söndag 9 maj 2010

Hyresvärden, räddaren i nöden!

Min dotter är fantastisk. Helt fantastisk. Och väldigt påhittig!
Som de flesta i min omgivning vet så är jag periodvis rökare. Eftersom dottern inte varit helt kry under veckan som passerat så har jag nästan varit kedjerökare. Eftersom varken jag eller sambon röker inne, så sitter jag oftast utomhus när jag röker. Annars är det sällan man hör vad personen i andra änden säger.

Just denna dagen så var jag väldigt trött och osocial, och Aminah var som sagt inte helt kry. Hon hade varit uppe halva natten och lägenheten var totalt kaos. Det låg kläder överallt eftersom hon gått bärsärkargång i tvättstugan, i soffan låg lakan, täcke och kuddar i kaos eftersom jag bäddade ner oss där för att hon skulle somna, i köket såg det ut som om vi hade samlat disk en vecka, soporna luktade pga racerbajset som dottern pressat ut, ingen av sängarna var bäddade, handdukar lite hit och dit efter nattens duschande i samband med kräkning. Och blommorna såg ledsna och solbrända ut...och prasslade i vinddrag. Kortfattat så skulle jag aldrig släppa in någon i min lägenhet när den såg ut så (tur att dottern inte är sjuk jätteofta).

Därför, när vi kom tillbaka från dagens omläggning. tänkte jag att jag låser ytterdörren. Orkade inte vara social och ville inte att någon skulle komma oanmäld och se kaoset.
Började plocka lite smått medan lilla bus agerade svans, då självklart ringer telefonen. Medan jag promenerade runt och pratade i telefonen med Silvija så kröp lilla bus upp i soffan. Det tog inte lång stund innan hon hade somnat. Trodde jag.

Jag satt en stund i godan ro och rökte och tjatade bebisbajs med Silvija, när det började bli kallt så reste jag mig för att gå in. Innanför dörren står lilla bus med ett leende från öra till öra och vinkar. Jag tar i dörren för att öppna, men inser ganska så fort att det är kört. Försöker ett par gånger till innan jag ger upp och känner paniken växa. "Du Silvija...jag ringer dig sedan, Aminah har låst ute mig på balkongen".

Jag försökte få dottern att öppna dörren igen, men insåg ganska så snabbt att hon inte var lång nog att få upp handtaget. Jag övervägde att ta mig ner på marken när jag insåg att jag låst ytterdörren och därför inte skulle komma in det hållet. Svor åt mig själv i huvudet som lagt ifrån mig nycklarna precis innan jag gick ut och rökte. Svor åt mig själv som inte lämnat extra nyckel till någon. Tillsist insåg jag att det var ungefär 5 timmar kvar tills sambon skulle vara hemma, generad ringde jag upp hyresvärden.

"Ja det är Mats!"
"Hej Mats...det är Martina"
"Jaha, du jag har inte riktig.."
"Jag har problem"
"Har du bara ett problem idag?!"
"mm..men det är ganska stort..."
"Jaha, vad kan vi hjälpa dig med då?"
"Jo..har du någon nere på Löpa som har med sig en huvudnyckel?"
"Har du blivit utelåst?"
"Mjaaa..min dotter på 2 år låste balkongdörren medan jag rökte. Och ytterdörren är låst så jag kan inte be någonannan öppna för mig. Känns inte riktigt bra att stå här medan hon röjer runt där inne.."
"menar du (försöker hålla sig för skratt) att vi ska åka ner, gå in i din lägenhet med huvudnyckel och släppa in dig från balkongen?!!"
"Mm...det vore snällt!"
"Vänta lite, menar du verkligen att du vill att vi tar oss in i din lägenhet för att släppa in dig från balkongen (skrattar)"
"Ja tack!!"
"Vi kommer så fort vi kan!"

Och mycket riktigt. Efter ca 3 min kommer hyresvärden i full fart, ringer på dörren och går in. Ute på balkongen står en väldigt generad Martina med "mammabyxor-med-hål-klorin-målarfärg-oljefärg-matrester-på", ett linne som inte bara är missfärgat utan även för litet. I glipan mellan mammabyxorna och linnet lyser ett rött förband. Ï ett desperat försök att se lite vårdad ut för att inte ge fel intryck till hyresvärden försöker jag dra igen min kofta lite, lönlöst eftersom den med än för liten. Dottern hoppar av iver medan jag fumligt letar efter ett försvarstal att jag inte är en dålig mamma och ursäkter till varför lägenheten liknar en soptipp. Hyresvärden viftar med handen ler och säger åt mig att vara försiktigare nästa gång. Sedan flyr han.

Han halvspringer bort från den snoriga dottern som hade skrikit sig till att få ha pyjamas på sig (hon var fint klädd när vi var på vårdcentralen på morgonen), han skyndar på lite extra när han får upp en inre bild av hur den "galna" mamman såg ut, han drar jackan lite tätare om sig och ryser när han tänker på hur lägenheten såg ut. Lättad når han bilen och rivstartar iväg.
Uppe i lägenheten står en förtvivlad mamma kvar med tårar i ögonen och skam i kroppen medan dottern ivrigt deklarerar att hon stängt dörren. Ta lärdom av detta.

Ska ni någongång bli utelåsta på en balkong och räknar med att bli räddade av er hyresvärd så finns det tre enkla regler:
1. Städa lägenheten
2. Se välvårdad ut, se gärna till att varit hos frisör/klädbutik tidigare under dagen
3. Skaffa blomlådor till balkongen så slipper du avslöja för hyresvärden att du lämnar ditt barn själv för att röka...

Puss i pannan
nusse

2 kommentarer:

Petra sa...

barn är för härliga ;-)
tur att du hade telefonen med dig

kram

khadidjah sa...

Tror aldrig jag skrattat så mycket i hela mitt liv,du är bara för go