söndag 29 november 2009

Hjärtat är sönder och det hjälper inte med plåster

Sitter hos mamma, mutaz har precis gått.
Telefonen ringer igen. Nyfikna människor som inte ringt mig på evigheter som ringer för att snoka för att kunna vara först med att sprida ut varför vi separerar. Jag vill inte. Jag vill inte att alla ska prata, jag vill inte att vi ska vara den stora nyheten under november månad. Jag måste få landa själv först, förstå själv först och stå emot känslorna jag har innan jag kan bemöta alla andras åsikter.

Jag kan inte klaga på Mutaz som sambo, jag kan definitivt inte heller klaga på honom som pappa. Och jag säger ärligt att mitt liv kommer bli skitjobbigt i framtiden. Det kommer bli jobbigt att vara ensamstående, det kommer bli jobbigt att inte ha någon att dela vardagen med, det kommer bli jobbigt ekonomiskt, det kommer bli jobbigt att inte ha körkort, det kommer bli jobbigt att förlita sig på släkt och vänner. Det kommer bli skitjobbigt.
Just nu är det jobbigast att alla pratar dåligt om Mutaz, för jag kan inte hålla med om de åsikterna. Han har varit underbar i 3½år. Och det är det som gör det så jobbigt.

Idag har han varit här en lång stund. Vi har pratat mycket utan att komma fram till något annat än att jag tycker det är jobbigt att bo hos min familj och att jag inte vet hur jag ska lösa framtiden. Mutaz vet nog inte vad han vill utan att hoppas att allt trots allt ska lösa sig. Det gör det inte. Jag har bestämt mig.
Först får vi lösa boende och det ekonomiska. Hur det nu ska gå. Jag håller tummarna för att det löser sig, att jag på något sätt kan lösa det med jobbet så att jag kan jobba. Vill inte gå arbetslös.
Måste ringa facket, tror att jag har glömt betala för 2 månader. Måste lösa allt det praktiska innan jag kan ta itu och bemöta mina känslor.

Men detta är jobbigt. Kärleken finns kvar och det sliter mitt hjärta itu. Det är inte längre vi.
Tårarna forsar igen och jag saknar honom så det gör ont.

puss i pannan

nusse

5 kommentarer:

Sus sa...

Usch så jobbigt,gumman..
Hoppas det löser sig på bästa sätt för er alla.
Det är alltid jobbigt att separera,inte minst när man har barn.
Kram till dig och Sessan.

Petra sa...

stor kram

Emm Aminah sa...

Tack till er båda :-)

Anonym sa...

Tråkigt att höra. Hoppas allt ordnar sig. Undrar vad som har hänt (?)

Kram

Emma sa...

Gumman! Du ska veta att jag tänker på dej.
Hörde att du skulle jobba idag & hoppas de hjälper dig att skingra tankarna lite.

Många Kramar