Visst är jag gammal i snorungars ögon...

Det inträffade en sak tidigare i veckan. Inget allvarligt, inget ledsamt, inget roligt. Men ett obehagligt faktum blev konstaterat. Jag är gammal i snorungas ögon:

Hade efter en mycket lugn förmiddag tagit mig ner till samhället med min väninna. Denna väninna skulle bara springa in snabbt i byhålans "galleria" (dvs ica). Jag valde att stanna utanför. Det var dumt.

När jag stod där och funderade på om folk skulle tro att jag var nyduschad eller om de skulle inse att jag faktiskt var alldeles blöt i håret av svett (ser ut som en vattenspridare varje sommar) så kom det fram två tjejer i modell yngre. Som varje småfet småbarnsmamma hade gjort i samma situation så drog jag genast in magen, sträckte på ryggen och försökte få brösten att titta på solen ist för ner i asfalten. Snorungarna tittade åt mitt håll och höjde på sina perfekt noppade ögonbryn samtidigt. Kände att mina egna ögonbryn helt plötsligt växte ihop till ett unibrown.
Försökte mig på ett sånt leende som min mormor har när hon försöker visa folk att "jag tycker så synd om dig eftersom vi båda vet att jag är bättre än dig och du aldrig kan spela i min liga". Kände att jag såg ut som en idiot. Fick det bekräftat när snorungarna suckade och vände sig om.

Tjejerna började ivrigt diskutera världsproblemen och hur orättvist det är att den och den ser ut så och så medan de själva hade "rumpor som täckte solen" (tänkte i mitt inre att min ena skinka var lika stor som ena tjejens båda).
De övergick till att hylla sig själva genom ett klassiskt "klanka ner på alla andra". Med fjantiga uttryck som "men gud alltså, fattar inte bruden att man inte kan ha så korta shorts med så tjocka ben?! och verkligen inte om man inte har solat!" så blev jag osäker på mig själv. Sneglade ner på mina bländande vita ben och funderade på om jag skulle vika ner mina leggings till långa igen. Sökte svar med blicken, men de ignorerade mig flitigt.

Efter att ha diskuterat kroppsliga defekter och kört mitt självförtroende i botten så startade de en konversation om föräldrar. Såg min chans att lära inför framtiden och lyssnade extra noga. Efter en stunds hysteriskt tjatter så insåg jag att den ena snorungen gnällde till den andra snorungen för att hon inte skulle få följa med en tredje snorunge till grekland. För hennes jävla mamma tyckte det var för dyrt.
Och denna jävla mamma var tydligen helt cp (ett ord jag hatar då jag har en kusin med cp) eftersom hon inte fattade att det var hennes chans att se lite av livet och fundera på sin framtid. Jag kan tonårsslang och översatte det sista direkt till alkoholkonsumtion och sexuella aktiviteter. Lyssnade vidare en stund och började sedan tänka på hur jag hade det när jag var liten.

Klassresan till borås djurpark: Egen matsäck och en massa frukt. Oboy till första fikan och sunkis till resten av dagen. Fick med mig 100kr i fickpengar och trodde jag var rik. Förmodligen köpte jag godis för allt.
Klassresa till gränna/visingsö: Precis likadant som tidigare, dock med den stora förändringen att jag hade 200kr med mig då vi skulle äta på visingsö. Åt potatismos och köttbullar. Köpte en glasfågel till min moster och en väldans massa polkagrisar.
Klassresa till liseberg: Mycket tjat och en del tårar innan jag fick med mig 300kr. Köpte mat och spelade för en del. Kom hem med 70kr till cigaretter
Klassresa till tyskland: Fick verkligen gråta ihop fickpengarna, var helt övertygad om att jag inte kunde följa med och hade en hel del ursäkter i bakhuvudet till att stanna hemma. Kom iväg och hade riktigt kul. Ägnade resan åt cigaretter, presenter och mat.

Åka iväg till grekland med en polare hade jag inte ens slängt energi på att fråga mina föräldrar om. Då hade jag genast fått svaret att fixa ihop pengar själv. Jag är imponerad av folk som kan slänga pengar på sina barn, men jag är fruktansvärt tacksam för att mina föräldrar lärt mig vad pengar är och hur det är att både leva med och utan pengar. Jag är många erfarenheter rikare tack vare detta.

När snorungarna diskuterat färdigt grekland och dess gudar så började de tissla och tassla. De grävde i sina minimala shorts och stod tätt med sina huvud ihop. Innerst inne hoppades jag att den ena skulle ge löss till den andra. Och att det skulle vara stora löss så att de fick raka bort håret för att bli av med dem. Och som följd av att inte ha hår på huvudet så skulle de bli feta och utveckla en allergi för smink (mina föräldrar har lärt mig pengavärde, men inte att man inte ska önska olycka på folk man är avundsjuk på).
Verkade dock inte som att det kliade på någon av dem. Hörde den ena tjejen väsa fram "men fråga du...kom igen...fråga då".
Log ett segervisst leende och drog in magen ännu mer då jag anade vad som komma skulle.

Den ena snorungen vände sig till mig och fick fram ett
"um..eh..asså jag och min kompis...alltså vi..eh...um...bara undrar...eh...om...eh..um..eh...du..skulle...kunna...alltså...om...du skulle kunna...kanske...eller...köpa....cigaretter...åt oss. Jag-har-glömt-mitt-leg-hemma-annars-hade-vi-köpt-själva".
Tittade på dem noga, verkligen synade dem innan jag fick till ett perfekt hånleende. Spände ögonen i dem och sa sedan "kan man inte köpa cigaretter själv - då ska man fan inte röka heller". Kände mig stolt. Kände mig oövervinnerlig. Kände mig som king of the world. Kände mig som...min pappa!

Sekunder efter jag sagt åt snorungarna så slog det mig. Det var så min pappa sa när jag berättade att jag röker.
"Du får betala det själv. Det är inte lönt att du kommer och frågar om varken cigaretter eller pengar till cigaretter. Kan man inte köpa cigaretter själv - då ska man fan inte röka heller".
Det funkade inte, jag fortsatte röka. Röker fortfarande då och då. Men det tog ca 9år innan jag frågade honom om jag fick en cigarett (har rökt i 15).
Det var på färjan på väg till danmark och jag hade varit röksugen sedan morgonen. Samlade mod i ca tre timmar för att pipa ur mig ett "pappa kan jag få en cigarett av dig". Med ett leende bad han mig upprepa. Förnedringen var stor!
Med min mamma däremot så har det varit helt andra spelregler. Jag var barnvakt, hon köpte cigaretter. Inte alls samma fasa där inte.

Snorungarna tittade på mig med avsky. Jag insåg att jag fortfarande hade ett hånleende. Det hade blivit stelt och ansträngt och återigen såg jag ut som en idiot.
De stirrade från mina omålade tånaglar (som jag målade sedan på kvällen med ett 5år gammalt nagellack) till mina vita ben, upp över mina något dallriga lår till min oversize mage med de små asymmetriska brösten som inte längre vet om de ska till norr eller söder, vidare till dubbelhakorna, riktigt blängde när de såg min mustasch (jag ska ta bort med laser när vi har råd), till min potatisnäsa som var full med svettdroppar. Ändan upp till mitt platta fuktiga hår. Jag kände mig tafatt, naken, utsatt och rädd. Jag som hade tyckt jag var så söt och fin på morgonen. Jag blev totalt sågad av små häxor. De skulle döda mig där i gränden. De började morra och visa tänder.

Då äntligen kom min väninna tillbaka och hojtade glatt att vi skulle gå. Jag fyrade av ett leende och slängde ett "lycka till" åt snorungarna. Lite cool är man väl allt.
Sedan grävde jag runt i barnvagnen och väste till väninnan att stå still tills jag hittade vad jag sökte. I triumf så tände jag en cigarett och vände mig mot snorungarna. Långsamt blåste jag ut röken mot dem medans jag hurtigt sa "hejdå tjejer, ha en bra sommar!".
Jag ägde så fett!

Visst fan är jag gammal när man jämför med bortskämda snorungar, men jag hade vett att uppskatta klassresan till borås, jag älskade varje nytt plagg jag köpte och jag kan räkna upp alla par skor jag haft de senaste 10åren. Jag har respekt för mina föräldrar, och en familj och sambo som älskar vartenda kilo på mig. Och viktigast av allt! Jag köper mina egna jävla cigaretter!

puss i pannan

nusse