Lilla bus har VIP-klubb och sambon bandage

Inskolningen på dagis går fortfarande bra, lilla bus är duktig och väldans söt. Idag hade hon en egen fanclub (än så länge bara en medlem, men jag antar att det är ett VIP-sällskap och därför höga krav för att vara med). En 4 årig tjej vid namn Linnea som sprang raka vägen fram till lilla bus och ville kramas, lilla bus ignorerade henne men lät sig kramas i ca 3 sekunder innan hon nonchalant gick sin väg. Sedan ville Linnea leka med lilla bus och tog därför resolut lilla bus i handen, men då slet min dotter tillbaka sin hand och tittade på Linnea som om hon ville säga "hur understår du dig att röra mig!". Sedan gick hon högfärdigt med näsan i vädret till rummet där Linnea ville leka. Ungefär så höll det på hela dagen, Linnea fjäskade, klappade på huvudet och försökte kramas. Aminah ignorerade henne totalt.
Det sägs ju att kändisar låter "fotfolk" komma till dem. Kanske är lilla bus nästa Paris Hilton och i framtiden får sitt eget "Aminahs BBF". Jag ber till gud att detta inte kommer ske.

Efter dagis så gick vi till mormor Ulla. Mormor Ulla har idag haft problem med sina ögon vilket gör att det ser ut som att hon har en släng av tics. Hon dubbelblinkar, och blinkar ofta. Nu är det ju så att lilla bus är väldans söt när hon flörtar vilket hon vet om. Och när folk vill få henne att flörta så blinkar de oftast åt henne. Idag har lilla bus blinkat oavbrutet sedan hon träffade mormor Ulla, med ett solskens-leende och rynkad näsa kniper hon ihop ögonen och ser lika lycklig ut varenda gång. De första 200 gångerna utbrast mormor Ulla "nej men gud så söt du...som en liten karamell...men oh va du kan..vilken duktig flicka...gullunge...gullhöna..." (...illustrerar här pauserna mellan blinkningarna). När mormor Ulla sedan skulle köra mig och Mensur till APT-möte så fick vi vänta en stund på Mensur. Då vände sig mormor Ulla om för att gulla lite med lilla bus. Plötsligt fnissar mormor Ulla fram "det är inte roligt Aminah, mormor är faktiskt sjuk, jag blinkar inte för att flörta. Dessutom gör det ont. Har inte mamma sagt att man inte ska göra narr av sjuka människor".
Min mormor är speciell, och snällast i världen.

När jag hade plågat klart mina arbetskamrater på APT så kom jag hem och skulle städa, men det blev inte så.
Sambon ringde och berättade att han var på vårdcentralen och att han skadat sig på jobbet. Satte mig på balkongen och kedjerökte i väntan på att han skulle komma hem. När han väl kom hem så hade han bandage runt hela handen och hade fått en ordination på att vara hemma i ca en vecka (YIPPI en hel vecka ihop).
Tydligen har han drabbats av en inflammation i handen pga något som inträffat på jobbet - jag halvsov när min kära sambo berättade, så jag lyssnade bara med ett halvt halvt öra. Visst tycker jag synd om honom nu när den högra handen är dubbelt så stor som vanligt, och visst tycker jag väldigt synd om honom som behöver ha ont. Men om han har inbillat sig att han kan ligga på soffan och zappa framför tv:n en vecka medan jag tar hand om lilla bus och hemmet samtidigt som jag städar efter honom. Då har han fel. Väldigt fel.
2-3 dagar kan jag tänka mig att tycka synd om honom (finns det något som är mer ynkligt än en sjuk karl!?) sedan räcker det. Min empati, sympati och mitt tålamod räcker inte hur långt som helst. Dessutom har jag ett kalas att förbereda, en marknad att åka till och ett kylskåp som behöver fyllas.
Ska han tvunget vara sjuk när jag inte har tid, då får han skylla sig själv om han inte blir bortklemad.

puss i pannan

nusse