Idag har vi varit i falkenberg. En resa som var ganska onödig. Och dyr.
Åkte dit för att alla i vår omgivning tjatat om hur billigt det är på fynda och att vi måste kolla där först. Tyckte inte det var speciellt billigt, och sofforna var långt ifrån vad vi är ute efter. Letade runt efter barnsäng till lilla bus, men insåg snabbt att det fanns bara två barnsängar på fynda. En våningsäng och en hög säng med 200 lådor under. Nej inget för oss.
Lilla bus hade dock väldigt kul när hon shoppade. Hon har fått det efter sin mamma. Hon älskar att bara plocka på sig en massa skräp.
Själv fick jag med mig en ostkupa, lite nya dukar, schampo, tvål, lite leksaker till Aminah, canavasdukar och lite oljefärg. Lilla bus shoppade loss på en neonrosa borste med tillhörande skyffel. När vi kom hem upptäckte vi dock att dagens fynd enligt lilla bus var ett kinderägg med lilla Pip (från Fiffi och blomsterfröna). En plastbit på max 1cm och ungen jublar av glädje. Nu vet vi dock inte vart Pip är. Han försvann någonstans mellan vardagsrummet och sovrummet när lilla bus skulle nattas. Aminah var väldigt upprörd över detta när vi väl kom till sängen.
Jaha vad annat nytt i livet?
Kallar mig numer rökfri. Ska dock erkännas att jag ibland röker ½-1 cigarett, men tycker det är gräsligt äckligt. Jag hyllar den läkare som insåg att man kan använda antidepp till att få folk att sluta röka. I min kamp mot vikten så har jag gett mig på att testa Alli. Vet dock inte om det fungerar eftersom jag inte haft tillgång till våg. Fasar för att väga mig, men vill ändå komma till kirurgen för att få veta om jag får operation eller inte. Tiden går fort, fort, fort nu för tiden. Man hänger inte riktigt med.
Har äntligen fått hem min historiabok, så nu ska det sättas fart med pluggandet, måste sätta fart med matten också. Måste definitivt betala Filip för matteboken!!! Har så dåligt samvete! Skulle betalat den, då somnade Aminah. Skulle betalat den, då fick jag gäster. Skulle betalat den, då var Aminah sjuk. Skulle betalat den, då fick jag åka till akuten. Denna veckan SKA jag betala den!!
Kanske skulle dra en kort förklaring till varför jag varit på akuten också.
Började för 2½ vecka sedan då jag plötsligt fick väldigt ont i bröstet. Var övertygad om att det var en hjärtinfarkt (rökare i 15år, överviktig, högt kolestrol, hjärtproblem på båda sidor i släkten, diabetes...). Men eftersom det gick över så ägnade jag inte mer tid åt det. Sedan så började jag kräka lite hipp som happ, trodde jag hade matförgiftat mig själv och la inte ner större energi på det heller. Men när jag låg sömnlös flera timmar på jobbet, kallsvettades, var yr, kräkte och mådde allmänt illa. Ja, så insåg t.o.m jag att jag behövde söka hjälp. Folk i min omgivning vet om att jag skyr läkare som pesten, så när jag söker läkarvård är det illa.
Åkte direkt till akuten när jag kom hem från jobbet, vi var där ca 9.30. Efter det gick klockan långsamt. De tog ett blodsocker, delvis standard pga min diabetes, delvis pga att jag själv trodde att jag fått ketoacidos ("surt" blod pga insulinbrist). Sedan väntade vi. Efter lite mer än en timme kommer det in en nervös ssk-studerande och mumlar att hon behöver ta blodprov.
Jättesmidigt att skicka in någon som inte är van vid provtagning till någon som är nålrädd. Förklarade för henne att jag var nålrädd och därför måste stirra när hon sticker, men att jag är såpass van att jag numer bara gråter på insidan. Försökte förklara var hon skulle sticka för att få blod, men hon ignorerade min hjälp totalt. Efter 3 försök gav tjejen upp och hämtade en mer rutinerad ssk. Upprepade för ssk var det brukar gå bra att sticka, men att han gärna fick testa lite vart han ville. Två stick senare tömdes jag på 6 rör med blod.
Sedan följde en evighetslång väntan innan läkaren faktiskt kom och presenterade sig och frågade varför jag sökte vård. När jag berättat klart så meddelade hon att de skulle ta prover. Lite förvånad frågade jag om de skulle ta ännu fler prover, varpå läkaren fnissar och säger "oj har de redan tagit!". Kändes tryggt!
Klockan tickade sakta tills nästa person kom in i rummet. Denna gången en läkarstudent. Hon skulle ta ett blodprov från artären (vanligtvis tar man i en ven) för att mäta PH-värdet i mitt blod. Jag studerade fascinerat hennes skitiga naglar och hade ett samtal i huvudet med mig själv där jag analyserade hur hon kunde ha så smutsiga naglar när hon uppenbarligen var nagelbitare. Letade även djupt i minnesbanken efter en lärare som sa att man alltid ska ha handskar när man tar blodprov (av alla stick och prover de tog under dagen så var det bara en som hade handskar, en usk). Till på köpet hade denna student iskalla händer som gjorde att jag frös som bara den. Försökte påpeka detta, men fick bara till svar att hon snart var klar. Efter lite mer än 1 timme gav hon upp. Hon kände ingen puls.
När hon hade lämnat rummet för att hitta någon mer rutinerad så kände jag förtvivlat på handleden. Ingen puls. Då är man död. Tog ungefär 2 sekunder innan jag hittade min puls. Bad sambon känna. Han tyckte dock att det var konstigt att jag levde när pulsen slog så fort.
Åter igen fick vi vänta. efter 1½ timme var jag trött, hungrig och saknade min dotter. Ringde på klockan och efter ca 10min uppenbarar sig en äckligt glad ssk som informerar om att hon har inte sett någon läkare på länge eftersom de gick på lunch och att hon var ensam ssk på avdelningen. Vid det laget funderade jag allvarligt på att åka hem igen.
Efter ännu mer väntan så kom läkaren tillbaka och meddelade att hon skulle ta provet från artären, men att hon bara gör ett försök eftersom det går att ta via venen ist. What the fuck.
Kunde de inte tagit det när de ändå var och tömde tidigare?!.
Efter 2 misslyckade försök så gav läkaren upp och berättar att hon ska skicka in någon som kan ta ett prov från venen ist. Då steg tårarna i ögonen på mig.
Efter 10min kommer en jättetrevlig uska in. Provet var klart på 5 minuter och hon erbjöd sig att hämta smörgåsar och yoggi. Vi avböjde och hoppades att resultaten skulle komma fort. Det gjorde de inte. Däremot när läkaren stack huvudet innanför dörren och sa "vi hittar inga fel, du kan åka hem". Det gick fort. kl 17.10 var vi på mc donalds för att äta frukost. Och vad kan man säga...älska sjukvården i sverige!
puss i pannan
nusse
1 kommentar:
Överviktig + diabetes + macdonalds... Suck.
Skicka en kommentar