GPS till lilla bus

Jag kan inte ljuga och säga att jag har ett bra lokalsinne, men jag kan stolt säga att jag har bättre lokalsinne än min sambo. Han skulle lätt kunna gå vilse i en konsumbutik.
Tyvärr har jag insett att min dotter troligtvis ärvt detta från sin far.
Nu när hon har lärt sig att åla så ålar hon vilse nämligen.

Satt i godan ro härromdagen och pillade med datorn, min lilla självgående dammsugare låg på golvet och lekte med sina leksaker. Jag började läsa på aftonbladet för att se om jag är kändis ännu

(vilket jag för övrigt inte är) när min dotter plötsligt lägger upp ett illvrål. Jag börjar leta efter lilla bus, men hittar henne inte. Då plötsligt får jag syn på henne under spjälsängen där hon lyckats ta sig in. Jag lyfter på sängen och fiskar ut henne. Efter 2 sekunder med pussar, kramar och medlidande skulle hon ner på golvet igen och fortsätta sin färd.

Jag fortsatte med mitt tills nästa illvrål kom. Jag trodde att hon lyckats ta sig in under sängen igen. Men där var hon inte.

Jag letade i hela lägenheten utan att hitta lilla bus som vid det laget vrålade så dörrarna skakade. Jag lyssnade och tänkte att det kommer från vårt sovrum.

Kollade en gång till i sovrummet när det slog mig - man kan komma in under vår säng. Och mycket riktigt. I mitten under vår säng låg mitt lilla yrväder och var förtvivlad för att hon inte hittar ut.

Till saken hör dock att vår säng är för låg för att jag ska kunna komma under. Jag spjärnade mot väggen och tryckte för att pressa mig in under för att komma åt lilla bus. Men förgäves, är man rund som en tunna ska man inte försöka klämma sig in under en säng

-det gör ont.

Jag försökte locka med kakor och frukt, jag försökte fjäska för att få henne att komma lite närmre. Men min dotter förstod inte riktigt.
Lilla bus har en vana att imitera ett flygplan så fort hon vill komma. Hon lägger sig med armar och ben rakt ut och ser ut som världens ledsnaste bebis.
Det hjälpte inte i "hjälp-min-unge-har-fastnat-under-sängen" krisen. Tillsist gjorde jag något som jag vet fungerar jämt. Jag hämtade det hemliga vapnet. Tutten!

Kände mig som en idiot när jag låg där på golvet. En hobbyfet mamma på 23 år, klädd i myskläder, som ligger på golvet och upprepar
"mmmmm, vilken god tutte mamma har. Mmmm yammi yammi yammi bästa tutten mamma har smakat, vill du prova?". Jag kände när jag låg där på golvet att mitt förfall har eskalerats med rekordfart den senaste månaden.
Men det fungerade. Lilla bus är nämligen inte bara lat som sin mamma, hon lånar inte heller gärna ut sina favoritsaker

(det har hon efter pappan, mamman lånar inte ut över huvudtaget).

Så för släkt och vänner som planerat att handla till hennes 1års dag.
Om alla lägger en liten peng så kanske ni skulle kunna köpa en gps till henne, så att hon slipper åla/krypa/gå vilse i lägenheten?...Annars räcker det med en lång lina som jag kan binda henne i, så är det bara fiska upp henne när hon kommit bort...


___________________________________________________________________

Talade idag med en barndomsvän och fick veta att hon mist båda sina små tvillingpojkar.
Ena vid födslen och andra efter 1 månad och 1 dag.
Jag kan inte sätta mig in i hur hon känner det.
Men jag kan förstå hur jobbigt hon måste ha det.
Och som jag sa till henne tidigare idag så finns det inget vettigt man kan säga till någon som mist ett barn, ännu mindre till någon som förlorat två. Men att det enda som inte känns kränkande är att jag beklagar verkligen deras sorg.
Har fällt tårar flera gånger under dagen för hennes små änglar, och hoppas de har det bra. Och att min kära vän, hennes sambo och deras flicka tar en dag i taget och att de tar sig tid för varandra.

Tänder ett ljus för söta K och R.

Vila i frid

Puss i pannan

Nusse