Lilla bus har VIP-klubb och sambon bandage

Inskolningen på dagis går fortfarande bra, lilla bus är duktig och väldans söt. Idag hade hon en egen fanclub (än så länge bara en medlem, men jag antar att det är ett VIP-sällskap och därför höga krav för att vara med). En 4 årig tjej vid namn Linnea som sprang raka vägen fram till lilla bus och ville kramas, lilla bus ignorerade henne men lät sig kramas i ca 3 sekunder innan hon nonchalant gick sin väg. Sedan ville Linnea leka med lilla bus och tog därför resolut lilla bus i handen, men då slet min dotter tillbaka sin hand och tittade på Linnea som om hon ville säga "hur understår du dig att röra mig!". Sedan gick hon högfärdigt med näsan i vädret till rummet där Linnea ville leka. Ungefär så höll det på hela dagen, Linnea fjäskade, klappade på huvudet och försökte kramas. Aminah ignorerade henne totalt.
Det sägs ju att kändisar låter "fotfolk" komma till dem. Kanske är lilla bus nästa Paris Hilton och i framtiden får sitt eget "Aminahs BBF". Jag ber till gud att detta inte kommer ske.

Efter dagis så gick vi till mormor Ulla. Mormor Ulla har idag haft problem med sina ögon vilket gör att det ser ut som att hon har en släng av tics. Hon dubbelblinkar, och blinkar ofta. Nu är det ju så att lilla bus är väldans söt när hon flörtar vilket hon vet om. Och när folk vill få henne att flörta så blinkar de oftast åt henne. Idag har lilla bus blinkat oavbrutet sedan hon träffade mormor Ulla, med ett solskens-leende och rynkad näsa kniper hon ihop ögonen och ser lika lycklig ut varenda gång. De första 200 gångerna utbrast mormor Ulla "nej men gud så söt du...som en liten karamell...men oh va du kan..vilken duktig flicka...gullunge...gullhöna..." (...illustrerar här pauserna mellan blinkningarna). När mormor Ulla sedan skulle köra mig och Mensur till APT-möte så fick vi vänta en stund på Mensur. Då vände sig mormor Ulla om för att gulla lite med lilla bus. Plötsligt fnissar mormor Ulla fram "det är inte roligt Aminah, mormor är faktiskt sjuk, jag blinkar inte för att flörta. Dessutom gör det ont. Har inte mamma sagt att man inte ska göra narr av sjuka människor".
Min mormor är speciell, och snällast i världen.

När jag hade plågat klart mina arbetskamrater på APT så kom jag hem och skulle städa, men det blev inte så.
Sambon ringde och berättade att han var på vårdcentralen och att han skadat sig på jobbet. Satte mig på balkongen och kedjerökte i väntan på att han skulle komma hem. När han väl kom hem så hade han bandage runt hela handen och hade fått en ordination på att vara hemma i ca en vecka (YIPPI en hel vecka ihop).
Tydligen har han drabbats av en inflammation i handen pga något som inträffat på jobbet - jag halvsov när min kära sambo berättade, så jag lyssnade bara med ett halvt halvt öra. Visst tycker jag synd om honom nu när den högra handen är dubbelt så stor som vanligt, och visst tycker jag väldigt synd om honom som behöver ha ont. Men om han har inbillat sig att han kan ligga på soffan och zappa framför tv:n en vecka medan jag tar hand om lilla bus och hemmet samtidigt som jag städar efter honom. Då har han fel. Väldigt fel.
2-3 dagar kan jag tänka mig att tycka synd om honom (finns det något som är mer ynkligt än en sjuk karl!?) sedan räcker det. Min empati, sympati och mitt tålamod räcker inte hur långt som helst. Dessutom har jag ett kalas att förbereda, en marknad att åka till och ett kylskåp som behöver fyllas.
Ska han tvunget vara sjuk när jag inte har tid, då får han skylla sig själv om han inte blir bortklemad.

puss i pannan

nusse

bästaste bäste sambon i världen

Idag har min sambo varit den gulligaste sambon som finns. Han körde (som alltid) mig till jobbet kl 08 - väckte honom när han sov som bäst. Sedan ringde han och bad om ursäkt för grälet vi hade igår (trots att jag har varit gnällig och sur mot honom hur länge som helst, och trots att jag startade grälet igår) och berättade hur mycket jag betyder för honom, hur fin han tycker jag är osv. Sedan ringde jag sambon och frågade om han skulle ut med bilen, och om han isf kunde komma upp med värktabletter till mig eftersom jag hade migrän. De tabletterna hade jag självklart glömt i sthlm, så jag sa att det inte spelade någon roll eftersom det bara var 6 timmar kvar på jobbet.

Plötsligt kommer han promenerandes med lilla bus i vagnen till arbetsplatsen, då hade han gått och köpt migräntabletter åt mig på apoteket (90kr för 2 tabletter!!!) och kom för att lämna dem.
När han ändå var däruppe frågade jag om han kunde tänka sig att köra ner mig, och min brukare, till samhället så att jag fick handla åt min brukare eftersom jag inte orkade promenera mer (hade varit ute och promenerat i 35 min med tårar i ögonen för ryggen och migränen). Då var han snäll och körde ner oss till affären innan han körde tillbaka till arbetsplatsen igen och gick hem med lilla bus och vagnen i duggregn.

Trots att jag talar om min sambo på ett skämtsamt sätt, och trots att jag klagar på honom så lovar jag att det finns ingen finare sambo - och jag älskar honom mer än ord någonsin kan beskriva, jag är ödmjuk och tacksam över att han fortfarande efter 3år vill vakna upp vid min sida och följa mig genom livet.

Jag är "långledig".
Från kl 22 ikväll till kl 22 imorgon. Hela 24 timmar (om man räknar med sömnen!).
Och jag har ingen aning om vad jag ska hitta på.
Funderar på att tvätta lite fönster och göra en ordentlig storstädning på förmiddagen, och ägna resten av dagen åt att kela med sambo och lilla bus. Hade först planer på att åka till stan med sambon och gå på 18-bio (den nya Harry Potter), men samvetet över att knappt ha träffat lilla bus gjorde att de planerna gick i stöpet.
Jag funderar också på att bara njuta av ledigheten, kanske åka en runda till pappa och Annica och kela lite med valparna. Fjäska lite så att vi kan grilla. Har ätit grillat en gång denna sommaren. Riktigt trist, vi som brukar leva på grillat under sommartid. Eller så kanske vi ska åka och hälsa på farbror med fru och dricka lite kaffe. Eller varför inte åka till mormor på campingen och hålla tummarna för bra väder och lite minigolf...

Nuförtiden så är det nästan jobbigare att vara ledig än att arbeta, delvis för att samvetet över att vara borta så mycket gör sig påmint när man inte håller sig sysselsatt med arbete, delvis för att man känner press på sig att hitta på något eftersom det är sambons sista semestervecka. Men vi får se vad morgondagen bär med sig. Kanske blir det bara en lugn dag för oss alla tre med mycket kel, mys-mat och film innan jag börjar jobba igen kl 22. Huvudsaken är att jag får tillbringa dagen med sambon och lilla bus, inget annat spelar någon roll.

puss i pannan

nusse

Tänk om jag har cancer

Tänk om jag har cancer.

Den tanken slog mig idag. Jag gjorde cellprovstagning den 4 maj och har fortfarande inte fått svar. Sedan kan det å andra sidan vara för att barnmorskan som skulle ta på mig, som har jobbat som barnmorska i 35 år, "inte är så van vid att ta cellprover". Eller att hon slarvat bort provet och glömt skicka det till labb (så gjorde hon flera gånger under graviditeten).

Eller så är beskedet så hemskt att de inte vill meddela mig resultatet.

Ska ringa dem imorgon och få min dödsdom.

Sedan ska jag hyra rum på ålderdomshemet så att Sus och Imra får ta hand om mig, Jädrans va effektiva de är när de jobbar - har i stort sett inte gjort ett jota idag på jobbet mer än varit på Gudstjänst. Där prästen by the way var så tondöv att jag höll på att börja skratta högt. Imponerande är med att jag kunde fader vår.

Måste även ringa BVC och ligga i att lilla bus ska träffa läkare som får kolla hennes hals. Herregud ungen är 1 år och vägrar totalt att äta, smakar gärna på allt och visar att hon vill ha mer, men sväljer inte. Och nu sista veckorna så har hon börjat kräka efter hon äter vällingen. Känns inte helt bra, så jag vill kolla upp det. Får jag inget svar där så ska jag åka in till akuten och sitta där tills jag får svar.

När vi var i sthlm så inskaffade vi sambon en parabol. Det tog sambon ca en vecka och många nära dödenupplevelser att få upp skiten den på taket och att hitta alla kanalerna.

Jag har inte fått titta på TV sedan dess.

Jag sätter på en kanal och får se ungefär halva filmen/programmet, sedan är jag dum och reser på mig för att hämta dricka, göra något med lilla bus, starta diskmaskin eller dyl. Och då blir sambon ungefär så som super mario är när han har tryckt i sig en blinkande stjärna. Han rullar fart på fötterna och skuttar ner i soffan och byter kanal. Oftast till sådant som jag avskyr. Han har även en tendens att sätta på sina förbannade arabkanaler vilket gör att jag förstår halv 7 av det som sägs. Nu ska projekt "skaffa en TV åt Martina inne i sovrummet starta". Bästa taktiken är att åka upp till pappa och hans sambo och beklaga sig lite. Ska passa på att be dem tjata lite om ny soffa och nya gardiner med. Fantastiskt hur bra sambon lyssnar på dem.

I övrigt så fyller lilla bus år imorgon. Hela ett år blir min lilla flicka, och detta året har bara rusat iväg. Känns inte alls som att det är ett år sedan jag låg på förlossningen och vrålade för fulla halsar. Tänkte lägga ut min förlossningsberättelse så fort jag orkar skriva den..

Nyfödd...

3 dagar gammal...

Puss i pannan

Nusse

USKA till räddning

Jag saknar min blogg, eller rättare sagt så saknar jag att kunna skriva oftare.
Under juni månad var jag borta från lilla bus och sambon ungefär 260 timmar. Det är ca 254 timmar för mycket för mig. Samtidigt så är det skönt att träffa arbetskamrater, hjälpa till med försörjningen här hemma och att komma bort lite från sambon och dottern.
Men 260 timmar är lite i mesta laget.

Nu ligger en hel veckas njutning framför oss, klockan 04.30 startar vi bilen och beger oss till Stockholm Vi ska starta den tiden enligt min klocka iaf.
Ska vi gå efter sambons så hinner säkert klockan bli runt 8 eftersom hans klocka konstigt nog går mycket långsammare än min. Detta är ett fenomen som jag upptäckt hos många - inte alla - invandrare.
Deras klockor går generellt 1-34 timmar efter en vanlig svensk klocka som är ställd efter fröken ur.

Det ska bli skönt att komma till sthlm och få andas ut lite, komma bort från byhålan och kunna hitta på något i sommar. Vi funderar starkt på skansen, men det hänger på vädret.
Någon som varit på skansen och som kan berätta lite vad det finns och om det är långt och jobbigt att gå. En massa backar, inte barnvagns vänliga gator osv??
Gröna lund känns ganska uteslutet att gå på med lilla bus, men skansen...finns det inte djur och sådant där. Herregud jag har bott i sthlm i lite mer än 2 år och har ändå ingen aning om vad som finns på skansen.

Jaha nu är det bara 3 timmar kvar tills jag ska stiga upp. Tänk om det kunde svalna av lite så man kunde gå och lägga sig.
Det visar på 32 jävla grader i lägenheten, är det konstigt att man inte kan sova då??.

Sambon var helt förskräckt när jag la ner lilla bus i sängen i bara blöjan, för han var övertygad om att hon kommer frysa inatt om hon inte har pyjamas och täcke. Jag förklarade att i sverige sover alla bebisar i blöja och med bara ett påslakan när det är över 27 grader varmt i lägenheten. Han mumlade något om att hon kommer bli förkyld och att han minsann inte tänker torka snor, sedan lunkade han iväg.

Ett par timmar senare så höll jag på att svimma när jag gick in i sovrummet för att tvinga ner sista sakerna i packningen. Där låg sambon i sängen, med fönstret stängt, inrullad i dubbeltäcket. Virat det varv efter varv runt sig så han liknade ett lindat spädbarn, eller en väldigt fet larv.

Förskräkt av tanken att han antingen kokade eller kvävdes så gick jag fram och puffade på honom, och när han bara stönade svagt till svar så gjorde jag vad vilken undersköterska som helst hade gjort.
Jag tog tag i ena hörnet på täcket och drog till så att sambon rullades ut från sitt "bo" (med tanke på att han väger 62 och att min vikt innehåller 3 siffror så var inte detta någon större kraftansträngning).
Sedan likt en vig sumobrottare slängde jag mig halvt om halvt över honom (lika bra att göra heimlich när man ändå är igång) och tog ett strupgrepp runt halsen
(ju större yta du täcker desto fortare hittar du pulsen) och klämde åt. Min sambo har väldigt stora och fina ögon i vanliga fall, men när han tror att han ska dö så blir de ännu större.

"MARTINA VAD I HELVETE GÖR DU!", svarade han ödmjukt och tacksamt när jag räddat honom från att dö en horribel död. Lite finkänsligt förklarade jag att jag räddat hans liv och att han borde dyrka marken jag går på. Han tittade på mig som om jag inte vore klok och väste fram att han frös och att det var därför han virat in sig i täcket. SAY WHAT?!
Okej att han är från palestina och van vid olidlig hetta om man jämför med sveriges sommarvärme. Men inte fan sover de invirade i dubbeltäcke i palestina när det är 32 grader inomhus!!?
Inte konstigt att sambon är så smal.

puss i pannan

nusse

Vardagen i enkla ord

• Jobbar
  
• Sover för lite
  
• Har för mycket i huvudet
  
• Ägnar för lite tid åt sambon
  
• Saknar Lilla bus när jag är på jobbet
  
• Känner att Lilla bus hittar på nya saker dagligen som jag missar
  
• Möten
  
• Utbildningar
  
• Långa pass
  
• Fixa barnvakt
  
• Diabetes
  
• Kaos hemma
  
• Inte tid för vänner
  
• Tusen samtal att ringa
  
• Glömmer att ringa
  
• Beställa blanketter och fylla i en massa papper
  
• Skicka alla papper jag fyllt i
  
• Lönelappar
  
• Försäkringskassan
  
• Köpa ny barnvagn
  
• Försummar bloggen och dess läsare...
  
• Fullt upp hela tiden!!
  
  

Detta är min vardag i korta ord och jag hoppas därför att ni har tålamod och väntar på nya inlägg. Till de läsare som inte känner mig personligen så vill jag uppmana er till att kommentera, och gärna ställa frågor eller ge tips om vad ni vill läsa :D

puss i pannan

nusse