Jag har nog blivit vuxen

Nu är klockan mitt i natten. Hålls vaken av ryggen och för mycket tankar som snurrar i huvudet. Varför kommer alla tankar och funderingar när man inte kan sova???
Kan det bero på att man skjuter dem ifrån sig under dagen månntro, eller beror det helt enkelt på att man inte har tid att tänka under dagen och när man kommer till det stadiet där man inte längre kan sova för att man är för trött så börjar hjärnan gå igenom det som den vanligtvis bearbetar under drömmarna.
Ungefär som att den tänker "du hade din chans att slippa tänka på detta, är du dum och inte sover så får du skylla dig själv!".

Tankar på familj och relationer, hur relationerna har ändrat sig genom åren.
Hur man själv ändrat sig genom åren. Vilka ändringar man vill göra med sig själv och sitt liv. Vilka drömmar och förhoppningar man har för lilla bus, likväl alla rädslor man har för hennes framtid.
Vad sambon tänker på och vad som finns i hans huvud. Hur ekonomin löser sig efter sommaren. Hur jag ska lyckas ta mitt körkort. Hur vi löser allt om jag vill studera till hösten.
Hur det ska gå för lilla bus på dagis. Vad som hänt om jag inte gjort de val jag gjort i livet.
Att jag ofta tar på mig mer än jag behöver "för att vara snäll" och egentligen behöver sätta ner foten. Hur jag tror att framtiden ter sig.
Hur förhållandet med sambon ändrat sig och om jag känner att det ändras till det positiva eller negativa. Om sambon ljuger när han säger att han fortfarande tycker att jag är vacker och attraktiv, jag tycker ju inte själv det längre. Allt som måste göras här hemma och att jag inte har energi till det när jag jobbar som jag gör. Behöver köpa både ny soffa, nya mattor och nya gardiner. Behöver köpa lite möbler och tavlor till lilla bus eftersom hennes rum nästan ekar.
Om jag kommer tappa vikt med de påsar camebridge som syrran gett mig. Vad sjukgymnasten kommer säga när de ska hjälpa mig att få kondition igen. När min operation blir av, och om min lillebror kanske kan få göra sin samtidigt. Att mamma och syster gjort gastric bypass och att jag och lillebror ska göra våra till våren...

Ja tankarna är många och det växlar fort mellan tankarna. Känns ungefär som att lyssna på någon som gnisslar tänder. Jobbigt och irriterande och ändå kan man inte stänga av. Är jag lika jobbig att lyssna på för de i min omgivning som jag är för mig själv när jag tänker, ja då lider jag med min omgivning. Och om min teori med att hjärnan bearbetar allt detta i drömmarna stämmer, då ska min hjärna ha en stor eloge som klarar av alla dessa tankar utan att explodera.

Ja, jag vet inte. Kanske är det första tecken på stress som visar sig. Både det med ryggen och sömnlösheten. Efter att ha varit hemma nästan ett helt år så kanska man skulle tagit det lite lugnt ist för att börja arbeta som jag gör. Men samtidigt som det är jobbigt så är det ju trots allt så himla kul (vi får se hur länge den känslan varar). Och att jag har ångest över att jobba som jag gör beror enbart på att jag har sambon och lilla bus som väntar här hemma. Hade jag varit singel och inte haft barn så hade jag gärna jobbat som jag gör och kanske lite till.
Känslan av att arbeta, att vara självständig och samtidigt känna att man kan vara ett stöd för andra är obeskrivlig. Ett ärligt och uppriktigt leende eller ett tacksamt ord från de man hjälper kan förgylla hela dagen. Man känner att man gör något meningsfullt som gör en annan människa glad.

För tro mig, det finns ingen som jobbar inom vården för pengarnas skull. Lönerna är alldeles för låga för slitet man gör. Lönen jag får ut denna månaden är ingenting om man jämför alla timmar jag varit borta från min lilla flicka, så sätt har det inte varit värt att slita häcken av sig. Men att få känna sig som en del av samhället igen, att få arbeta och kunna bidra till försörjningen av vår lilla familj, att få social kontakt med arbetskamrater, att få nya kunskaper och erfarenheter och att öka chanserna till att få jobba lite i höst. Det är anledningen.
Sammanfattningsvis får jag nog avsluta detta inlägg med att gratulera mig själv till insikten "Grattis Martina! Du har blivit vuxen!".

puss i pannan

nusse