Jag dör innan måndag

Det finns inte en chans att jag kommer att jobba på måndag.
Jag kommer dö i hjärtinfarkt innan dess.
Jag är otroligt nervös. Jag är mer nervös nu än innan jag började lekis, innan jag började högstadiet, innan jag började gymnasiet, innan jag flyttade till stockholm, innan jag skulle föda lilla bus (som tillsist kom med kejsarsnitt). Ja faktiskt, jag har aldrig varit såhär nervös. För ett jävla fucking sommarjobb!.

Pratade med Mensur idag eftersom han är på samma arbetsplats när han befinner sig i Sverige, gjorde mig lugn i ca 5 min. Jag är övertygad om att jag kommer traska in till min nya arbetsplats, ihopkrupen så de tror att jag är en förrymd brukare, och mumla fram "snälla ät inte upp mig, jag känner Mensur". Och med en darrande hand ska jag visa ett foto på mig och Mensur ihop. Då kanske, men bara kanske, jag överlever på nya arbetsplatsen.

Man skulle kunna tro att jag är folkskygg, så är inte fallet. Faktum är att jag är sällskapssjuk, jag trivs inte när jag är själv. Jag är även väldigt social och pratglad. Men inte när det gäller mitt nya jobb. Jag bor mittemot min nya arbetsplats. Jag tittar på denna "dödens hållplats" dagligen. Jag ser de nerrullade persinennerna, jag ser skuggorna som rör sig i byggnaden
(läs: jag har linser och dålig syn så jag ser inte om det är människor jag ser, eller om det är skräp på linserna).
Jag ser flaggan som hissas till halv stång nästan dagligen. Och denna ointagliga borg ska jag jobba i hela sommaren.

Till saken hör att jag har jobbat där tidigare. Och det var ingen positiv upplevelse. Personalen visade klart och tydligt att de inte gillade mig
(ingen aning om varför eftersom jag är så älskvärd!).
Jag var nyutbildad och tvekade inte att säga ifrån när jag ansåg att fel begicks. Och jag är helt säker att det aldrig har skrivits så många avvikelserapporter som den sommaren. Det var inte heller uppskattat att jag föredrog att gå ut och sitta för mig själv och röka ist för att delta när personalen pratade illa om personal som inte var där eller pratade illa om brukare. Till sist gick det så långt att jag valde att gå hem under lunchen bara för att slippa umgås med personalen.
Det är därför jag har begärt att få jobba på annan avdelning detta året.
I byhålor fungerar det på så vis att personalen oftast jobbat på samma arbetsplats 10-40 år, och några av dem (inte alla!) har med åren blivit riktiga jävla surfittor buttra små tanter.

Det är bara att hålla tummar och tår för att denna sommaren går fort och smärtfritt och att jag får positiva minnen. Och efter vad Mensur sa om avdelningen jag ska jobba på så är den helt underbar, ja nästan jämförbar med paradiset.
Är det så att Mensur ljuger så ska jag meddela personalen på "dödens hållplats" att Mensur minsann anlitade mig till att göra smörgåstårta till nattpersonalen. Men att han inte hade en tanke på dagpersonalen eftersom de inte betyder lika mycket. Sedan får vi se om han blir lynchad när han kommer hem. Man kan ju hoppas.

Puss i pannan

Nusse