onsdag 1 juli 2009

Dedicatio

"Genom hela livet har hon funnits där för mig i alla med - och motgångar.
Hon har tröstat mig när jag varit ledsen, uppmuntrat mig när livet har gått mig emot, skrattat med mig när jag har behövt det och kramat mig när jag som mest behövt det.
Hon har delat alla mina känslor. Hon har hjälpt mig att uppnå mina drömmar, och framför allt har hon hjälpt mig att bli den starka och självständiga individ jag är idag.
Jag är otroligt tacksam övar att hon kommer att finnas vid min sida så länge tiden tillåter.

Precis som alla relationer man har i livet så har vår ändrat sig genom åren. Idag har vi ett ganska jämlikt förhållande till varandra. Mycket p.g.a. att hon gärna är yngre än sina faktiska år och för att jag gärna är äldre än mina 21år. Men även för att vi genom åren lärt oss läsa av varandra och kompromissa när vi har dispyter.

Bråkar gör vi ofta, men det är aldrig mitt fel - bara hennes . Vilket hon tillslut brukar inse.
När vi gnabbas idag så är det oftast för att hon inte riktigt vill inse att jag inte behöver henne på samma vis längre, jag är vuxen nu och har mitt eget liv.

Som tur är bråkar vi aldrig längre stunder innan vi brister ut i skratt.
Vi är så lika på många vis; vi har samma sjuka sorts humor, vi tycker och tänker ganska likt och vi har ett tyst samförstånd som gör att vi förstår varandra utan ord.

Genom åren har vi upplevt mycket tillsammans, trots att vi inte bott ihop någon längre tid, det är med henne jag delar mina käraste minnen. När vi campade i landskrona och vaknade i tältet som var helt vattenfyllt, när vi jobbade på tivoli och hon skulle bjuda en bäver på banan, när vi fick punktering 2 gånger på samma dag och fick sitta och fika med chips utmed vägkanten, när vi var turister på rosengård första gången, när vi festade loss på karnevalen.

Minnena är många och lockar fortfarande ofta till skratt.

Det är svårt att visa tacksamhet och uppskattning för allt hon gjort för mig. Det finns inget att säga, göra eller ge som ens kommer i närheten av den ödmjukhet och kärlek jag känner för henne. Jag bara hoppas att hon vet hur högt jag värderar henne, och att jag alltid kommer att finnas vid hennes sida - så som hon funnits vid min genom åren.

Med dessa korta och förvirrande rader så vill jag tacka den person som hjälpt mig att bli den jag är, som hjälper mig att uppfylla mina drömmar, som alltid är ett otroligt stöd, som vägleder mig i livet. Jag vill tacka den person som är mitt förflutna, min nutid och min framtid.

Detta tal är tillägnat den som gav mig livet.
Min älskade Mamma. "

Detta skrev jag 2006 åt min mamma och läste upp i klassen, kopierade sedan texten och satte i blommor som jag gav till mamma när jag kom hem. Kom att tänka på detta tal när jag via Fatous blogg fann en länk till http://blogg.aftonbladet.se/1/2009/06/veckans-bloggtema-mamma.
En text om hur det är att vara mamma kommer säkert även det komma i framtiden, men i dagens inlägg finns bara plats för väldens bästa mamma - min mamma!

puss i pannan

nusse

1 kommentar:

MojKatile sa...

Hahahahahahahahahahahahahaha

Jaha du!
Ja jag trodde minsann det var mej du menade först tills jagkom till delen om Landskrona! ;-)