakt med andra orginal och umgänget växer. Det känns som att man bott här mycket längre än ett par månader, <br />
<strong><u>Det känns att jag är hemma</u></strong>. <br />
<br />
Det känns skönt att äntligen kunna säga att jag har hittat hem. Det känns fantastiskt att ha mamma och bröderna i samma stad. 2 minuter bort finns min<strong> älskade mamma</strong> som ställer upp i vått och torrt, 2 minuter bort finns <strong>världens finaste bröder</strong>. Hoppas att att <strong>världens bästa syster</strong> flyttar ner med sin familj också.<br />
<u>Det är underbart att kunna säga att man är landskronabo</u>. Jag har slängt mitt visum, jag har blivit accepterad. Känslan när man kan lyfta luren och fråga om någon vill ta en fika, eller kunna be om en tjänst är <strong>ovärdelig</strong> och något man ska vårda ömt. Jag vet att de landskronabor som läser detta inte fattar ett jota av vad jag menar eftersom de anser att det finns så mycket negativt i staden. Fråga mig om 10år så kanske jag håller med. Men just nu så är jag <strong>förälskad</strong> i mitt landskrona. <br />
<br />
<strong>Livet är bättre än på många många år</strong>, framtiden ser<u> ljus</u> ut. Alla de mörka skuggorna ligger på lur, men det man inte ser har man inte ont av. <br />
Vi tar dagen som den kommer med mottot "allt löser sig". För det gör det. <br />
Med rätt människor vid sin sida så försvinner allt. Och all den kärlek, omtanke och skratt jag får här nere gör att man kan släppa tankarna på det förflutna och bara njuta av nuet och framtiden. Man kan leva livet fullt ut och varje dag vara tacksam för det man har. <br />
<br />
<strong><em>"Se du har ett problem, se vi delar problem det blir ett mindre problem -det är så man löser problem".</em></strong><br />
<strong><u>Tack till livet, tack till ödet, tack till landskrona.</u></strong><br />
<br />
-ta hand om de dina<br />
<br />
puss i pannan<br />
<br />
nusse<br />Emm Aminahhttp://www.blogger.com/profile/01175638304485165818noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1594968239321316334.post-86551251584896890132012-06-20T22:53:00.001+02:002012-06-20T22:53:13.884+02:002.4cm oro och ny familjemedlem...Är det någon som känner igen känslan av att <strong>livet vänder på en femöring</strong>. Att man får en tankeställare och inser att man är dödlig. Den känslan var ny för mig. <br />
<br />
De som känner mig vet att jag har en<strike> lätt</strike> fobi för könssjukdomar. <br />
Och de vet även vilken <u>hypokondriker </u>jag blir när jag inte kollat mig på ett tag. Ja det är faktiskt så illa att även under alla år ihop med Aminahs pappa så kollade jag vart tredje månad<em> (vem vet om han hade kul på annat håll liksom).</em> Och jag får väl <strong>motvilligt</strong> erkänna att under mina längre perioder utan intimt umgänge<em> (nu pratar vi inte dagar utan månader)</em> så kollade jag mig för olika sjukdomar. <br />
<br />
<strong><u>Idag var det dags för ny besiktning</u></strong>. <br />
Nervös och övertygad om att jag drabbats av alla sjukdomar som finns<u> tassade</u> jag in på vårdcentralen med dottern på släp. Tänkte vara diskret eftersom det kändes som att alla visste att jag var där för att jag skulle göra underredsbehandling. <strong>Aminah tänkte inte riktigt samma sak</strong>. Att vara diskret är inte hennes starka sida. <br />
Väntrummet var<u> fullt</u> med folk. Mestadels manliga representanter som såg otroligt sura ut. Aminah ser sig om med ett leende och ropar sen med en hög och ivrig röst som skar i tystnaden: <br />
<strong><em>"åh mamma här har vi varit! Det är här du har kissat i en mugg!!".</em></strong> <br />
Ni vet när man har mardrömmar och drömmer att man gör bort sig och alla skrattar, i början är det hjärtligt och sen låter det bara elakt. <strong>Precis så var det</strong>. Tillsist var mina kinder lika röda som klänningen jag hade på mig. <br />
Aminah förstod dock inte varför utan utbrast<strong><em> "vilken tur att vi ska till doktorn mamma för du ser faktiskt lite sjuk ut...har du feber?"</em></strong>. Det var två gånger på mindre än 5 minuter som jag önskade att golvet skulle sluka mig. Med ett väsande sätt-dig-ner-och-var-tyst tryckte jag en tablettask i handen på Aminah och stirrade på min nummerlapp. <br />
<br />
Efter vad som kändes som en evighet<em> (som fylldes med fniss och skratt åt lilla bus som alltid har så mycket att prata om)</em> blev vi skickade till nästa väntrum. <br />
För att få en inblick i hur hypokondrisk jag är så sammanfattar jag 3minuters tankar i väntrummet: <em>"Handflatorna är svettiga, pulsen ökar, jag är torr i halsen och känner mig yr och febrig, visst fan är det ett utslag på handen, och där är ett till på armen! och för ett par dagar sedan var jag konstig i munnen, trodde det var för UVI - men det kunde ju varit svamp i munnen. Japp. Det är kört. Jag har HIV. Nu dör jag. vem ska ta hand om Aminah".</em><br />
Ungefär där kom en liten, liten, liten farbror som såg ut som<strong> dr Snuggles</strong> fram och frågar snällt med huvudet på sned om jag var Jennie Forsman. Jag nickade försiktigt<em> (likstelheten hade börjat sätta in).</em> <strong><em>"Min mamma heter faktiskt mamma Martina Forsman, och hon brukar kissa i en mugg här".</em></strong> Den meningen väckte mig abrupt från mina tankar. <br />
<br />
För mina kvinnliga läsare behöver jag inte gå in på detalj hur en besiktning av de nedre regionerna går till. För de manliga<u> tänker jag inte ens försöka förklara</u> hur <strong>ont</strong> det gör att få ett skohorn uppkört när man ligger med rumpan fritt i luften och en liten, liten gubbe som ser ut som dr Snuggles bligar över glasögonen och ställer massa frågor medan han gräver runt med massa olika verktyg. Kort sagt, för de män som sett porrfilm där kvinnan går till en gynekolog och sedan slutar det med lustfyllda stön etc; det enda som stämmer med<u> verkligheten</u> är att<strong> 90% av alla kvinnor rakar sig innan de går till gynekologen och de flesta ber om mer glidslem.</strong> <br />
<br />
Åter till ämnet. <br />
Efter rutinkontroll, lite prover och cellprovstagning så kommer dr snuggles på att han ska göra ett vul. Tacka och ta emot när de vill kolla allt så noga var min första tanke. Sist jag gjorde vul var när jag var i halmstad och kollade om jag hade myom eller endometrios då jag hade klassiska symptom för detta. Men vid den besiktningen fick jag ju tom<strong> beröm för hur snygga äggstockar jag hade</strong> så det torde ju inte vara några problem. Kanske skulle dr Snuggles också berömma mina otroligt snygga äggstockar.<strong><u> Det gjorde han</u></strong>. Med den vänstra. Men efter att ha påpekat att jag var kissnödig <em>(som om jag inte märkte det)</em> så sa han orden som gjorde att all tankeverksamhet stannade. <em><u>"Och här på höger äggstock har du en cysta, vänta ska jag se hur stor den är".</u></em> <br />
<br />
En cysta. Jag. En 26årig ensamstående småbarnsmamma som längtar efter fler barn. Förtvivlat kände jag tårarna i ögonen och frågade oroligt om det är något som åtgärdas, om jag behöver vara orolig och om det kan påverka mina chanser att bli gravid. Fick till svar att det är <u>vanligt när kvinnor blir äldre</u>, de åtgärdar inte det om man inte har kraftiga smärtor och att det inte ska påverka framtida graviditeter mer än att de under en graviditet kan gå sönder. 2.4cm är den. <strong>2.4cm gjorde att jag tappade fästet och kände att jag fick en dödsdom.</strong> Tankarna på cancer kom som ett brev på posten och jag förklarade att vi har historia både på mammas sida och pappas av cancer.<em> "Inget att vara orolig för"</em> svarade dr Snuggles. <br />
<br />
Han har säkert rätt dr Snuggles,<strong> han verkade veta vad han gör</strong>. Men jag kan ändå inte låta bli att oroa mig, bara på ett par månader har det kommit en 2.4cm stor cysta på min högra äggstock. Den hör inte hemma där,<u> den hör inte hemma i min kropp</u>. Oavsett om den är ofarlig eller inte. Och med tanke på hur knepiga vi är i denna släkten med sjukdomar så kan jag garantera att det inte bara är en cysta, det är säkert en <strong>utomjording</strong> eller något. <br />
<br />
Deprimerad från fötterna till hårtopparna tröstade jag mig med att shoppa. Jag upprepade dr Snuggels ord och kände hur jag lugnade mig, och efter att ha tryckt i mig kinamat och njutit av solen så var oron borta. Men tanken har funnits där hela dagen -om jag reagerade på det viset när jag fick veta att jag har en ofarlig cysta på äggstocken. <strong>Hur kände då mina fastrar det när det fick veta att inget kunde besegra deras cancer?</strong> Hur har min älskade faster som fortfarande kämpar för att besegra cancer klarat det? Hur jobbigt var det inte för mamma när hon fick sina besked? Vem är jag som blir förtvivlad och klagar på det viset för en liten cysta när <strong><em><u>kvinnorna i min släkt är så otroligt starka?</u></em></strong><br />
<br />
Stärkt av de tankarna så tog jag istället itu med att skaffa mig tankar på framtiden. Det ska målas om här hemma, lite renovering på lillans rum, måla över dåliga minnen i hallen, hyllor ska upp och spegeln ska äntligen sättas på väggen. Och allt ska vara klart innan jag och Aminah får hem vår nya familjemedlem. <br />
På söndag ska jag nämligen besöka en kennel där det bor en<strong> mycket rund hund</strong> som får valpar runt den 27:e juni. Förhoppningsvis ska en av de små killarna i hennes mage få flytta hem till mig och Aminah. <u>Vi längtar och planerar för fullt</u> jag och Aminah. Vi har gång på gång pratat om att man får <strong>inte</strong> lyfta hunden, och man får<strong> inte</strong> busa för mycket med den när den är liten. Vi har också pratat mycket om att <strong>det är mamma som bestämmer över hunden</strong> och Aminah måste låta den vara när den är på sin plats i mammas rum. Man får <strong>inte</strong> heller lägga leksaker överallt för <u>då äter valpen upp dem</u> och man får <strong>inte</strong> skrika för då blir han rädd. <br />
<br />
<strong>Så om ca 10 veckor så blir två till tre</strong> och jag har skaffat mig ett heltidsjobb med att få fason på en hund som ska bo ihop med <strike>lilla bus</strike> oss. Men vi längtar, <u><strong>åh vad vi längtar båda två</strong></u>.<br />
Det ska bli underbart att få hem en liten fyrbent krabat som ska tugga på möbler, tränas till att bli rumsren, som <strong>får ut oss ett par gånger om dagen</strong> och som kan hålla mig sällskap på kvällarna. <br />
Tur att tiden går fort när man är äldre så att dessa veckorna innan lilla bebis kommer hem bara kommer susa förbi.<br />
<br />
-ta hand om de dina<br />
<br />
puss i pannan<br />
<br />
//nusseEmm Aminahhttp://www.blogger.com/profile/01175638304485165818noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1594968239321316334.post-32355108498643715302012-05-31T02:41:00.000+02:002012-05-31T02:41:55.156+02:00Inte bara Loreen som är i eufori...Människans psyke är starkt, många gånger <strong>starkare än man tror</strong>. Vattnar man psyket med goda skratt, kärlek och omtanke så växer det tillslut ihop med hjärtat och omhuldas av själen. Det är då man som människa känner sig komplett, harmonisk och lycklig. Det finns tillfällen och situationer i livet man måste gå vidare, trots att det smärtar. När man väl tagit det steget så har man en ny framtid att se fram emot. <br />
Min arbetssituation i halland var ohållbar. För långt att pendla och jobbigt för lillan. Och eftersom jag till på köpet <strong>inte mådde bra</strong> utan kände mig nedstämd och rastlös så fort vi kom dit så tog jag beslutet att säga upp mig. <u>Än så länge var det rätt beslut. </u><br />
Har över sommaren fått en ren natt-tjänst där jag trivs <strong>super!</strong> håller tummarna för fortsatt natt-tjänst här. <br />
Jag är utan tvivel bra på det jag gör, jag är lättlärd och min personlighet passar med övriga gruppen och med brukaren. Så förhoppningsvis inser chefen detta och erbjuder mig att gå kvar på tjänsten jag har nu.<br />
<br />
Det bästa med den nya tjänsten är att jag slipper lämna bort lilla hönan. <br />
Hon somnar fint i sin säng innan jag går till jobbet och jag är hemma lagom tills hon vaknar. Under tiden så är hennes morbröder eller mormor där. En perfekt lösning. <br />
Nu <u>hoppas </u>jag bara att dagiset kommer igång med så att hon får den stimulans hon så väl behöver ett par timmar i veckan mitt lilla energiknippe. <br />
Det gör så otroligt mycket när man börjar få rutin i vardagen. <br />
Därför känns nya jobbet extra bra -<strong>vi kan faktiskt ha rutiner när jag jobbar som jag gör nu. </strong><br />
<br />
Det har varit <strike>för jävligt</strike> kämpigt en period, Aminah har känt sig otrygg pga alla turerna kring mig och hennes pappa och därför varit utåtagerande. Men det har <strong>lugnat </strong>sig och nu börjar hon bli <strong>min</strong> keliga lilla flicka igen. Det är inte längre lika mycket bråk och kiv när jag sätter gränser och ber henne göra saker som hon trots allt alltid gjort tidigare. Hon lyssnar och tar initiativ och visar dagligen hur <strong><u>duktig </u></strong>hon är, vilken fantasi hon har och ger sin mamma <em>(och många andra)</em> flera goda skratt.<br />
Underbart är det också att få många pussar och kramar ihop med <strong><em>"jag älskar dig mamma"</em></strong> varje dag. <br />
Sånt värmer i hjärtat. <br />
Visst kommer det utbrott ibland -speciellt i samband med att jag varit borta på jobb. Då är jag världens elakaste och hon hatar mig etc. Men det går över efter en stund efter lite skrik och stamp med de små fötterna. <br />
Och det kan kanske vara positivt att få höra ord som gör ont så man är van tills tonåren kommer. Den åldern <u>fasar </u>jag för. Det är en bestämd och viljestark liten flicka jag har, med ett intellekt som förvånar mig. Hon kommer bli <strong>farlig </strong>att diskutera med när hon är 15, det fick jag bevis för redan häromdagen ;<br />
<br />
Emil hade varit snäll och bjudit oss på lunch på pizzerian. När vi skulle därifrån så började Aminah tjata om att vi skulle gå till Maddes och fika. Jag svarade henne då att vi inte hade pengar till det just den dagen men att vi kunde gå när vi fått pengar. Sedan bad jag henne ta på sig skorna medan jag skulle gå och köpa cigaretter. Med ett finger i luften utbrister lilla hönan då<br />
<em>"appappapp mamma! vi hade ju inga pengar till maddes sa du, hur kan du då ha råd med cigaretter?!"</em><br />
-vad <strike>fan</strike> svarar man på det?! hon har ju så rätt min lilla flicka. <br />
Förstår ni nu min fasa för tonåren. <strong><u>Min fyraåring ger mig svar på tal dagligen och drar slutsatser som gör mig mållös!</u></strong><br />
<br />
I övrigt har vi bestämt oss för att utöka vår familj med en <strong>fyrbent medlem</strong>. Aminah har länge velat ha en hund, så planen är att se lite hur det ser ut på jobbfronten och är den positivt så blir vi ägare till en <em>"capten morgan"</em> efter sommaren. Aminah ska bara bestämma vilken ras hon vill ha först. Antingen blir det en staffe eller en liten pälsboll. Vi velar fortfarande. Viktigt är dock enligt lilla hönan att hunden <u>inte</u> är krullig, så vi får väl se vad det är vi får hem som ska tugga på möbler, skor, sladdar och förstöra mina mattor. Det blir nog bra, när vi vant oss. <br />
Har <strong>saknat i många år</strong> att ha hund. En period fick jag inte pga exet, sen kom aminah och jag ville inte ha hund när hon var bebis, när hon väl var stor nog så återkom argumenten om att det är dåligt enligt islam att ha hund. Men nu när vi är själva så kan vi ju faktiskt skaffa en hel <strong>djurpark</strong> om vi så vill. <br />
Men vi nöjer oss med ett projekt till att börja med, även om Aminah redan pratat om katt, hamster, <strong><u>svan </u></strong>och igelkott också. <br />
<br />
Det känns skönt att jag <u>rest mig med förnyad energi</u> från det mörka som var precis efter separationen. Jag tar inga antidepp utan ser till att jag <strong>mår bra av livet ist</strong>. Och det känns fantastiskt, att jag lyckades kravla mig upp utan massa piller i flera år så som läkaren pratade om. <br />
Var längesedan jag la mig med tårar i ögonen och grubblade över hur jobbigt mitt liv var och försökte hitta lösningar. Nu lägger jag mig ist och <u>tänker på hur bra dagen varit</u> och ser med nyfikenhet och glädje fram emot morgondagen. <br />
Har fortfarande svårt att somna själv dock, det är svårt att koppla bort <strong>rädslan</strong> som alltid gömmer sig. Det är när mörkret kryper på som överlevnadsinstinkten sätter in -man vaknar för minsta lilla ljud och man <u>söker efter någon att krypa nära för att känna sig trygg.</u> Men det blir lättare. <br />
Visst kommer det svackor, som idag när jag fick brev att Aminahs pappa begär umgänge. Men istället för att deppa ihop i en hög och känna att jag har en ångestattack på väg så drar jag ett djupt andetag och tänker <em>"jaha då tar vi väl itu med detta också!".</em><br />
<br />
Jag kan inte med ord beskriva hur <strong><u>bra </u></strong>det känns att bo själv med min höna, att vara fri att göra vad jag vill, när jag vill och träffa vem jag vill. <br />
Att kunna <u>komma hem efter jobbet och faktiskt kunna ta det lugnt</u>, att kunna sitta på kvällen när lillan lagt sig och <strong>inte sitta på helspänn </strong>utan kunna slappna av framför en film. Att <u>kunna umgås med vänner</u> utan att telefonen ringer 400ggr för att kolla var man är och med vem man är och att rösten i andra änden <strong>ryter </strong>att man ska <u>komma hem</u>. Att kunna skita i städet och prioritera att<strong> hitta på något roligt med Aminah</strong> istället för att behaga någon annan. <strong><u>Att inte behöva anpassa mitt liv och mina tankar efter hur någon vill att jag ska vara och tänka. </u></strong>Att inte behöva känna sig skyldig över att man är liberal i sitt tänkande. <br />
Kort sagt så är det så jävla skönt att inte behöva vara kontrollerad och kuvad utan att faktiskt kunna <strong>vara sig själv.</strong><br />
<br />
Jag <strike>tappade bort</strike> förlorade mig själv ett tag. Jag hade glömt vem <strong>Martina</strong> var, hur mycket hon älskade livet och vilken styrka jag fått av mitt tidigare liv och min familj. Men jag insåg fort att ska jag inte gå under i självömkan och negativa tankar så måste jag ta mig upp. <br />
Min enda tanke när det var som värst var att <u>bara jag kommer upp till ytan och får luft</u> så får jag nya krafter att kämpa. Och jag hade <strong>rätt</strong>. <br />
Med hjälp av min underbara familj och mina älskade vänner så kom jag upp till ytan, jag drog ett djupt andetag och i samma stund insåg jag att jag är en mamma, en syster, en dotter, en vän och en förebild för min dotter. <strong><u>Då ska ingen få mig att må dåligt, då ska ingen få mig svag</u></strong>. <br />
Nu lever jag som jag vill, jag fyller dagarna med skratt och makalösa personer. <br />
Inget problem är något hinder, <strong>allt löser sig tillsist. </strong><br />
<br />
Jag är <strong><u>evigt tacksam</u></strong> för min älskade mamma som finns där och som jag fått så otroligt fin relation till. Vi umgås nästan dagligen och vi har otroligt kul ihop, samtidigt är det till henne jag vänder mig med problem och när jag känner mig nere. Har pratat och hyllat min mamma, Aminah och övriga familjen mycket på det nya jobbet och fick en kommentar av en arbetskamrat häromdagen;<br />
<em>"Det är så fint att se när du talar om din dotter och din familj, du lyser upp och utstrålar kärlek och man ser verkligen hur mycket du älskar dem och hur tighta ni är. Det är ovanligt. Och den relationen du har med din mamma, den verkar så speciell och det är kul att höra en tjej i din ålder som umgås så mycket med sin mamma och som delar allt med henne..".</em><br />
<br />
Jag är också otroligt tacksam till min <strong><u>Robin</u></strong> <em>(och eftersom många frågat så är det bäst jag påpekar även här; <strong>nej, jag och Robin är inte ihop</strong>. Han är en underbar och kär vän som jag <strong><u>avgudar </u></strong>med hela mitt hjärta. Men båda två är singlar och vill ha det så)</em> . <br />
Han håller om mig när jag behöver och får mig trygg när jag är rädd -och då och då sover han hos mig så att jag ska slippa sova själv. <strong>Han finns där och får mig att må bra,</strong> han får mig att skratta och han ser till att livet fylls med roliga minnen. <strong><u>Den finaste vän man kan önska sig.</u></strong> <br />
Tacksamhet känner jag även till <strong><u>Robins kompisar</u></strong> som snällt stått ut med att ha mig med på diverse roadtrips, hämtat mig i lund mitt i natten, hängt med hem, slöat framför film, sovit över, alltid får mig på bra humör och får mig att skratta. <strong><em><u>Jag har tur som fått lära känna några utav skånes finaste pågar</u></em></strong>. <br />
<br />
Tror inte riktigt någon av dem jag lärt känna här nere <strong>kan</strong> förstå hur glad jag är över att ha dem i mitt liv -och för att de släpat runt på mig och bjuder med mig på diverse äventyr utan att klaga. <br />
<u>Men för mig är det mycket.</u> Jag slipper be om ursäkt för min existens när jag är med dem, jag är jämställd. Jag behöver inte vara någon annan än mig själv, jag kan säga vad jag vill, behöver inte uppföra mig på något speciellt vis och jag behöver inte vara orolig att de förlorar respekten för mig bara för att jag är den jag är. <br />
Har man inte varit berövad den känslan så kan man nog aldrig heller förstå hur skönt det är att "bara vara".<br />
<br />
Dagligen är jag <u>tacksam</u>. <strong>Jag har världens finaste lilla trollunge</strong>, jag har den mest <strong>fantastiska familj</strong> man kan önska sig, jag har utan tvekan de <strong>bästa vänner</strong> man kan hitta, jag har relativt god hälsa (inga fel som jag vet om iaf), jag har ett jobb jag trivs med och <strong>jag har en framtid som ser ljus ut</strong>. Jag är inte bara nöjd med livet, jag är i eufori över hur bra mitt liv är just nu. Det finns en del saker som inte är <u>fullkomliga,</u> så är det väl alltid. Men på det stora hela är jag helt och fullkomligt <u>lycklig</u>. Jag ser med tillförsikt och hopp fram emot min framtid, <strong>den kan bara bli bättre. </strong><br />
<br />
Jag tog <strong>steget,</strong> jag <strong>hoppade </strong>från bryggan och <strong>öppnade mina vingar</strong>. Jag möttes av allt som gör <u>livet värt att leva</u> och fick se en värld som jag inte längre trodde fanns. Idag flyger jag <strong>fritt</strong>, bit för bit har jag släppt mitt bagage och på så vis kunnat flyga högre. <strong><u>Bojorna kring mina fötter har jag slitit loss</u></strong> och det enda som fortfarande tynger är minnen och en viss rädsla. Men man kan inte begära allt när man är nybörjare, man ska vara <u>glad</u> om man klarar att hålla sig ovanför ytan. <br />
Med förnyade krafter, med kärlek och omtanke som vinden under mina vingar tar jag mig fram. <strong>Lite högre för var dag</strong>. Med lycka i själen, kärlek i hjärtat och en känsla av frihet så ekar mitt skratt mellan det förgångna, nuet och min framtid. <br />
<strong>Jag är jag -och det finns ingen bättre på att vara mig själv.</strong><br />
<br />
-Ta hand om de dina!<br />
<br />
puss i pannan<br />
<br />
nusse <br />
<br />Emm Aminahhttp://www.blogger.com/profile/01175638304485165818noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-1594968239321316334.post-22058143754915616052012-04-26T01:32:00.000+02:002012-04-26T01:45:57.595+02:00Vinden har vänt, självömkan är över...Dags att uppdatera igen. <u>Trots att jag inte riktigt vet vad jag vill skriva.</u> <br />
Hur mycket jag orkar dela med mig...
<br />
Livet går i 190 just nu, jag hinner knappt med själv längre.
Det är ständiga känslostormar, ständigt nya problem och nya funderingar.
Allt har blivit <b>lite</b> lättare att hantera sedan en väldigt duktig psykiatriker konstaterade att jag har massiv krisreaktion och medelsvår depression. Men mycket är fortfarande jobbigt.
<br />
<br />
Det är <b>skrämmande</b> hur lite som behövs för att man ska må dåligt en hel dag. Det räcker man går till affären så är man <u>helt slut</u> efter att ständigt vara på sin vakt, kolla i alla bilar, vända sig om efter någon som ser bekant ut. För att inte tala om hur <i>ansträngande</i> det är att tankarna om hur man ska fly förföljer varje steg man tar.
<br />
Det räcker att telefonen ringer så blir man kallsvettig och händerna skakar. Och rädslan att vara själv dunkar i takt med pulsen så länge man inte har sällskap.
<br />
<u>Alla måsten blir jobbiga</u> eftersom man är helt slut av att alltid vara på helspänn, att alltid vara rädd, att alltid försöka tänka ut möjliga scenarion och hur framtiden kommer att bli. Inte fören man har upplevt situationen så kan man förstå hur mycket energi det faktiskt kräver.
<br />
Jag fungerar i min vardag, jag <strong>skrattar </strong>och mår faktiskt riktigt bra ibland. Men tankarna och rädslan ligger alltid i bakhuvudet.<br />
En knackning på tvättstugefönstret, ett okänt nummer som ringer, ett ansikte man möter på citygross kan få hjärtat att skena, pulsen att banka i hela kroppen och det<em> känns som att man tappar andan.</em> Ibland sansar jag mig fort, drar ett djupt andetag och skakar bort obehaget. Men ibland så går det inte. <br />
Då ligger obehaget och rädslan kvar en hel dag och gör att jag har lätt till tårar, svårt att sova och inte är en speciellt pigg och rolig mamma. <br />
Aminah tycker dock om våra "mysdagar" där vi ägnar oss åt att läsa böcker, tittar på film och bara myser ihop
<br />
<br />
Det finns gott om positiva stunder också. Och <strong>de positiva dagarna blir fler och fler</strong>. Trots att jag numer är singel så är jag omgiven av kärleksfulla nära och kära som <strong><em>förgyller</em></strong>.
<br />
Aminah <strike>som är stjärnan i mitt liv,</strike> som är mitt liv, ger mig lika många skratt som hon ger mig gråa hår. Känslan av <b>kärlek</b> som fyller hela hjärtat när hon ler, känslan av <strong><u>stolthet </u></strong>när hon ständigt lär sig nya saker, <b>känslan av att leva när hon får mig att må bra</b>. Vad skulle jag göra utan min höna, vad skulle jag vara utan min trollunge.
<br />
<br />
Min läkare sa åt mig att jag måste <u>lära</u> mig att lämna ifrån mig Aminah och lita på att inget händer henne. Både för hennes och min egen skull. Hon poängterade hur viktigt det var att jag får avlastning så jag kan samla krafter och att Aminah får träffa andra för den sociala utvecklingen. <br />
Så nu tränar vi på det. Lämnade henne ett par dagar ihop med kusinerna så hon fick leka med bästa kompisen. Hon kom hem och strålade som en sol och berättade att <i>hon behöver ha mer semester från sin mamma.</i> Mamman hade påsar under ögonen efter att ha stirrat på telefonen och varit sömnlös en helg. Sedan fick hon vara hos sin mormor och sina morbröder i tre dagar när jag bilade fram och tillbaka till Italien med<em> bästa Emil och hans underbara Danne</em>.<b> Ett oförglömligt minne som jag håller kärt</b>. Ser fram emot hösten då vi planerat en sista minuten jag och mina boys.
<br />
<br />
I övrigt känns det som att livet mestadels handlar om telefonsamtal, papper, mer papper och telefonsamtal. Men allt rullar på och börjar kännas lite lättare, lite ljusare. <u><em>Jag har tagit mig upp från det värsta och börjat finna styrka igen.</em></u> Jag börjar känna igen vem<strong> jag</strong> är, det är mina egna tankar, min egen vilja och framför allt min styrka som börjat komma tillbaka. <br />
<strong>Och jag har familj och vänner att tacka för det.</strong> De hjälper mig upp, de finns som stöd, deras kärlek gör mig stark. Framför allt så hjälper de mig med Aminah, får mig att skratta och må bra och jag vet att <em>de kommer finnas vid min sida och kämpa med mig</em>. <strong><em><u>Tack</u></em></strong>.
<br />
<br />
Som avslutning på detta korta inlägg så vill jag att ni <strong>glädjs</strong> med mig, ja va fan gör vågen och ge en <u><em>eloge till svenska polisen</em></u>. Det finns bra och dåliga människor i svenska rättsväsendet, men de jag varit i kontakt med har varit <strong>fantastiska</strong>. <br />
De har lyssnat och faktiskt förstått, och gjort så mycket de kan för att hjälpa. <br />
Idag kom första beviset på det i form av ett brev som fick ögonen att <u>tåras</u> på mig. <br />
Det är ingen säkerhet, det är ingen garanti på att jag får leva livet som<strong> jag</strong> vill. <br />
Men det är ett papper som bevisar att det finns dem som lyssnat och förstått hur det faktiskt<strong> är</strong>. Det finns dem som kan förstå min rädsla.
<br />
<br />
Vinden har vänt, självömkan är över.
<br />
<em>Jag har lyft mig från något jag aldrig trodde jag skulle ta mig ur</em>.
<br />
Ju starkare jag blir desto svagare blir rädslan.<br />
Jag har aldrig och kommer aldrig vara den som är svag, jag fäller inga tårar, jag begraver inte mig i självömkan.
<br />
<strong>Jag är min mors dotter, jag är min pappas flicka.</strong>
<br />
Jag har gått igenom mycket som har härdat och gett erfarenhet.
<br />
Jag har rest mig, jag har samlat energi, jag har funnit mig själv igen och är <em>inte längre vilse i själen</em>.
<strong><u>Jag är mamma till den finaste lilla unge som finns</u></strong>, och det är för henne som jag ska <strong>kämpa</strong>.
<br />
Det är för henne som livet ska bli precis som <strong>jag</strong> vill.
<br />
<strong><u>Det är för henne som jag lever</u></strong>, det är hennes framtid jag skapar.
<br />
<em>Im back.</em>
<br />
<br />
ta hand om de dina
<br />
<br />
puss i pannan
<br />
<br />
nusseEmm Aminahhttp://www.blogger.com/profile/01175638304485165818noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1594968239321316334.post-31778631611178193952012-03-21T13:36:00.003+01:002012-03-21T14:26:42.564+01:00det blir nog bra...Nu har vi nästan kommit iordning i nya hemmet.<br />Det är fortfarande småfix, blommor,lampor, dukar, detaljer och lite annat som ska till.<br />Men på det stora hela har vi skapat oss ett <strong>hem</strong>.<br />Det är mitt och lillans hem och <u>ingen</u> annans. Det finns ingen som kan ta det ifrån oss och det finns ingen som har kunnat lägga sig i hur det ska se ut.<br />Denna lägenheten känns som att den är "martina". Den speglar vem jag är och just nu håller jag på att göra den till en avbild av min personlighet genom att måla på väggar och fundera på detaljer.<br /><strong>Jag trivs</strong>. Jag känner ett lugn, harmoni och får en känsla av "hemma" så fort jag kommer innanför dörren. <u>Då spelar inget annat någon roll.</u><br /><br />Vi <strong>försöker</strong> även anpassa oss till att vara landskronabor. Jag älskar att bo här, Aminah saknar hylte. Eller rättare sagt Aminah saknar livet vi hade i hylte.<br />Det är svårt nu i början när vi saknar socialt umgänge. Mormor och Martin i all ära, och tack och lov för min <big>Philip.</big> Men saknar ändå att folk kommer och går dygnet runt. Saknar mina kafferep och saknar att folk bara poppar in och sover över. Känns som att vännerna är långt bort. Men det kommer väl med tiden. Det gäller bara att skapa kontakter.<br /><br />Jag fick <strong>glädjande</strong> besked i måndags, lillan har fått en tillfällig dagisplats!! Vet inte vem som blev gladast, jag eller lilla bus som pratat om att hon saknar dagis sedan i oktober. Vi blev så glada att vi ignorerar att dagiset ligger långt långt bort från vår lägenhet och att det därför kommer vara pest och pina att ta sig dit i ur och skur. Vi blev exalterade över att det är ett montessoridagis med mycket utelek och förhoppningsvis bra pedagogik. Kanske kan det ge lillan lite trygghet och rutiner som gör att hon blir sig själv igen. Sedan får vi se om hon får vara kvar där, eller byta till ett dagis närmre hemmet senare.<br /><br />Just nu mår vi inte så väl varken jag eller lillan.<br />Hon är ledsen men kan inte få det ur kroppen eftersom hon inte själv förstår varken tankarna eller känslorna som stormar i henne. Men hon pratar mycket om att hon saknar hylte, att hon saknar sina vänner <em>(och främst mormor Ulla)</em> och att hon vill bo i sitt gamla rum där hon hade roligt. Hennes inre kaos innebär att hon trotsar, bråkar och är arg. Framförallt när vi umgås med andra så vänder hon och blir till någon jag inte känner igen vilket gör mig helt förstörd. När vi är själva så är det bara ibland förtvivlan över att inte känna igen min dotter sköljer över mig. Det blir <strong>bättre</strong>, det blir <strong>lättare</strong>.<br /><big>Och förhoppningsvis har vi tagit oss ur det mörka snart.</big><br /><br />Själv vet jag inte riktigt hur jag mår.<br />Alla tankar och känslor som jag haft sedan ett år tillbaka har sprungit ikapp mig. Jag kan inte längre kväva och dämpa tankar och känslor, men vet inte heller hur jag ska hantera allt som bubblar upp. Jag känner mig lite som Aminah i känslor och tankar.<br /><strong>Känns som att jag hela tiden tar ett steg fram och fyra bak</strong>.<br />Ser jag en ljusning och börjar resa mig så kommer det någon eller något som slår undan fötterna för mig och som sedan står med ett hånleende och pekar finger. "nananana kom inte och tro att du ska må bra!".<br /><br />Ibland får jag inte luft, hjärtat skenar och jag känner att <u>inget någonsin kommer att ordna upp sig.</u> Att jag aldrig kommer ta mig upp över ytan och få känna lycka. Som ett hårda knytnävsslag slår oro för Aminah, ekonomi, nära och kära och den ovissa framtiden ner i sinne och tankar. Om och om igen tills jag inte längre får luft och kinderna är våta av tårarna som faller.<br />Jag är <strong>tacksam </strong>för de små sakerna som gör att jag orkar kämpa vidare. Jag är tacksam för Philip som finns vid min sida och står ut med mig och mitt bagage.<br />Känslor och humör åker i en vild bergochdalbana och jag känner mig vilse. Vilse i vem jag är, vart jag står, vart jag är på väg.<br /><br />Jag har ofta fått höra att jag är ett maskrosbarn. Att jag lyckats ta mig ur situationer på makabra vis och att det är ett under att jag inte kommit snett i livet. Att det är fantastiskt att jag inte brutit ihop och att jag inte vänt mig till någon för att be om hjälp utan att <u>jag står stark genom det mesta.</u> Jag <s>kanske</s> skulle lärt mig be om hjälp, jag <s>kanske</s> skulle lärt mig att lätta på mina tankar och känslor till andra. Framförallt <s>kanske jag skulle lära</s> skulle jag lärt mig att fokusera på mig själv istället för att försöka ordna alla andras liv.<br />Då hade jag <s>kanske</s> inte mått som jag gör nu. Då hade jag <s>kanske</s> kunnat be om hjälp och ärligt säga att "jag orkar inte, jag klarar inte detta". Men envishet och (o)vana gör att <u>jag fortfarande avböjer hjälp</u>, inte klarar av att lätta mitt hjärta och säga vad som rör sig i tankarna, inte vågar be om en kram trots att jag behöver det.<br /><br /><strong>Det blir nog bra, allt löser sig</strong>. Jag och lillan har varandra, vi har vår borg -och med alla tårar vi fäller har vi snart en vallgrav runt den borgen. <strong>Det blir nog bra, allt löser sig</strong>. Vi ska bara låta tiden gå, rå om varandra och ta det dag för dag. Vi kan inte förändra vårt öde - bara vägen vi tar oss dit.<br /><strong>Det blir nog bra, allt löser sig...</strong><br />ta hand om de dina<br /><br />puss i pannan<br />nusseEmm Aminahhttp://www.blogger.com/profile/01175638304485165818noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1594968239321316334.post-89269859219277014992012-01-13T09:55:00.003+01:002012-01-13T11:16:08.329+01:00skuggor kan inte skadaSom vanligt har det varit mycket i livet som gjort att bloggen kommit i skymundan.<br />Tankarna har varit ockuperade med problem, känslor och annat kaos. Men känner nu när lugnet infunnit sig och jag är någotsånär harmonisk att jag ska besvara lite av de frågor som folk haft senaste tiden. Det är svårt att sätta ord på tankar och känslor, speciellt när man inte vet själv hur man känner ännu.<br /><br />Gjorde ett försök med Mutaz, det gick inte så bra.<br />Började ångra mig strax innan flyttlasset gick till stockholm men tänkte att det berodde nog på omställningen jag stod inför.<br />Kom upp till stockholm och skapade ett hem och en <s>fungerande</s> vardag men mådde inte väl. Skyllde allt på utmattningsdepressionen som jag fick i samband med flytten. Men sakta gick det upp för mig att känslorna som bubblade inom mig inte kunde bero bara på den. Jag kämpade för att känslorna som jag hade i början av året skulle komma tillbaka, det gick inte heller väl. Jag var inte snäll mot varken mig själv, Aminah eller Mutaz. Det var många onödiga gräl, många tårar, sömnlösa nätter, dåligt samvete och många hårda ord. Det är lättare att vara elak än att såra.<br />Åkte i december ner till min familj som jag saknat så det värkte i hjärtat. Redan när vi fastnade i hissen och höll på att missa tåget så kom första tankarna. När man får panik och gråter hysterisk för att man kanske ska behöva tillbringa ett dygn hemma med någon som man borde älska, då stämmer det inte. Ännu tydligare blev det samma sekund som tåget stannade i landskrona. När vi kom av tåget drog jag en djup suck. Jag var <b>hemma.</b><br /><br />Under min "semester" så gick tankar och känslor bärsarkargång i själ och hjärta. Trots att jag innerst inne visste att det inte fanns mer att göra, inget mer att kämpa för så var beslutet svårt. Kom överens med mig själv om en kompromiss och planerade att åka tillbaka till stockholm och göra ett försök med mer normal vardag med arbete, dagis och utan utmattningsdepressionen.<br />Men samma sekund som jag fick se Mutaz när han kom för att hämta oss så slog det mig. <u>Jag älskar inte honom längre</u>, och det kvittar vad han gör och vad jag gör så kommer jag aldrig göra det igen. Jag ville bara bli fri.<br />Saknade att bo själv, saknade att känna mig fri att kunna göra vad jag ville, träffa vem jag ville och slippa ha ansvar för någon annan än mig och aminah.<br />Jag saknade att kunna vara mig själv.<br /><br />Berättade för Mutaz redan samma kväll och började ordna flytten. 4 dagar senare kom mamma, Martin och Johan och hämtade mig, lillan och våra lådor.<br />Nu står jag på egna ben igen. Fri från allt det gamla börjar jag om på noll rent ekonomiskt och materiellt sätt. Men med en glädje, kärlek och lycka samt en tro på en ljus framtid.<br /><br />Igår skrev jag kontrakt på min nya lägenhet, en mysig liten trea i ett gammalt hus. Jag känner mig omhuldad och älskad av nära och kära. Och den ömhet, lojalitet och kärlek jag fått av mina vänner från hylte och landskrona gör att ögonen tårar sig. Det sägs att i nöden prövas vännen. Och alla dem som funnits som stöd rent praktiskt men framför allt känslomässigt har bevisat att jag är nog en hyfsat bra människa och vän för det är inte bara en eller två som jag har och tacka. Det är en hel drös människor som både funnits vid min sida i många år, och flera som bara funnits några månader, veckor..ja t.o.m dagar. <b>Jag kan inte beskriva min tacksamhet gentemot dessa vänner</b>, jag kan inte heller nog bedyra min lojalitet och ödmjukhet över att finnas i deras liv och tankar. <u>Jag hoppas på att kunna finnas där för dem en vacker dag för att ge tillbaka lite av allt jag fått.</u><br /><br />Just nu sitter jag i mammas soffa med Aminah och känner hur hjärtat bankar hårt av kärlek till alla i min omgivning, hur själen hoppar runt på små små fluffiga moln av lycka. Inga problem känns oövervinnerliga, ingen framtid för svår. Ur erfarenheter hämtar man styrka, ur kärlek hämtar man kraft, ur familj hämtar man omtanke, ur vänner lojalitet. Det gör att jag är starkare än någonsin i tanke, själ och hjärta. <b>Allt kommer ordna sig.</b> Jag har en ljus framtid framför mig.<br /><br />Jag tar det dag för dag, jag tar inget för givet. Jag är <big>tacksam</big> varje dag och jag ser fram emot nästa. Ibland snubblar jag och känner att jag kommer falla handlöst. Men då finns det alltid någon som fångar upp mig, kramar mig hårt och gör att jag känner mig trygg och stabil igen. Tårarna faller ibland när oron tar över, men då finns någon där och torkar och tröstar. Jag vaknar på morgonen med ett leende på morgonen, jag möter varje dag med en tro på att den är bättre än den föregående. Långsamt märker jag att jag bryter mig fri från gamla vanemönster och tankar. Jag kämpar fortfarande med att bli den jag är fullt ut, jag överraskar mig själv med att göra nya saker, tänka på nya vis och känna saker jag aldrig känt förut. Förändringen började redan 2010 när jag separerade första gången. Men sedan nyårsafton har det gått i rasande fart. Mirakel sker på nyårsafton. Det är <s>lite</s> skrämmande och jag är fasar över att jag ska bli rädd och backa, att jag ska såra någon längsmed vägen. Men jag lever för idag, jag tar <i>dag för dag och steg för steg</i> och ser vart det för mig. Jag försöker att inte skynda, men det är svårt. Allt det nya är så underbart och gör att jag mår bra.<br /><b><big>Crea diem.</b></big><br /><br />Jag försöker att inte vända mig om och se tillbaka. Det enda jag ser när jag vänder mig om på livets stig är ett mörker med små små fjärilar av lycka som flyger omkring. I mörkret lurar skuggor som skrämmer mig. Jag hoppas att skuggorna håller sig i mörkret, att de inte smyger sig på mig när jag minst anar. <b>Jag känner hopp om att slippa, att få fortsätta må bra.</b><br />För när jag vänder blicken framåt så strålar solen och visar hur <b>vackert</b> mitt liv är. Skuggor syns inte i ljus. De ligger där och lurar, men vågar sig inte fram. Och när jag tittar till höger och vänster om mig så ser jag min familj och mina vänner, sammankopplade med mig och mitt öde. Vi går leende, stolta, fulla med kraft och raka i ryggen. <br />Skuggorna kan inte röra oss. Skrämma oss -men inte skada oss.<br /><br /><u><b>Tack till alla som finns där för mig, ni har ingen aning om hur viktiga ni är och hur mycket ni betyder. Systrar och bröder i hjärtat. Man föds in i en familj, men genom livet skapar man sin egen</u></b><br /><br /><br />ta hand om de dina<br /><br />puss i pannan<br /><br />nusseEmm Aminahhttp://www.blogger.com/profile/01175638304485165818noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-1594968239321316334.post-58856614304252241172011-10-05T20:54:00.003+02:002011-10-05T23:34:26.874+02:00Bland flyttkartonger och tårar...Hade <s>glömt</s> förträngt hur livet blir när man står mitt i en flytt.<br />Allt är kaos i både bostad, ekonomi och tankar. Livet är nedpackat i lådor, möbler köps och gamla slussas iväg. Alla saker som nära och kära har lämnat här ska återfinna sina ägare. Och tankarna känns lika tomma som väggarna emellanåt.<br />Allt bara snurrar runt runt runt med en sjuhelvetes fart. Flyttlasset går 22-23 oktober, det är bara <strong>17</strong> dagar kvar. Sedan är man <s>stockholmare</s> bosatt i huvudstaden igen. Både längtar och sörjer.<br />2011 har verkligen varit <u>mitt</u> år<em> (än så länge).</em> Trots begravningar, sorger, problem och en känslomässig bergochdalbana så kan jag med handen på hjärtat säga att <strong>jag har haft så jävla kul </strong>att det inte finns en enda synonym för att beskriva det <em>(eller mjo..möjligtvis <big>PUMP9!!</big>).<br /></em><br />Känslan sedan april har varit helt euforisk och oftast har lyckoruset dämpat allt som ligger under. <s>Alla</s> De flesta problem har gått att lösa, inga hinder har varit för höga, nya relationer har skapats och gamla relationer har blivit nykära. Det är med lite sorg i hjärtat som jag inser att det kommer bli <small>mindre</small> av detta.<br />Inte ta slut, men minska och bli mer ansvarsfullt. Hur roligt det än varit så måste man ändå tänka på framtiden.<br />Då får man ta ner allt en växel och tänka på att bygga upp ett liv, en brygga av trygghet och möjligheter.<br /><br />Ibland, men bara ibland, får man slå ut vingarna i full prakt och kasta sig från bryggan rakt ut i det okända. Det finns ingen som kan döma, det finns ingen som kan kräva, det finns ingen som kan hindra.<br />Det är bara att hoppa och känna syret som strömmar in i lungorna och ger ny energi, vända ansiktet mot solen och känna värmen och kärleken som får dig att stråla. Bara vara, bara flyta fritt i ett vakuum av tiden och känna sig ansvarslös, fri och full av liv. Man får inte glömma leva när man vandrar mot döden och då och då ta små glädjeskutt längsmed vägen. Det skadar ingen.<br /><br />En fråga som ställts säkert 1000 gånger de senaste månaderna från nära och kära <em>(och faktiskt även från fullständiga främlingar)</em>är hur jag känner det och om jag är säker på mitt beslut.<br />Visst ligger det en <u>oro</u> i att flytta, det finns ingen anledning att hyckla med det.<br />Jag väljer att satsa på ett förhållande som inte fungerade tidigare, jag flyttar långt ifrån allt och alla till en framtid som är oviss. Men för att få svar på frågor som malt i huvudet ett år. För att med gott samvete veta att jag verkligen gjorde allt för att vi skulle få det att fungera både för min egen skull och för Aminahs skull. För främst dessa två anledningar så måste jag ge det en chans till. Jag hatar att ge upp, och jag <u>avskyr</u> känslan av att känna mig besegrad av omständigheter och missförstånd. Och faktum kvarstår att jag fortfarande har känslor för Mutaz och för vårt förflutna även om det inte alltid verkar så.<br /><br />Får vi det att fungera så är jag glad, skulle det inte fungera så är det inte meningen att det ska vara vi. <strong>Då är det bara till att börja packa igen.</strong><br />Jag förlorar <u>inget</u> i livet på att ge det en chans till, jag får möjlighet att utvecklas som person och öppnar dörrar för en framtid - oavsett om Mutaz är i den eller inte.<br />Men jag är självklart nervös och orolig för den känslomässiga biten. Har vi ändrat oss såpass att vi kan kompromissa och kommunicera i vårt förhållande? har vi verkligen känslor kvar för varandra eller är det vår gemensamma kärlek för lilla bus som binder oss till varandra? Hur mycket kommer förhållandet påverkas av omgivningen? Hur länge ska vi orka kämpa om det inte fungerar? och framförallt - kommer vi att kunna släppa allt det gamla, börja om på nytt och göra varandra lyckliga?<br /><br />Något som är <s>svårast</s> jobbigast med att flytta är kärleken jag har till mina vänner och min familj. <strong>Jag har underbara och härliga människor runt mig</strong> som jag inte riktigt vet om jag kan leva utan. Telefon och facebook i all ära, men inget går upp emot en ask cigaretter, lite te och skitprat.<br />Framför allt så kommer jag sakna mina bröder och det gör riktigt ont i hjärtat när jag tänker på hur långt bort vi ska vara från varandra.<br /><br />Detta året har jag fått en <big>väldigt</big> fin relation med lillebror Martin, och kommit ännu närmre lillebror Mattias. Vi har gråtit ihop och bråkat så vi nästan slagits. Men faktiskt större delen av tiden haft så hysteriskt roligt att man velat stanna kvar i stunden.<br />För de som inte känner mina bröder så kan jag bara kort säga att de är som natt och dag;<br />Mattias är <u>lugnet själv</u> och har svårt att vara helt bekväm om han inte är själv med någon eller känner alla i rummet väldigt väl. Men ändå social, rolig och trevlig. Han är magisk med hundar <em>(inte träffat en enda hund som inte blir kär i min bror!)</em> och väldigt försiktig med vad han säger och gör. Ofta flikar han in kommentarer och <u>fnissar</u> lite. Han älskar att kramas, men har lika svårt som mig för att ta fysiska initiativ.<br />Martin är mer lik mig i sättet än Mattias, han är översocial, <u>hysteriskt rolig</u>, älskar att få uppmärksamhet och skäms inte för något utan är med på alla galna förslag. Han skojar gärna, kramas ofta och älskar att munhuggas, och fäller kommentar efter kommentar som får folk att dra på smilbanden. Tyvärr har han precis som jag själv väldigt lite tålamod och kort stubin. <u>Humöret kan växla väldigt fort</u> och ofta tar vi ut det på fel person. Dem man älskar, de sårar man först. Känner igen mig själv i mycket med Martin, kanske därför vi kommit närmre varandra under sommaren.<br /><br />Finns mycket man kan säga om mina bröder och jag hade kunnat skriva långa uppsatser som beskriver deras bra och dåliga egenskaper. Men jag nöjer mig med att <strong>jag hoppas de vet hur mycket jag älskar och uppskattar dem.</strong><br /><br />Många tankar om mig själv och de jag älskar som snurrar i huvudet just nu. Blir förvirrad själv av alla tankar och känslor och märker hur jag beter mig och pratar lika schizofrent som jag känner mig.<br />Ena stunden är kärleken till Mutaz och vår gemensamma framtid ändlös, i nästa så klamrar jag mig fast vid en flyttlåda och snyftar eftersom jag är övertygad om att jag kommer dö utan mina nära och kära här nere.<br />Jag måste vara <s>riktigt jobbig</s> jobbigare än vanligt att umgås med just nu. Lovar mina nära och kära att det är en <strong>övergångsfas</strong>. Kommer snart sluta analysera känslor, sms, ord och tankar. Ska bara samla ihop spillrorna av mina nerver först och försöka få ihop dem med <u>silvertejp.</u><br /><br />Det är verkligen så det känns. Som om jag sitter på en karusell som snurrar otroligt fort och gör att nerverna slås i spillror.<br />Känslor kastas över mig, problem tynger mig, oron kväver mig och samtidigt mitt i alla dessa negativa tankar och känslor så kan jag inte låta bli att höja händerna mot skyn, skratta tills tårarna rinner och virvla med.<br /><strong>Livet är underbart</strong>, framtiden känns underbar och just nu kan inget segra över mig. Jag går rakryggad med nya erfarenheter, en <s>skruvad</s> moral, en hel sommar med oförglömliga och hysteriskt roliga minnen och en dotter som dagligen gör mig stolt, förvånad och fylld av kärlek <em>(och vansinne då öronen på det lilla trollet inte fungerar ibland).</em><br />Ibland snurrar karusellen så fort att man känner för att skrika <strong>stopp</strong> och hoppa av i farten. Men det går inte, man kan inte ens sakta ner.<br />Och innerst inne vill jag inte det, för <big>med snurrandet kommer killet i magen.</big><br />Jag vill att det ska snurra fortare så <s>den jävla kräkmaskinen</s> karusellen stannar och jag kan återgå till att åka sagoslottet och trycka i mig sockervadd.<br /><br /><em>Jag står längst ut på kanten på bryggan som jag med rustika brädor, rostiga spikar, kärlek och en massa jävlar anamma byggt under ett år. Jag känner vinden som fläktar och vänder ansiktet mot solen.<br />Jag sluter ögonen, tar ett djupt andetag, breder ut mina vingar och faller mot en oviss framtid...</em><br /><br />puss i pannan<br /><br />nusse<br /><br /><br />Emm Aminahhttp://www.blogger.com/profile/01175638304485165818noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-1594968239321316334.post-62359217604878781892011-08-11T23:12:00.000+02:002012-01-20T16:00:47.268+01:00Vi ses i nangijala<div align="center"><img style="margin: 0px auto 10px; width: 259px; height: 194px; text-align: center; display: block; cursor: pointer;" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5639703314572360434" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhzEQ26_cok7uJD9azxpvc5V3FcjrzHF_fJDy8QYRg94IW0OkwRPw1fFS7kUPLVa0gB2fJgGZzRhbS-bZAqOOOuv6iVxuB6xckfXO36RflgxKn0Ki4831umBbvuYwnc6TKm5C_YwkBF6gV4/s320/imagesCA0L6745.jpg" /><br /><br />Idag somnade min <u><strong>♥älskade faster♥</strong></u> in.<br />Trots att hjärtat gråter så är det ändå en lättnad över att hennes lidande är slut. Men saknaden kommer bli stor. Under min uppväxt så var jag mer hos henne och min farbror än vad jag var hemma.<br /><strong>Många</strong> lyckliga barndomsminnen kommer från henne.<br />Alltid, alltid har hon gett mig beröm och stöd oavsett vad jag tagit mig för i livet.<br />Hon har lärt mig mycket och hon har <u>alltid</u> funnits när man behövt. Hon har varit som en extra mamma vilket jag är så otroligt tacksam för.<br />Sorgen är stor, tårarna många och saknaden enorm ♥.<br />Jag gav ett löfte till Marianne för många år sedan, att aldrig säga vila i frid då orden lät så kalla.<br />Jag torkar därför tårarna och viskar tyst: <br /><em>Vi ses i Nangijala, ha kaffet redo!♥</em><br /><br /><strong>Med all min kärlek och oändlig sorg faller tårarna för min Marianne, djupt älskad av alla sina nära och kära och framför allt av alla sina "barn".</strong><br /><br />♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥<br /><br />När livets låga falnar<br />och allt blir kallt och grått.<br />Då ska jag tänka på dig<br />och de stunder som vi fått.<br /><br />Nu jag hör en klocka klämta<br />den kallar nog på mig.<br />När jag lämnar denna världen<br />är mina tankar kvar hos dig.<br /><br /><em>Gråt inga tårar<br />Vi skall mötas ännen gång.<br />Lev de sista åren lyckligt<br />och minns våran sång:<br />Du är det vackraste på jorden<br />ja, det finaste som finns.<br />Le, gråt inga tårar<br />Det är leenden man minns.</em><br /><br />När jag kommer upp till himlen<br />ska jag finna oss en vrå.<br />En plats för frid och glädje.<br />Som tiden ej rår på.<br /><br />En dag du hör en klocka klämta<br />då kallar jag på dig.<br />För det vet du väl min älskling<br />jag kan inte vara utan dig.<br /><br /><em>Gråt inga tårar<br />Vi skall mötas ännen gång.<br />Lev de sista åren lyckligt<br />och minns våran sång:<br />Du är det vackraste på jorden<br />ja, det finaste som finns.<br />Le, gråt inga tårar<br />Det är leenden man minns. </em><br /><br />När livets låga falnar<br />och du blir ensam kvar.<br />Tänk då på de stunder<br />och allt vi delat har.<br /><br />Lev sista åren lyckligt<br />och var ej orolig för mig.<br />I himlen ska vi mötas.<br />Jag lovar jag väntar där på dig.<br /><br /><em>Gråt inga tårar<br />Vi skall mötas ännen gång.<br />Lev de sista åren lyckligt<br />och minns våran sång:<br />Du är det vackraste på jorden<br />ja, det finaste som finns.<br />Le, gråt inga tårar<br />Det är leenden man minns </em><br /><br /><br /><br /><em><small>(dikten är gjord av mig och jag uppskattar om ni inte använder den utan att fråga först)</small></em><small></small></div> ♥Emm Aminahhttp://www.blogger.com/profile/01175638304485165818noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1594968239321316334.post-26247861080353874792011-08-11T22:57:00.000+02:002012-01-20T16:00:47.284+01:00älskade ungar<br />Sitter och går igenom dikter som jag skrev för flera år sedan. Fantastiskt att ord kan ge tillbaka så många minnen och känslor. Roande att se hur man tänkte och tyckte på den tiden. Hur mycket man brydde sig om andra och framför allt brydde sig för vad andra tyckte. Det har man ju lagt av med helt nu för tiden.<br /><br />Det är inte sommar längre, har inte varit någon sommar alls detta året. Men nu har minsann hösten kommit på riktigt. När hösten kommer så klär man sig varmt. För mig innebär detta höststövlarna och varm jacka<em> (svart i ull...).</em> Tycker folk det ser konstigt ut så är det inte mitt problem, i mina ögon ser det värre ut med 13åringarna som springer halvnakna i samhället än att jag är varmt klädd.<br />Min mormor är av en annan åsikt.<br />Igår trodde jag att hon skulle strypa mig när jag hoppade in påbylsad med tjock jacka, höststövlar och sjal runt halsen<em> (då skulle hon sett vantarna i väskan).</em> Fick ett långt förmaningstal om att det faktiskt är sommar och att om man fryser så bör man istället klä på sig mer sommarkläder. För vad ska folk tänka?! berättade då för mormor att om jag inte bryr mig om vad folk tycker och tänker när jag går och handlar i pyjamas så bryr jag mig inte om vad de säger när jag går i vinterkläder i augusti. Efter flertalet försök att hålla minen så började min lilla mormor fnittra lite lätt innan hon skakade på huvudet och sa "ja inte blir man förvånad inte när det gäller dig!". Undrar om hon blivit härdad genom åren??<br /><br />Idag har jag uppskattat min mamma på ett helt nytt plan.<br />Vi har nattgäst i form av söta Nova. Aminah och Nova <strong>tycker om </strong>varandra <strong>mycket</strong>, de leker väldigt fint och gillar samma lekar. Men nu har hornen börjat växa på dem båda. Har den ene sagt något så börjar den andre bråka om det. Har Nova hittat en leksak så vrålar Aminah "den är min för jag bor här och du får inte ha den!". Har Aminah hittat en leksak så kommer Nova till mig med hundvalpsögon och säger "jag ville faktiskt leka med den och jag tänkte att jag har den först. Och visst måste man dela med sig för det säger min mamma!".<br /><br />Om inte mina stackars grannar antingen drabbats av hörselproblem, hjärtproblem eller psykiska problem efter denna övernattningen så är det ett under. Jag har vrålat, jag har vrålat högre och jag har vrålat så det måste hörts upp till kiruna. Jag har även varit pedagogisk och försökt förklara, försökt medla och försökt hota. Korta (väldigt korta) stunder har det fungerat. <strong>Värst</strong> har lilla bus varit. Mycket tid borta från mamma och sedan behöva dela mamman med Nova när vi väl ses var inte uppskattat. Varit uppriktigt förvånad idag över hur elak och otrevlig min dotter kan vara <em>(mja kanske inte så förvånad då hon är lik mig)</em>. Och har tyckt <strong>riktigt</strong> synd om Nova som har fått kiva med detta lilla troll hela dagen. Å andra sidan när lilla bus varit lugn så har Nova gett <strong>järnet</strong> för att reta upp henne. Suck.<br />Däremot så får jag väl erkänna att det är lite mysigt när de slåss om mig. Låg i godan ro i soffan när Aminah kröp upp och började kramas, Nova klättrade upp och slog både armar och ben om mig. Sedan tävlade de i att kramas och pussas mest och vem som kunde ge mest komplimanger. Riktigt mysigt i ca 5 minuter var det.<br /><br />Fick ett <u>utbrott </u>i köket tidigare under kvällen. Hade sagt till flickorna att jag <strong><big>inte</big></strong> ville ha dem i köket då jag höll på med middagen och ugnen var varm etc. 300 gånger bad jag dem gå ut. Minst. Då slänger sig Aminah i en hög på golvet och börjar med det underbara "mamma...mammma...mammma...mammma...". Jag frågade minst lika många gånger vad hon ville. Fick då veta att de ville ha godis och gav till svar att ingen skulle äta godis innan middagen. Efter att ha bråkat en stund så bytte lilla bus mantra från "mamma...mamma...mamma" till "jag vill äta...är middagen klar..jag vill äta...". Efter flera tillsägelser så fick jag nog och lyfte upp lilla bus och bar in henne på sitt rum med orden "jag vill inte se dig utanför denna dörr fören maten är klar!!". <small>Smått</small> irriterad och med dåligt samvete så återgick jag till att ge min kalvschnitzel all den kärlek som en svindyr kalvschnitzel behöver. Då tassar Nova fram med <s>skräck</s> <s>rädsla</s> något oidentifierbart -möjligtvis beundran- lysande i ögonen och säger:<br />"martina vet du vad...När jag blir stor och jag har egna barn så vill jag bli en sån söt och snäll mamma som dig. För du är <strong>jättesöt</strong> och du lagar god mat och du har det alltid mysigt. Så då vill jag bli som dig. Och jag vill ha en sån <strong>unge</strong> som Aminah, men inte om den skriker som hon för då vill jag bara ha namnet Aminah för det är ett fint namn. Och om det blir en pojk så ska han heta <strong>Albert</strong> för det heter en kille på raketen som jag är kär i..". Vet inte om det var godis hon var ute efter eller om det var en försäkran om att inte hon skulle flyga in på ett rum av en arg Martina.<br /><br />Kvällen avlöpte utan mord iaf. Och tillochfrån har vi haft det riktigt mysigt. De kan faktiskt vara söta och rara när de vill. Och när man mutar dem med godis och chips. <small>Litet</small> slagsmål vid tandborstning och lite retande i form av<br />"du har ingen sån mysig nattlampa som jag!"<br /><strong>"nehe..men du har inte så stor säng som jag!"</strong><br />"Men jag har hjärtan på mitt täcke!"<br /><strong>"men jag har många kuddar och ett stort täcke!" </strong><br />"men du har inte så många nallar som jag har!"<br /><strong>"nej men det gör inget för jag ska sova med min mamma och du kommer få en sänghimmel i huvudet!!!"</strong><br />...lite det stuket innan de somnade utmattade båda två.<br /><br /><br />ta hand om de dina<br /><br />puss i pannan<br /><br />nusse<br /><br /><br />Emm Aminahhttp://www.blogger.com/profile/01175638304485165818noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1594968239321316334.post-14563208478384841492011-08-07T23:13:00.000+02:002011-08-08T23:22:25.142+02:00sommaren är kort....Sommaren har<strong> rusat</strong> förbi, och vilken sommar det varit sedan!<br />Det märks kanske på att jag inte skrivit sedan palestina resan?!<br />Kan dock i ärlighetens namn säga att det <u>inte bara</u> är tidsbrist utan även att jag inte haft ork eller lust att skriva då hjärnan går på högvarv.<br />Massor med jobb och stå i inför flytten till stockholm, men även en sommar med nya vänner och <strong>massor av skratt </strong>och skoj har sommaren varit fyllt av. Och då jag fått flera uppmaningar och mail att jag måste skriva iaf något på bloggen så printar jag ner delar av det...<br /><br />För att dra sommaren <u>kortfattat</u> så har den tillbringats mestadels med min mamma. Vi har både arbetat mycket ihop och haft <strong>hysteriskt</strong> kul då vi varit lediga. När jag hade varit i stockholm sist så var det bara hem och packa om väskorna innan det var dags för karneval. Och vilken karneval det var. Ska väl i ärlighetens namn säga att vi inte såg så mycket av artister och annat utan att vi tillbringade mesta tiden inne på favorithaket.<br />Men <u>njöt</u> varje sekund av att umgås med <strong>bästa</strong> bröderna och mamma. Till på köpet fick jag lära mig afrikansk dans, vrålade pump 9 tills jag var hes, målade dukar för att vi skulle ha finaste bordet, fick se emil bryta tån och skrattade oavbrutet i fyra härliga dagar. Ytterligare ett minne som man kan gömma djupt i hjärtat och ta fram de dagar då det regnar i själen.<br /><br />Trodde inte det var möjligt att träffa ett gäng med människor och känna sig "hemma" direkt. Men tydligen så går det att hitta dem i <u>landskrona</u>.<br /><big><strong>Underbara</strong></big><strong></strong> människor som nästlade sig fast i hjärtat direkt och som man kände sig bekväm med. Lätta att prata med och öppna om sina liv, nära till skratt och skoj och man känner direkt att här behöver jag absolut inte skämmas för något.<br />Jag är <u>otroligt tacksam och hedrad</u> över att ha träffat dessa underbara personligheter och jag är <u>rörd</u> över hur lätt man blev accepterad trots fel och brister. De har <u>absolut</u> varit höjdpunkten under min sommar. <strong>All kärlek går till dem!</strong><br /><br />I detta härliga gäng är det några som jag tycker extra mycket om och jag har därför satt i system att <s>plåga livet ur dem</s> visa min uppskattning genom att inte låta dem vara ifred.<br />Vill dock påpeka att jag <u>enbart</u> gör det för att jag <strong>tycker så mycket </strong>om dem att jag blivit beroende av att prata med dem och försäkra sig om att jag inte glöms bort.<br />Något i stil med; <strong>håll mig i ditt hjärta så som jag för evigt kommer hålla dig i mitt.</strong><br /><br />Det här med att jag inte låter mina nyfunna vänner vara är något som min bror bannat mig för, då han tycker jag är <s>jobbig</s> pinsam som kommenterar <strong>allt</strong> på facebook, skickar sms osv.<br />Men <strong>newsflash</strong> lillebror, jag har skaffat <big>iphone</big> och således har jag inte <s>något liv utan är på fb hela tiden</s> några ursäkter till att inte engagera mig och kommentera allas inlägg<br /> - inte bara dem i skåne som drabbas av detta :P<br /><br />I slutet av månaden åker jag till mamma igen för att umgås med henne <em>(och i ärlighetens namn bröderna som jag saknar en hel del)</em> och ha <strong>kul</strong>.<br />Kan behövas efter allt jobbande som varit denna sommaren.<br />Känns som att jag inte gör annat än att jobba, tycker jag träffar inte Aminah någonting. Och när vi väl träffas så gör den underbara treårs trotsen att vi bara kivar. <u>Längtar</u> till hösten då jag får mer tid med henne och hon kanske kommit ur denna trotsperiod lite.<br /><br />Min söta lilla höna som jag <strong>älskar mer än allt annat </strong>och som varje dag förvånar sin mamma med ord, uttryck och hur mycket hon faktiskt förstår. Svårt att tro att hon trots allt bara är tre år ibland när hon för dialoger om zeppelinare, på vilka maträtter man bör ha ketchup, sin morbrors toavanor, ålder då man får börja svära, platser, människor och massa annat. Sitt goda minne har hon ärvt från mig, även språket och hur hon använder det <em>(tjatig med andra ord). </em>Jag hoppas det bådar gott inför hennes framtid och att hon kommer komma långt i livet.<br /><br />Hon har varit <s>duktig</s> <s>fantastisk</s> otroligt duktistisk lilla bus! när födelsedagen närmade sig så slutade hon med blöja dagtid <em>(nattetid har vi inte hunnit träna)</em> <strong>enbart</strong> för att få ha kalas. Så både blöj och vällingfri nu för tiden är min lilla flicka. Imponerande att hon bestämde sig en dag att nu räcker det med blöja och har sedan dess totalvägrat ha blöja dagtid. Kan vara så att även envisheten är ett arv från mig.<br />På födelsedagen fick hon ett <small>litet</small> kalas med mormor Ulla, moster Mitan, lillkusinen Maria och mamma. Hon var <big>väldigt</big> nöjd med sitt lilla kalas, men också ledsen och besviken över att <strong>bästa kompisen Alisia </strong>inte var med. Så "riktigt" kalas med kompisarna väntar så fort jag har tid och ekonomi till att göra kalaset hon kräver.<br /><br />Övrigt som hänt under sommaren är att <strong>älskade</strong> Mormor Lisa somnat in.<br />Född 1914 så livet har varit långt och <strong>lyckligt</strong>. Och fantastiskt nog har hon haft hälsan med sig.<br />En fin begravning var det, och många tårar av saknad och kärlek fälldes.<br />Jag säger som Aminah:<br /><em>"Hon har det bra nu. Där uppe i himlen med morfar Kay och farmor Anna och Bamse (Ericas hund som nyligen blev avlivad). Jag tror hon jagar kaniner och skrattar hela dagen, och på kvällen så sover hon på månen..."</em><br /><br />_________________________________________________________<br /><br />I dagsläget, nuet..<strong>denna lilla stund av evigheten </strong>så försöker jag få ihop alla pusselbitar. Jag <u>försöker</u> få livet och framför allt framtiden att fungera. Ibland är det bra, ibland sämre. Men överlag är jag väldigt nöjd med livet jag har. Skrämmande är tankar och känslor, och framförallt <s>oförmågan</s> rädslan att kunna tolka sina känslor och komma fram till vad man vill i livet.<br /><br />Just nu går hjärnan på <strong>högvarv</strong>.<br />Jag har sagt upp lägenheten och begärt mig tjänstledig <em>(eller åtminstone sagt till chefen att jag vill vara tjänstledig)</em> , jag har börjat inreda lägenheten i stockholm i mina tankar och även <s>tvingat</s> övertalat särbon att skaffa ny soffa etc. Och ändå så känns det som att jag står och stampar.<br />Tankarna virvlar runt i en vild dans och det känns som att allt snurrar fortare och fortfare. Vill jag jobba eller plugga, har jag tagit fel beslut eller kommer det ordna sig mellan mig och Mutaz, kommer ekonomin att bli bättre eller sämre, kommer det bli bra för Aminah. Kommer jag verkligen klara av att bo med någon <strong>-jag som tycker det varit helt underbart att bo själv.</strong><br /><br />Känns som att jag står och stampar beredd att kasta mig ut i det okända då jag verkligen är trött på <s>livet</s> den slentrian jag fastnat i. Men vågar man hoppas att lyckan ska föra mig framåt och högre eller bör jag istället fasa för att börja om på noll igen. Så många tankar som virvlar runt i ett nät av känslor och ändå inga svar fören jag tagit språnget och kastat mig ut.<br /><br />Många gånger denna sommaren så har jag tänkt "om bara". Om bara jag väntade med att bli vuxen. Om bara jag inte hade ansvar för fler än mig själv. Om bara man inte måste tänka på morgondagen. Om bara man inte måste följa alla normer och krav som finns i samhället. Om bara tiden kunde stanna upp när man är helt igenom lycklig. Tyvärr så knuffar livet fortfarande på och man måste fortsätta. Motsträvigt men man får hoppas att det kommer fler gyllende ögonblick som gör att man känner sig levande och på rätt ställe i livet.<br /><strong>Suck it up Martina, do not let the past determine your future - let the future become your past...</strong><br /><br />ta hand om de dina<br /><br />puss i pannan<br /><br />nusse<br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><strong></strong>Emm Aminahhttp://www.blogger.com/profile/01175638304485165818noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1594968239321316334.post-63983445876139724412011-06-19T23:29:00.023+02:002011-06-20T00:00:48.161+02:00Lite bilder från semestern<div align="center"><strong><font color="#6600cc">LITE SEMESTERFOTON...</font></strong><br /></div><div align="center"><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgXCbszFr92RoEm_NTMBTg_K-6to1GThMSuAFNxEt1-2P8IDp9Iok_Ok2hI1HoFLkW-64y4DpmC0A2g1ij2Kh-hiSLOHaO-4jeZM-hBtZPQ9hB2Z3YM7_rnLRXtL879ZCPnhsMUier4q76j/s1600/Bild3271.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; width: 240px; height: 320px; text-align: center; display: block; cursor: pointer;" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5620052884378197682" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgXCbszFr92RoEm_NTMBTg_K-6to1GThMSuAFNxEt1-2P8IDp9Iok_Ok2hI1HoFLkW-64y4DpmC0A2g1ij2Kh-hiSLOHaO-4jeZM-hBtZPQ9hB2Z3YM7_rnLRXtL879ZCPnhsMUier4q76j/s320/Bild3271.jpg" /></a>hemma hos bettie i sthlm<br /><div><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgSrNJh0CQkjVfp96b-clmAMWrIyv8AzjS1l8YU8vh34ub38clibYejh_j2IELLrkAFi-vADX6ng7wUqXwbt1mIqBSzAI86RBsqNGDOqEoq5GqwGJ55wZf98uJy5iKGbTkwYba1KvzrLSse/s1600/Bild3079.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; width: 320px; height: 240px; text-align: center; display: block; cursor: pointer;" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5620052640404840754" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgSrNJh0CQkjVfp96b-clmAMWrIyv8AzjS1l8YU8vh34ub38clibYejh_j2IELLrkAFi-vADX6ng7wUqXwbt1mIqBSzAI86RBsqNGDOqEoq5GqwGJ55wZf98uJy5iKGbTkwYba1KvzrLSse/s320/Bild3079.jpg" /></a></div><div align="center"><font color="#000000">möe berg fanns det i palestina</font></div><div align="center"><font color="#000000"></font> </div><div align="center"><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhOIgU0uZxSpJsoUN-r1ST_iiPgBxC9zTL_BF91JGDj5yNC2gIHduIJSSDda_VxpeuI__lyFBSr67qt4tSur1Az9sflzzZSuw8A-wNomCXXowSBiVmoyOafyAyss-NULtEWJ4Lc-Ih9ILgF/s1600/Bild3031.jpg"><font color="#000000"></font><img style="margin: 0px auto 10px; width: 320px; height: 240px; text-align: center; display: block; cursor: pointer;" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5620052432157003890" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhOIgU0uZxSpJsoUN-r1ST_iiPgBxC9zTL_BF91JGDj5yNC2gIHduIJSSDda_VxpeuI__lyFBSr67qt4tSur1Az9sflzzZSuw8A-wNomCXXowSBiVmoyOafyAyss-NULtEWJ4Lc-Ih9ILgF/s320/Bild3031.jpg" /></a>foto på checkpoint som jag inte fick ta...<br /><div align="center"><div align="center"><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjnK8bohf6KR9WJPYgxW5UMOHyMHLPp_g4fMvW_EoONmsSFlkJsOApVtDr-FusDNOD5vrf-ItE3W4LxHSQAVDzFT4o6cyeQDgqHm-VpEE8lsAOSX89XrLKZAbs0Mo03ZSxzmEgsDv1jF-e1/s1600/Bild3087.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; width: 320px; height: 240px; text-align: center; display: block; cursor: pointer;" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5620052253206776290" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjnK8bohf6KR9WJPYgxW5UMOHyMHLPp_g4fMvW_EoONmsSFlkJsOApVtDr-FusDNOD5vrf-ItE3W4LxHSQAVDzFT4o6cyeQDgqHm-VpEE8lsAOSX89XrLKZAbs0Mo03ZSxzmEgsDv1jF-e1/s320/Bild3087.jpg" /></a>svårt att se på bilden hur stort stenbrottet verkligen är, men är verkligen ENORMT!<br /><div align="center"><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgveukc9iSOjsx_ufh9liDzn3dzzIEqtmG2espcYGGzK78xJOb8hwg80B_lrS_U7JF1DzLP5v7kMeSv92ZDCeIbLHHwxe6RPyf7XVhGSWtnslFePfRfHYQE1XnohLfL-tEtvigrzhvehaht/s1600/Bild3069+%25282%2529.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; width: 320px; height: 240px; text-align: center; display: block; cursor: pointer;" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5620052070518956082" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgveukc9iSOjsx_ufh9liDzn3dzzIEqtmG2espcYGGzK78xJOb8hwg80B_lrS_U7JF1DzLP5v7kMeSv92ZDCeIbLHHwxe6RPyf7XVhGSWtnslFePfRfHYQE1XnohLfL-tEtvigrzhvehaht/s320/Bild3069+%25282%2529.jpg" /></a>foto från när vi åkte bilen till tul karm<br /><div align="center"><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj3_3Oj-nDQLCuiyxlfqjWkdF-xExiWZ5qgUX7-Cv7raxHIeC3EtCb74VnZzwbJ4KUn7Z9wsB9kriApGIvMZs3VzqV53u7zsPYSYuM3UaxrlvmcO4_iezSTWXFHMqoJ77P3RhnaMXe16jnt/s1600/Bild3076.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; width: 320px; height: 240px; text-align: center; display: block; cursor: pointer;" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5620051875663917586" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj3_3Oj-nDQLCuiyxlfqjWkdF-xExiWZ5qgUX7-Cv7raxHIeC3EtCb74VnZzwbJ4KUn7Z9wsB9kriApGIvMZs3VzqV53u7zsPYSYuM3UaxrlvmcO4_iezSTWXFHMqoJ77P3RhnaMXe16jnt/s320/Bild3076.jpg" /></a>checkpoint som jag inte fick fotografera :P<br /><div align="center"><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiSnPQj9LhIXg25BRbqHbt_gjHQQfIwNKDyoTTqy3_LGygdYbuchl4z4ahKerhUoT4goabhN4i0qGQvvwN3OFYgLkcSU6t5FHhbI3veNYGBordv8AHLcKToUmukhT2eI7F6_dtRtEh-kHTC/s1600/Bild3226.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; width: 240px; height: 320px; text-align: center; display: block; cursor: pointer;" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5620051419935619234" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiSnPQj9LhIXg25BRbqHbt_gjHQQfIwNKDyoTTqy3_LGygdYbuchl4z4ahKerhUoT4goabhN4i0qGQvvwN3OFYgLkcSU6t5FHhbI3veNYGBordv8AHLcKToUmukhT2eI7F6_dtRtEh-kHTC/s320/Bild3226.jpg" /></a>tyckte otroligt synd om islamisterna som klädde sig i Niqab och handskar och som satt mitt i solen och kollade på sina män som badade...kan inte förstå hur man tänker...<br /><div align="center"><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgzEOlQCp0kaq8yUk3r1oqxRXX8zAMNrqXHi8sF8NVmZT15uNd0mtFgDEaE9mNmwDraZ-MQ3XCs08F-MPf9SZbFmN7-8sR7CwnxjJKZDSxDoscrANbrpHfcH_LWFUWqyeci3XD8-ilOFao1/s1600/Bild3192.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; width: 320px; height: 240px; text-align: center; display: block; cursor: pointer;" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5620051239756206258" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgzEOlQCp0kaq8yUk3r1oqxRXX8zAMNrqXHi8sF8NVmZT15uNd0mtFgDEaE9mNmwDraZ-MQ3XCs08F-MPf9SZbFmN7-8sR7CwnxjJKZDSxDoscrANbrpHfcH_LWFUWqyeci3XD8-ilOFao1/s320/Bild3192.jpg" /></a>Mutaz och Aminah på "jamal"<br /><div align="center"><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgl933ktrKcsRl92Tx1fgR2k7UvHntUeiPHykfUWx86MZX_g12DptYFTw_p74pcVKUCWKLQQsAraQQBxcdwCDtVjrmtUeMwdoBcwkoz_K7jTk8cF5aLQ7O022wV74yipDaP6QH9prTV7FTI/s1600/Bild3133.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; width: 320px; height: 240px; text-align: center; display: block; cursor: pointer;" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5620050773829058050" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgl933ktrKcsRl92Tx1fgR2k7UvHntUeiPHykfUWx86MZX_g12DptYFTw_p74pcVKUCWKLQQsAraQQBxcdwCDtVjrmtUeMwdoBcwkoz_K7jTk8cF5aLQ7O022wV74yipDaP6QH9prTV7FTI/s320/Bild3133.jpg" /></a>aminah solar med pappa<br /><div align="center"><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjCKErukVSPtARJsp3uhEEBROf8DwmrOAVV6SbVTlBob8w_SJGpV67mxn3qqDOCRb1C4EZ7_z-7R0qb-SDyNlCOZJPaRs3RvXVDnsQE57w_827nKDvl2O1di-FbsEW4XNbKFsM-3RazyhQ1/s1600/Bild3214.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; width: 240px; height: 320px; text-align: center; display: block; cursor: pointer;" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5620050300944955954" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjCKErukVSPtARJsp3uhEEBROf8DwmrOAVV6SbVTlBob8w_SJGpV67mxn3qqDOCRb1C4EZ7_z-7R0qb-SDyNlCOZJPaRs3RvXVDnsQE57w_827nKDvl2O1di-FbsEW4XNbKFsM-3RazyhQ1/s320/Bild3214.jpg" /></a>lilla bus har lärt sig att hoppa från kanten i aqaba<br /><div align="center"><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhKyp905kw71krPrmbAx5Cmucv3yxQ296OdU7Ad_o6jt_D-cXiypwbzRS8UusWJWVZmVuBu_JttJH0r89Q37PgLZn3ofgqVEpi6hFYppfOM7MlW0oSBy0pdAq-SCE-9kzDBPM-7qkcl9O7n/s1600/Bild3120.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; width: 320px; height: 240px; text-align: center; display: block; cursor: pointer;" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5620050069280475906" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhKyp905kw71krPrmbAx5Cmucv3yxQ296OdU7Ad_o6jt_D-cXiypwbzRS8UusWJWVZmVuBu_JttJH0r89Q37PgLZn3ofgqVEpi6hFYppfOM7MlW0oSBy0pdAq-SCE-9kzDBPM-7qkcl9O7n/s320/Bild3120.jpg" /></a>aminah och pappa på tivoli i amman<br /><div align="center"><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj_OAXVyTUPzLQT5la9XG0Jg8jZWr0gSQyD510XrRNFOSFf_6tPYm_puPwZCHKjCGhDuF48v2mNniHL5tgI-hHDb1TfmzOE5sUywjWCWpDhDIyDLdtnnrVG-k-1PyGw8lBEwDe538Orc6Dl/s1600/Bild3115.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; width: 240px; height: 320px; text-align: center; display: block; cursor: pointer;" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5620049655230962994" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj_OAXVyTUPzLQT5la9XG0Jg8jZWr0gSQyD510XrRNFOSFf_6tPYm_puPwZCHKjCGhDuF48v2mNniHL5tgI-hHDb1TfmzOE5sUywjWCWpDhDIyDLdtnnrVG-k-1PyGw8lBEwDe538Orc6Dl/s320/Bild3115.jpg" /></a>aminah som väntar på pappa i amman<br /><div align="center"><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi0_w0QguFAgG_PB-8XmSdXnhtKW3R-CIBoSCOXeSnTmAYgc-437bhP4116gOjRlLWV2oO7-r1a8cfq5uODIRCDLvp4zlggRKTdyO1mHQHA5hXKPj8NrXCW8CvoK-VrzIz44Qy7tYJGJkna/s1600/Bild3027.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; width: 240px; height: 320px; text-align: center; display: block; cursor: pointer;" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5620049333115828786" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi0_w0QguFAgG_PB-8XmSdXnhtKW3R-CIBoSCOXeSnTmAYgc-437bhP4116gOjRlLWV2oO7-r1a8cfq5uODIRCDLvp4zlggRKTdyO1mHQHA5hXKPj8NrXCW8CvoK-VrzIz44Qy7tYJGJkna/s320/Bild3027.jpg" /></a>trött och allvarlig liten farrah <3<br /><div align="center"><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiFf7JgBZNgEvyJUGHrdxqUCJqFv_vMi_n8NdkDdw1CL8FWCFPyhGXdf_HemK9mZCreawGRKTGfZGjIyQ6weCaXMHRpESRG9SM1dusEVKYZxUE2bKxJ-3qwoSZEKzY-ZAI6Ujp8mcoqqVNI/s1600/Bild3099.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; width: 317px; height: 320px; text-align: center; display: block; cursor: pointer;" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5620048373007349138" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiFf7JgBZNgEvyJUGHrdxqUCJqFv_vMi_n8NdkDdw1CL8FWCFPyhGXdf_HemK9mZCreawGRKTGfZGjIyQ6weCaXMHRpESRG9SM1dusEVKYZxUE2bKxJ-3qwoSZEKzY-ZAI6Ujp8mcoqqVNI/s320/Bild3099.jpg" /></a>Mahdi, Mutaz, Mulham, svärfar med Sadiq i knät och Manhal med kamera<br /><div align="center"><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj5S5vcM6FkFreDcsLLKCABzXX9-2Lt_Wzte0nXdyMnpsnPMwKDv23RYaTfuSDRbYdT8xYHRyoD2RCS9OST52RCob3Uca7_5PRamUqD99O2CIHK_4C_Ro3MoueAXEDsukbR_Cp8W5lBt_EC/s1600/Bild3096.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; width: 240px; height: 320px; text-align: center; display: block; cursor: pointer;" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5620047749211551202" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj5S5vcM6FkFreDcsLLKCABzXX9-2Lt_Wzte0nXdyMnpsnPMwKDv23RYaTfuSDRbYdT8xYHRyoD2RCS9OST52RCob3Uca7_5PRamUqD99O2CIHK_4C_Ro3MoueAXEDsukbR_Cp8W5lBt_EC/s320/Bild3096.jpg" /></a>omar <3<3<3<br /><div align="center"><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgz5mX1_fOV1_Q9RuMPLyQw3-nNGiG5X_U1dfP0EgT4SIvrdts7riZwQhzl1GVe9qODNM5I-Xk_tn7zL29E-Pr12x885Gpe9OAIfXc4ZJNngQeMwhGbhUztnU4hTCMx25JHIir8NTmaifP3/s1600/Bild3014.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; width: 320px; height: 240px; text-align: center; display: block; cursor: pointer;" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5620047543842524642" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgz5mX1_fOV1_Q9RuMPLyQw3-nNGiG5X_U1dfP0EgT4SIvrdts7riZwQhzl1GVe9qODNM5I-Xk_tn7zL29E-Pr12x885Gpe9OAIfXc4ZJNngQeMwhGbhUztnU4hTCMx25JHIir8NTmaifP3/s320/Bild3014.jpg" /></a>Mutaz med mamma <3<br /><div align="center"><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiuADu2w_62u68REH9myi69k7ozwCCRH7bnCkDyPd3V5sXC2H8QZ9gSugwwMPxXJLhgQz1pmAuD84VXoHATcujSjIkuQl_k8-veB_kwJunUkr4TUIM0SJYM5DvZIxf8FTsAV09ePCHHDR0w/s1600/Bild2987.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; width: 320px; height: 240px; text-align: center; display: block; cursor: pointer;" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5620047308845280562" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiuADu2w_62u68REH9myi69k7ozwCCRH7bnCkDyPd3V5sXC2H8QZ9gSugwwMPxXJLhgQz1pmAuD84VXoHATcujSjIkuQl_k8-veB_kwJunUkr4TUIM0SJYM5DvZIxf8FTsAV09ePCHHDR0w/s320/Bild2987.jpg" /></a>mina svägerskor <3 Muna och Sama <3<br /><div align="center"><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhh_ELXLl6RuGjI2-cE8VRY15xw4uMGPT3wSjy0auCAU7Gw_YWQvNsZvlS-VjRZOK2rG5q50_u-IkJOLmIEPUjqA2w8VizIkhsDbfhHuB5zTX570DAwb3EyCRgagHa2gjeXuWhICL-iTT7J/s1600/Bild2975.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; width: 320px; height: 240px; text-align: center; display: block; cursor: pointer;" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5620046752934371890" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhh_ELXLl6RuGjI2-cE8VRY15xw4uMGPT3wSjy0auCAU7Gw_YWQvNsZvlS-VjRZOK2rG5q50_u-IkJOLmIEPUjqA2w8VizIkhsDbfhHuB5zTX570DAwb3EyCRgagHa2gjeXuWhICL-iTT7J/s320/Bild2975.jpg" /></a>Nablus in the night<br /><div align="center"><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjWCOJ9w6uIBy8BtHxT6M_FcWcfTFA79XZ7-58w1EdSEIxqSqozrq0eI7PHjItr1lkG3a_SjZaCq7VtFtnE_4MYQJCD4wY-6Z3MoaalC21fUJqAb-p-obTbmPqNCYlR2RKa2zSCPo3GbUE5/s1600/Bild2969.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; width: 240px; height: 320px; text-align: center; display: block; cursor: pointer;" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5620046639516335938" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjWCOJ9w6uIBy8BtHxT6M_FcWcfTFA79XZ7-58w1EdSEIxqSqozrq0eI7PHjItr1lkG3a_SjZaCq7VtFtnE_4MYQJCD4wY-6Z3MoaalC21fUJqAb-p-obTbmPqNCYlR2RKa2zSCPo3GbUE5/s320/Bild2969.jpg" /></a>Dima<3..som förmodligen siktar på Aminah...<br /><div align="center"><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi_1P8R3-MEE1nElcSXCA2CfSsH0BG5BVipf1hkVdPexXXZko_uZWI3REVAEpIi6a8caQSLONkqDRhXAbUpHoC0EkMLYQy55X2yeaImMIvVMdU1spHenmkUaOboo6YfUKks9FEPCIuqA0NQ/s1600/Bild2982.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; width: 320px; height: 240px; text-align: center; display: block; cursor: pointer;" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5620046531716051234" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi_1P8R3-MEE1nElcSXCA2CfSsH0BG5BVipf1hkVdPexXXZko_uZWI3REVAEpIi6a8caQSLONkqDRhXAbUpHoC0EkMLYQy55X2yeaImMIvVMdU1spHenmkUaOboo6YfUKks9FEPCIuqA0NQ/s320/Bild2982.jpg" /></a>utsikt från balkongen hos mutaz mamma<br /><div align="center"><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhcQaWcGEaLX0g0eKq-p3rEeMRpPYBXSCgtB65vC6CEi4HPQ2tf5jXhAVZ-bqqXOjkn5n0ej-tkcnGFfE0b46nzFW_2jSZVc74yPvY7FcJTCbbrmmIit7Uvo7RqRTGcVmXyj9et-Y_z1QF2/s1600/Bild2981.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; width: 320px; height: 240px; text-align: center; display: block; cursor: pointer;" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5620046368155615650" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhcQaWcGEaLX0g0eKq-p3rEeMRpPYBXSCgtB65vC6CEi4HPQ2tf5jXhAVZ-bqqXOjkn5n0ej-tkcnGFfE0b46nzFW_2jSZVc74yPvY7FcJTCbbrmmIit7Uvo7RqRTGcVmXyj9et-Y_z1QF2/s320/Bild2981.jpg" /></a>utsikt från balkongen hos mutaz mamma<br /><div align="center"></div></div></div></div></div></div></div></div></div></div></div></div></div></div></div></div></div></div></div></div></div></div>Emm Aminahhttp://www.blogger.com/profile/01175638304485165818noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1594968239321316334.post-25233069369706391302011-06-19T19:26:00.002+02:002011-06-20T00:00:48.166+02:00Tur och retur till palestina<div>Borta bra men hemma bäst är ett känt uttryck. Ibland stämmer det mer och ibland mindre.<br />För de som missat det så har jag varit utomlands för första gången i mitt liv. Resan gick till Palestina och Jordanien. Eftersom jag är fruktansvärt kass på att föra dagbok så tänker jag göra en kort rese sammanfattning <em>(tro det eller ej men den är kort!).</em><br /><br />För det första så är jag heligt trött på att resa. Levt i resväska sedan 27 april och är otroligt trött på det. Först var vi i sthlm och njöt, sedan hem för att arbeta, åkte till skåne och klippte mig, åkte till skåne för fotografering, åkte till göteborg för utbildning, hem och packa om väskorna och sedan åkte vi tillbaka till sthlm. Efter två dagar i stockholm åkte vi mot varmare breddgrader där vi också ägnade oss åt att resa hit och dit.<br />Efter denna upplevelsen kan jag ärligt säga att jag aldrig hade klarat av att vara nomad!<br /><br />Flyga med min dotter var ett orosmoment, men <em>(peppar peppar)</em> gick det över förväntan.<br />Hon skötte sig <s>fint</s> trots att vi ägnade lång tid åt att flyga och lång tid på istanbuls flygplats. Hon pratade med medresenärer, tittade på film, åt lite godis och sov större delen av resan.<br />Väl i Amman så hade vi väntat oss att kunna åka raka vägen "hem" och sova. <u>Men inte då!</u><br />De har nämligen ett fantastiskt roligt system i jordanien. Man ska söka visum på plats för att få komma in. Och självklart var det inte samma för mig som har ett helt svenskt efternamn som för mutaz och aminah som har arabiska efternamn. Så efter flera timmar i kö för att komma fram till en sur gubbe så ägnade vi lång stund åt att diskutera, betala extra och bli fotograferade. <b>Idiotiskt</b> system vill jag påpeka!<br /><br />Efter <strong>spännande</strong> biltur där jag kände upprepade gånger att "nu dör jag!" så kom vi hem till kusin Auz.<br />Fick ett trevligt och hjärtligt mottagande och fick ett <u>enormt</u> sovrum med tillhörande toa <i>(med badkar!!)</i>. Efter en snabb dusch och lite te i kroppen så gjorde jag ett svanhopp för att dyka ner i vad jag trodde var en mjuk madrass. Fick nästan blåmärken.<br />Frågade mutaz lite försynt om madrassen var gjuten i betong eller om det var normalt med så hårda madrasser. Han suckade till svar att eftersom vi hade varit vakna i över 24 timmar så kanske vi kunde ta det samtalet imorgon.<br />Behöver jag ens skriva att jag fortfarande <strong>inte</strong> fått svar på om alla i arabländer sover på betong med tunna filtar och platta kuddar?!<br /><br />Efter ett par timmars sömn så vaknade vi upp lagom till att yngsta svågern Manhal ankom till huset. <s>Lite</s> nervöst att träffas första gången då vi aldrig talat i telefon och jag endast pratat med hans fru 2-3 gånger. Men nervositeten försvann fort då vi genast fann vårt favoritämne att tala om - våra barn, barnuppfostran och mutaz längd.<br />Ihop med kusin Auz och Manhal så spenderade vi dagen i Amman, gick på galleria och åt och hade trevligt. Jag och Aminah var otroligt fascinerade av djurlivet i amman, inte ofta du delar rödljuse med en åsna <i>(djuret åsna, inte en vanlig karl)</i>, får bromsa för getter eller kör förbi ängar där det står hästar och mulor som äter lunch. <s>Imponerande</s> Förfärade blev vi också för trafiken. Vet ni om att det inte finns trafikregler i jordanien? Min mormor hade varit <strong>stolt</strong> över hur flitiga vi var med bilbälten och hur ofta jag bromsade med mina fötter i baksätet <em>(hjälpte föga då kusin Auz ofta gasade när jag bromsade). </em>Mutaz var konstigt nog helt genomsvett var gång vi hade åkt bil.<br />På kvällen gick vi till Amto Amman och hennes make för att äta lite och för att presentera mig och Aminah. Blev varmt välkomna, många pussar och kramar och trevliga samtal under kvällen. Amto Amman och hennes make har studerat i USA och rest runt i hela världen. Ammo har bla varit och föreläst i göteborg och uppfattade sverige som ett mycket trevligt och rent land. Även en farbror till Mutaz kom och förgyllde kvällen genom att skämta, leka med aminah och konstant sitta och "slå" mutaz i nacken <em>(vi blev kompisar direkt när vi diskuterade hur jag ska "uppfostra" mutaz).</em><br /><br />Dagen efter så började <s>strapatsen</s> det mindre helvetet för att ta sig över gränsen. Tidigt på morgonen kom taxin för att hämta oss och köra oss till första kontrollen. Väl framme så fick vi veta att pga att Mutaz är palestinsk medborgare så fick inte aminah åka samma bil som mig eftersom jag räknas som turist och mutaz inte gjorde det <em>(aminah hade bara svenskt medborgarskap, men pga hennes efternamn så fick hon inte åka med mig). </em>Efter att jag hade ägnat mig åt att skrika, svära och bli otroligt arg så satte vi oss i bilarna. Mutaz, Manhal och Aminah i en VIP-bil..och martina och den tjocka chauffören i en. Alla möjliga tankar hann fara genom huvudet och jag drog <u>många</u> förbannelser över det idiotiska systemet i jordanien innan jag insåg att bilarna körde med max 3 meter mellan sig. Kan fortfarande inte förstå varför vi inte kunde dela bil när de körde samma väg och utan nämnvärt avstånd mellan bilarna. <strong>Idioti!</strong><br />När vi kom fram till den palestinska gränsen så ökade min förståelse för hatet mot israeler markant.<br /><br />I passkontrollen stod två israelsiska kvinnor som jag studerat medan kön sakta ringlade sig framåt. Dagens nöje för dem måste varit att skrika och vara otrevliga mot äldre palestinska kvinnor då de log nöjt var gång de fick en äldre kvinna som kuvat böjde ner huvudet framför sig. Å andra sidan fann de nog ganska stort nöje i att skrika och vara otrevliga på ett eller annat vis mot <strong>alla</strong> som kom till luckan. När vi lämnade fram våra pass så begärde de direkt papper på att jag och mutaz är gifta, de fick då pappret som den muslimska "prästen" skrivit i sverige som intygar att vi enligt islam är gifta. Efter att ha studerat pappret en lång stund så haglade frågorna: Hur länge har ni varit gifta, när träffades ni, var träffades ni, är det mutaz som är pappa till flickan, varför ska ni till israel, hur länge ska ni stanna i israel, vad heter familjen ni ska bo hos, vilket telefonnummer och adress har dem osv. Svarade på alla frågorna och trodde att allt var klart. Då fick den ena kvinnan ett anfall av kraftig pms och börjar ha förhör om varför vi inte har samma efternamn, för om man är gifta så har man samma efternamn. Efter att upprepade gånger informerat kvinnan om att det inte finns någon lag som säger att man måste ha samma efternamn när man gifter sig så fick vi äntligen gå vidare.<br /><br />För kvinnor som likt som jag använder BH med bygel i så vet ni att de är gjorda i metall. Redan på arlanda började jag ångra att jag använder BH med bygel. Varenda <s>jävla</s> kontroll vi har gått igenom så har jag börjat pipa. Varenda <s>jävla</s> kontroll har jag förklarat att det är min BH. Överallt utom vid gränsen till palestina har kvinnor skrattat förstående och viftat att jag ska gå. Men som jag redan nämnt så upplevde inte jag israelerna som jobbar vid gränsen som speciellt trevliga.<br />När jag började pipa i deras kontroll så förklarade jag för citronen bakom plexiglaset att det är antingen min BH eller mina armband, hon kontrade då genom att vråla att jag ska börja med att ta av mig armbanden och om det inte hjälper ska jag klä av mig min BH. Visade då för henne att tyvärr så får jag inte av mina armband, jag har inte ens en aning om hur jag fick på dem! Med en blick som kunde döda så meddelade hon då att om jag inte har tagit av dem inom 2 min så blir det full kroppsvisitering. Det hotet var lite skrämmande när det står en soldat som riktar vapen mot mig brevid henne. Som tur var så stod det en yngre palestinsk kille vid sidan som bidrog med handkräm, vatten och dragassistans så jag fick av mig armbanden och kunde gå igenom kontrollen igen <em>(nej den pep inte igen, inte fören kontrollen som var på andra sidan byggnaden där mannen som stod i kontrollen blev generad och viftade bort mig när jag sa att det var min BH). </em>Men att ta sig över gränsen var krångligare än att ringa försäkringskassan. Det var kontroller hit och dit, man skulle betala lite här och lite där, man ska stämpla hit och dit och..ja, man kan bli nervsjuk för mindre!</div><div> </div><div>När vi äntligen var godkända för att fortsätta resan <em>(jag fick visum för 3 månader, mutaz för 3 veckor)</em> så hoppade vi på det som kan kallas kollektivtrafik i palestina. </div><div>En liten gul minibuss med en kedjerökande chaufför. Nu tänkte sig säkert många en fin liten buss med ac...och säten. Men där trodde ni fel. Förutom chaufförens säte så fanns det ytterligare fyra säten, men platsbristen hade han fiffigt löst genom att sätta in <u>plaststolar</u>. För den äventyrslystne kan jag absolut rekommendera denna upplevelse. Man sätter sig på en plaststol i en buss som skramlar högre än en burk med bultar i, sedan åker man i 140km/h upp för slingriga vägar på höga berg. Sakta ner i kurvor behövs inte, inte heller köra på rätt sida av vägen eller för all del hålla sig en bit ifrån kanten så att man inte rasar rakt ner. Mitt tips till modiga som ger sig in på denna äventyrliga färd är att ha ögonen stängda och <strong>aldrig</strong> ta uppehåll i bönerna till högre makter. </div><div> </div><div>Tillslut efter att ha svettats mängder hela resan så var vi äntligen framme i Nablus. Funderade på om det kunde vara värre att möta svärmor än att åka lokala taxin, men hann aldrig analysera det klart innan en söt liten kvinna på 150cm öppnade dörren och brast ut i tårar. Det tog ungefär 2 minuter och sedan var jag i det närmsta hopplöst förälskad i mutaz mamma. Aldrig tidigare har jag blivit så pussad, kramad och omhuldad. Första frågan efter pusskalas och tårar var om jag var hungrig, sedan öppnade hon frysen och visade att hon och svärfar varit och fyllt hela frysen med Nablus ost <em>(min absoluta favorit bland ostar, hade lätt kunnat leva på bara den osten)</em>.<br />Strax därefter trillade övriga familjen in. Svågern Mulham och hans fru Muna och deras två barn Omar och Farrah, svågern Mahdi och hans fru Sama och deras barn Dima och Sadiq och min svärfar. Det blev en himlans massa pussar och kramar och många skratt när både jag och mutaz familj försökte kommunicera på ringrostig engelska <em>(jag var absolut sämst och hade någon fjantig dialekt när jag pratade). </em>Och det tog inte lång stund innan jag hade adopterat mutaz familj till mitt hjärta. Otroligt vänliga, humoristiska och intelligenta och med de största hjärtan jag träffat på. Kände mig som en i familjen direkt och känslan av att allt var nytt försvann fort. </div><div> </div><div>Under vår tid i palestina så var vi i Nablus och Tul karm <em>(Mahdi är tandläkare och har sin klinik där). </em>Jag blev visad många fantastiskt fina platser, blev presenterad för en hel drös människor, fick mat som hade gjort per moberg knäsvag och bara <strong>njöt</strong> av att få umgås med mutaz familj.<br /><br />Vanligaste frågan sedan jag kom hem är om jag bar slöja där nere, nej det gjorde jag inte. Jag täckte <u>inte</u> håret, jag var sminkad och bar vanliga kläder <em>(men respekterade det muslimska genom att inte gå i linne och minikjol)</em> och jag rökte offentligt. Under min tid i palestina så var det ytterst få kvinnor som inte bar sjal <em>(och då noterade jag ändå att det låg flera katolska och ortodoxa kyrkor i nablus)</em> och jag såg inte en enda som rökte offentligt. Jag noterade även att jag var längre än alla då vi var ute och promenerade, kändes lite som att jag var med i Gulliversresor <strong>-den svenske vikingen åker till palestina </strong>eller något kunde varit en passande filmtitel om någon känner att de vill göra en film om min resa. Men jag har inte fått en enda kommentar <em>(mer än från mutaz mamma som frågade varför jag klär på mig så mycket när jag går ut)</em> och inte en enda sten i huvudet. </div><div> </div><div>Man märkte av kontrasterna mycket. När vi åkte mellan nablus och tul karm så såg vi flera beväpnade soldater och åkte genom checkpoints. I affärerna var majoriteten av allt man kunde köpa israeliska varor då det oftast inte tillåts att ta in varor från andra länder <em>(allt annat är made in china</em>). Kläderna var av samma kvalité som de vi i sverige köper på marknad, men priserna var betydligt högre. Och jag blev förvånad över att se hur dyrt allt var <em>(mutaz köpte lipton chailatte åt mig - 10påsar 200kr)</em>. Man märkte även av hur <strong>låsta</strong> alla är och hur frustrerade de är över att vara inlåsta i sitt eget land och ändå bara kunna stå hjälplöst vid sidan av och titta när israelerna rent ut sagt stjäl deras mark. För mig som är uppväxt i sverige och därför anser att de mänskliga rättigheterna är självklara, precis som att alla har rätt till sjukvård och barnomsorg så kändes det svårt att se allt detta som i mina ögon är missär. Det var även många jobbiga samtal där man blev mer insatt i situationen i palestina. Men trots allt detta så var hela vår vistelse fylld av skratt och härliga stunder. Vi var på ena berget en kväll och tittade ut över nablus, otroligt vackert! och vi var i de gamla delarna av staden där min svägerska guidade runt mig och berättade aknedoter i stil med "det sägs att jesus vandrat här, detta är en av världens äldsta marknader, förr i tiden så...". </div><div>I varje gatuhörn finns något att titta på <em>(och en åsna)</em> och för mig som är barnsligt förtjust i hus och gamla byggnader så var detta ett himmelrike. Jag blev kär i Nablus,jag pratade flera gånger med mutaz att jag t.o.m hade kunna tänka mig att ha semesterbostad där. Tul karm var mest förvirrande för mig <em>(men berätta inte detta för min svärfar då hans hjärta klappar för tul karm)</em>.</div><div> </div><div>På tal om mina svägerskor så tog de med mig på en tjejdag, vi åt frukost på ett hotell (<a href="http://www.alyasmeen.com/">http://www.alyasmeen.com/</a>) och ägnade sedan dagen åt att titta på bebiskläder åt sikis lilla adriano, jagade efter en abaya till mig <em>(och <s>jädrans</s> så snygg abaya jag hittade!) </em>sedan började aminah bli trött och varm och vi fick tyvärr bege oss hemåt. Mina svägerskor är <strong>underbara</strong> båda två, väldigt sociala och lätta att prata med. Vi ägnade halva frukosten åt att diskutera männen i familjen och prata likheter och olikheter, positivt och negativt samt att prata uppväxt, barn och framtidsdrömmar. Det är många kvällar sedan vi lämnade palestina som jag har saknat deras sällskap. </div><div> </div><div>När det gäller mina svågrar så har jag svårt att finna ord. Vi har Mulham som är läkare. Trodde han var allvarlig och lite kylig då han knappt pratade med mig första dagarna. Men insåg senare att han bara är blyg och reserverad. När han berättade om hur hans första middag hemma hos Sama hade varit och speciellt hur kycklingen såg ut så önskade jag flera gånger att jag hade filmat.Har ni aldrig sett en arabisk allvarlig läkare försöka imitera en död stoppad kyckling som minskat till halva storleken ihop i ugnen så har ni verkligen missat något. </div><div>Sedan har vi då Manhal, en svåger som jag inte trodde jag skulle bli så bra kompis med. Men vi hade många trevliga samtal och kom varandra ganska nära. Han var en otrolig trygghet för mig när vi reste då han har rest över gränserna fler gånger än mutaz, och framför allt så har han rest med barn. Han organiserade allt, informerade om allt och var den som tolkade när alla pratade i mun på varandra. Jag är skyldig honom många tack för att han stod ut med att resa med oss, letade upp allt jag ville ha och såg till att vi hade det bra. </div><div>Sista svågern är min nya BFF. Jag har hittat den arabiska versionen av mig själv. Min svåger Mahdi har exakt samma humor som jag, pratar lika mycket och lika gärna som jag och han har samma fanatiska intresse för mat och matlagning som jag har. Han pratade enbart engelska när jag var i närheten <em>(för att jag skulle förstå vad alla pratade om)</em> han lagade gudomlig mat och fantastiska tårtor, han ägnade timmar åt att berätta om sina resor, i detalj beskriva hur han tillagar en maträtt, berätta för och nackdelar med att vara gift, berätta minnen från barndomen och han drog ut mina tänder. Mahdi är min nya tandläkare <em>(gratis är bäst inte sant), </em>och i egenskap av detta drog han ut två visdomständer och skällde ut mig för att jag inte använder tandtråd, borstar inte tillräckligt bra, dricker för mycket med kolsyra och till på köpet röker och äter för mycket sött. <strong>Jag avgudar Mahdi!</strong></div><div> </div><div><s>För er som tycker det börjar bli jobbigt att läsa nu så ska ni bara veta hur jävla keligt det är att sitta och skriva ner allt...</s></div><s><div></div></s><div> </div><div>Det finns så mycket mer att skriva, så många små stunder som jag <strong>tänkt</strong> att jag ska skriva om..och jag minns inte en enda..</div><div>Jag kan berätta hur det var första morgonen när vi vaknade hos mutaz mamma. Jag bad dem sätta på varmvatten för att jag skulle kunna duscha. Svärmor satte på vattnet och förklarade på engelska hur jag skulle göra för att varmvattnet skulle komma. Jag nickade och sa att jag förstod och föste sedan ut henne ur badrummet. Det är ju så att jag har genomgått en gastric bypass, bröd och olja funkar inte riktigt med min mage utan gör att jag får ägna morgonen åt toabesök. Till saken hör också att jag inte ens kan kissa när jag vet att någon hör. Så föreställ er våndan jag hade när jag <strong>verkligen</strong> behövde gå på toa och hela mutaz familj stod utanför och frågade om allt var okej, om jag behövde något eller om de skulle hjälpa till med något. På andra sidan dörren satt martina med benen i kors och gjorde grimaser...</div><div> </div><div><s>Jobbigast under hela vår vistelse utomlands har varit aminah</s>. Så hemskt det lät. Vad jag menar är att när vi lyfte från arlanda så drabbades min dotter av ett visus som ändrade hela min söta lilla dotter. Hon blev ett <u>monster</u>. De tre första dagarna i palestina märkte vi inte av det så mycket. Men sedan märkte vi allt och lite till. Aminahs kusin Dima är två veckor yngre än henne. Flickorna är <strong>väldigt </strong>lika i sättet. På fjärde dagen berättade jag för min dotter "gör vad du vill med Dima så länge hon inte blöder". Då hade jag tröttnat på att förmana, skälla och försöka sära på dem vid slagsmål. Det har varit svartsjuka, dagliga slagsmål och tävling om allt och alla <em>(aminah t.o.m bytade mamma för hon ska ha Dimas mamma!)</em>och lilla bus har varken lyssnat på pedagogiskt prat, hot eller mutor. Det var även lite trist när man vill hinna med så mycket, göra så mycket och se så mycket att man har en dotter som sover mellan kl 12-15 <u>varje</u> dag och sedan vrålar vid 20 för att hon vill sova. Och det har varit <strong>hjärtskärande</strong> att märka av hennes hemlängtan. Upprepade gånger har hon frågat "bor vi här? är detta vårt hem?", hon har sagt rakt ut att hon längtar hem och hon har gråtit efter sin kusin alisia. Det var nog tufft för lilla bus att resa runt på det viset, och jobbigast av allt var nog att hon utan problem förstod vad alla andra sa, men ingen förstod henne. Aminah förstår arabiska flytande och pratar en hel del, men har inte förstått att hon måste byta så hon pratar arabiska för att de ska förstå henne.</div><div> </div><div>Tiden flög fort och efter två veckor så åkte vi tillbaka till Amman för att ha lite "familje-tid". Efter två dagar med shopping och god mat så åkte vi en varm buss ner till Aqaba för att vara på hotell. Det var ljuvligt att få bada och sola i två dagar, och det var fantastiskt gott att få äta en kycklingsallad. Efter alla tunga maträtter så var det nästan så man grät när man fick isbergssallad. Hotellet var jättefint med stor mjuk säng och de fluffigaste kuddarna jag någonsin lagt mitt huvud på (<a href="http://www.moevenpick-hotels.com/en/pub/your_hotels/worldmap/aqaba/overview.cfm">http://www.moevenpick-hotels.com/en/pub/your_hotels/worldmap/aqaba/overview.cfm</a>) och vi verkligen <strong>njöt</strong> av varje minut. Aminah lärde sig dyka, hoppa från kanten och enligt <u>egen utsago</u> att simma. Jag <strong>försökte </strong>bli brun, men blev mer röd. Och bäst med dagarna på hotell var att vi fick lite andrum från att vara sociala. Vi fick tid att rå om varandra och ladda batterierna lite. Sista kvällen <em>(vi var förvisso bara två nätter)</em> så åkte vi häst med vagn genom akaba centrum, aminah var hysteriskt lycklig. Så vi får väl åka med lilla bus till gränna och åka remmalag nu när vi är i sverige igen. Sedan promenerade vi runt lite och tittade i skyltfönster och letade ställe att äta på <em>(slutade på McDonalds då aminah fick välja). </em>På vägen hem mötte vi en äldre man med kamel som tyckte att aminah var så otroligt söt att han fraktade först henne och mutaz hela vägen fram till hotellet <em>(jag blev erbjuden men vägrade sitta på en skitig kamel när jag hade kort jeans klänning på mig)</em> och när aminah sedan grät för att kamelen skulle gå så fick hon rida själv en stund. Detta var enligt aminah själv bäst på hela resan.</div><div> </div><div>Efter en trist och lång resa hem igen från paradiset så ägnade vi sista två dagarna i Amman åt att shoppa, vara på innomhustivoli, testa varenda jävla "såndäringa-som-man-stoppar-pengar-i-så-rör-den-sig-i-3min", turista, hälsa på släkt och bara njuta av vetskapen att vi snart skulle vara i sverige igen.<br />Både jag och aminah var trötta på varandra. Jag var trött på att inte kunna gå undan och bara vara en stund för mig själv. Och alla tre längtade efter svensk mat. När man är iväg med en så liten så går tiden både för fort samtidigt som man inte kan vänta tills man är hemma till vardag och rutiner igen. När man saknar dammsugare och kiv om leksaker, då vill man hem</div><div> </div><div>Flyget gick mitt i natten och jag är <strong>otroligt imponerad</strong> över min dotter. Jag vet om att hon har ärvt sin sov-förmåga från mig, men att den var så välutvecklad kunde jag inte ana. Hon somnade i bilen på väg till flygplatsen. Sedan sov hon sig igenom incheckning, två timmars väntan i en full vänthall, när vi klev på planet, när vi spände fast henne, när vi lyfte, bullret från matvagnar, prat från medresenärer, gråt från bebisar, landningen i istanbul, buss från flyg till flygplats och en bra stund inne på istanbuls flygplats. Där inne vaknade lilla solstrålen och skulle utforska hela istanbuls flygplats. Och den är inte liten..</div><div> </div><div>Hemma i sverige igen tillbringade vi några dagar i sthlm då min hyresvärd inte lyckats jaga på hantverkarna tillräckligt med min toalett -den har "bara" varit under renovering från 12 maj till 16 juni. Kände inte för att komma hem och varken kunna kissa eller duscha och till på köpet behöva ägna hela dagarna ihop med hantverkare. </div><div>Sedan när vi kom från sthlm åkte vi raka vägen ner till mamma i landskrona då min toa <u>fortfarande inte var klar</u>. Efter en vecka i skåneland är vi nu <strong>äntligen</strong> hemma igen. Hem ljuva hem och fantastiskt underbara vardag!!!</div><div> </div><div>Jaha...den korta versionen av vår resa är slut. Kan sammanfattas med dåligt humör, många skratt, mycket kärlek, nya vänner, mängder med mat, underbart väder och <strong>hoppas vi åker snart igen!!!</strong> </div><div> </div><div> </div><div>Eftersom jag vet att folk undrar och ställer frågor till min familj och mina vänner så vill jag passa på och informera om att <u>jag till hösten flyttar tillbaka till sthlm</u>. Efter många samtal, tårar, bråk, analyser och flera månader isär så har jag och mutaz kommit fram till att vi ska göra ett sista försök. Kärleken finns trots allt kvar, båda har vi insett misstag vi gjort och vad vi behöver kompromissa om. Aminah är en stor anledning till att vi försöker igen, mina framtidsplaner och saknaden efter mutaz en annan. Det finns många som dömmer på förhand och anser att detta är ett felaktigt beslut av mig och att jag gör fel både mot mig själv och mot aminah. Men, det är faktiskt mitt liv, och jag ber er därför <u>respektera mitt beslut</u> och jag ber er även att låta bli att prata om det ni inte vet. </div><div> </div><div> </div><br />Emm Aminahhttp://www.blogger.com/profile/01175638304485165818noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1594968239321316334.post-29050573565969356842011-05-07T00:28:00.002+02:002011-06-20T00:00:48.169+02:00tåg, tåg, flyg, taxi, bil, tåg, flyg, tåg...<div>Jaha, snabb uppdatering såhär mitt i natten :)</div><div>Har varit i <span id="SPELLING_ERROR_0" class="blsp-spelling-error">sthlm</span> ett par dagar, helt underbart. Känns verkligen som att komma hem! Har bott hos "lillasyster" <span id="SPELLING_ERROR_1" class="blsp-spelling-error">Bettie</span> och haft mys med henne, tvingat henne att köpa gardiner med färg och lite blommor. Men <span id="SPELLING_ERROR_2" class="blsp-spelling-error">jädrans</span> så mysigt det blev!! <span id="SPELLING_ERROR_3" class="blsp-spelling-error">Bettie</span> hade mysigt innan jag tvingade henne att köpa en massa nytt också, men hennes fönster blev underbart fina med lite färg i.</div><div>Dagarna spenderades ihop med <span id="SPELLING_ERROR_4" class="blsp-spelling-error">Mutaz.</span> Vi besökte familjen i både <span id="SPELLING_ERROR_5" class="blsp-spelling-error">åkersberga</span> och <span id="SPELLING_ERROR_6" class="blsp-spelling-error">norsborg</span>, samt var på kista och <span id="SPELLING_ERROR_7" class="blsp-spelling-error">heron</span> en hel del. Kaffe med Anna hann jag också med. Försökte få tag på <span id="SPELLING_ERROR_8" class="blsp-spelling-error">Rosalia</span> när vi var där uppe, men <span id="SPELLING_ERROR_9" class="blsp-spelling-error">knas</span> med telefonen troligvis :(</div><div> </div><div>Efter välbehövlig semester har vi nu kommit hem...för att packa om väskorna. </div><div>Dagen efter vi <span id="SPELLING_ERROR_10" class="blsp-spelling-corrected">kommit</span> hem från <span id="SPELLING_ERROR_11" class="blsp-spelling-error">sthlm</span> så ringde <span id="SPELLING_ERROR_12" class="blsp-spelling-error">exet</span> och bad oss följa med till <span id="SPELLING_ERROR_13" class="blsp-spelling-error">palestina.</span> Så den 14:e maj lyfter flyget från <span id="SPELLING_ERROR_14" class="blsp-spelling-error">arlanda.</span> Första gången jag och lilla ska flyga, och första gången vi ska träffa <span id="SPELLING_ERROR_15" class="blsp-spelling-error">Mutaz</span> familj. Lite nervöst.</div><div>Inte ett dugg nervös över att flyga faktiskt, men nervös över resan mellan <span id="SPELLING_ERROR_16" class="blsp-spelling-error">jordanien</span> och <span id="SPELLING_ERROR_17" class="blsp-spelling-error">palestina.</span> Många kontroller, många beväpnade soldater, mycket trängsel och arabisk dramatik. Mest orolig för hur <span id="SPELLING_ERROR_18" class="blsp-spelling-error">aminah</span> ska hantera det. Är även nervös för att träffa <span id="SPELLING_ERROR_19" class="blsp-spelling-error">Mutaz</span> familj då jag inte träffat dem tidigare, och nu ska vi träffas när jag och <span id="SPELLING_ERROR_20" class="blsp-spelling-error">Mutaz</span> inte längre är ihop. Fasar för alla kulturkrockar som kommer uppstå. Hyser dock inte minsta tvivel om att vi är <span id="SPELLING_ERROR_21" class="blsp-spelling-corrected">välkomna</span> och kommer bli bra behandlade, och vet att vi kommer ha trevligt och roligt (<span id="SPELLING_ERROR_22" class="blsp-spelling-error">iaf</span> större delen av tiden). </div><div> </div><div>Har funderat nu i två dagar på vad som ska packas med och vad som kan införskaffas där. Vilka kläder ska man ta med sig och vilka skor är nödvändiga. Hur varmt är det och är värmen annat där än i <span id="SPELLING_ERROR_23" class="blsp-spelling-error">sverige.</span> Hur täckt måste jag vara för att inte vara respektlös etc. Och vad får man ta med sig och inte på flyget. Många tankar och många funderingar. Men får väl snällt luta mig mot <span id="SPELLING_ERROR_24" class="blsp-spelling-error">Mutaz</span> och låta honom sköta det mesta. </div><div> </div><div>Dags att försöka få sömn, imorgon blir en lång dag med fotografering på "modell för en dag" och sedan utgång med mamma, <span id="SPELLING_ERROR_25" class="blsp-spelling-error">jannicke</span> och kanske <span id="SPELLING_ERROR_26" class="blsp-spelling-error">emil</span> :)</div><div> </div><div>puss i pannan</div><div> </div><div><span id="SPELLING_ERROR_27" class="blsp-spelling-error">nusse</span></div>Emm Aminahhttp://www.blogger.com/profile/01175638304485165818noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1594968239321316334.post-26257069340399716582011-04-23T22:44:00.003+02:002011-04-23T22:57:44.940+02:00kort kortSitter på jobbet och kliar på soleksem. Moder natur struntade i våren detta året och hoppade direkt till sommaren. Skönt än så länge, vi får väl se om ett par veckor om jag börjar gnälla då när värmen börjar bli för mycket. Man är väl svensk.<br />Är riktigt dålig på att <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_0">blogga</span> nu för tiden, ibland får jag ett sting av dåligt samvete då jag tydligen har många läsare som följer min <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_1">blogg.</span> Men det finns en enkel förklaring. Jag mår så himla bra, njuter av livet och är lycklig så det finns inte tid att <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_2">blogga</span> längre :)<br />Trots att lilla bus är inne i en hemsk period av trotsålder, det varit kämpigt med ekonomin och det känns som att tiden aldrig räcker till så går jag runt med ett lyckorus i kroppen. Vissa kvällar känns livet ensamt, vissa dagar är allt jobbigt och kämpigt. Men lyckan och harmonin svallar runt i kroppen.<br /><br />Därför blir det ett ytterst kort <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_3">blogginlägg</span> idag, har egentligen ett helt lager med roliga saker att berätta om lilla bus, men fingrarna vill inte riktigt <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_4">printa</span> ner allt. Tröttheten <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_5">värker</span> i kroppen, tankarna snurrar, och jag känner helt enkelt att "<span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_6">palla</span>" som den yngre generationen säger :P<br /><br />Vill dock <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_7">printa</span> ner att jag är tacksam för alla som finns runt mig, som får det att fungera, som förgyller min vardag, som gör att jag varje dag är tacksam för livet. Speciellt tack till Mensur och <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_8">Jannicke</span> som alltid finns där och som peppar, <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_9">pushar</span> och sätter guldkant på mitt liv. Ett extra stort tack till syster och övriga i familjen som ställer upp till tusen med <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_10">Aminah</span> och allt som kan tänkas dyka upp. Och en <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_11">jävla</span> massa kärlek till alla i min omgivning som förtjänar det!!<br /><span style="font-weight: bold;">Ni betyder mer än ni anar och jag älskar er högt för detta <3</span><br /><br />puss i pannan<br /><br /><span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_12">nusse</span>Emm Aminahhttp://www.blogger.com/profile/01175638304485165818noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1594968239321316334.post-85666338542093295422011-03-22T13:52:00.003+01:002011-03-22T14:34:20.312+01:00Saknaden efter lilla bus gör att det inte går att blogga vettigt..Det är tyst här hemma. Det enda som hörs är låtarna på spotify.<br />Aminah har rymt till mormor i skåne, deklarerade högljutt att hon minsann inte tänker sova hos sin mamma utan kommer en annan dag. Packade väskan med kläder, filmer och livsnödvändiga saker så som den lilla katten, den gräsligt fula handväskan hon tjatat sig till från mormor ulla, hello kitty borsten, lypsyl, gummiband, två små barbies och växeln hon fjäskade sig till från Anna på personalmötet igår. Efter en snabb kram och puss virvlade hon ut genom dörren med mormor Leena. Första 30 minuterna njöt jag. Det var tyst, jag hade bestämmanderätt över vad som visades på tv och jag kunde äta glass utan att samtidigt hålla koll på att inte hela soffan var full med glass från lillan.<br /><br />Sedan försvann lyckan och ersattes med ångest. Plötsligt blev det allt för tyst och ensamt. Pratade högt med mig själv och kände mig som ett psykfall, satte på tvn högt och diskuterade med den...kände mig fortfarande som ett psykfall. Plockade lite leksaker från golvet, rensade ur lillans garderob <em>(som blev väldigt tom!)</em> och tjatade i telefon. Lekte med facebook och läste ointressanta artiklar. Tillsist ringde jag mamma för att kolla så att dottern levde, vilket hon i allra högsta grad gjorde. Fick prata med lilla bus som genast blev ynklig och berättade att hon ville hem till sin mamma. Skar i hjärtat när jag sa åt henne att hon var tvungen att sova hos mormor. Skar ännu mer när hon inte blev ledsen över det svaret.<br /><br />Uscha så jobbigt att vara barnledig. Trots att jag längtat efter att vara lite själv och kunna andas ut från att vara mamma bara en kort stund. Men imorgon kommer hon hem min lilla höna. Full av energi och bubblande prat ska hon virvla in och ivrigt berätta allt och inget för sin mamma medan hon ska kramas och pussas. Jag längtar. Är med vemod jag inser att hon ska till dagis på torsdag då jag jobbar, samma sak på fredag. Lördag åker hon till kusinerna och är inte hemma igen fören söndag. Skulle egentligen åkt till stockholm och åkt på kryssning till riga med exet, men då migrationsverket kidnappat hans pass i över ett år pga att de har långa väntetider på att få sitt medborgarskap, blir det inget. Får ta det en annan gång.<br /><br />På tal om moster Malin...<br />Aminah har varit och shoppat helt själv. I ullared med sin moster Malin och moster Malins man Papi Culo. Det var väldigt intressant när hon kom hem och visade sina fynd.<br />Ett par gristofflor, ett smyckeskrin med dansande ballerina, en Fifi film och en påse polly. Väldigt fina saker enligt henne själv, inte alls strumporna som mamman hade hoppats på.<br />När hon var med moster i ullared så var de även inne ett snabbt besök på sexbutiken. Hur systern min tänkte när hon släpar in en 2½ åring i en sexshop när hon vet hur mycket denna ungen tjatar till allt och alla vet jag inte riktigt. Hämnd för något från när vi var små kanske?<br /><br />Inne i sexbutiken hade min dotter varit imponerad av ett set röda stringtrosor, cape och tillhörande bh med fjädrar på. För sådan ska hon ha när hon blir stor. Lilla bus hade även undrat varför de har så stor snopp vid kassan när det hänger mycket finare på väggarna.<br />Min dotter har sedan sin shoppningtripp haft telefonförbud med sin pappa. Kombinationen ivrig tvååring och arabisk konservativ pappa är inte bra. Det skulle kunna sluta med en trafikolycka om fadern är på jobbet och sitter i sin taxibil.<br />Bara hoppas hon har annat att redovisa för sin pappa nästa gång de kommer hem...eller mjaa..kanske inte är så poppis heller när hon ska redovisa hur hon slängde ut sin mormors "manliga vän". Och det finns ingen tvekan om att hon säkert har något intressant att berätta när hon kommer hem från sin kära moster.<br /><br />puss i pannan<br /><br />nusseEmm Aminahhttp://www.blogger.com/profile/01175638304485165818noreply@blogger.com0