Alla andra firar påsk, sambon ägnar sig åt att dyrka sin arbetsplats

jaha, då sitter man här klockan halv fem på morgonen.
Inte frivilligt kan det tilläggas.
Lilla bus är jätteförkyld och vaknar hela tiden. När man sprungit 20 gånger på mindre än en timme så känner man att det inte är lönt att gå och lägga sig igen, så då stiger man upp. Har suttit i soffan en bra stund med nässug (som inte hjälper) och nässpray i högsta hugg, beredd på att springa in och försöka rädda henne från den snoriga lilla näsan ytterligare en gång så hon får sova. Nu har hon varit tyst i över en timme. Garanterar att om jag lägger ner mitt "förlylnings-kit" och går in och lägger mig så vaknar hon.

Vaknade idag och hade hål på hornhinnan. Borde anat att det skulle komma, men har inte haft en tanke på att det finns pollen i luften. Samma visa varje år, pollen i kombination med linser
-och lite gammal mascara- gör att man får hål på hornhinnan.
Ont så in i helvete gör det.
Man får väl vara positiv eftersom det som tur är bara har drabbat ena ögat än så länge. Hela dagen när jag suttit och tyckt synd om mig själv så har jag inbillat mig att det är det ögat jag ser bäst med. Hade det bara drabbat det andra ögat så hade det inte varit lika farligt.

I övrigt idag har jag varit på ett hemskt humör. Och bara för att jag helt enkelt är uttråkad. Stackars min sambo.
Jag ville åkt till stockholm denna helgen, åkt upp på torsdagen och hem på måndag. Men eftersom min sambo har inbillat sig att hela hans jobb havererar om inte han är där mer än nödvändigt så blev det inget. Idag sa t.o.m sambons chef till honom att även sambon måste ha ledigt och tillbringa tid med familjen.
Men min älskling har nog fått zink i öronen för inte fan hade det chefen sa någon effekt.

Han han åkte 7 och kom hem strax efter 5, imorgon och på måndag lär det bli ungefär samma tider. Och imorgon så har han lovat att köra pappa och hans sambo till och från min farbror, medan jag och lilla bus ska sitta inne och uggla hela dagen. Jag kan inte ens gå ut och promenera med vagnen p.g.a ögat. Halvblind och överkänslig för ljus - då behöver man ledsagare om man ska ut och gå.
Så en helg när andra människor spenderar tid med familjen (om de kan) så väljer min sambo att jobba och enbart träffa sin sambo och dotter ett par timmar varje dag. Och under de timmarna han är hemma så tillbringar han den tiden med att upprepa, eller gnälla fram att han är trött/inte kan sova/har ont/känner att han är på väg att bli sjuk. Säg mig, är det konstigt att jag är arg och irriterad?!
Eller finns det fler försmådda kvinnor i världen som kan ömka lite för mig.

Han kunde föreslagit att vi ska gå på påskdansen, jag hade inte velat gå i brist på syn och skor, men han kunde frågat. Vi skulle kunna gå ut och äta. Vi hade kunnat åka och hälsa på någon. Eller varför inte åka en sväng med bilen
(det gjorde vi iofs häromdagen, men mest för att sambon inbillade sig att jag ville åka och titta på hans jobb!).
Vi hade mycket väl kunnat bjuda hem folk och vara lite sociala. Men vad gör vi denna påskhelg, jo vi går och är arga på varandra. För självklart förstår inte sambon varför jag är upprörd och inte tycker att hans jobb är så viktigt att man måste komma in när alla andra på företaget är lediga. Jag hade förstått - och accepterat - en dag, men fan inte tre. Han kan inte alls förstå varför jag totalt skiter i företaget han jobbar för.

Jag förstår att han tänker som han gör, och jag uppskattar att han sliter som en åsna på jobbet. Jag vet att han gör det för att vi ska få ekonomin att gå runt, och för att kunna lägga undan lite eftersom det lutar åt att jag blir arbetslös snart. Mammadagarna försvinner fort och arbeten finns det inte många i byhålan. Men liiiite tid kunde han avsatt åt mig och lilla bus. Vi kunde iallafall gått ut och hämtat påskriset som han lovat att han ska följa med och plocka nu hela veckan.
Jävla karlslok

Puss i pannan

nusse