söndag 13 juni 2010

Världens bästa Alle

Ikväll har tankarna vandrat. Mest runt, runt, runt i minnet.
Jag har tänkt på specifika händelser och speciella personer. Jag har tänkt på brutna löften, infriade förhoppningar och misstag man gjort. Men mest har jag tänkt på de som jag saknar.

När jag var liten så fick jag världens bästa kompis. Han var mindre än mig, så han gjorde alltid som jag sa. Han var mycket snällare än mig så jag hade alltid rätt. Alla dumheter jag fick honom att göra förlät han eftersom han har ett hjärta av guld. Till på köpet har vi samma humor och han är en av de få som alltid varit ärlig och uppriktig mot mig. Dessutom kan han prata precis lika mycket som mig. Eller ja, han brukar iaf stå ut med att lyssna på mig utan att sucka en massa.

För de som känner mig, som vet lite om vad jag hittat på som ung osv, ni vet att jag pratar om Alle (Alexander). Där jag var, där var Alle. Där Alle var, där var jag. Om vi någonsin gick någonstans utan varandra så var det för att den andre var sjuk. Ett tag så var det så illa att folk trodde vi var ihop. Då letade Alle flickvän i ren desperation.

Jag minns fortfarande en kväll när jag åkte med en annan kusin för att kolla på ett ragg jag hade hittat. Jag ville först inte att Alle skulle följa med eftersom jag visste att han skulle fråga om jag var dum i huvudet som ens övervägde att bli ihop med detta ufo. Men när jag väl stod framför mitt ragg och försökte känna kärleksvibbar så kunde jag inte tänka på annat än "varför stannade jag inte hemma och tittade på film med Alle". Hans åsikt har alltid varit viktig för mig, oftast för att jag vet att han har rätt i det mesta.

Vi hade ett riktigt stort gräl en gång jag och Alle. Fortfarande idag vet jag inte riktigt varför vi började bråka. Men vi slutade prata i vad som kändes som en hel evighet. Jag var helt säker under vårat gräl att jag skulle dö, vem skulle jag bli vuxen med? Vem skulle jag gå på dubbeldejt med? Vems barn skulle mina barn leka med? Som tur var så blev vi kompisar på nyårsafton igen. Det var det bästa nyåret jag någonsin firat!

Alle är hysteriskt rolig. Och ännu roligare blir han när han har druckit!
Alla mina roliga fyllor har jag haft med Alle, alla mina roliga påhitt har jag gjort med Alle, alla mina sorger har jag delat med Alle.
Vad sägs om Alles första fylla;
vi drack för mycket båda två. Som tur var så fanns mina trogna väninnor (som båda var kära i Alle) att hjälpa oss då de var nykterister. Eller rättare sagt, de hjälpte Alle. Med ALLT. Han fick ledsagarhjälp till och från wc, han blev erbjuden hjälp inne på wc, han blev erbjuden hångel, de tände hans cigaretter, de serverade honom sprit...Allt medan jag satt i en stol och halsade hembränt från en saftkanna samtidigt som jag rökte och försökte få i mig insulin. Men roligt hade vi. Tills vi vaknade med fyllefrossa, aska över hela golvet och en jädrans massa fimpar i bokhyllan. Och en arg faster/mamma. Oj va arg hon var.

Andra roliga minnen är när vi har campat ihop, tjuvrökt ihop och allt vi har berättat för varandra. Alle vet fortfarande mer om mig än vad min sambo gör. Och fortfarande idag så står jag med telefonen i handen så fort jag har något att berätta eller behöver prata med någon. Han har alltid funnits där Alle, ställt upp till 1000 och aldrig svikit. Det finns ingen bättre.

När jag träffade min sambo så var Alle väldans arg. Han kallade mig en massa fula ord och skällde lika bra som en utbildad officer. Han svor att han minsann inte skulle träffa aset som jag släpat hem. Dagen efter regnade det och vi hade handlat. Jag ville inte att sambon skulle gå med 6 kassar mat (jag fick inte bära enligt honom) genom hela samhället i ösregn. Jag ringde Alle. Han suckade djupt, men kom genast farande i sin lilla Escort (en bil jag verkligen älskade!!) och plockade upp oss.

Sedan satte livet fart. Jag skaffade kille och hade bara tid för honom, vi flyttade till sthlm och jag var inte i hylte så ofta. Alle skaffade jobb och nya kompisar. Jag skaffade barn och flyttade tillbaka. Alle skaffade tjej och är i dagsläget förlovad. Hans tjej ska hålla hårt i honom. Hon har hittat den bästa.

Idag träffas vi inte så ofta. Vi pratar inte heller lika ofta i telefon. Många gånger tänker man att man ska ringa, eller gå och hälsa på, men det blir inte av. Får nog ta mig i kragen någondag. Gå till Alle, dricka kaffe och prata minnen. Och lära känna hans tjej. Tror inte hon är så pigg på iden att släpa iväg sina framtida barn till mig om hon inte har träffat mig!

puss i pannan

nusse

3 kommentarer:

Erika sa...

Ja tänk vad mkt ni två hitta på när ni va små... men kan oxå komma ihåg att ni kunde hitta på en massa bus när man själv vad med=) Det kvittar om hon inte ha träffas dig.. hon kommer vilja lämna ifrån sig sina barn till dig iaf=) Jag hade gärna kunnat lämna Melinda till dig för du är en riktig liten nusse som man bara kan vara glad att ha som vän=)

Emm Aminah sa...

taaaaack Erika :-)

Anonym sa...

Har inte en susning om vem Alle är,eller hur du var som ung.
MEN,jag vet hur du är nu.

Kanontjej,en sån som man bara inte kan låta bli att tycka om=)

Sedan att du skriver som en Gud,hör inte hit...

Kram på dig fina,Martina...

Tycker du ska gå förbi honom en dag nu på fika...//Sus