Det kliar. Något djävulskt kliar det.
Jag är hungrig. Förbannat hungrig.
Jag är svettig. Så in i helvetes svettig.
Jag är trött. Så jävla trött.
Det där är jag, fångat i stunden i slutet av dagen. En trött, kliandes hungrig och svettig småbarnsmamma som vägrar gå och lägga sig för att kunna hävda för sig själv att "jag har gott om egentid". En mamma som laddar batterierna för ännu en dag med dottern och dennes energi. En mamma som fasar för värmen eftersom jag inte kan klä av mig pga soleksem, men inte heller kan ha långärmat pga att jag då dör i värmeslag. En mamma som söker ursäkter i mörkret för att vräka i sig mat eftersom hungern skriker i magen. Ja helt enkelt en jävla bitterfitta.
Det är mest på kvällar/nätter som bitterfittan kommer fram. Annars är jag en ganska nöjd människa. Men kvällarna, då jävlar är jag bitter för mig själv och hela fosterlandet!
Det är en hämnd mot mammalivet, samtidigt som det är ett sätt att hålla sig ung och engagerad.
Men man ska välja vilket ämne man är bitter på för kvällen. Man ska inte välja allt för många kategorier och ämnen. Det kräver finess.
För att statuera ett exempel:
Ikväll är jag bitter på min kropp. Den kliar för soleksemet, den är hungrig för att jag kämpar för att gå ner i vikt, den är svettig för att det är varmt. Och ovanpå allt är jag fet!
Notera att här skulle man kunna sväva iväg och bli bitter på alla de personer som är normalviktiga/fått GBP före mig, bli bitter på att det inte forskas på ett botmedel för soleksem eller varför inte hata media över hela världen som sätter upp ett skönhetsideal som bygger på att alla ska vara stöpta i samma form. Genast har jag ämnen att ta upp resten av veckan. Men jag aktar mig för att vara bitter mot allt på samma kväll. Varför undrar ni. Jo, om man är bitter på för mycket så övergår du från att vara en sund bitterfitta till att vara skitförbannad.
Det mina vänner är något jag insett helt själv.
För att följa strömmen av bloggare så tänker jag nu, i all min bitterhet, skriva om dagen som passerat.
Det började med hurtig morgonpromenad upp till vårdcentralen med Silvija, Mini och Aminah. Efter byte av "plåster" så fick Aminah sin Twinrix-vaccination som behövs om vi ska åka och hälsa på familjen i Palestina. Duktiga flickan vrålade för full hals så länge nålen var i kroppen, men tystnade direkt när det var klart. Efter dagens besök på vårdcentralen så begav vi oss till konsum. Eftersom Silvija lovade Aminah glass uppe på vårdcentralen. Vi satt en lång och trevlig stund utanför och åt glass, körsbär och drack cola. Aminah njöt för fullt, men var väldigt ledsen över att hon inte fick ha mössa och vantar på sig. Efter picknicken utanför konsum tog vi oss sakta men säkert hem igen. Väl hemma så blev det mat och en stunds vila.
Utvilad likt en valross på klipporna så tog jag itu med städet, som inte var så farligt som jag fasat för. Sedan dusch med Aminah och lilla hönan (mitt barnbarn) innan vi tog oss ut på balkongen. Där bäddade vi ner Aminah och lillkusinen på golvet.
Sedan myste vi i solen och fick i Aminah en hel del att äta. Aminah roade sig med att plåga grannen och hennes barnbarn genom att säga "hej!" 500ggr, stirra på dem när de fikade och vara allmänt tjatig. Stackars granne!
Sedan begav sig lillkusinen hem, pyjamas åkte på, sambo somnade på soffan, dotter vrålade i sängen och min "egen tid" började.
Det var då, gott folk, det var då som jag aktiverade min alternativa personlighet
- bitterfittan.
Puss i pannan
nusse
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar