Jag har ingen nytta alls av att känna Mensur

Jag nämnde i ett tidigare inlägg att jag skulle på intervju igår. Det började inte bra. Jag hade (ca 5 sek efter jag fått samtalet att jag var kallad till intervju) glömt om hon sa 10.30 eller 11.00. Jag chansade på 11 eftersom det kändes som en bra och riktig tid.
11.40 ringde telefonen och rösten i andra änden harklade sig lätt och sa "du hade möte med mig för 10 minuter sedan". Panik!!
Ringde till mamma och bad henne komma ner fort, efter 15 min ringde jag henne igen och fick veta att hon var i rondellen. Slängde en blick på lilla bus och sa till mamma att jag rusade till mötet så länge. Min fina lilla flicka. Hemma själv i 2 minuter redan vid 10 månader.

När jag smått svettig, nervös och otroligt generad kom till administrationen så körde jag in huvudet i första bästa dörr och frågade efter tjejen som jag skulle träffa. Det visade sig att hon satt i nästa dörr som var ca 15 cm bort. När jag kom in på hennes kontor så var jag så nervös att jag inte la märke till att det låg en telefon på stolen där jag tänkte placera min ändalykta, Sabina som tjejen hette gjorde mig uppmärksammad på detta när hon med aningen panik i rösten sa "vänta ska jag flytta telefonen".

Sedan började hon fråga om utbildning och arbetserfarenhet osv och jag försökte svara utan att låta som en idiot. Bad om ursäkt för att jag kommit försent genom att förklara att eftersom Mensur meddelat mig att de redan hade alla vikarier de behöver så trodde han inte att jag skulle bli kallad på intervju. Och när hon sedan ringde så blev jag så förvånad att jag fick för mig att det var kl 11. Kan ju bara påpeka för Mensur att hon inte såg ett dugg imponerad ut över vår bekantskap. Inte då och inte de andra gångerna jag nämnde honom heller.

Hon berättade då att hon redan hade schema osv till mig, men att de vill att jag går brevid först, att man har personliga arbetskläder, hygienkrav osv. Sedan frågade hon mig om jag kunde lösa det med Aminah. Självklart! svarade jag henne med positiv röst.
Så jag jobbar måndag, tisdag, torsdag nästa vecka (onsdag ska jag till kirurgen) och sedan får vi se vad som händer. Får försöka lösa allt med Aminah när jag får fler tider. Och jag hoppas att det går att lösa. Annars får jag snällt be om ursäkt och tacka nej. Om allt löser sig med lilla bus så har jag jobb från mitten av sommaren fram till åtminstonde v 35.

På tal om lilla bus, hon har tagit sina första steg. Hela två stycken när hon försökte fånga morfars hund. Stackars hund.
Hon har även lärt sig att säga bovov, hon säger det dock inte när hon ser en hund. Utan till vår fluga som flyttat in. Vi har inte hjärta att döda lilla bus första husdjur, som hon uppenbarligen älskar jättemycket, så den får snällt bzzzza runt och bli fetare på de smulor den hittar.

Och på tal om att öka i vikt, så var vi på BVC idag för att se om lilla bus gått upp i vikt. När vi var där sist så hade hon gått ner. Men idag fick vi det glädjande beskedet att hon på en månad gått upp 700g, det lönar sig med fet yoggi, bananer och glass. Nu håller vi tummarna för att hon fortsätter öka som hon ska.

Min syster opereras på tisdag (jag är inte alls avundsjuk), jag träffar kirurgen på onsdag.
Det känns som att det finns mycket att vara nervös över nästa vecka.
Jobb, ordna allt med lilla bus och lämna bort henne längre stunder för första gången, syrran ska opereras, jag ska träffa kirurgen och få min dom, jag måste se till att inte hushållet förfaller. Och viktigast av allt jag ska komma ihåg att andas.

puss i pannan

nusse