torsdag 27 augusti 2009

Jönköping, sömnbrist och sociala regler

Sitter på balkongen, lyssnar på billjud och människor som går förbi. Saknar julen lite. Det lyser så fint i alla fönster när julen är här. Ikväll lyser det bara från dödens hållplats, i alla andra fönster är det nedrullat. Trodde det skulle vara kallt, men detta får väl räknas som en av de sista sommarkvällarna. Hösten närmar sig med stormsteg.

Jag var i jönköping i tisdags, äntligen har jag fått lite nya mattor.
Köpte en vit/grå matta i plast att ha under bordet (praktiskt när man har barn!), blåa gångmattor att ha i hallen, liten trasmatta till toaletten och en ljus beige matta med linjer att ha i vardagsrummet. Köpte även nya skor till lilla bus, en mysdress till lilla bus, hårspännen modell xxl till min lugg, en ny parfym till mig och lite filtar, kuddar, tallrikar osv på ikea.

När vi var i jönköping så träffade vi Petra, en mycket god vän till min syster, och hennes fyra fantastiska (och energiska) barn. Var även en tjej som heter Anna, och hennes dotter, med en kort sväng. Först nu har jag förståelse för hur jobbigt det måste vara att vara dagisfröken. Jag började planera gardiner direkt efter mattinköpet, och mitt socker låg inte alls bra under dagen så jag var väldigt dirsträ och trist. Påpekade det för min syster i bilen på vägen hem att jag hade varit tyst större delen av dagen. Något som är väldigt ovanligt för mig. I vanliga fall pratar jag på så att folk har tårar i ögonen och ber mig vara tyst. Men inte i tisdags. Kände mig väldigt otrevlig mot Petra eftersom jag knappt sa något.
Så om du läser detta Petra :
Jag ber så hemskt mycket om ursäkt!

När vi kom hem strax innan halv 9 på kvällen så gick jag in i vardagsrummet för att visa mina inhandlade fynd för sambon, men stående i vardagsrummet med mina nya lila tallrikar i handen så frös jag fast och kände att tårarna brände bakom ögonen. Jag tittade på min matta i vardagsrummet och tänkte snabbt på mina nya mattor som befann sig i Ericas bil
(min syster vägrade lämna barnen i jönköpingErica tog mina mattor i sin bil och ska lämna dem när hon kommer till hylte).
Då slog det mig. Mattan jag köpt till vardagsrummet är samma storlek som den jag har nu. Och den är för liten.

I lätt panik ringde jag Erica och bad henne åka tillbaka till affären nästa dag och byta till en annan matta jag tittat på, ängel som hon är lovade hon att göra det. Och mycket riktigt, min klippa Erica åkte tillbaka till affären och bytte till den sagda mattan, och jag tror den blir mycket bättre även i färgerna än den första mattan jag köpte. När jag fått hem mina nya mattor ska jag lägga in lite foton på dem, tyvärr så har jag inga gardiner som jag känner passar till för tillfället så det måste inhandlas senare. Ska få i ordning för hösten så man kan välkomna den med öppna armar, palestinasjal och värmeljus.

Imorgon ska jag jobba på dödens hållplats, Sus var snäll och ringde och frågade om jag ville jobba. Blev helt ställd av att få frågan
(är inte van att folk ringer och vill att jag jobbar) men efter en stund fick jag ur mig att jag gärna kommer och jobbar. Nu när jag varit hemma i tre dagar så klättrar jag på väggarna av tristess och leda, har inte orkat städa heller. Känns så tråkigt när jag vet att det blir så mycket finare med mina nya mattor. Så jag har bara varit parkerad i soffan och lyssnat på lilla bus. Hon har nämligen kommit på att om man inte får som man vill, eller om mamma säger "Aminah nu räcker det" så kan man deppa ihop i en hög på golvet, försöka pressa fram lite tårar och vråla för full hals. Detta framkallar migrän hos hennes mamma.

Ska ta en riktig storstädning när mattorna kommer, städa från golv till tak och allt däremellan. Ska skifta min och sambons garderober med. Nu när jag ärvt så mycket myskläder från min syster så räcker inte mina två trådbackar till. Väldans skönt är det att bara mysa runt hela dagarna. Känner dock att jag har kaos hemma, måste få ordning på det. De hade en massa bra och snygga förvaringslösningar på ikea, får nog bli en tur till dit när sambon kommit över den ekonomiska "förlusten" av utflykten till jönköping.

Lilla Bus har/håller på och få vattkoppor tror jag. Hon hade 5-6 prickar på benen (som jag tror kan vara vattkoppor) men när jag skulle ringa vårdcentralen igår så syntes ingenting. Idag hade hon lite prickar på ärmarna. På ett vis hoppas jag att hon får det, så att hon slipper det när hon är äldre. Samtidigt så är det synd eftersom hon bara varit helt förkylningsfri i 2 dagar.
Min lilla "ängel" har även börjat sova väldigt dåligt, och det tar tid innan hon somnar. I vanliga fall somnar lilla bus på max 30 min
(tyvärr vägrar hon somna i sin egen säng sedan vi var i stockholm, utan vill somna i famnen på mamma eller pappa) men nu tre kvällar i rad så har vi fått bråka med henne i 2-3 timmar innan hon somnar. Och då sover hon ändå väldigt oroligt och vaknar flera gånger. Tror att hon kanske har en tillväxtperiod eller något. Bara hoppas det inte håller i sig. Tycker så synd om henne när hon först skriker hysteriskt för att hon inte vill sova, och sedan ligger och drar alla gulliga knep hon kan för att vi ska börja leka med henne. Känner mig som en hemsk mamma.

Nästa helg (om mina mattor har kommit) så tänkte jag hyra bort henne till min syster. I minst 24 timmar. Vill kunna byta gardiner utan att behöva dra ut sladden till strykjärnet mellan varje längd, putsa mina fönster utan någon som ska äta upp pappret, damma överallt och städa golven utan någon som tvunget ska "hjälpa till". Och jag vill kunna spela hög musik medan jag gör det. Sedan planerar jag att kunna raka benen i fred och ha lite hemma spa - bara få rå om mig själv en stund. Och på kvällen åka på bio och gå ut och äta med sambon.

Det var långt före Aminah föddes som jag hade tid för mig själv
(under graviditeten var jag så stor, så även om jag var ensam så klarade jag inte av att tex fixa fötter, måla naglar, raka ben osv)
och det var alldeles för länge sedan jag och sambon fick lite tid för varandra
(29 mars var vi i stan på en bio, tog 2 ½ timme för att vara exakt).
Vi behöver ladda batterierna båda två. Tänk så underbart att få sova en hel natt utan att behöva trösta för mardrömmar och utan att behöva lunka ut i köket och göra välling!
Bara hoppas att syrran är lika pigg på den iden som jag är.

Nu öppnade sig himlen och regnet vräker ner. Ett tecken på att man ska försöka sova lite kanske. Det luktar sommarregn - våt asfalt och gräsmatta. Tänk om man inte var så bunden av de sociala regler som finns och kunde gjort som när man var liten. Av med i stort sett alla kläderna och ut och springa i regnet
(själv springer jag aldrig, men jag kunde lunkat). En befriande och glädjande känsla. Samma som med vårskrik, helt underbart var det när man likt Ronja Rövardotter gick ut i skogen och vrålade allt man kunde. Men det är många år sedan nu.

En dag vaknade man upp och insåg "detta är för barn, jag är inget barn längre".
En deprimerande upptäckt.
Efter det var det inte längre en självklarhet att hitta kompisar när man var och campade
(man kan ju inte gå fram och börja prata med en främmande människa och föreslå att man ska leka), man kunde inte längre bada i trosorna vid havet
(de obefintliga brösten syntes), man kunde inte längre fisa offentligt och skratta åt det
(istället blev man röd i ansiktet och ville dö), man kunde inte hitta på fantasifulla lekar på rasterna längre (det var ju "töntigt"), och man kunde definitivt inte berätta att man fortfarande lekte med dockor och barbie när man var själv
(istället låste man in sig i förrådet och lekte, och berättade sedan för de som var modiga nog att erkänna att de hade dockor och barbie kvar att de var töntiga)
...och i takt med att man insåg dessa sociala regler så dog en liten liten bit av själen.
Barnasinnet, äkta glädje och känslan av frihet.

puss i pannan

nusse

4 kommentarer:

Petra sa...

det är lugnt, du är förlåten!! ;) du får ta igen det nästa gång vi ses.. hihi

hoppas hon börjar sova bättre snart

Anonym sa...

Liite avårt att tänka mig att du är tyst...
Du som babblar jämt och är rolig,så man bara knäcker sig...
Lovade att jag skulle ringa dig om det fanns tider ju.
Hoppas din syrra tar eran lilla Sessa så ni kan vara lediga lite.
//Kraam,Sus

Emm Aminah sa...

Petra: Jag lovar att försöka vara mig själv nästa gång vi ses ;) och det hoppas jag blir snart!
Kanske en tjejkväll av något slag utan barnen så att man kan bli sådär härligt fjantig som man blir när man inte behöver ha koll på 3 små troll :)

Sus: Ja, visst är jag helt underbar och hysteriskt rolig, förstår du då chocken när jag varit tyst en hel dag!!! Tack för att du ringde, hoppas vi snart får jobba ihop. Nu när du inte bloggar så har jag ju ingen koll på vad som händer dig och dina barn!!

puss i pannan till er båda

B i t t e sa...

Håller tummarna för att ni får lite egentid, det behöver man. Och raka benen, det vill man ju *s*
Hittade hit efter att du varit hos mig, kommer tillbaka!