Undrar om jag får någon lön?

Sitter och tittar på klockan. Snart dags att jobba igen.
De ringde från dödens hållplats igår och frågade om jag ville jobba, tyvärr så krockade det med andra jobbet. Sa att jag kunde försöka fixa bort passet på andra stället, men det behövdes inte. Typiskt med.
Trivs bra med jobbet på äldreboendet, känner mig lugn när jag kommer dit...konstigt nog.
Där är så tyst och skönt, inga leksaker som piper en massa, ingen TV som står på högsta volym, ingen som hela tiden säger "mamamamamamamamamamamamamamama" och inga större krav. Man tar allt i sin egen takt och gör det som ska göras (om inte Imra redan har gjort det!) och behöver inte hela tiden titta på klockan och beräkna när man måste vara klar för att påbörja nästa sak. Man har tom tid att sitta ner och andas på äldreboendet.
Bara att hålla tummarna för att jag får lite timmar till hösten, om inte annat får jag göra som Mensur och gå dit på min fritid.

På tal om jobbet så insåg jag precis att jag glömt fylla i mina tidrapporter, juli har bara flugit förbi utan att man märkt att fyra veckor bara försvunnit. Jag har väldigt svårt för siffror, och väldigt svårt för att räkna ut tid (räknar på fingrarna vilket blir svårt när man ska räkna 7.25 och dyl.) så jag har väl delvis förträngt att tidrapporten ska in. Har tur som har en mamma som är duktig på det mesta, ska skicka med henne tiderna jag har jobbat och lite tomma tidrapporter så får hon fylla i det. Sedan får jag ägna halva dagen på äldreboendet och fylla i tidrapporten för det jag jobbat där. Suck.
Känns helt underbart att det bara är nästa vecka med som jag jobbar som jag gör. Sedan har den lilla inskolning på dagis och jag kan ta det lite lugnt och ha mer tid för familjen och hemmet som verkligen behöver en ordentlig städning (visst städar sambon min...där det syns!) och lite gardinbyte osv. Sedan ska jag ju ordna kalas för lilla bus, valde att vänta med kalaset tills adde hossman och prinsessan flisan var hemma. Så nu måste jag inhandla en servis
(kan inte ha enorma kaffemuggar och stora assietter att bjuda tårta på, plus att jag då bara har 6 assietter av varje sort). Men det löser sig säkert.

puss i pannan

nusse

En lugn och händelselös dag

Tänkte skriva lite kort om vad jag gjort under min s.k. "långledighet".

Fick äntligen sova ut idag, det var längesedan jag fick tillräckligt med sömn, så det var behövligt. Sambon var snäll och klev upp med lilla bus så att jag verkligen fick ligga och dra mig när jag väl hade vaknat. Sedan har det inte hänt så mycket idag. Sambon åkte på förmiddagen och handlade bildelar så att jag fick lite ensamtid med lilla bus, när hon sedan vilade middag så fick jag en mysig SPA-stund för mig själv. Rakade benen, skrubbade mig tills jag var säker på att alla döda (och en del levande) hudceller var borta, gjorde hårinpackning och ansiktsmask. Sneglade ner mot fötterna och bestämde mig för att inte ge mig på detta evighetsprojekt idag.

Efter det så tog jag tag i berget av disk som bildats eftersom diskmaskinen gått sönder (får en ny nästa vecka tack vare världens bästa hyresvärd)
och började med middagen. När sambon kom hem gick han ut och lekte med lilla bus för att jag skulle kunna stöka själv i köket.
Blev elefantöra, klyftpotatis och rostade grönsaker, kantarellsås och sallad proppad med en massa gott.
Till Mensur som är mindre kulinariskt begåvad kan jag informera om att elefantöra kallas så pga hur det ser ut, men är en utbankad köttbit från nötkött. Godare än gott var det. Hade även gjort mig till idag och gjort cheseecake för att säkert kunna mysa.
När middag och disk var avklarad så sa sambon till mig att gå och vila middag eftersom jag såg trött ut och sedan gick han ut och promenerade med lilla bus en långrunda.

När han kom hem så låg vi ihopklämda på soffan och studerade lilla bus som hade full show med "tittut"
(hon har inte riktig koordinationsförmågan -ibland håller hon för öronen ist för ögonen och säger lyckligt tittut och ser väldans söt ut),
sång och dans (lallar glatt och gör rörelserna till "i ett hus i skogens slut" och diggar med i sin egen skönsång)
och massa andra konster
(bla slita upp linnet på sin mamma och blåsa henne på magen, hon försökte sig på att göra detta på pappan men fick hår i munnen och tyckte därför inte det var lika mysigt).
Nu sitter jag i soffan med sambon och försöker lista ut vad de pratar om på de arabiska nyheterna, ska strax börja packa och sedan bege mig till jobbet.

Skönt när man börjar sent, man kommer dit och hinner gå igenom allt som hänt sedan sist på arbetsplatsen
(hinner dock inte hända så mycket eftersom jag är oftare där än hemma) sedan varvar man ner framför tv:n med godiset och chipsen man köpt dit upp. Sambon har varit förvånad sista tiden över att jag ätit så lite chips och godis, han skulle bara veta hur mycket jag frossar när jag är på jobbet. Är rent av himmelskt att kunna sitta framför tv:n och titta på det jag vill utan att han byter kanal i mitten av filmen/programmet Att sedan ha en hel chipspåse för mig själv...kan det bli bättre??

Min Mensur har varit tillbaka i sverige ett par dagar, men han blev haffad på ålderdomshemmet redan när han kom, så han har jobbat som en åsna. Håller tummarna för att han snart har lite ledigt och lite tid över att komma och hälsa på. Har saknat honom mycket, och har gått allihopa på arbetsplatsen på nerverna genom att i stortsett bara prata om honom.
Welcome Home Helios!!

puss i pannan

nusse

Jag har nog blivit vuxen

Nu är klockan mitt i natten. Hålls vaken av ryggen och för mycket tankar som snurrar i huvudet. Varför kommer alla tankar och funderingar när man inte kan sova???
Kan det bero på att man skjuter dem ifrån sig under dagen månntro, eller beror det helt enkelt på att man inte har tid att tänka under dagen och när man kommer till det stadiet där man inte längre kan sova för att man är för trött så börjar hjärnan gå igenom det som den vanligtvis bearbetar under drömmarna.
Ungefär som att den tänker "du hade din chans att slippa tänka på detta, är du dum och inte sover så får du skylla dig själv!".

Tankar på familj och relationer, hur relationerna har ändrat sig genom åren.
Hur man själv ändrat sig genom åren. Vilka ändringar man vill göra med sig själv och sitt liv. Vilka drömmar och förhoppningar man har för lilla bus, likväl alla rädslor man har för hennes framtid.
Vad sambon tänker på och vad som finns i hans huvud. Hur ekonomin löser sig efter sommaren. Hur jag ska lyckas ta mitt körkort. Hur vi löser allt om jag vill studera till hösten.
Hur det ska gå för lilla bus på dagis. Vad som hänt om jag inte gjort de val jag gjort i livet.
Att jag ofta tar på mig mer än jag behöver "för att vara snäll" och egentligen behöver sätta ner foten. Hur jag tror att framtiden ter sig.
Hur förhållandet med sambon ändrat sig och om jag känner att det ändras till det positiva eller negativa. Om sambon ljuger när han säger att han fortfarande tycker att jag är vacker och attraktiv, jag tycker ju inte själv det längre. Allt som måste göras här hemma och att jag inte har energi till det när jag jobbar som jag gör. Behöver köpa både ny soffa, nya mattor och nya gardiner. Behöver köpa lite möbler och tavlor till lilla bus eftersom hennes rum nästan ekar.
Om jag kommer tappa vikt med de påsar camebridge som syrran gett mig. Vad sjukgymnasten kommer säga när de ska hjälpa mig att få kondition igen. När min operation blir av, och om min lillebror kanske kan få göra sin samtidigt. Att mamma och syster gjort gastric bypass och att jag och lillebror ska göra våra till våren...

Ja tankarna är många och det växlar fort mellan tankarna. Känns ungefär som att lyssna på någon som gnisslar tänder. Jobbigt och irriterande och ändå kan man inte stänga av. Är jag lika jobbig att lyssna på för de i min omgivning som jag är för mig själv när jag tänker, ja då lider jag med min omgivning. Och om min teori med att hjärnan bearbetar allt detta i drömmarna stämmer, då ska min hjärna ha en stor eloge som klarar av alla dessa tankar utan att explodera.

Ja, jag vet inte. Kanske är det första tecken på stress som visar sig. Både det med ryggen och sömnlösheten. Efter att ha varit hemma nästan ett helt år så kanska man skulle tagit det lite lugnt ist för att börja arbeta som jag gör. Men samtidigt som det är jobbigt så är det ju trots allt så himla kul (vi får se hur länge den känslan varar). Och att jag har ångest över att jobba som jag gör beror enbart på att jag har sambon och lilla bus som väntar här hemma. Hade jag varit singel och inte haft barn så hade jag gärna jobbat som jag gör och kanske lite till.
Känslan av att arbeta, att vara självständig och samtidigt känna att man kan vara ett stöd för andra är obeskrivlig. Ett ärligt och uppriktigt leende eller ett tacksamt ord från de man hjälper kan förgylla hela dagen. Man känner att man gör något meningsfullt som gör en annan människa glad.

För tro mig, det finns ingen som jobbar inom vården för pengarnas skull. Lönerna är alldeles för låga för slitet man gör. Lönen jag får ut denna månaden är ingenting om man jämför alla timmar jag varit borta från min lilla flicka, så sätt har det inte varit värt att slita häcken av sig. Men att få känna sig som en del av samhället igen, att få arbeta och kunna bidra till försörjningen av vår lilla familj, att få social kontakt med arbetskamrater, att få nya kunskaper och erfarenheter och att öka chanserna till att få jobba lite i höst. Det är anledningen.
Sammanfattningsvis får jag nog avsluta detta inlägg med att gratulera mig själv till insikten "Grattis Martina! Du har blivit vuxen!".

puss i pannan

nusse

Jag är tjatig, men inte ett dugg saknad

Jisses vilken vecka det har varit. Känns som att jag inte fått sova någonting.
Har haft introduktion på två nya avdelningar på jobbet denna veckan och känt mig totalt IQ-befriad. Mycket information som ska in, många rutiner att ha koll på. Och en jädra massa namn. Lider med personalen som lärt upp mig, måste varit en pärs, både att umgås med mig i två dagar, och att förklara allt 200 gånger. Hoppas de har överseende.

Trivs dock på min "sommar-arbetsplats", roliga arbetsuppgifter och fantastisk personal att arbeta med. Det är synd att jag jobbar för ordinarie personal som ska på semester eftersom jag trivs så bra med dem. Och speciellt med rökarna som är lika sociala som mig själv. Visst finns det många fler nackdelar än fördelar med att vara rökare, men visst fan har vi mycket roligare.

Idag har jag arbetat med en svägerska till Mensur, vilket gjort att hon i stort sett bara fått lyssna på mig hela dagen när jag har malt på om honom. Saknar honom otroligt mycket nu. Känns inte alls som att han "bara" varit borta ett par veckor utan det känns som att han varit borta i flera år. Människor som pratar med mig (och speciellt de på arbetsplatsen) måste snart tro att jag är kär i det lilla kräket, vilket självklart inte är fallet. Men saknar min lillebror gör jag.

Jag hoppas på regn hela midsommar. Jag ska jobba hela helgen, får bara komma hem 9 timmar på lördag och kela med lilla bus och sambon. Känns lite jobbigt samtidigt som jag är medveten om att vi inte skulle firat midsommar iaf (plockar man bort spriten på midsommar så mister denna högtid sin charm). Men lite sorgligt är det att helgen i sthlm försvann igen.

Nästa vecka blir troligtvis lika körig som denna har varit, men man ska inte klaga. Många andra är arbetslösa och jag känner just nu att jag har så att det räcker och blir över. Och som sagt gäller det bara över sommaren, så jag tackar och tar emot.
Men visst skär det i hjärtat att inte få träffa lilla bus så mycket som man vill.
Och det skär extra mycket när man kommer hem och hon väljer att gå till barnvakten och kela ist för till sin mamma. Och när hon blir så hysteriskt lycklig att tårarna kommer på henne när pappan är tillbaka efter 2 min på toaletten, medan jag knappt får en blick även om jag varit borta i 24 timmar...då inser jag att jag kan jobba tills jag stupar för lilla bus hade då inte märkt någon skillnad.

puss i pannan

nusse

Självförtroende-orgasm

Morgonen började med APT-möte på en av arbetsplatserna, jag älskar APT-möten.
De ger mig en chans att prata om något som intresserar och engagerar, till skillnad från "bajs-blöjor-pratet" som jag fått höra hela tiden när jag varit hemma med lilla bus.
Tyvärr så är jag en väldigt pratglad person som automatiskt tar på mig en ledarroll när jag kommer i grupper. Idag tror jag dock inte att det gjorde något eftersom jag hade kunskapen och förslagen. Det ger världens självförtroende-orgasm att kunna briljera.Kom dock på när jag kom hem att jag glömde säga åt alla som närvarade vid mötet att de inte behöver vara rädda att ifrågasätta det jag säger eller att ge mig kritik.

Jag älskar att få kritik.
Så länge den är relevant, kommer från någon fysisk person som ser mig i ögonen när de säger det. Och så länge den inte kommer från Mensur, men det är helt enkelt för att jag vet om att det Mensur kritiserar mig för är sådant som jag stör mig på hos honom. Gillar inte att inse att vi har samma egenskaper.

I övrigt så har dagen varit ganska händelselös eftersom jag inte har någon energi efter arbetspass och för mycket tankar i huvudet för att försöka komma på praktiska och faktiska lösningar. Men trots att det varit mycket på kort tid (och värre lär det bli nästa vecka!) så njuter jag. Det är skönt att min kunskap och kompetens uppskattas igen, och det är helt underbart att ägna dagarna åt något annat än att dricka kaffe och prata om än den ena än den andre (trots att det med kan vara trevligt).

Det är bara att vänta och se vad framtiden har att utvisa.

puss i pannan

Vardagen i enkla ord

• Jobbar
  
• Sover för lite
  
• Har för mycket i huvudet
  
• Ägnar för lite tid åt sambon
  
• Saknar Lilla bus när jag är på jobbet
  
• Känner att Lilla bus hittar på nya saker dagligen som jag missar
  
• Möten
  
• Utbildningar
  
• Långa pass
  
• Fixa barnvakt
  
• Diabetes
  
• Kaos hemma
  
• Inte tid för vänner
  
• Tusen samtal att ringa
  
• Glömmer att ringa
  
• Beställa blanketter och fylla i en massa papper
  
• Skicka alla papper jag fyllt i
  
• Lönelappar
  
• Försäkringskassan
  
• Köpa ny barnvagn
  
• Försummar bloggen och dess läsare...
  
• Fullt upp hela tiden!!
  
  

Detta är min vardag i korta ord och jag hoppas därför att ni har tålamod och väntar på nya inlägg. Till de läsare som inte känner mig personligen så vill jag uppmana er till att kommentera, och gärna ställa frågor eller ge tips om vad ni vill läsa :D

puss i pannan

nusse

dödens hållplats är en ljus plats

Var längesedan jag uppdaterade vad som händer i mitt normalt sett tråkiga liv.
Så nu när det väl händer lite får jag samla energi och försöka printa ner.

Jag jobbade måndag och igår, och trivdes riktigt bra.
Personalen var toppen, som Mensur sa! Det är nog första gången han har rätt
- och sista gången jag erkänner att han har rätt.
Måndagen flöt på riktigt bra, men känner dock att det är lite rostigt för kroppen att jobba. Den är inte van vid att klä på stödstrumpor osv. Och det är jobbigt första dagarna för man vet inte riktigt hur självständig man kan vara. Man känner sig lite som en hundvalp som springer efter någon och bara tittar. Tur att man har lätt för att lära sig rutiner fort.

Avdelningen jag är på är super, personalen är bra och de behandlar de äldre väldigt omsorgsfullt. När jag jobbat på dödens hållplats tidigare så trivdes jag inte riktigt eftersom det för det första skar sig mellan mig och personalen, men även mycket för att det kändes som om personalen tyckte de äldre var en belastning. Men dessa två dagarna har varit riktigt roliga (för mig iaf, personalen kanske är av en annan åsikt) och det känns skönt att göra något praktiskt och känna sig någorlunda duglig ist för att bara sitta hemma och uggla.

Det enda som varit deprimerande är att min kära dotter inte saknar sin mamma ett dugg. Å ena sidan är det positivt att man kan lämna bort henne och känna sig trygg i att hon inte gråter efter mamma, å andra sidan så vill man känna sig lite saknad av lilla bus. Själv går jag och tittar på foton och saknar mitt lilla monster hela dagarna. Varje gång jag har rökpaus på jobbet så tittar jag på filmer som jag har av lilla bus i mobilen och kämpar mot tårarna av saknad som pressar bakom ögonen.

När jag kom hem på måndagskvällen vid 21.20 efter avslutad arbetsdag så var lilla bus vaken. Hon hade sovit en snabb runda men sedan vaknat igen strax innan jag kom hem. Hon och sambon kom ut på trappen när jag stod och pratade med min kära mormor
(som kom för att hämta barnvagnen eftersom hon skulle passa lilla bus igår). Jag förväntade mig ett "mamma!" och viftande små armar, jag hoppades på luft pussar och leenden. Jag fick ett snabbt leende och ett bovov (lilla bus säger vovve till allt från myror till pensionärer!).
Däremot när hennes pappa, som kommit ner för att hälsa på mormor, gick upp för trappen för att hämta nycklarna och kom tillbaka igen så blev hon hysterisk. "Pappa papapapap papa papapapapa", och viftade med de små armarna likt en holländsk väderkvarn. Jag funderar på att sälja henne på blocket nu när hon klart och tydligt visar att hon skiter i sin mamma.

Eftersom jag börjar jobba kl 6.45 imorgon så har jag inte varken tid eller energi att skriva om mitt kirurgbesök idag, så jag ska försöka printa ner ett inlägg om Gastric bypass imorgon så att ni får den uppdateringen med.

Puss i pannan

nusse