Mitt Landskrona...

Sitter på min lilla balkong och tittar ut över min fina stad. Eller nu ljög jag. Jag sitter och tittar på villan som är till salu mitt emot. 5,6miljoner. Som hittat.
Lillan ville ha semester från sin mamma så hon har varit hos släkten i halland hela helgen.
Tyst och jävligt ensamt utan henne hemma. Samtidigt skönt att få vila upp sig och att vi får sakna varandra. Vi behöver det båda två.

Gått runt i två dagar och funderat på hur jag ska "martinafinera" mitt hem. Har så mycket ideer, men ekonomin tillåter inte det just nu. Trots att jag gärna vill eftersom lillan blev så hysteriskt glad över sina nya mattor, gardiner, överkast och ny låda till nallarna. Hon föll i tårar och tackade mig översvallande för att jag köpt nya gardiner och nya mattor eftersom "hon velat ha det så länge".
Min lilla bus som är den knepigaste fyraåring jag vet och som gör livet värt att leva. Finaste gåva jag någonsin fått och värt att ha det knapert i plånboken en månad för hennes skull.
Och nu är det bara 8 veckor kvar tills vi får vår valp, sen kommer jag ha nerverna utanpå kroppen i minst ett år innan jag vant mig vid att ha två envisa viljor. Och med min tur kommer lilla bus och hunden alliera sig mot mig. Jag är så ägd.

Helgen har varit minnesvärd och fylld med skratt och umgänge. Var folkfest i landskrona i lördags. Helt suverän uppvärmning inför karnevalen som är nästa vecka. Årets höjdpunkt för mig och jag längtar. Tänka sig att jag faktiskt bor här nere detta året. Inget krångel med husvagn eller fixa boende. Jag kan gå hem och sova i min egen säng, jag kan gå hem och byta skor när mina går sönder, jag kan sova länge på morgonen. Kan inte bli bättre!

Satt tidigare och kollade igenom sms i telefonen och kroppen genomfors av ett lyckorus utan dess like. Jag bor i en stad som jag kallat hemma i många år, det är utan tvekan den finaste sommarstad jag vet - men även i höstrusk och snödrivor är den magisk. Vart man än går så klingar sveriges finaste dialekt i öronen. Och vart man än går så träffar man den ena unika individen efter den andra. Och jag har sån tur att många utav dessa individer faktiskt vill umgås. Jag skiter i vad media säger, jag struntar blankt i vad landskronaborna själva säger. Det är en stad som är fylld med kärlek och solidaritet.

Var orolig när jag flyttade hit att jag skulle ha svårt att få kontakt med människor, så som det har varit på övriga ställen där man bott. Men människorna här nere är lätta. De spelar inte Allan, de gör sig inte till. De är sig själva rakt igenom och bjuder på sig själva. Måste vara havsluften som gör det.
För mig som accepterar det mesta med öppna armar är det skönt att veta att mina vänner här nere är likadana. Inget knussel för kläder, ekonomi, om man har problem etc. Man kan vara sig själv och ändå vara omtyckt.

Har många gånger tackat Robin och mina pågar, och nog är det så att det är dem som ligger mig varmast om hjärtat. Men även andra namn bör nämnas: Katja och Linus som utan förbehåll släppt in oss i sitt hem och sina liv, Nito som är den finaste människa jag vet, Sam som trillar in då och då och förgyller våra liv, Fredde som alltid hälsar med ett leende, Pepan som kommer med goda råd och visdom och som jag fortfarande har massor att prata om efter 9år, Shpejtim som är en liten hustomte med världens humor!, Christian som får mina hjärnceller att jobba och som finns när jag behöver beklaga mig och behöver skratta, Delin och gänget som alltid är på topp, Elgen som jag kan säga allt till och som får mig att skratta, Patrik som är en förebild för hur en god människa ska vara, Marlene som är en syster och Kenneth som är en plågoande som jag bara älskar att munhuggas med, Philip som alltid finns för mig.
Nu har mina pojkar Emil och Danne flyttat ner också - och ingen är gladare än jag.
De enda som saknas är Linnea som flytt staden för kärlekens skull och awesome Linn som tappade en hjärncell och flyttade till öland.
Och tack vare dessa underbara människor har man fått kontakt med andra orginal och umgänget växer. Det känns som att man bott här mycket längre än ett par månader,
Det känns att jag är hemma.

Det känns skönt att äntligen kunna säga att jag har hittat hem. Det känns fantastiskt att ha mamma och bröderna i samma stad. 2 minuter bort finns min älskade mamma som ställer upp i vått och torrt, 2 minuter bort finns världens finaste bröder. Hoppas att att världens bästa syster flyttar ner med sin familj också.
Det är underbart att kunna säga att man är landskronabo. Jag har slängt mitt visum, jag har blivit accepterad. Känslan när man kan lyfta luren och fråga om någon vill ta en fika, eller kunna be om en tjänst är ovärdelig och något man ska vårda ömt. Jag vet att de landskronabor som läser detta inte fattar ett jota av vad jag menar eftersom de anser att det finns så mycket negativt i staden. Fråga mig om 10år så kanske jag håller med. Men just nu så är jag förälskad i mitt landskrona.

Livet är bättre än på många många år, framtiden ser ljus ut. Alla de mörka skuggorna ligger på lur, men det man inte ser har man inte ont av.
Vi tar dagen som den kommer med mottot "allt löser sig". För det gör det.
Med rätt människor vid sin sida så försvinner allt. Och all den kärlek, omtanke och skratt jag får här nere gör att man kan släppa tankarna på det förflutna och bara njuta av nuet och framtiden. Man kan leva livet fullt ut och varje dag vara tacksam för det man har.

"Se du har ett problem, se vi delar problem det blir ett mindre problem -det är så man löser problem".
Tack till livet, tack till ödet, tack till landskrona.

-ta hand om de dina

puss i pannan

nusse