Tänk om jag har cancer

Tänk om jag har cancer.

Den tanken slog mig idag. Jag gjorde cellprovstagning den 4 maj och har fortfarande inte fått svar. Sedan kan det å andra sidan vara för att barnmorskan som skulle ta på mig, som har jobbat som barnmorska i 35 år, "inte är så van vid att ta cellprover". Eller att hon slarvat bort provet och glömt skicka det till labb (så gjorde hon flera gånger under graviditeten).

Eller så är beskedet så hemskt att de inte vill meddela mig resultatet.

Ska ringa dem imorgon och få min dödsdom.

Sedan ska jag hyra rum på ålderdomshemet så att Sus och Imra får ta hand om mig, Jädrans va effektiva de är när de jobbar - har i stort sett inte gjort ett jota idag på jobbet mer än varit på Gudstjänst. Där prästen by the way var så tondöv att jag höll på att börja skratta högt. Imponerande är med att jag kunde fader vår.

Måste även ringa BVC och ligga i att lilla bus ska träffa läkare som får kolla hennes hals. Herregud ungen är 1 år och vägrar totalt att äta, smakar gärna på allt och visar att hon vill ha mer, men sväljer inte. Och nu sista veckorna så har hon börjat kräka efter hon äter vällingen. Känns inte helt bra, så jag vill kolla upp det. Får jag inget svar där så ska jag åka in till akuten och sitta där tills jag får svar.

När vi var i sthlm så inskaffade vi sambon en parabol. Det tog sambon ca en vecka och många nära dödenupplevelser att få upp skiten den på taket och att hitta alla kanalerna.

Jag har inte fått titta på TV sedan dess.

Jag sätter på en kanal och får se ungefär halva filmen/programmet, sedan är jag dum och reser på mig för att hämta dricka, göra något med lilla bus, starta diskmaskin eller dyl. Och då blir sambon ungefär så som super mario är när han har tryckt i sig en blinkande stjärna. Han rullar fart på fötterna och skuttar ner i soffan och byter kanal. Oftast till sådant som jag avskyr. Han har även en tendens att sätta på sina förbannade arabkanaler vilket gör att jag förstår halv 7 av det som sägs. Nu ska projekt "skaffa en TV åt Martina inne i sovrummet starta". Bästa taktiken är att åka upp till pappa och hans sambo och beklaga sig lite. Ska passa på att be dem tjata lite om ny soffa och nya gardiner med. Fantastiskt hur bra sambon lyssnar på dem.

I övrigt så fyller lilla bus år imorgon. Hela ett år blir min lilla flicka, och detta året har bara rusat iväg. Känns inte alls som att det är ett år sedan jag låg på förlossningen och vrålade för fulla halsar. Tänkte lägga ut min förlossningsberättelse så fort jag orkar skriva den..

Nyfödd...

3 dagar gammal...

Puss i pannan

Nusse