jag pratar sönder min sambos öron

Idag har varit en slapp dag.
Vaknade runt 10 av lilla bus ljuvliga stämma som ropade "papapapapa". Typiskt att "papapapapa" är på jobbet och inte kunde ta henne. Tycker det är lite orättvist att jag ska kliva upp och ta henne när hon egentligen vill ha sin "papapapapa".
Steg trots detta orättvisa upp och tog lilla bus. Efter att ha badat
(läs: skvätt ner hela mamma och tvättstugan) så började det trilla in folk en efter en.

Först kom lilla malin och Nova som ställde sig och stekte fiskpinnar och kokade makaroner. Sedan trillade Linda och Simon in. Det tog ungefär 2 min sedan började Nova och Simon att bråka, och sedan bråkade dem i princip oavbrutet tills Linda och Simon gick :) Dessa ungar säger jag bara, hör det de vill höra och fan inget annat. Men det sägs ju att "startar med bråk, slutar med.." (mord skulle jag tro i Nova och Simons fall).
Sedan trillade Mensur in
(efter att först ha ringt och skällt ut mig för att inte jag väckt honom och beordrat mig att sätta på te) och såg allmänt uppgiven ut när han kom in i kaoset. Mensur tycker om barn, när han träffar dem en i taget. Annars blir det kortslutning i hans "tålamodscentrum".

Efter att ha talat om gamla filmer och serier (insåg by the way att jag glömde skriva om Rainbow Bright, lysmaskarna och Denver igår!!) med lilla malin -och känt att jag är mycket äldre än Mensur eftersom han inte hade en aning om vad vi pratade om. Så beslutade vi oss för att ta oss ut i solen. När vi kom ut så satt grannen och hade kafferep, så då skulle jag och Mensur "bara hälsa". Sedan blev vi sittandes där. Stackars lilla malin satt själv tills hon hörde att vi ropade på henne och hon kom bort.

Först försvann Mensur, sedan försvann lilla malin och Nova. Själv satt jag kvar längst av alla. Tur att mitt sällskap är uppskattat ;)
Aminah blev lite förälskad i Elias (som för den delen var väldans gosig på min dotter) och hon blev väldans förälskad i tofsen som Elias hade på sin mössa.
Stackars Marja fick vara social med mig i flera timmar, och hade det inte varit för att jag hade en urinblåsa som gjorde sig påmind och en sambo som var på väg hem så hade jag nog suttit där ännu.
Men eftersom jag var kissnödig och hade saknat min sambo väldigt mycket så beslöt jag mig för att gå hem. Sedan var det bara till att plocka upp leksaker, kakor och annat som man hittade på golvet innan man satte igång med middag. Lilla bus trodde nog hon gjorde sin mamma en jättetjänst när hon hjälpte till med diskmaskinen. Själv tyckte jag mest att hon var i vägen.

Efter att ha ägnat 1½ timme i telefon med min lilla mormor så stoppade jag lilla bus i säng och la mig med sambon på soffan och hade mys
(läs:jag håller mig krampaktigt fast för liv och själ i bordet och i soffan för att inte trilla ner, medan sambon snarkar mig i nacken).
Då plötsligt slog det mig. Jag glömde fråga mormor om hon är hemma imorgon så jag kan komma och sy upp mina byxor. När jag reste mig upp för att hämta telefonen och ringa till henne igen så mumlade sambon frågande halvt i sömn vad jag gjorde. Jag svarade att jag skulle ringa till min mormor.

Sambon satte sig då upp väldans fort och väldans klarvaken och ifrågasatte varför jag skulle ringa min mormor igen och vid den tiden på kvällen (21.05).
När jag sa att det var för att fråga om hon skulle vara hemma imorgon, så suckade han och frågade om han kunde låna telefonen först. Men när jag räckte telefonen till honom så kutade han in i sovrummet och la telefonen under madrassen och hoppade ner i sängen.

Jag tittade på honom och frågade vad han gjorde och fick till svar
"Habibi alla måste vila munnen någon gång. Och du och din mormor är likadana. Ni kan prata i flera dygn utan att märka det. Så jag tänker bara på ditt bästa".
Jag skrattade och sa att han inte behövde vara orolig för mig att både jag och mormor klarar av ett samtal till, och att jag lovade att jag skulle bara fråga om hon är hemma imorgon. Då såg sambon bekymrad ut och sa med låg röst
"Okej Habibi. Jag ska vara ärlig. Det är inte din mun jag är mest orolig för. Det är mina öron, de blöder snart, och jag har inte råd att vara sjukskriven för att du pratar i telefon!".
Eftersom han såg så förtvivlad ut när han sa det så tänkte jag att samtalet kan vänta till imorgon. Vill ju inte ge min stackars sambo men för livet.
Om han lever så länge till, för det kan hända att jag stryper honom inatt.

Jag är van vid att han pratar på alla möjliga språk när han sover, jag har lärt mig hur jag ska slingra mig ur hans grepp så att jag slipper dö i värmeslag och jag har precis vant mig vid att han har börjat snarka (något som min mamma hävdar att alla av det motsatta könet gör, bara det att de döljer det tills de nästlat sig in såpass att de vet att de inte kan bli utslängda!).
Men jag tänker inte vänja mig vid att han ligger med sin lilla rumpa på telefonen så att den piper hela natten igenom. Och jag tänker inte ta emot alla upprörda samtal imorgon från människor som undrar varför vi ringer mitt i natten och flåsar/fiser/snarkar i telefonen.
Där går min gräns!

Min dotter flörtar med Elias genom att skrynkla ihop hela ansiktet och säga ajajajaj med gullig röst.

Elias fick tårar i ögonen..

Sedan ville Elias gosa.

Lilla bus var mer intresserad av att äta på Elias mössa..

Undrar om hon har "diskar-gener" i sig från pappans tidigare extrajobb på Åhlens...

...finns ingen tvekan om att hon har fått simmningen från sin mamma iaf :D!

Puss i pannan

Nusse