Jaha då var dagen äntligen över. Ett år äldre och inte ett dyft varken vackrare eller visare. Tycker inte om att fylla år, man blir bara påmind om hur kort livet är. Känns som igår man försökte nå upp till köksbordet och pappa och hans kompisar skrattande sa "du får växa lite pluntan så att du når kakorna". På den tiden gick allt så långsamt och varje dag var en besvikelse när man inte tyckte att man växte. Dagen då man äntligen nådde upp så fanns det klart inga kakor. Då började projektet "kunna-stjäla-glass-ur-frysen-utan-att-mamma-skäller-för-mycket". I dagsläget så växer man alldeles för fort, ansvar och "vuxenhet" växer i samma takt.
Idag när jag suttit och tänkt på året som gått så tänkte jag mest på lilla bus och hennes framsteg, hur fort året har gått och hur mycket jag saknar bebistiden.
Sedan slog det mig.
Min dotter gör framsteg varje dag, men under ett helt år har jag inte kommit vidare i livet. Står och stampar på samma ställe och tar inte ens initiativ till att utvecklas. Det måste bli ändring på det under 2010. Man är sin egen lyckas smed sägs det. Kanske dags att börja pröva saker utan att vara rädd för att misslyckas. Att jag valde att säga upp mig från jobbet är ett första steg, börja studera var nästa, operationen ett tredje och att vi överväger att flytta utomlands ett fjärde. Många bäckar små mynnar ut i hav, så nästa år kanske jag reflekterar över livet och inser att jag faktiskt lyckats med något jag företagit mig. Jag hoppas på det.
Satt med sambon tidigare ikväll och tittade igenom mailet han fått från malaysia, gick igenom och pratade hur vi skulle göra osv. Då fastnade mina ögon på avsändarens mail. "Mutaz, brukar inte stora företag ha företagsmail ist för gmail?". Vi tyckte båda att det var konstigt och började googla på företaget och telefonnummer osv. Efter en stunds efterforskningar så tog vi beslutet att ignorera mailet han fått eftersom det troligtvis är ett s.k. "fake offer". Ett mail där man lockas och luras till att sätta in pengar eller lämna ut information om sitt VISA-kort. Har varit så flera gånger nu. För någon vecka sedan så fick han brev till jobbet från något s.k. lotteri i spanien som hävdade att han blivit miljonär och ville ha kontouppgifter, när han kom hem låg det ett likadant i brevlådan. Och otaliga mail har trillat in i hans inkorg sista tiden med liknande innehåll. De som skickar mailen skulle bara veta att hans konto länsas av mig varje månad.
Från en sak till en annan så beställde jag filmer till lilla bus häromdagen Eller i ärlighetens namn så beställde jag nostalgifilmer som jag ville se. Trodde verkligen hon skulle tycka om "bombompa" med svenskt tal och djur osv. Men inte då. Mamman satte nöjd på "Fievel åker till Amerika", plockade fram lite ostbågar, puffade kuddarna i soffan och mutade dottern att komma och sitta hos mamma. Det gick bra i ungefär 2 min. Sedan krånglade sig lilla bus ner på golvet och ställde sig att stirra på sina tår. Efter några dramatiska suckar och ett väldans pressande fick hon fram två tårar, vänder ansiktet mot sin mamma och aktiverar "valp-ögonen". Sedan piper hon ur sig ett ynkligt "bombompa" (bolibompa) och pekar med ett darrande finger på TV:n. Förtvivlat gömde jag fjärrkontrollen under rumpan (det syns absolut ingenting när man gömmer något under min falafel-rumpa!) och tittade på henne och sa "det är bolibompa Aminah. Du TYCKER OM denna bolibompa!". Åter igen aktiverade hon ögonen och mumlade med munnen full med ostbågar "bombompa". "Nej hönan. Nu tittar vi på denna bolibompan för den är BRA...ooohh kolla kissen, titta lilla kissen...". Då ändrades hela lilla bus ansikte, man riktigt såg att hon tänkte "försöker du idiotförklara mig din jävel, jag skiter väl i din kisse". Sedan kom det. Jag blir lika rädd varje gång min dotter tappar humöret. Det är som att se exorcisten. Med ett illvrål och ostbågar flygande ur munnen så vrålade hon "makapaka!!!!".
För de som har missat vad Makapaka är för något så är det en...figur...i ett barnprogram som heter drömmarnas trädgård. Jag är övertygad om att detta barnprogram är producerat av folk som äter för mycket mediciner, eller som lever på LSD. Hur i hela friden man kan komma på att göra ett sådant barnprogram går över min tankeförmåga. Och det värsta är att lilla bus älskar, och då menar jag älskar, detta jävla program!! Men imorgon ska jag omvända henne. Imorgon ska jag tvinga min dotter att titta på svärdet i stenen, har vi tur kommer filmerna från ginza med och då ska vi titta på gullivers resor och my little pony tills ungen tycker om det. Ska jag och min dotter kunna ha en TV-relation ihop i framtiden så måste hon lära sig att tycka om tecknat. Och inte det moderna tecknade som är fyrkantigt (tex disneys tarzan) utan gammalt hederligt tecknat (typ törnrosa). Hon har inget val!!
Idag när jag suttit och tänkt på året som gått så tänkte jag mest på lilla bus och hennes framsteg, hur fort året har gått och hur mycket jag saknar bebistiden.
Sedan slog det mig.
Min dotter gör framsteg varje dag, men under ett helt år har jag inte kommit vidare i livet. Står och stampar på samma ställe och tar inte ens initiativ till att utvecklas. Det måste bli ändring på det under 2010. Man är sin egen lyckas smed sägs det. Kanske dags att börja pröva saker utan att vara rädd för att misslyckas. Att jag valde att säga upp mig från jobbet är ett första steg, börja studera var nästa, operationen ett tredje och att vi överväger att flytta utomlands ett fjärde. Många bäckar små mynnar ut i hav, så nästa år kanske jag reflekterar över livet och inser att jag faktiskt lyckats med något jag företagit mig. Jag hoppas på det.
Satt med sambon tidigare ikväll och tittade igenom mailet han fått från malaysia, gick igenom och pratade hur vi skulle göra osv. Då fastnade mina ögon på avsändarens mail. "Mutaz, brukar inte stora företag ha företagsmail ist för gmail?". Vi tyckte båda att det var konstigt och började googla på företaget och telefonnummer osv. Efter en stunds efterforskningar så tog vi beslutet att ignorera mailet han fått eftersom det troligtvis är ett s.k. "fake offer". Ett mail där man lockas och luras till att sätta in pengar eller lämna ut information om sitt VISA-kort. Har varit så flera gånger nu. För någon vecka sedan så fick han brev till jobbet från något s.k. lotteri i spanien som hävdade att han blivit miljonär och ville ha kontouppgifter, när han kom hem låg det ett likadant i brevlådan. Och otaliga mail har trillat in i hans inkorg sista tiden med liknande innehåll. De som skickar mailen skulle bara veta att hans konto länsas av mig varje månad.
Från en sak till en annan så beställde jag filmer till lilla bus häromdagen Eller i ärlighetens namn så beställde jag nostalgifilmer som jag ville se. Trodde verkligen hon skulle tycka om "bombompa" med svenskt tal och djur osv. Men inte då. Mamman satte nöjd på "Fievel åker till Amerika", plockade fram lite ostbågar, puffade kuddarna i soffan och mutade dottern att komma och sitta hos mamma. Det gick bra i ungefär 2 min. Sedan krånglade sig lilla bus ner på golvet och ställde sig att stirra på sina tår. Efter några dramatiska suckar och ett väldans pressande fick hon fram två tårar, vänder ansiktet mot sin mamma och aktiverar "valp-ögonen". Sedan piper hon ur sig ett ynkligt "bombompa" (bolibompa) och pekar med ett darrande finger på TV:n. Förtvivlat gömde jag fjärrkontrollen under rumpan (det syns absolut ingenting när man gömmer något under min falafel-rumpa!) och tittade på henne och sa "det är bolibompa Aminah. Du TYCKER OM denna bolibompa!". Åter igen aktiverade hon ögonen och mumlade med munnen full med ostbågar "bombompa". "Nej hönan. Nu tittar vi på denna bolibompan för den är BRA...ooohh kolla kissen, titta lilla kissen...". Då ändrades hela lilla bus ansikte, man riktigt såg att hon tänkte "försöker du idiotförklara mig din jävel, jag skiter väl i din kisse". Sedan kom det. Jag blir lika rädd varje gång min dotter tappar humöret. Det är som att se exorcisten. Med ett illvrål och ostbågar flygande ur munnen så vrålade hon "makapaka!!!!".
För de som har missat vad Makapaka är för något så är det en...figur...i ett barnprogram som heter drömmarnas trädgård. Jag är övertygad om att detta barnprogram är producerat av folk som äter för mycket mediciner, eller som lever på LSD. Hur i hela friden man kan komma på att göra ett sådant barnprogram går över min tankeförmåga. Och det värsta är att lilla bus älskar, och då menar jag älskar, detta jävla program!! Men imorgon ska jag omvända henne. Imorgon ska jag tvinga min dotter att titta på svärdet i stenen, har vi tur kommer filmerna från ginza med och då ska vi titta på gullivers resor och my little pony tills ungen tycker om det. Ska jag och min dotter kunna ha en TV-relation ihop i framtiden så måste hon lära sig att tycka om tecknat. Och inte det moderna tecknade som är fyrkantigt (tex disneys tarzan) utan gammalt hederligt tecknat (typ törnrosa). Hon har inget val!!
Vad mamman ville se...
Vad lilla bus vrålade efter...
puss i pannan
nusse
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar