Jag skulle vara nyttig när sambon var iväg. Hade en liten fantasi om att sköta min bantningspulver-diet och tappa åtminstonde lite kilon. Det har inte gått bra. Måndag till torsdag levde jag på resterna av kinamaten jag åt med syrran, efter det har jag levt på kycklingsallad. Och varit så blåst att jag bara ätit en gång om dagen. Inte en diet jag rekommenderar till andra för den resulterar i huvudvärk, dåligt humör och trötthet.
Måste ta tag i mitt liv snart. Känns lite som att man bara flyter med. Inte 100% engagerad i något som rör mig själv. Däremot 100% engagerad i lilla bus, arbete och människor runtomkring mig. Ganska effektivt är det dock i den bemärkelsen att jag skjuter massa saker i framtiden.
Många frågor jag behöver ta tag i och bearbeta, en s.k. storstädning av både själen och hjärnan. För att försöka få dem att fungera tillsammans. Och framför allt för att få energi och motivation att ta tag i allt som har med hälsan att göra.
Känns lite som dubbelmoral att vara USK och att jag genom åren har fått se släktingar och bekanta drabbas av komplikationer pga vikt, diabetes och rökning. Och ändå nonchalerar jag totalt att det kan vara min framtid. Man är duktig på att blunda för sina egna fel och brister.
Någon som inte har brister utan bara massa positiva egenskaper är min dotter. Jag säger inte detta bara för att jag är hennes mamma. Men hon är helt perfekt och helt underbart söt. Idag har hon roat sin mamma genom att visa i hur många olika tonlägen man kan säga mamma. Tro mig - det är många. Hon har även haft en lång föreläsning på morgonen om något som uppenbarligen var väldigt viktigt eftersom hon blev sur när hennes mamma inte svarade på rätt ställen.
Hon har varit så duktig nu två kvällar i rad lilla bus. Efter våra kvällsrutiner så kryper hon upp i famnen på sin mamma och pussas och kramas, när hon känner sig nöjd med att kela så lägger hon huvudet på sin mammas axel och låtsassover. Hennes falska snarkningar låter lite som ett astmaanfall, men gulligt är det. Efter ett tag brukar hon mumla nana i örat på sin mamma. Det är då det jobbiga brukar börja i vanliga fall. Hon har lungkapacitet min dotter och brukar demonstrera detta på kvällarna genom att ägna sig åt 15-20min intensivt skrikande.
Men nu två kvällar i rad så har hon fint lagt sig ner, dragit upp täcket och somnat. Utan att pipa det minsta.
Detta kan bara bero på att hennes mamma är suverän. Nu när pappan -som i vanliga fall låter henne somna i hans famn eftersom han tycker det är mysigt- har varit borta så har jag varit benhård med att hon ska somna i egen säng. Det verkar som om det ger resultat.
Men som man säger, man ska inte ropa hej fören man har kommit över..
Så jag återkommer med fler lovord till mig själv sedan - om detta underbara fortsätter vill säga.
puss i pannan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar