Min äldre själsfrände

Idag har varit en såndäringa mellanbra dag.
Inte totalt katastrof, men inte heller så som en bra dag är i disneyfilmer. Hade jag haft filmmusik som ackompanjemang till min dag så kanske den varit lite ljusare, kanske ska testa imorgon att brista ut i skönsång som i en musikal och se om det livar upp lite.

Började dagen på dödens hållplats och hade en relativt trevlig arbetsdag. Fick arbeta på avdelningen som ligger i samma avkrok del av huset som den jag normalt arbetar på. Det gick hyfsat. Hade ingen koll på rutiner eller något, dock kunde jag alla namnen (vilket gör mig stolt och övertygad om att jag kan släppa lite på mina tvångstankar att jag är gammal).
Stackars Miradije fick slita som ett djur. Mitt i alltihopa så återvände min migrän (3:e dagen nu..) och jag ägnade resten av dagen åt att tycka synd om mig själv och högljutt klaga över denna oförrätt. Miradije tog tvätten, disken, dukade fram, dukade av i stort sätt själv, sprang på vartenda larm och gjorde det mesta på morgonen (jag fanns självklart med som maskot och stöd). Stackars Miradije.
Jag däremot ägnade dagen åt det som jag gör bäst - prat och klagomål. Enda vettiga jag gjort är att duscha en äldre dam, rullat hennes hår (jag skulle kunna bli frisör) samt städat damens toalett. Jag upprepar: stackars Miradije.
Hade det varit någon annan jag jobbade med så hade denne slagit mig med något hårt för att sätta fart på mig. Men inte Miradije, hon är lugnet själv och genomsnäll. Jag tycker mycket mycket om Miradije -hon lät mig ömka ifred.

Finns en dam på dödens hållplats som ger färg åt hela stället. Jag tycker så mycket om henne (hon är min äldre själsfrände).
Hon är lika pratglad som mig (kanske tom snäppet värre!), är frikostig med komplimanger och har alltid något vänligt att säga om alla. Och hon är ärlig och uppriktig när hon säger att hon tycker om någon.
Idag har hon klappat och kramat på mig hela dagen, kärleksfullt kallat mig "stolla", berättat hur söt och vacker jag är, klappat mig på magen och frågat när jag ska ha (och sedan bett om ursäkt när jag ärligt svarat att jag inte är gravid utan bara fet) och flera gånger sagt att hon tycker så mycket om mig. Hon har även berättat hur mycket hon trivs på dödens hållplats och att personalen är underbar och att hon trivs så bra där, samt berättat för alla sina väninnor hur fantastiska vi är. Till väninnorna höll hon även ett lovtal efter middagen där hon tackade för trevligt sällskap och för att de fanns i hennes liv eftersom denna dam är så tacksam för alla underbara, fina människor i sin omgivning. Tänk om alla på dödens hållplats kunde vara likadana. Man blir glad av att vara i denna tants närhet, man känner en tacksamhet för allt man har i livet, uppskattar allt lite mer och tycker att små problem - de kan man strunta i för idag är en underbar dag.
Vem behöver ecstasy när man jobbar på ålderdomshem?!


puss i pannan

nusse