Så att ni vet att jag lever

Veckan i stockholm var helt underbar!
Det var skönt att släppa allt här hemma och bara få rå om varandra lite, att äntligen ha tid för varandra. Känns som att vi har det allt för sällan.
Det var också skönt med miljöombyte, att kunna gå ut och faktiskt se andra människor. Trodde ett tag att jag, sambon och lilla bus var de enda som överlevt en stor katastrof. Tills jag tittade på klockan och såg att den var 18.05 och då insåg jag varför byhålan var helt tom. Det var ju "sent" på kvällen.

Vi ägnade veckan i sthlm åt att umgås med vänner (tyvärr kunde inte Bettie denna veckan), shopping, massa god mat och skansen.
Tog bilder på skansen som jag skulle lagt in, men självklart så krånglar kameran och kan inte installeras utan en installations skiva som vi lyckats tappa bort. Så vi får se när bilder från skansen kommer. Väntar även på silvija som skulle kommit med min USB-kabel till telefonen för ca 4 veckor sedan (grrrrrr) för att kunna lägga in filmer på lilla bus när hon går. Min lilla flicka som är sötast i världen när hon tultar fram och skäller.

Kort inlägg blev det idag,ville mest visa att jag lever. Är otroligt trött efter jobbet och har helvetes-schema denna veckan.
Känner inte alls för det, vill vara hemma med sambon nu när han äntligen är hemma.
Tur att Sus jobbar imorgon så att tiden går lite fortare. Helt underbar person!
Ska försöka bättra på bloggandet framöver, men lovar inget...

puss i pannan

nusse

ps: Min Mensur är snart hemma. Just nu saknar jag det lilla kräket något enormt!!