mamma är lik sin mamma...

Det är en liten uträknande dotter jag har. Kan inte förstå vem hon ärvt det av då hennes mamma är så änglalik och hennes pappa..tja han är ju man.
Inte nog med att lilla bus insett att hon är söt som en sockerbit och rolig som få. Hon har även börjat försöka manipulera och fjäska för folk.

Just nu är min dotter inne i en Astrid lindgren period. Kan inte påstå att jag är glad åt detta då jag själv inte är så glad i dessa filmer. Men lilla bus avgudar dem. Från morgon till kväll så ger hon direktiv om vilka filmer hon vill se. Mamman försöker förtvivlat begränsa det till 2 filmer om dagen. När vi kompromissat klart brukar det sluta på fyra. Mer än så klarar inte mamman av.

Idag så har öronen varit ur funktion på lilla bus och mamman bestämde då att det var filmförbud. Dottern frös fast och såg ut som ett levande frågetecken och ifrågasatte varför.
"För att du inte lyssnar Aminah, och för att du har skrikit och bråkat hela dagen" var det otroligt pedagogiska svaret.
Efter en stunds funderande så satte hon på charmen, la huvudet på sne och sa "men mamma nu är du tokig!".
Morrade lite till svar och upprepade flera gånger att det blir minsann ingen film för att hon inte varit snäll.

Det var som att trycka på en knapp. Vips så kom det en liten bortbyting. Hon såg precis likadan ut som min dotter, men det kan inte inte varit. Komplimanger, beröm och kärleksförklaringarna haglade!
"åh mamma du är så snygg!"."mmm mamma vilken god mat jag fick idag, den är jättegod!". "Mamma din rumpa är så söt!". "mamma jag älskar dig...mest i hela världen!". "Åh mamma, min mamma, du är så snäll". "men herregud mamma så snygg du är!! du har så fina kläder (pyjamas!)".
Tyckte om den lilla bortbytingen som satt där änglalik och höjde självkänslan. Kände hur hjärtat växte lite, hur jag älskade denna lilla krulliga varelse som uppenbarligen dyrkade mig. Kände mig stolt över att ha burit henne i magen, att legat helt drogad när de tog ut henne, att lyckats med att få henne att överleva hittills.

Men som med det mesta i livet hade det en bakhake. Jag borde sett det komma. Jag borde anat. Men i mitt lyckorus över att vara snygg i pyjamas och att någon uppmärksammat min rumpa och dessutom lovordat mig och bedyrat sin kärlek till mig så var jag aningslös. Jag var helt enkelt inte beredd. Då gick hon till attack hårt och brutalt.

Med stora fina bruna rådjursögon med täta långa fransar. Med sitt solskensleende som gör att isen runt mammans beslutsamhet smälte och med socker i rösten så högg hon en kniv i bröstet på mig. Hon gjorde stora sprickor i min mammafasad.
"Mamma kan vi titta på bullerbyn nu?".

Inte ett minne av mina hot fanns kvar, enbart det sockersöta fjäsket och det lilla änglalika ansiktet. På små moln gick jag fram och satte på DVDn. När jag vänder mig om så står lilla bus där med ett stort leende. "nu är jag snäll igen mamma!".
Då slog det mig. I slowmotion så såg jag mig själv, mina hot och hur övertygande jag varit tidigare under dagen. En mamma som verkligen sätter gränser och lär sin 2åring vem som bestämmer. Var fanns den mamman nu?!

Jag kände mig som en svag människa, en ynklig mamma. Lilla bus är två år gammal. Och överlistar sin mamma. Hela min världsbild blev ifrågasatt en kort stund. Sakta blev jag nedplockad på jorden. Gjorde det som alla mammor hade gjort i samma situation och försökte lura min dotter. Försökte förtvivlat mata henne med lögnen "du-får-titta-bara-för-att-din-mamma-är-så-snäll!" men såg på hennes höjda ögonbryn att hon innerst inne tänkte "yeah right mamma, jag ÄGER".

För att samla mig en kort stund och fortsätta den mentala dansen med min dotter så gjorde jag en kopp cappuccino och gick ut och rökte. Hämdlystet började jag planera nästa drag. Jag måste ligga steget före och överlista henne. Blir det mer sprickor i mammafasaden så kraklerar allt. Inte fler gånger ska hon manipulera mig på det viset.

Satte mig i soffan för att trösta mig en sväng med att läsa om andras olycka på facebook. Då kommer lilla bus försiktigt och kryper upp. Hon pussar och kramar och berättar att hon älskar mig mest i hela världen och att jag är så söt, snäll och snygg och bedyrar att jag är nummer ett i hennes liv. Ser i mitt inre hur solen tittar fram bakom de mentala molnen. Kanske är hon inte så uträknande iaf.
"Mamma jag vill ha rån och gurka".
Fan! jag gick på det igen, ungen har lärt sig hur hon ska göra. Mitt liv är över. Welcome to hell dear mum, welcome!

Sedan slår det ner i tanken. Glödlampan tänds och mungiporna dras ofrivilligt mot öronen. Jag drar lilla trollungen intill mig och pussar och kramar på henne. Berättar att jag älskar henne mest i hela världen och att hon är den sötaste som finns.
Hon är ju en kopia av mor och mormor.
De forsmanska djävulsgenerna har tagit sig över till ytterligare en generation.
Härligt att se att hon är mamma upp i dagen!!

puss i pannan

nusse