Jag är hemma. Jag är i mitt sthlm. Och jag njuter för fullt.
Sambon har frågat flera gånger om vi inte ska göra något, skansen, gröna lund, aquaria eller något annat turistaktigt. Men jag är fullkomligt nöjd med att bara umgås med nära och kära i norsborg och åkersberga. Aminah lika så.
Igår fyllde min lilla flicka två år. Jag har svårt att inse att det är två år sedan jag plågade mig igenom både det ena och det andra innan jag fick kejsarsnitt. Två år sedan jag dränkte sambons skor i fostervatten, två år sedan syrran åt snickers och drack cola medan hon studerade mitt underliv likt en gynekolog. Två år sedan lilla bus plockades ut från magen och satt och stirrade på mig med stora svarta ögon. Hon såg precis ut som min gamla arbetskamrat Anya. En liten, liten Thailändsk sumo. Det finaste jag sett.
Nu är hon stor min flicka, kan både hoppa och räkna till tio. Och hon pratar nästan lika mycket och ofta som sin mamma, både på arabiska och svenska. Årets sommarplåga är lille katt, men lilla snigel ligger stadigt etta på topplistan. Man får inte längre hjälpa henne med tänderna, inte heller skor eller byxor. Däremot får man gärna pussa, krama, kasta boll och sjunga. Hon älskar att hjälpa till i köket trots att hon fortfarande inte tycker om att äta. Det enda som ibland kan gå ner är nudlar och nuggets till frukost.
Hon tar hand om sina dockor med överdriven varsamhet, tills de slutar lyssna på henne. Då förkunnar hon att "sitt stilla, annars trillar du och slår dig", innan hon illvilligt puttar ner dem på golvet och säger "var det jag sa!".
Hon har blivit stor min lilla flicka.
Igår på sin födelsedag blev hon bortskämd, mer än i vanliga fall. Då fick hon låna bodylotion som hon tjatat om i flera månader, hon fick lov att använda lite hello kitty parfym och fick två snabba drag med ögonskugga. Stolt valde hon klänning och satte på sig sitt nya rosa halsband, bad om att få sätta upp håret och ville att vi skulle tvätta av hennes fina rosa foppisar med blommor på för att hon skulle vara fin. När hon var festklar berättade hon att vi skulle åka.
Vi firade henne i norsborg hos våran underbara familj där. Mamma B hade lagat ma´loube och alla var samlade. Lilla bus lyckades få "tant" Zenaa att gå ut och gunga med henne och var överlycklig. Själv roade jag mig med en bok som jag läser just nu. Efter mat, disk, rökning, kaffe och chai så var det dags för tårta. Aminah satt snällt i soffan och klappade händerna och sjöng med när vi sjöng ja må hon leva. När vi sedan skulle sjunga den arabiska versionen så krävde hon att vi istället skulle sjunga lilla snigel. För de som aldrig testat så kan jag lova att det är väldigt komiskt när en grupp på 11 personer i åldrarna 15-45 sjunger lilla snigel. Hon försökte få alla att sjunga lille katt också, men när de tog ton så sa mamman stopp.
När ljusen var tända på tårtan så berättade lilla bus förtvivlat att hon inte kunde blåsa ut dem, men efter demonstration av pappan och påhejningar och en massa uppmuntrande rop och klappningar så klarade hon av denna stora bedrift. 9 gånger.
Tårta ville hon inte äta, inte heller kakor och glass. Men paketen var uppskattade!!
Av pappa fick hon ett piano -som pappan säkert ville ha mest för egen del! (batterierna ska ut från pianot samma dag som pappan börjar jobba!), av mamman lite nya dockkläder som var för stora samt handväska och solglasögon (som hon älskade!! har tom sovit med dem inatt!!). Av faster Nasima och Yaroub fick hon docka och hello kitty "fläkt" med godis.
Höjdpunkten var när hon öppnade dockan och vrålade så hela norsborg hörde det "ååh en lilla hönan!!!". Det var en lyckad dag!! Stort tack till både Norsborg och Åkersberga som förgyllde hela hennes dag.
I övrigt händer det inte så mycket. Vi glömmer tid och rum och bara finns. Inte många dagar kvar nu tills vi behöver åka hem till den trista verkligheten igen :-( Tills dess ska vi äta gott, umgås med nära och kära och bara njuta.
puss i pannan
nusse
Sambon har frågat flera gånger om vi inte ska göra något, skansen, gröna lund, aquaria eller något annat turistaktigt. Men jag är fullkomligt nöjd med att bara umgås med nära och kära i norsborg och åkersberga. Aminah lika så.
Igår fyllde min lilla flicka två år. Jag har svårt att inse att det är två år sedan jag plågade mig igenom både det ena och det andra innan jag fick kejsarsnitt. Två år sedan jag dränkte sambons skor i fostervatten, två år sedan syrran åt snickers och drack cola medan hon studerade mitt underliv likt en gynekolog. Två år sedan lilla bus plockades ut från magen och satt och stirrade på mig med stora svarta ögon. Hon såg precis ut som min gamla arbetskamrat Anya. En liten, liten Thailändsk sumo. Det finaste jag sett.
Nu är hon stor min flicka, kan både hoppa och räkna till tio. Och hon pratar nästan lika mycket och ofta som sin mamma, både på arabiska och svenska. Årets sommarplåga är lille katt, men lilla snigel ligger stadigt etta på topplistan. Man får inte längre hjälpa henne med tänderna, inte heller skor eller byxor. Däremot får man gärna pussa, krama, kasta boll och sjunga. Hon älskar att hjälpa till i köket trots att hon fortfarande inte tycker om att äta. Det enda som ibland kan gå ner är nudlar och nuggets till frukost.
Hon tar hand om sina dockor med överdriven varsamhet, tills de slutar lyssna på henne. Då förkunnar hon att "sitt stilla, annars trillar du och slår dig", innan hon illvilligt puttar ner dem på golvet och säger "var det jag sa!".
Hon har blivit stor min lilla flicka.
Igår på sin födelsedag blev hon bortskämd, mer än i vanliga fall. Då fick hon låna bodylotion som hon tjatat om i flera månader, hon fick lov att använda lite hello kitty parfym och fick två snabba drag med ögonskugga. Stolt valde hon klänning och satte på sig sitt nya rosa halsband, bad om att få sätta upp håret och ville att vi skulle tvätta av hennes fina rosa foppisar med blommor på för att hon skulle vara fin. När hon var festklar berättade hon att vi skulle åka.
Vi firade henne i norsborg hos våran underbara familj där. Mamma B hade lagat ma´loube och alla var samlade. Lilla bus lyckades få "tant" Zenaa att gå ut och gunga med henne och var överlycklig. Själv roade jag mig med en bok som jag läser just nu. Efter mat, disk, rökning, kaffe och chai så var det dags för tårta. Aminah satt snällt i soffan och klappade händerna och sjöng med när vi sjöng ja må hon leva. När vi sedan skulle sjunga den arabiska versionen så krävde hon att vi istället skulle sjunga lilla snigel. För de som aldrig testat så kan jag lova att det är väldigt komiskt när en grupp på 11 personer i åldrarna 15-45 sjunger lilla snigel. Hon försökte få alla att sjunga lille katt också, men när de tog ton så sa mamman stopp.
När ljusen var tända på tårtan så berättade lilla bus förtvivlat att hon inte kunde blåsa ut dem, men efter demonstration av pappan och påhejningar och en massa uppmuntrande rop och klappningar så klarade hon av denna stora bedrift. 9 gånger.
Tårta ville hon inte äta, inte heller kakor och glass. Men paketen var uppskattade!!
Av pappa fick hon ett piano -som pappan säkert ville ha mest för egen del! (batterierna ska ut från pianot samma dag som pappan börjar jobba!), av mamman lite nya dockkläder som var för stora samt handväska och solglasögon (som hon älskade!! har tom sovit med dem inatt!!). Av faster Nasima och Yaroub fick hon docka och hello kitty "fläkt" med godis.
Höjdpunkten var när hon öppnade dockan och vrålade så hela norsborg hörde det "ååh en lilla hönan!!!". Det var en lyckad dag!! Stort tack till både Norsborg och Åkersberga som förgyllde hela hennes dag.
I övrigt händer det inte så mycket. Vi glömmer tid och rum och bara finns. Inte många dagar kvar nu tills vi behöver åka hem till den trista verkligheten igen :-( Tills dess ska vi äta gott, umgås med nära och kära och bara njuta.
puss i pannan
nusse
Aminah 2008-07-22
2 kommentarer:
Grattis till lilla Aminah på hennes stora dag! Skrev det på fb men skriver det här med :) Ni verkar ha väldigt mysigt uppe i Sthlm, alltid lika kul att läsa din blogg Martina! Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte gå in här varje dag och spanar efter en ny uppdatering ;) Kram!!
Mosters lilla mysunge!
Ja du... Det var en upplevelse! ;-)
När ska vi göra om det???
Skicka en kommentar