söndag 17 november 2013

Lyckliga i alla sina dagar?!

De flesta flickor när de är små har Disneys prinsessor som idoler. Länge går man och väntar på att man spontant ska brista ut i sång och koordinerad dans som lockar till sig allt det vackra i livet. Det är därför kvinnor ofta sjunger och dansar på fyllan. De väntar på att det ska komma små blå fåglar och ett rådjur som tar sig en lycklig svängom med dem.
När jag var liten ville jag bli som Ariel. Förutom att jag älskade vatten så ser man varken spindlar eller spindelnät i filmen och Blunder är ascool.
Efter något år ville jag bli Jasmine. Stora vackra ögon, hår till rumpan och är snygg i pyjamas. Varje flickas dröm.

Jag hittade mig en arab. Han hade ingen flygande matta så vi fixade ett körkort ist. Någon apa hade han inte heller, men vi skaffade lilla bus och hon klättrade lika bra. Dessutom fick vi en bra ekonomi och levde härligt liv i närheten av slottet (en timme med t-banan).
När det visade sig att det inte funkade så har jag testat andra Disney hjältar;
han som väckte mig med en kyss, ett träsktroll, en småtjuv, en som vägrade växa upp och en som hjälpt de fattiga och svaga och som inte räds något.
Ja den ena prinsen hette ju till och med Philip.

Vad Disney glömmer berätta i sina filmer är vad som händer sedan efter det där första lyckliga hånglet.
För alla deras filmer slutar likadant;
En kyss och sen lever de lyckliga i alla sina dagar.
De visar bara den där första pirriga förälskelsen, när allt är pluttinuttigull och man är övertygad om att den stora kärleken dykt upp och att det ska vara livet ut.

De visar inte hur de flyttar ihop och börjar störa sig på varandras ovanor.
De visar inte alla smågrälen.
De visar inte smutstvätten, disken och dammråttorna.
De visar inte problemen som kan uppstå i sexlivet.
De visar inte en uppblåst hormonstinn kvinna med gaser och halsbränna.
De visar inte en förlossning.
De visar inte när man bråkar om godisskålen och fjärrkontrollen på fredagen.
De visar inte en kvinna som tröstäter pga förlossningsdepression.
De visar inte en jobbig separation.
De visar inte en småfet, sliten ensamstående mamma som trampar in lego och pärlor i fötterna när hon städar eller smyger runt på nätterna.
De visar inte en kedjerökande kvinna som får nervsammanbrott och som får anti-depp utskrivet (kan iofs vara för att de inte ska göra smygreklam för cigarett och läkemedelsmärken).
De visar inte slitet och alla tårarna som det innebär att vara själv med allt.
De visar inte alla svin hon träffar för att hitta nästa prins.
Och inte en enda gång har jag sett en småfet, sliten prinsessa med påsar under ögonen som äter glass och chips en lördag medan hon känner sig ensam och funderar på hur längesedan det var hon fick ett ligg.

När man tänker på detta så inser man följande;

1. Disney behöver försörja ganska många. Om de börjar visa den bistra sanningen så blir barnen så förtvivlade och rädda för framtiden så de tappar tron på evig kärlek och vägrar växa upp.
Så kan vi ju inte ha det.

2. Disney tycker om att håna oss.
Medan de sitter där och diktar ihop sina lyckliga slut så fnissar de elakt mot oss dödliga och gör sitt bästa för att verkligen påpeka hur vi aldrig kommer ha det.

3. Ovanpå detta så börjar de sälja godis och mög som vi måste köpa för att våra barn vill ha. Och för att garantera att vi inte bara blir deprimerade så har de gaddat ihop sig med mc donalds för att se till att vi blir feta också.

Och trots att jag insett detta och faktiskt valt att fundera på just denna insikt i flera timmar ist för att sova. Trots att jag ätit abnorma mängder med glass som tillsist gjorde att jag fick ta en dusch eftersom jag fick brainfreeze. Trots detta så har jag ändå hoppet om att få ett lyckligt slut ihop med en prins. Ja inte bokstavligen talat då, jag nöjer mig med någon med halvtaskig ekonomi som är självständig och som får mig att må bra och skratta.
Bara jag får mitt
"levde lyckliga i alla sina dagar -trots ekonomiska svårigheter, onödiga gräl, jobbiga barn, slentrian i sexlivet och allt annat i livet"

Ta hand om de dina
Puss i pannan
Nusse

1 kommentar:

Leena sa...

Bra som alltid, Kramar från mamman som inte nämndes en gång i detta avsnitt! Vet inte vem jag är i Disneys värld om du skulle ge mig en karaktär......och vet inte OM jag vill veta heller :) Puss i pannan Nuss!