Nyvaken, iklädd fluffig morgonrock i fleece och med en rykande kopp kaffe satt jag uppkrupen i soffan och försökte se (linserna fungerar aldrig på morgonen) vad som fanns på Tv.
Plötligt hör jag en harkling. Jag tittade mot dörren och hoppades att det antingen skulle vara en pyssling med en kruka guld, Richard Sjöberg från postkodsmiljonären eller en god fe som skulle ge mig tre önskningar. Men där var ingen. Jag tittade ut mot köket, men även där var det tomt.
Jag började fundera på om jag fått en släng av Schizofreni, eller om jag fortfarande sov och därför inbillade mig saker. Då hördes det igen, en liten men mycket bestämd harkling. Denna gången kunde jag lokalisera vart ljudet kom ifrån. Jag tittade ner mot mitt ben och ett leende lyste upp mitt ansikte. "Hej Holger!".
Blicken Holger gav mig sa att han inte var lika glad över vårt möte. Jag frågade hur det stod till med Holger och hans familj och vad han hade på hjärtat. "Gör dig inte till!" fräste han som svar. Sedan började han berätta att han återigen har tappat bort sin familj och att det inte finns en möjlighet för honom att hitta dem eftersom hans hyresvärd (dvs jag) inte skött röjningen av skogen kring bostaden. Han upplyste mig även om att han fått ett vykort från sin mor. Lite besvärad skruvade jag på mig innan jag mumlade fram ett skamset "vad skrev fru Graff i sitt vykort?"
Med en djup suck satte sig Holger resolut ner på sin lilla rumpa, torkade sig i ögonvrån och började läsa.
"Hej Holger gubben!!
När vi insåg att vi var tvingade att evakuera från tjockisen så letade vi efter dig, vi sökte fram till natten då kamelen som smugglade över oss kom. Nu befinner vi oss på araben, här är varmt och skönt och mer organiserat än hos tjockisen. Vi saknar dig Holger, försök ta dig hit. Skulle det dyka upp problem så kontakta advokaten hos WWF, han hjälper dig. Älskar dig och saknar dig. Puss. Mamsen"
Det dåliga samvetet gjorde sig påmint direkt och jag började trevande att försöka be om ursäkt till Holger. Han höll upp sin klöv och sa åt mig att inte göra mig besvär.
Sedan gav han mig ett kuvert. Jag öppnade det och tog fram pappret som låg i.
Det var en dom. WWF måste ha fantastiska advokater som får igenom ett beslut och utslag utan rättegång. Jag skummade igenom alla paragrafer som var nedpräntade tills jag kom till domslutet.
"...Tingsrätten förpliktigar den åtalade, ****** Martina ******* , att åt Holger Graff utföra en sanering och röjning av omliggande miljöer kring dennes bostad, att anskaffa resedokument och biljetter åt familjen Graff som p.g.a. situationen tvingades att emigrera samt att ersätta Holger Graff med en skälig summa för psykiskt och emotionellt lidande under tidsperioden 29-05-2009-10-06-2009...".
Jag sneglade på Holger och undrade om han var seriös. Han nickade till svar, såg allvarlig ut och sa
"Det är döden att bo här, du är en riktigt usel hyresvärd. Konstigt att din sambo inte har köpt GPS för att hitta rätt"
Jag svalde den lilla stolthet jag har och bad om ursäkt frågade Holger om vi kan börja om vår relation.
Holger tvekade lite först, men när jag övertygat honom om att jag i framtiden kommer att raka mina ben minst en gång i veckan så sträckte han fram en liten klöv mot mig.
"Den som lever får se" mumlade han fram.
Och jag ska verkligen kämpa för att hålla mitt löfte till lille Holger, det började redan nu ikväll. Undrar vem som är gladast över mina numer lena och hårfria ben, sambon eller Holger...
Puss i pannan
nusse
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar