Idag så har min sambo varit väldans flitig. Har haft väldigt ont hela helgen och varit uppe större delen av natten med Aminah, så idag fick jag sova på morgonen medan han tog lilla bus
(sedan att lilla bus övade på att säga bababababa och att ha sina iiiiiiiiiihhh-vrål just när mamman ville sova är inte sambons fel).
Och när jag nyvaken - och mordisk på lilla bus- kom upp så hade han städat köket.
Efter det har han bäddat sängarna, tvättat en maskin tvätt, gjort middag, bakat kaka, tagit hand om Aminah större delen av dagen och varit och handlat pepsi till mig. Ibland är han underbar. Ganska ofta faktiskt, men dagar som denna är de dagar då man kommer ihåg varför man älskar honom så mycket.
På tal om människor man älskar så sitter jag och talar med min Bettie på msn. Saknar henne så mycket att det gör ont ibland. Riktiga vänner finns i hjärtat, och där har min Bettie en stor plats.
Hon ska träffa akhoya Mazen och hans trogna följeslagare Ashot nästa helg. Jag är väldigt avundsjuk. Saknar Bettie jättemycket, finns ingen som får mig att skratta så mycket som hon.
Jag skrattar iofs mer åt Bettie än med Bettie eftersom hon har en väldigt skön personlighet.
Och jag är glad att hon tar hand om min bästa kompis Serena (Betties kusin som snart fyller 7). Önskar att jag kunde varit med dem, men som Bettie snällt har berättat för Serena så om det hade funnits t-bana hela vägen ner till mig så hade de hunnit slå ihjäl varandra innan de var framme eftersom Serenas tålamod tryter efter runt 5 stationer.
Serena är en tuff liten tjej som retar gallfeber på Bettie, och jag kan verkligen inte förstå varför. Sötare tjej än Serena får man leta efter. Snäll som en ängel är det lilla livet.
Bettie och jag lärde känna varandra när vi började samtidigt på teleperformance på st eriksplan. Sedan var det som att vi satt ihop. Gick Bettie och hämtade te så hämtade jag te, skulle jag ut och röka då följde Bettie med, tyckte jag illa om någon så tyckte Bettie illa om samma person.
Bettie vet mer om mig än många andra. Hon är som en mänsklig dagbok. Och hon är en utav de få människor som behövt uthärda att handla med mig. Hon har verkligen ställt upp min Bettie.
Något som är heligt för mig är Mc Donalds på centralen. Det är mitt och Betties. Många viktiga saker har sagts där och bestämts där.
Och akhoya Mazen. Det finns inte ord att beskriva honom. Man blir så lugn av att umgås med honom, klockan tickar iväg och man känner inte stress eller problem. Han är ett mänskligt valium! Och det bästa är att han alltid håller med mig när alla de andra gaddar ihop sig. Jag och akhoy mot klabbet!
När vi var i Stockholm efter nyår så träffades vi inte så mycket tyvärr eftersom akhoya Mazen inte har normal dygnsrytm. Vi skyller denna dygnsrytm på Ashot och syndigt leverne.
Önskar att jag kunde följt med Bettie och akhoya Mazen nästa helg. Bara suttit och pratat och haft kul. Skrattat åt Bettie när Bettie hade börjat svamla efter ett tag. Och garvat åt akhoya Mazens filosofiska uttalanden. Det hade varit underbart. Ett andrum i den trista vardagen.
(sedan att lilla bus övade på att säga bababababa och att ha sina iiiiiiiiiihhh-vrål just när mamman ville sova är inte sambons fel).
Och när jag nyvaken - och mordisk på lilla bus- kom upp så hade han städat köket.
Efter det har han bäddat sängarna, tvättat en maskin tvätt, gjort middag, bakat kaka, tagit hand om Aminah större delen av dagen och varit och handlat pepsi till mig. Ibland är han underbar. Ganska ofta faktiskt, men dagar som denna är de dagar då man kommer ihåg varför man älskar honom så mycket.
På tal om människor man älskar så sitter jag och talar med min Bettie på msn. Saknar henne så mycket att det gör ont ibland. Riktiga vänner finns i hjärtat, och där har min Bettie en stor plats.
Hon ska träffa akhoya Mazen och hans trogna följeslagare Ashot nästa helg. Jag är väldigt avundsjuk. Saknar Bettie jättemycket, finns ingen som får mig att skratta så mycket som hon.
Jag skrattar iofs mer åt Bettie än med Bettie eftersom hon har en väldigt skön personlighet.
Och jag är glad att hon tar hand om min bästa kompis Serena (Betties kusin som snart fyller 7). Önskar att jag kunde varit med dem, men som Bettie snällt har berättat för Serena så om det hade funnits t-bana hela vägen ner till mig så hade de hunnit slå ihjäl varandra innan de var framme eftersom Serenas tålamod tryter efter runt 5 stationer.
Serena är en tuff liten tjej som retar gallfeber på Bettie, och jag kan verkligen inte förstå varför. Sötare tjej än Serena får man leta efter. Snäll som en ängel är det lilla livet.
Bettie och jag lärde känna varandra när vi började samtidigt på teleperformance på st eriksplan. Sedan var det som att vi satt ihop. Gick Bettie och hämtade te så hämtade jag te, skulle jag ut och röka då följde Bettie med, tyckte jag illa om någon så tyckte Bettie illa om samma person.
Bettie vet mer om mig än många andra. Hon är som en mänsklig dagbok. Och hon är en utav de få människor som behövt uthärda att handla med mig. Hon har verkligen ställt upp min Bettie.
Något som är heligt för mig är Mc Donalds på centralen. Det är mitt och Betties. Många viktiga saker har sagts där och bestämts där.
Och akhoya Mazen. Det finns inte ord att beskriva honom. Man blir så lugn av att umgås med honom, klockan tickar iväg och man känner inte stress eller problem. Han är ett mänskligt valium! Och det bästa är att han alltid håller med mig när alla de andra gaddar ihop sig. Jag och akhoy mot klabbet!
När vi var i Stockholm efter nyår så träffades vi inte så mycket tyvärr eftersom akhoya Mazen inte har normal dygnsrytm. Vi skyller denna dygnsrytm på Ashot och syndigt leverne.
Önskar att jag kunde följt med Bettie och akhoya Mazen nästa helg. Bara suttit och pratat och haft kul. Skrattat åt Bettie när Bettie hade börjat svamla efter ett tag. Och garvat åt akhoya Mazens filosofiska uttalanden. Det hade varit underbart. Ett andrum i den trista vardagen.
Min Bettie :-)
puss i pannan
nusse
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar