måndag 18 maj 2009

En svår separation

Idag har jag varit barnledig. Gud vad jobbigt det har varit.
Lilla bus har varit på sightseeing med sin moster hela dagen. Skulle varit ambitiös och städat lister, rensat avlopp och skit. Kom aldrig så långt. 20 min efter lilla bus åkt så började jag sakna henne.
Trots att jag hela förra veckan sa att jag ska sälja henne på blocket om jag inte får vara barnledig snart.

Jag började damma bokhylla och fönsterbrädor, sedan slog jag mig ner i soffan, kramade min dammtrasa hårt och blev paralyserad. Kände mig otroligt övergiven, samtidigt som jag var orolig för att min lilla dotter var ledsen (trots att jag vet att hon är väldigt social av sig). När jag oroat mig en stund så drog jag en djup suck och tänkte "vad är meningen med att städa om det ändå inte finns en lilla bus som kan stöka ner". Jag la mig ner i soffan och drog filten över mig och dammtrasan och tänkte på min framtid. Jag skulle minsann ligga där och ruttna så att när lilla bus kommer hem (vid det laget var jag säker på att hon skulle vara borta till hon var 25 minst) skulle hon få otroligt dåligt samvete för att hon inte skrek tills hennes moster körde hem med henne till mamman igen.

Efter en stund så vaknade jag av ett otroligt irriterande ljud, det var Silvija som stod i min hall och brölade som ett tistelur och frågade om jag var hemma. Tur att det var Silvija, hon har väckt mig många gånger förr så hon vet att man inte ska prata om något viktigt eller lyssna på något jag säger de första 15 min. När jag vaknat till liv och kommit ihåg min "ruttna-bort i-soffan-plan" så insåg jag att lilla bus inte låg i sin säng och vilade. Hon var ju kidnappad av sin moster. Jag började genast beklaga mig för Silvija. Eftersom hon förhoppningsvis i framtiden ska skaffa barn så måste hon förbereda sig på det hemska faktum att barnen blir bortrövade av sina släktingar ibland.
Silvija var snäll och stannade ett ganska bra tag, trevligt att prata ut som man gjorde förr i tiden. Bara Silvija och Mensur jag gör det med. Och vi har alltid kul jag och Silvija. Hon och hennes korkade jävla ideer.

När Silvija åkt så tog jag tag i städningen, men jag som skulle varit duktig och städat lister och rensat avlopp var helt slut efter att ha städat golven. Så jag parkerade mig i soffan och funderade på att ringa och efterlysa min syster och lilla bus, men då ringde min syster och meddelade att lilla bus strax skulle komma hem. Hjärtat slog många extra slag när jag tänkte på att min lilla flicka strax skulle komma hem. Då hade det gått många timmar sedan jag pussade på henne sist!

När hon väl kom hem så tittade hon på sin nästintill hysteriska mamma och reagerade inte alls som hennes mamma hoppats på. Med ett svalt ögonkast höjde hon ena ögonbrynet och fick sitt vad-***-vill-du-mig-ansikte. Jag viftade hysteriskt med armarna för att hon skulle komma och på nåder fick jag hålla lite i min lilla tös och fick en snabb puss. Sedan vänder sig den lilla förrädaren om och viftar med armarna mot sin jävla moster för att hon ville tillbaka igen. Inte alls genomskinligt att hennes moster mutat henne med alla möjliga sorters gott idag. Annars hade hon aldrig viftat. Det är jag säker på.

puss i pannan

nusse

Inga kommentarer: