jag pratar för mycket

Idag har jag haft en trevlig dag, måste hedra mina arbetskamrater på min arbetsplats som assistent. Vilket underbart härligt gäng de vi är (synd bara att den minimalt manliga procenten inte fick följa med).
Idag har vi varit på kurs där vi fick ventilera ur oss lite om kaoset på arbetsplatsen, väldigt skönt att äntligen hitta någon som lyssnar. Efter det så bestämde vi oss för att ha "team-buildning" på espresso house. Kan informera dem som inte redan vet att dagen blir mycket bättre med en chailatte och en brownie i kroppen (jag som skulle börjat banta idag). Lägger man då till 4 halvgalna fruntimmer, varav 2 inte ens är tysta för att andas, en drunknande fluga i ena tjejens kaffe, håriga ben, valkar, odrägliga sambos/män och fantasifulla förslag på hur man ska kunna förbättra arbetssituationen (Mensur i en neonrosa bodysuit eller burka...och visst går en thailandsresa under assistansomkostnad). Då har man en perfekt dag!!
Jag är väldigt tacksam för att Mensur gick in och jobbade idag så att jag fick en "tjejdag" det var längesedan!. Detta är enda anledningen till att jag gå in och tar dygnspass åt Mensur på lördag. Jag som skulle gått ut och myst med sambon, vi som skulle firat att vi har varit ihop 3 år utan att slå ihjäl varandra. Men, men..det kommer fler lördagar.

I övrig så har jag lyckats lista ut varför min sambo lidit av pms i en vecka.
Han stör sig på mitt telefonpratande.
Jag ägnar i stortsett hela dagarna åt att sitta i telefon när jag är ledig. Pratar med arbetsgivare, familj och vänner, ringer myndigheter osv. Och sista veckan har det varit extremt, 5-7 timmar (minst) har jag ägnat på balkongen med luren i örat och cigarett efter cigarett i munnen (har svårt för att prata utan att röka samtidigt). Så visst förstår jag honom. Å anda sidan så sitter jag hellre i telefon och får respons från personen i andra luren, än att titta på sambon när han glor på arabiska kanaler. Jag förstår lite, men långt ifrån allt på arabisk tv, och när sambon somnar på fjärrkontrollen kl 20.30 och man inte har en möjlighet att byta kanal. Då är det tusen gången bättre att sitta i telefon och bara prata av sig.

Jag tror inte riktigt min sambo insett (efter 3 år) hur social och pratglad jag är. Kan bero på att han under denna tid utvecklat ett naturligt hörselskydd. Jag har bevis för att han har ett naturligt hörselskydd, han säger inget annat än va?! så fort jag pratar med honom. Ibland gör han sig till och anstränger sig för att lyssna på all gojja som kommer ur munnen på mig. Då får jag så härlig respons som ett litet morrande, ett ummmm, aaa, aha, hmpf innan han återgår till sitt aktiverade hörselskydd. Jag hoppas detta är en naturlig process mot att få ett otroligt trist liv som går på slentrian...
då finns det iaf en anledning till att piffa upp vardagen med ett praktgräl om min jävla telefon.

puss i pannan

nusse