Love is in the air...

Lyssnar på djupa andetag och sneglar åt sidan. Får ett leende på läpparna och kan inte låta bli att fnissa åt fjärilarna i magen. Jag är nykär.
Karnevalen i landskrona är magisk, i år var inget undantag.
Jag träffade någon som gör mig lycklig lyckligare. Jag träffade Patrik.

Det är en härlig  underbar fantastisk överväldigande känsla och jag hoppas det håller, men för att inte kasta olycka så tar vi det dag för dag. Även om det känns som att vi känt varandra i en hel evighet får man ta små små steg för att lära känna varandra och låta kärleken växa.
Något av det som fick mig att falla är att han ser Aminah. Han bryr sig om henne, han uppmärksammar henne och hon tycker om honom. Mycket.
Känslan när man ser dem busa är otrolig, och när de myser ihop i soffan eller hon kryper upp i hans knä i köket för att de ska måla vattenfärger ihop så hoppar hjärtat över ett slag av lycka.

På tal om Aminah så har hon åkt på semester. Utan en tanke på sin stackars mamma har hon bosatt sig hos moster. Hon saknar inte ens sin ensamma mor tillräckligt för att ringa ett snabbt samtal. Jag förstår henne, varit en lång sommar utan bästa kompisen, men jag saknar ändå henne så det gör ont. Min lilla fina tös som vet precis hur hon ska reta gallfeber på mig. Vet inte hur många gånger jag varit inne i hennes rum bara för att känna att jag är lite nära henne, kramat hennes kudde och sådant fjantigt. Men snart är hon hemma igen.
Full av energi och med tusen saker hon ska berätta på en och samma gång.
Tur man vet att det tar tio minuter från att hon kommit hem tills vi kivar om allt och inget. Men ska bli härligt att krama om min lilla runda älskade trollunge och höra henne mala på i 190.
Min stolthet, mitt liv, det bästa jag har!

Hon blir hemma över helgen, men redan nästa vecka ska hon på lång semester igen.
Då kommer nämligen valpen hem. Första dagarna vill jag vara själv med honom för att kunna knyta band. Och det känns som en bra ide att låta honom vänja sig vid hemmet, och låta mig vänja mig vid att ha valp innan lilla yrvädret är hemma.
När hon sedan kommer hem är det dags för inskolning på nya dagiset. Äntligen! som vi väntat!! Hoppas lilla bus kommer vara nöjd och glad med nya dagiset, och hoppas hon blir lite lugnare hemma när hon får leka av sig med andra barn.
Hon är ett socialt och aktivt barn, och nu när hon varit hemma i nästan ett år från dagis så klättrar hon på väggarna.
Om inte annat lär hon bli aktiverad av att äntligen få en "kompis" hemma. Som hon längtar efter vår pälsboll. Tyvärr har hon nog inte insett att det är en hane, för hon har planerat rosa koppel, lila säng och att den ska ha likadana svarta läderstövlar som hon har. Fattas bara en toto-kjol så har hon gjort hunden till en acessoar.

På jobbfronten går det bra, är garanterad inkomst till siste november, med stor chans till förlängning efter det. Jag trivs bra på mitt jobb, tycker om att jobba natt, tycker om min brukare och håller tummarna för en fast tjänst. Funderar dock på att söka ett dagjobb också, eller åtminstone börja som vikarie. Lillan är ändå på dagis, och extra pengar är alltid välkommet.

Övrigt i livet är mest elände så tänker inte ens bemöda mig med att skriva mer än att det är mycket just nu. Känner att jag är på väg in i väggen igen, men försöker ta det lugnt, andas och tänka positivt. Förmodligen är det mestadels nerver inför rättegången som blir av den 1 november.
Den maler 24/7 i tankarna hela tiden. Vill verkligen inte. Tyvärr är det ett nödvändigt ont som jag måste genomgå, inte bara för min skull utan även för den ovissa framtidens skull. Ska nog klara av det med, börjar bli ganska härdad mot att livet testar mig känns det som.

Lyssnar på älsklingen som pratar i sömnen, ett meningslöst samtal verkar det som. Bara en jäkla massa "ja, nej, vi får se" med allvarlig röst. Ser mig omkring och förundras fortfarande över att jag lyckats få ihop ett hem, ett nytt liv för mig och lillan. Våra dagar är fyllda med kärlek, umgänge, skratt och full rulle hela tiden. Det finns ingen härligare känsla.
Man kanske börjar bli vuxen? Får nog allvarligt börja fundera på att skaffa coop-kort och gräva upp mitt broderi igen.
Stjärnorna på himlen, de kyliga nätterna och doften av höst fyller kvällarna. Så snart är det dags att sysselsätta sig med höstmys och börja planera julen. Året har gått otroligt fort och svängt ordentligt. Men ändå varit helt fantastiskt.

Livet är underbart, oavsett vilka problem och vilken olycka som kastas på oss gång på gång så är jag dagligen så rörd och tacksam över allt och alla. Detta är bara ytterligare ett kapitel i historien om mitt liv, det kommer komma fler som är fyllda med lycka och kärlek. ¨
Och på sista sidan ska det stå "nöjd med livet, tacksam för minnen. Älskad och älskade högt. Jag klarade det.".
Jag har sagt det innan, jag är min mors dotter, min pappas flicka. Finns inget som jag inte klarar av.
Det är bara att låta tiden gå och ta det som det kommer. Det viktiga är att finnas till i nuet, att komma ihåg att göra varje dag fylld med meningsfulla minnen och kärlek.
Nu är det dags att göra en kopp te, gräva fram något att och sätta sig och stirra på min fina, fina älskade Patrik. Ska stirra tills han vaknar av en obehaglig känsla och går med på att gå in och försöka få lite sömn så att jag kan krypa in i hans famn och somna med ett fånigt leende på läpparna.

ta hand om de dina

puss i pannan

nusse